- DET VAR DU! Sa hon förvånat, jag tittade förundrat på henne sedan sken jag upp som en sol.

---

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag kunde inte fatta att Emmy var tjejen jag träffade i spanien, hon var så rädd då. Jag ångrar nu att jag inte gick med henne till polisen, men det var då min kärriär precis tagit fart så det skulle inte se så bra ut.

- Så du menar att du var den rädda tjejen på stranden vid klipporna? Sa jag försiktigt samtidigt som jag försökte granska hennes uttryck som låg över ansiktet.
- Ja, eller alltså.. Jag har känt igen din lukt, enda sen vi träffades. Först i början funderade jag på ifall det var du. Men du hade mycket mörkare röst än den killen jag mötte i Spanien, det kanske inte var du..
- Emmy, jag har kommit i målbrottet.. Sa jag och nästan skrattade till.
- DET VAR DU! Sa hon återigen.
- Antagligen, jag har försökt hitta den där tjejen för att be om förlåtelse för att jag inte gjorde mer, jag bara stod där. Ringde ett kort samtal men jag följde inte med till polisen eller nånting, jag försökte inte ens övertala dig..
- Men ge dig, nu fattar jag varför du inte gjorde det.. Sa Emmy. Sedan började hon helt plötsligt skratta.
- Vad skrattar du åt? Sa jag förvånat.
- Vi var där för att träffa dig, jag hade precis kommit hem från Svergie och visste inte ens vem du var, alla pratade om dig i Svergie men jag trodde du var ett klädmärke! HAHAAH. Sen visade Nattis och Klara en bild på dig och då kallade jag dig pottan.. Förlåt, sa Emmy generat.

Jag tittade förvånat på henne, sen brast jag ut i skratt.
- Jag hade faktikst en pottfrisyr.. Jag kan inte fatta.. Världen är bra liten, eller så var vi bara gjorda för varandra.
- Klart vi var.
- Det måste vi ha varit..
- Det var så underbart den kvällen, även om jag blev våldtagen så ledde det mig till dig. Utan att jag visste om det, din lukt, din trygga famn. Minns du att jag började gråta när du höll om mig och sa att du skulle gå vidare?
- Ja, det minns jag. Från början grät du inte så mycket, du skakade mest..
- Vet du varför jag grät sen när du pussade min panna och gick din väg?
- Nej.. sa jag fundersamt.
- För att du gick ifrån mig, din trygga famn.. Din mjuka varma röst, din andedräkt som smekte min hals samtidigt som du pratade när du höll om mig..
- Men älskade vän, det här är helt otroligt..
- Jag vet! Alltså, jag borde fattat att det var du.. Din lukt, men din röst var förändrad, du var större, muskligare..
- Men Emmy, du kan inte klandra dig själv, jag visste ju inte heller att det var du, eller hur?
- Nej men...

Jag avbröt henne i en kyss, jag märkte att hon besvarade kyssen på ett sätt hon aldrig gjort förut, det var ett slags lugn över hela henne.

- Avbryter jag nånting? Sa Usher som kom smygande från ingenstans.
- USHER! Minns du när vi var i Spanien för två år sen? När jag hittade den där tjejen som blivit våldtagen?!
- Ja, jag minns, sa Usher och tittade på mig med stora ögon.
- Det var jag! Pep Emmy fram.
- Nej ni skämtar?! Sa Usher i en ton jag aldrig hört förut.
- Nej! Det är sant, på riktigt.. Emmy var helt förstörd när jag kom in här, och så berättade hon. Då avslutade jag hennes mening du vet som på film! Sa jag stolt.
- ÅH! Ni är verkligen gjorda för varandra, Sa Usher och sken upp.
- Som vi alltid sagt.. Sa både jag och Emmy samtidigt.

EMELIES PERSPEKTIV/3 DAGAR SENARE:

När vi väl berättat för alla i hela turnen så var dom helt chokade. Dom tycke det var så gulligt, som en riktig kärleksfilm, kankse inte om våldtäckten, men ingen tog upp den direkt.
Jag hade bestämt mig för att översaska Justin, så när han låg och sov tog jag hans telefon och ringde till Jermery.

- TJENA GRABBEN! Skrek Jermery i mitt öra.
- Tja grabben det är Emmy faktiskt! Sa jag och skrattade till.
- Jaha, hej gumman!
- Jag tänkte, om en vecka är ju vårat bröllop, vill du komma ner i morgon? Som en överraskning till Justin, jag menar.. Han pratar om dig hela tiden! Dessutom så kan vi boka ett till rum på hotellet?
- Ja vilken bra idé! Men du får inte säga något till han då.
- Absolut inte!
- Förresten, jag hörde att du var den mystiska tjejen från Spanien! Gud var romantiskt.
- Va, hur hörde du det? Jo men det var jag. Sa jag och lät stolt.
- Kolla Justins twitter, måste kila. Men ha det bra, ska börja packa och boka biljetter! Kram på dig.
- Kram! Ha en bra resa hit då.
- Absolut hejdå!

Jag klickade ner samtalet och sprang in i rummet igen och la telefonen där den låg från början, sedan gick jag till datorn och kollade Justins twitter, jag fick tårar i ögonen.
" I have found my Spanish girl, My mysterious girl, it was Emmy all the time, it is absolutely wonderful! I love her with all my heart "
När jag läst klart sprang jag in till sängen och hoppade på Justin, han vaknade med ett ryck och såg mina tårar, han blev genast orolig, men innan hann han säga nånting kysste jag honom.
- Jag älskar dig, med hela mitt hjärta, viskade jag tyst i hans öra.

---

Så, en kort episode kanske, men måste springa upp till skolan igen!
Creds till all stötning från er läsare, ni är helt wonderful!

Nu har jag verkligen haft lång bloggpaus, jag trodde inte ens att läsarna fanns kvar. Men jag ser att ni gör det.
Känner mig redo att börja skriva igen.

Anldeningen till dålig bloggning är för jag har varit vädigt väldigt deprimerad de senaste månaderna, har hänt massor med jobbiga saker som jag var tvungen att ta itur med.

Men jag ber er trogna läsare som finns kvar, vill ni att jag ska avsluta denna novell? Kankse 5-6 episoder kvar.



gammal favorit