WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 81

Jag log medans jag sträckte mig efter glasen, tänkt att jag är gift. Ska ha barn om två månader, har ett hus med kärleken i mitt liv och världens bästa vänner. Det kan inte bli bättre än såhär.
De här är allt jag nånsin drömt om! 

 
JUSTINS PERSPEKTIV:
 

När alla började bli trötta så visade jag vägen till gästhuset på tomten. 
 
- Är de här ett gästhus?! De är ju lika stort som mitt hus typ, sa Klara och såg förundrad ut. 
- De har 4 sovrum och 3 toaletter, de borde räcka åt er. De finns mat i köket också så de är bara att känna sig som hemma! Sa jag och sträckte mig efter lampknappen i vardagsrummet. 
- Ja här ska vi nog trivas, sa Chrisitan och slängde sig på soffan med fötterna upp på bordet. 
- Då ses vi i morgon, sovgott på er! Sa jag och började gå mot hallen igen. 
- Sovgott, skrek alla i kör när jag stängde dörren bakom mig.
 
Nu är det tid för mig och Emmy, våran bröllopsnatt, vi ska självklart åka iväg på semester också men det får bli efter barnet är fött. De här passar ändå oss perfekt. En natt i vårt nya hus. 
Jag log för mig själv när jag stängde altandörren och låste efter mig, jag släckte lamporna på nerevåningen och gick upp och fann Emmy i biorummet. 
 
- Där är du, allt är låst och släckt där nere, Klara och dom blev lagom snopna när dom fick se gästhuset. 
- Jag kan förstå de, det är inget gästhus Justin, det är.. De är ett hus som skulle vara perfekt för oss, men jag gillar de här, stora ytor, mycket lyx, sa hon och klappade skinfortöljen hon satt i. 
- Ja, de gör jag med. Sen om vi tröttnar på de överflådiga kan vi ju alltid sova några nätter i gästhuset, sa jag och blinka med ena ögat. 
- Ha, kul! Kom och sätt dig nu jag har valt en film.
 
Jag satte mig bredvid henne i en egen skinfortölj och fällde ut fotstödet, defenitivt värt pengarna tänkte jag för mig själv medans jag skönk in i den mjuka fortöljen. 
Emmy började hålla på med dosan till projekton och komma underfund med dosan till sourandljudet. 
- Haha gumman ge mig dosan ska jag visa dig, de är lätt när man väl lär sig! 
Hon sträckte över dosan med en trumpen min av att inte förstå sig på de hela, jag log och satte igång filmen. 
- Skräck på vår bröllopsdag? Intressant. Sa jag och småskratta.
- Ja men då måste ju du skydda mig, och vara min räddare i nöden du vet.
- Jaha, du tänker så. Då blev de intressant, sa jag och kände pirret i kroppen.
 
Efter en halvtimme av filmen satt Emmy i mitt knä och var livrädd, jag smålog medans jag smekte hennes ben. 
- Även om jag är rädd gör de där mig ganska ointresserad av filmen, viskade hon tyst och vände sig om så hon satt gränsle över mig. 
Jag stärckte mig mig efter dosan och stängde av filmen. 
- Jaså, du är på sånt humör, de är ju perfekt! Viskade jag in i hennes hals. 
Jag kände hennes leende mot min kind medans hon drog fingrarna genom mitt hår. Jag tog tag i hennes haka och började kyssa henne, passionen var tillbaka. Den som inte funnits på månader har hittat tillbaka. 
 
EMELIES PERSPEKTIV: 
 
Jag kände Justins hand leta sig innanför mig klänning, min hud var alldedes knottrig och i min mage flög tusen fjärilar runt. De var så härligt att känna denna lust och passion igen, vi hade inte känt den på månader och nu var den tillbaka. Hans läppar letade sig över min kropp och mina fingrar knäppte sakta upp hans byxor. 
- Vad säger du om att gå till vårat nya sovrum? Viskade Justin häftigt mellan andhämtningarna. 
- De är en bra idé, stönade jag fram. 
Innan jag visste ordet av bar justin upp mig och kysste mig längst vägen till vårat sovrum. När vi kom in kastade han mig på sängen och drog av sig sin tröja. Hans magrutor lös upp och fick mig att känna lusten ännu starkare. 
- Ta mig nu, sa jag och la mig mer bekvämt på kuddarna. 
Han log ett pojkaktigt leende och kröp upp över mig, han drog av mig min klänning och började kyssa min mage. Han bet tag i troskanten på mig och drog av mina trosor med munnen samtidigt som han gav mig en eldig blick. 
- Nu Justin, snälla, gnällde jag fram. 
- Ja älskling, nu. 
 
Han la sig över mig och innan jag visste ordet av var han i mig, känslan, passionen, allt. 
- Åh. Var de enda jag fick fram.
 
Jag vaknade av att solen lös in från terassen, jag log när jag kände verken från gårddagens bröllopsnatt. De var underbart, att äntligen få leva på riktigt med min Justin. På tal om de, vart är han? 
Jag vände mig om och såg att de var tomt bredvid mig i sängen. Helt plötsligt slås dörren upp och Justin kommer in med frukost på sängen.
- Där är du, jag saknade dig. 
- Jaså de säger du Mr.s Bieber, jag var och gjorde frukost åt oss. 
Jag log ett fåningt leende mot honom medans han ställde ner brickan på sängen, på den befann sig pannkakor nerdränkta i sirap, fruktsallad, chockladtäckta jordgubbar och iste. 
- Åh Justin, du är ju underbar. 
 
Han log och slog sig ner bredvid mig, vi båda började slänga i oss maten och jag kände hur lillen också vakna till liv.
Åh, de är så underbar allting. 

Kommentera, även om de är ett halvdåligt inlägg. 
Puss

WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 80

Jag körde upp för en uppfart och sedan sa Justin åt mig och stanna, jag gjorde som han sa och när jag väl såg vad det var för nånting så höll jag på och tappa andan, för andra gången idag! 

- Välkommen hem, sa Justin och kysste mig.
 




EMELIES PERSPEKTIV: 
 
Vadå välkommen hem? Det här var väl inte vårat hem?
- Vad menar du Justin? Sa jag förvånat och förundrat.
- Ja, det här är vårat hem. Vi får ett barn snart och jag tänkte att vi behövde något större, sa han och log på de sättet bara han kan.
 
Jag kunde inte riktigt placera när han planerat allt det här, det var ju så mycket. Ett eget hem, en egen bil. Snart ett barn. Han hade verkligen tagit till sig en vuxenroll och det var beundratsvärt. Jag menar, han har sitt kändisskap och jag med nu, men han vill få det här och fungera. 
 
- Älskling, jag vet inte vad jag ska säga.. Tack! Sa jag och kastade mig runt hans hals. 
- Du behöver inte tacka, det är ju vårat. Kom så ska du få se insidan, jag har försökt inreda det så som du gillar, eller ja. Mamma har fått göra det mesta, kom nu! Sa han entustiastiskt och drog mig löst i armen. 
 
När jag kom in genom den stora dörren så höll jag på att tappa andan, allt var så fint och det var vårat. Mr, och Mrs Bieber. 
Vi fortsatte genom hallen och kom ut i vardagsrummet som hade öppen planlösning till köket, det var så underbart vackert allting och jag log inombords över hur väl Justin kände mig, allt var precis i min smak. 
 
- Nu till det nästbästa, kom! Sa Justin och drog mig löst i armen igen. 
 
Han drog mig genom en lång korridor och in genom en stor dubbeldörr. Jag klev in i ett vackert sovrum med en terrass ut över New York. 
- Wow! Sa jag andlöst. 
- Visst är det vackert, kolla här då, sa Justin och vände mig om. 
 
Bakom mig skådade jag två dragdörrar som var isär dragna och innanför befann sig en ännu större Walkin Closet än jag tidigare haft. Jag höll på att tappa andan medans jag såg alla vackra kläder och skor, det var visserligen mina gamla kläder men även nya. 
- Nästbästa sa du? Vad kan vara bättre än de här?! Sa jag med en ljus stämma. 
- Kom får du se, du har glömt de viktigaste, sa Justin och blinkade mystiskt med ögat. 
 
Viktigaste? Vad mer kan de här huset behöva? Han drog mig ut ur min vackra garderob och ut ur VÅRAT vackra sovrum och vidare till en lite mindre dubbeldörr alldedes bredvid våran. Han tog tag i handtagen log mot mig mystiskt och slog upp dörren. 
Bakom dörrarna fanns den finaste barnkammaren jag sett, det var så mysigt och inrett så vackert. Pattie kan verkligen inredning. Dessutom hade även de här rummet en grym utsikt över Manhattan. 
 
- Åh Justin.. Jag älskar dig så mycket! Sa jag och klappade mig på min bebismage. Lillkillen sparkade runt för fullt precis som han kände vart vi befann oss, i hans rum. 
- Jag älskar dig med min fina Emmy, och dig med, vem du än blir, sa Justin och klappade mig på magen. 
 
Han tog tag i min nacke och kysste mig passionerat, jag ville ha han. Nu, här i barnkammaren.
- Du gör mig galen Bieber, viskade jag mot hans hals. 
- Det är inget mot vad du gör mig... Bieber, avslutade han och jag kände ett leende mot mitt hår. 
 
Han fortsatte att kyssa mig överallt och drog sakta ner dragkedjan från min klänning, när hans fingrar nuddade min rygg blev jag helt knottrig. Jag vill aldrig att de här ska ta slut! Han forsatte och kyssa mig på halsen och vidare ner mot mina bröst. Jag kände hans stånd mot mitt ben vilket fick mig att vilja ha han ännu mer. 
- Nu, ta mig nu, stönade jag mot hans varma kropp. 
- Det är precis vad jag planerat, här, och sen i köket, i alla rum i vårat hus, viskade han och la betoning på vårat. 
Det gick en välbehaglig rysning genom min kropp och mitt blod kokade av längtan och passion. Han drog sakta ner mina trosor längst mina ben och började knäppa upp sina byxor, äntligen!! Varför är han så långsam?
- Varför är du så långsam, du dödar mig Justin, jag vill ha dig nu! 
- Såja gumman, sa han förtjust och drog fingrarna genom mitt hår. 
Nu hade han äntligen fått av sig byxorna och jag var redo att fyllas av han och känna denna längtan bli delad med hans. 
Helt plötsligt avbröts vi av dörrklockan och båda väcktes ur vår passion. 
 
- Fan, juste.. Vi får avsluta detta senare, sa han med ett halvdant leende. 
- Men, åh. Jag.. Åh, vem kommer nu? Sa jag besviket. 
- Det är Caitlin, Christian, Klara, Nattis och Ryan, jag hade totalt glömt bort att jag sagt åt dom att komma hit, våra två timmar gick alldedes för fort baby, men de gör de alltid när man har roligt, kom nu! Sa han medans han såg på när jag rättade till mig klänning och fick på mig mina trosor igen. 
 
JUSTINS PERSPEKTIV: 
 
Åh, jag såg besvikelsen i Emmys ögon, jag var minst lika besviken. Det var rätt länge sen vi känt den där passionen för varandra nu under graviditeten och så. Men de är väl som man säger, bröllopsnatten är magisk, även om vi inte fick avsluta eller ens påbörja våran. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! De är något Scooter alltid brukar säga. 
 
Vi kom ner i hallen igen och öppnade den gigantiska dörren och utanför stod våra allra bästa vänner med stora ögon och leendet upp över öronen. 
- Wow, ni slår på stort! Shit, har ni någon mat? Sa Christian och kastade sig förbi oss. 
- Visa lite hyffs nu Christian! Skrek Caitlin efter honom men han hade redan försvunnit in i huset för att hitta köket. 
- Äh, det är lungt, ni lät väl vara här lika mycket som vi, sa Emmy och kramade om Caitlin. 
- Shit alltså, tänk att du, lilla Justin.. Från våra kvarter, stadgar sig och skaffar hus och familj? Och de här huset också, wow brosan jag är stolt! Sa Ryan och puttade mig lätt på axeln. 
- Ja, kan man tänka sig.. Sa jag och log till svar. 
- VART ÄR KÖKET LIKSOM?! skrek Chrisitan innefrån huset. 
 
Skrattandes gick vi alla för att leta efter honom och fann honom inne i badrummet. 
- Vad tänkte du äta, tvål? Sa Nattis och försökte att hålla sig för skratt. 
- Äh skärp dig, sa han och flinade så tandställningen lös upp. 
 
Vi fortsatte ut från badrummet och bort till vardagsrummet för att visa Chrisitan köket. 
- Vafan jag var ju nyss i vardagsrummet.. Sa han fundersamt. 
- Ja men man får lära sig att titta åt alla håll när man är ivrig och inte bara ett, sa Klara och blinkade med ögat samtidigt som hon kysste honom lite lätt på munnen. 
Han fnös bara till svar och fortsatte mot kylen. 
 
- Ja vad ska vi göra nudå? Sa Nattis och slog sig ner på en stol framför köksbänken. 
- Jag vet inte, jag tänkte att vi kunde inviga bubbelpoolen där ute? Sa jag och peka. 
- Ja vilket bra idé! Sa Klara och Ryan i samma ton. 
- Jag tar fram lite champange då! Sa Emmy och tittade bort mot ett stort barskåp. - Jag hoppas de finns alkoholfri, tillade hon sedan. 
- Såklart de gör gumman, de står på tredje hyllplanet. Hämtar du så tar jag fram glas? Sa jag och log. 
- Absolut! Sa hon och skutta iväg.
 
Jag log medans jag sträckte mig efter glasen, tänkt att jag är gift. Ska ha barn om två månader, har ett hus med kärleken i mitt liv och världens bästa vänner. Det kan inte bli bättre än såhär.
De här är allt jag nånsin drömt om! 
 
Hej mina fina läsare, nu har jag blivit puschad av kärleken i mitt liv att börja blogga igen, visst är han bra? 
Vet att de är väldigt länge sen, men ska avsluta denna som jag lovat. Bättre sent än aldrig. Kommentera är ni snälla? Puss på er.

IM BACK

Hej mina fina. Jag har nu hur mycket tid som helst över att uppdatera bloggen, och det ska jag göra i morgon. det är ett löfte, jag har läst igenom denna novell själv nu och jag saknar den fruktansvärt. I morgon blir uppdateringen som vanligt!

Herregud

Förstår inte att folk fortfarande tittar in, senast i December jag skrev en episode? Vet att jag sagt förr att jag ska skriva slutet på den här bieberstoryn och det ska jag verkligen! Har massivs med ideér. Så ta de lungt mina fina läsare, ni som fortfarande tittar in. Förlåååååt mig. 

Fina ni, förlåt

Förlåt förlåt förlåt. Har varit väldigt konstig period i mitt liv de senaste halvåret och har totalt glömt bort denna blogg. Men så skrev en fin vän till mig om min novell och självklart ska jag skriva fortsättningen på Episode 79, fortsätt klicka in. Uppdatering mera ikväll!

WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 79

- Jag älskar dig Emelie Bieber, viskade jag i hennes öra när människorna stod upp och applåderade.





JUSTINS PERSPEKTIV:

När vi kom in i rummet som jag tidigare var i innan jag gick ut till altaret så slog jag händerna om Emmy, hon såg så lycklig ut. Och vacker dessutom.

- Gud vad vacker du är i den där klänningen, du får aldrig ta av dig den, viskade jag samtidigt som jag kysste henne.
- Nehe, hur tänkte du att vår bröllopsnatt skulle gå till då? Du kankse tänkte att vi skulle spela fia med knuff? Sa hon och blinkade med ena ögat samtidigt som hon skrattade.
- Dummer, nej... Du har rätt, du får ta av dig den, nu om du vill, sa jag och bet mig i läppen.
- Jag ska faktikst det, eller på hotellet. Vi måste hem innan efterfesten börjar, folk har redan börja åka dit, sa hon och tittade ut genom fönstret.
- Ja juste, sa jag och ringde till mamma som stod utanför för att säga hejdå till alla, onödigt men hon är så.

När vi kom utanför kyrkan så glömde vi bort att folk skulle kasta ris på oss, av någon anldening. Så vi stod där som fån eftersom vi hade så mycket ris som kom kastat mot oss att vi inte ens såg vilka som fotade var och när. När allt var slutkastat gjorde vi en snabb intervju med en tidning som var där sedan åkte vi iväg mot hotellet igen. När vi stod i hissen så stod Emmy och dagdrömde, jag tittade in i spegeln och såg på oss. Vi såg ut som ett riktigt par nu. Jag tittade ner på min vänsterhand och såg de två guldringarna sitta där, när jag såg dom gick det ett lyckorus genom hela kroppen. Jag tittade upp på Emmy och log.

- Vad är det? Varför ser du så glad ut? Sa hon och skrattade lite.
- Kolla på våra händer, sa jag och tog hennes vänsterhand och la på min vänsterhand.
- Alltså.... Vi är gifta nu! Sa hon och lös upp. Jag är en bieber!
- Jag vet, det är sjukt. Jag älskar dig Emelie Ste.. Nej juste, Bieber! Sa jag och skrattade.

EMELIES PERSPEKTIV:

När vi kom upp på hotellrummet skulle jag bara byta om och sminka om mig, eftersom min mascara runnit i kyrkan under löfterna. Jag gick in på toaletten och tvätta bort sminket, sedan satte jag på mig eyeliner och mascara. Efter det släppte jag ut mitt hår från alla små vita pälor, och lät det hänga lockigt så som det var. När jag tog av mig klänning så kände jag en stark spark, nu hade han vaknat. Det var så jobbigt när han var vaken, speciellt nu när det bara var två månader kvar.
När jag äntligen fått av mig klänningen så kom jag på att jag glömt min "festoutfit".

- Justin? Kan du komma med mina andra klänning.
- Kommer!

Tre sekunder senare kom han in med klänningen och log. Han hade redan bytt om från sin kostym till jeans och en vit t-shirt. Han kan klä sig enkelt men endå se så elegant ut.

- Skynda dig vi måste åka, sa han och gick ut.
- Ja, jag kommer! Sa jag precis när jag fått igen klänningen.

JUSTINS PERSPEKTIV:

När vi äntligen kommit fram till festen så var den redan i full gång utan oss. Caitlin, Christian, Ryan, Nattis och Klara stod kvar på röda mattan och väntade på oss samtidigt som papparazzisarna fotograferade dom. Så fort vi öppna bildörren vände sig papparazzisarna emot oss istället. Vi log och gick hand i hand upp mot Caitlin och dom. De kom springandes och kramade oss. Det kändes underbart.

- Kom nu, alla är där inne. Dom från Twilight, dom från Gossip Girl, Brad Pitt, Angelina Jolie, Megan fox osv.. Alla du kan tänka dig! Sa Caitlin och drog med oss in.
När vi kom in så hade dom faktikst rätt, alla var där. Det var helt sjukt. Katie kom fram med sin man och hälsade och kramade oss. Hon var så stolt sa hon. Emelie och jag bara stod och log som fån. Vi hade ingeting att säga, vi var fortfarande inne i hela grejen att vi verkligen gift oss!

EMELIES PERSPEKTIV:

När Katie gått så kände jag armar runt mig och någon som skrattade. Jag vände mig om och där stod Miley!

- Hej Gumman! Sa hon när jag vänt mig om.
- Nej men hej! Gud vad jag saknat dig, vad länge sen det var! sa jag och gav henne en ordenklig kram.
- Ja jag har saknat dig med! Har inte ens sett din mage! Herregud hur lång tid är det kvar? Du är jätte fin!
- Det är två månader, så inte alls lång tid kvar. Tack du med!
- Åh gud var roligt! Gud vad fina löften ni skrivit förresten, jag började gråta! Och dina låtar är grymma! Jag är stolt över dig! Sa hon och log stort igen.
- Tack Miley! Det värmer, vem är du här med? Sa jag och tittade runt.
- Jag är här med alla, haha! Nej men jag kom hit med Selena och Demi faktikst! Men måste kila, vi springer nog på varandra senare ikväll. Hälsa Justin.

Och så var hon borta, vadå hälsa Justin? Jag vände mig om och såg att han inte stod kvar vid min sida. Caitlin och dom var också borta. Vad nu? Jag började gå runt och leta men blev avbruten ganska ofta av människor som kom fram och hälsade och ville känna på magen och grattade.
När jag gått runt i en evighet så hörde jag min och Justins låt "When I Look at you." Jag började titta mig omkring och helt plötsligt går alla åt sidan och en strålkastare riktas mot mig. Jag tittade fram mot den öppna ytan och såg Justin stå där och le. Han vinkade åt mig och komma, jag log och gick mot honom.

- Vår första dans, du vet. Med våran låt och allt, viskade han när han lagt händerna runt mina höfter.
- Det hade jag totalt glömt bort, sa jag när vi börjat dansa.
- Det förstod jag, haha! Men du?
- Ja?
- Jag har en överraskning sen, sa han och jag kände hur han andades in i mitt öra.
- Justin, du skämmer bort mig alldedes för mycket! Sa jag och log in i hans mjuka bröst.
- Äh, det är meningen, jag älskar dig, sa han och tog huvudet bort från min sida och tittade på mig, sedan kysste han mig.
Helt plötsligt var låten slut och folk applåderade.

- Kom nu! Vi ska skära tårtan, sa han och drog mig i armen.
Vi gick fram till ett bord och ut kom den största brölloptårtan jag sett, hög som ett hus och bred som en lastbil. Jag började skratta när jag såg den och jag hörde att människorna runt omrking gjorde det också.

- Du börjar! Sa jag nervöst när vi väl ställt oss brevid den.
- Dummer, vi gör det tillsammans.

Jag log och tog tag i tårtspaden jag med, vi tröck sakta igenom tårtan, sedan gav han mig en bit och jag honom. Jag tog en tårtbit och kletade in i hans ansikte, sedan började jag skratta.

- Förlåt! Hahahahaha! Men titta på dig! Sa jag och vek mig dubbel av skratt. Innan jag visste ordet av så hade jag tårta i hela ansiktet. Blixtrarna från kamerorna blixtrade men det brydde jag mig inte om, jag bara skrattade som aldrig förr.
- Aw vad söt du är! Sa Justin och kysste bort tårtan från min näsa.

JUSTINS PERSPEKTIV/NÅGRA TIMMAR SENARE:

När vi bestämde oss för att lämna festen så gick vi först och sa hejdå till dom vi orkade, det var så sjukt mycket folk.

- Jag kommer snart! Gå ut till bilen du, sa jag till Emmy och kysste henne. Hon nickade och tog nyckeln.

Jag sprang bort till Caitlin och dom som satt i en soffa. När jag kom fram log dom stort.

- Kom till den här adressen om en timme, jag skickar ett privatflyg, sa jag och skrev ner den på ett papper.
- Okej..? Sa Ryan fundersamt.
- Tro mig bara, sa jag och blinkade med ögat. Sen sprang jag ut till bilen.

EMELIES PERSPEKTIV:

När jag kom till bilen så satte jag på en skiva, bara för att lugna ner mig lite, det hade varit en galen kväll/natt. Klockan var redan halv två på natten. När jag tröck på play spelades min skiva upp. Jag skrattade lite för mig själv men sedan fortsatte jag lyssna. Helt plötsligt öppnades dörren och jag röck till.

- Blev du rädd? Förlåt babe, sa Justin när han satte sig bakom ratten.
- Ingen fara, sa jag och log.
- Lyssnar du på dig själv? Sa han och blinkade med ögat när han körde ut från parkeringen.
- Men den skivan var i, så jag tänkte att jag kunde lyssna, sa jag och log stolt.

Han log bara till svar och fortsatte köra. När vi kört onormalt länge så var jag tvungen att fråga vart vi skulle.

- Vart ska vi egentligen? Sa jag undrande.
- Det får du se, vi ska till New York iallafall.
- Från Italien?! Sa jag och höll på och tappa andan.
- Nej, eller jo. Men just nu är vi påväg till en privat flygplats för att åka mitt privatflyg, väskorna är redan där, dit vi ska alltså.
- Okej..... Alltså, vart ska vi?! Sa jag och tittade på Justin med stora ögon.
- Du får se! Sa han och stannade bilen.

Vi klev ur och gick ut på ett stort fält, lite längre bort stod Justins privatflyg. Vi gick bort till det och gick in, sedan gick jag upp för jag tänkte att jag skulle sova bort tiden lite.

- Vad ska du göra? Sa Justin när han såg mig gå upp för trappan.
- Sova det lär ju ta ett tag, sa jag och log.
- Nej, bara en halvtimma med privatflyg, sa Justin och blinkade med höger öga.
- Då kan jag sova en halvtimma, sa jag och blinkade tillbaka.

EN STUND SENARE:

Jag vaknade av att Justin petade på mig, jag ryckte till och satte mig upp.

- Vi är framme, sa han och kysste mig på kinden.
- Redan? Sa jag och gäspade.
- Ja! Kom nu, sa Justin och var otroligt nervös/exalterad.

Jag reste på mig och gick ner för trappan och sedan ut ur flyget, när jag kom ut stod det en fet stor Porsche där. En vit, familjebil.

- Justin det där är inte din Range Rover?
- Nej det där är en Porsche, sa han och log stolt.
- Har du köpt en till bil, du har ju två?! Sa jag och gapade.
- Ja, jag har två. Men du har ingen, sa han och kysste min panna.
- Va? Vad menar du? 
- Det är din födelsedagspresent, du fyller 16 om 10 dagar.
- Men Justin.. Du sa ju att du inte skulle köpa en bil åt mig? Vänta.. HAR JAG EN PORSCHE?! Skrek jag helt plötsligt.

Jag sprang fram till bilen och kände på motorhuven, den var så stor och biffig så jag knappt kunde för den var så hög. Jag slet ut dörren och såg det fina läder sätena, jag satte mig ner bakom ratten och kände mig som kung över världen, helt plötsligt öppnas passagerar dörren och in kliver Justin och sätter på sig bältet.

- Vad gör du? Jag får inte köra! Sa jag nervöst.
- Jo, övningsköra, jag frågade dom där jag tog mitt körkort för en vecka sen och dom sa att det var okej att du körde, bara jag satt brevid.
- Hur länge har du planerat det här? sa jag förvånat.
- Länge, jag fick beställa den här bilen, den har inte kommit ut någonstans, du är den första som har den. Det är Porsches nyaste modell, kom ut för nån vecka sen men det släpps inte förän nästa år i sommar alltså.
- Du skämtar?! Det måste varit hur svårt som helst att få tag på? Och kostat hur mycket som helst, Justin.. Jag kan inte ta emot det här!
- Jo, det kan du. Du är värd det älskling, starta bilen nu och åk till den här platsen, sa Justin och slog in nånting i en GPS.
- Inbyggd GPS?! sa jag förundrande.
- Ja kolla baksidan på huvudstödet då, sa Justin och log.

Jag gjorde som han sa.

- INBYGG TV!? TVÅ STYCKEN?! Herregud.. Sa jag chokerande. Justin bara log åt mig.

Efter en stund av övertalning så startade jag bilen, jag blev nästan rädd först, herregud!

- Är det turbo också?!
- Klart, sa Justin och log stolt.
- Du kommer ju sno min bil, sa jag och lät överbeskyddande.
- Din bil, du ville ju inte ha den nyss? Sa Justin och blinkade med ögat.
- Det har jag aldrig sagt, sa jag och körde iväg.
- Växla till tvåan, sa Justin försiktigt.
- Jag vet Justin, jag har kört bil förut.

Jag var egentligen grym på och köra bil, hade övingskört hela tiden i Svergie så jag visste exakt hur man gjorde, fast det visste ju inte Justin om. När jag lyssnade vart vi skulle så sa GPS att vi skulle upp på motorvägen, när vi kom upp så gasade jag på, inte lite heller, jag kollade på hastighetsmätaren och såg att jag nästan körde 200km/H. Jag bromsade sakta ner och började skratta.

- Hur kan du köra bil såhär bra? Du skrämmer mig när du kör såhär fort, sa Justin som satt och höll i sig i sätet så knogarna vitnade.
- Haha, körde mycket i Svergie, ta det lungt förresten. Du kör ju alltid för fort. Nu får du lita på mig, sa jag och gasa på igen. Han nickade bara sakta men sedan slappnade han av.

När jag skulle svänga av så saktade jag självklart ner, sedan körde jag av mot Manhattan?! Jag fortsatte lyssna på vart vi skulle, jag körde igenom New York bort mot utkanten av stan, men ändå nära stan. Jag körde upp för en lång backe och sedan var jag tydligen framme, jag stängde av motorn såg en stor grind.

- Nej, starta, tryck på den där knappen, sa Justin och visade en knapp.

Jag startade motron och tröck på knappen, helt plötsligt öppnades grindarna sakta.

- Justin vad är det här?
- Kör upp här nu, sa han och pekade.

Jag körde upp för en uppfart och sedan sa Justin åt mig och stanna, jag gjorde som han sa och när jag väl såg vad det var för nånting så höll jag på och tappa andan, för andra gången idag!

- Välkommen hem, sa Justin och kysste mig.

Nu är jag äntligen igång igen, det kommer fler episoder som vanligt, regelbundet. Alltså, jag skriver 1-2-3 i morgon. Vi får se hur mycket ideér jag har ;)
KOMMENTERA.

VIKTIGT OOOOBS

OOOOOBBBBSSS ALLA SOM TITTAR LÄSER OCH KOMMENTERAR.

Ska jag stänga den här bloggen och börja på en ny eller ska jag göra ett avslut och sen göra en ny?!

Tålamod

Min dator, har inte fungerat som den ska. Sen har jag haft mycket i skolan. jag ska skriva ett avslut på denna novell, dom närmaste dagarna iallafall. vet inte riktigt när, tack för ni fortfarande hänger kvar här ♥

WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 78 WEDDING

Vi stod och kramade om varandra ett tag sedan började vi gå mot hotellet.
- I morgon blir du en bieber, sa Christian och blinkade mot Emmy.



JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att Christian snarkade till från madrassen på golvet, jag vände mig om och skulle krama om Emmy, men hon var redan uppe. Det låg en lapp på kudden, jag tog den och läste.

" Jag och tjejerna har redan åkt, eftersom du inte får se mig innan bröllopet, tråkigt jag vet. Älskar dig, jag är nervös. Men det blir bra, upp nu. Puss"

Jag log och sedan reste jag mig upp och väckte Christian och Ryan.

- Ni måste upp nu, vi ska fixa oss för bröllopet, klockan är redan 11 och det börjar halv 3! upp med er, skrek jag samtidigt som jag började gå mot toaletten.

Dom mumlade nånting med reste sig ganska snart.
När jag var klar på toaletten med att duscha och så, så gick jag ut igen, den första som stod utanför var Christian, han log ett stressat leende och sprang in och smällde igen dörren efter sig. Jag skrattade lite tyst för mig själv och sedan gick jag till nattduksbordet för och hämta min telefon, jag skulle ringa hit dom som skulle fixa oss tre.

- Hej det var Justin här.
- Hej Justin! Vi tänkte precis ringa dig.
- Vad trevligt, men jag tänkte säga att ni får gärna komma upp nu, vi är väl redo att bli i ordninggjorda.
- Okej, vi är där om tio minuter!
- Bra, hejdå!
- Hej.

EMELIES PERSPEKTIV/3 TIMMAR SENARE:

När vi äntligen var klara var det dags att åka till stället vi skulle ha cermonin på, jag Caitlin, Klara och Nattis gick ut och satte oss i limousinen, sedan bar vi av. Jag var så nervös att jag hade handsvett. Caitlin försökte lugna mig med ett glas champange men det hjälpte inte ett dugg.

När vi kom fram var klockan kvart över, jag som inte visste vad jag skulle göra satt kvar i bilen då Pattie kom. Jag hade inte sett henne på flera månader.

- Hej gumman! Sa hon och klev in i bilen.
- Hej Pattie! Gud vad jag har saknat dig, sa jag och gav henne en hård kram. Hon besvarade kramen sedan log hon.
- Jag ska följa dig in, vi ska vänta i ett rum till cermonin börjar, du får inte träffa Justin ännu.
- Jag vet..
- Förresten! Gud vad fin mage du fått, ser jätte fint ut i klänningen.
- Tack, sa jag och log igen.
- Jermery väntar i rummet vi ska till, han ska följa dig till altaret, eftersom.. Ja, din pappa.
- Ja, tack för att du gjort för mig Pattie, sa jag och kände en tår rinna.
- Nej men gud gumman! Gråt inte, det förstör sminket, kom nu! sa hon och kramade om mig sedan klev vi ur bilen.

När vi kom ut var det fult med paparazi's över allt, det stod flera fans utanför också. Jag log och vinkade till dom, jag kände mig faktikst som en riktig prinsessa.

- Robert, Kristen, Taylor, Miley, Katie och alla dom är redan där inne, sa Pattie och log varmt mot mig.
- Robert Pattinson? Han kunde ju inte komma?
- Tror du han vill missa det här? Sa hon och blinkade med ögat.

När vi kom in så var det större än jag minns, det var så länge sen vi valde ut platsen. Vi fortsatte upp för en stor trappa och sedan in i ett rum där mamma satt på en stol.

- MAMMA! Skrek jag och sprang fram till henne.
- Mitt barn! Sa hon och kramade om mig.

Vi stod och kramades i flera minuter för helt plötsligt kom Jermery in och sa att det var dags, jag svalde hårt då jag såg hur Caitlin, Nattis och Klara gjorde sig redo för att gå efter Jazmyn som skulle vara en såkallad blomflicka som kasade blommor över golvet.
Vi fortsatte ut och ställde oss utanför två stora dörrar, jag stod arm i arm med Jermery som log varmt mot mig, jag såg i hans blick att han menade på att jag inte skulle vara nervös. Men hur skulle jag inte kunna vara?!

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag stod framme vid altaret med Ryan och Christian bakom mig, jag kollade ut över människorna som satt och väntade, allt från släkt till andra kändisar. Jag kände att jag var så nervös att jag hade handsvett, jag kollade snabb bak på Ryan och Christian som log stolt åt mig. Jag log tillbaka. Helt plötsligt började orgeln spela och alla ställde sig upp, jag tittade med stora ögon bort mot dörren som sakta öppnades. Först kommer Jazmyn in hur söt som helst, sen Nattis och Klara med fina ljuslila klänningar.
När dom stod framme vid altaret så ser jag först pappa, sedan på hans högra sida står Emmy, vackrare än någonsin. Jag fick till och med tårar i ögonen. Jag svalde hårt och tittade häpet på henne. Hon gav mig en varm blick sedan tittade hon ut på alla människor som stod och tog kort på henne. Jag hörde Christian och Ryan viska "wow" och jag log stolt för mig själv.

När hon äntligen stod framme brevid mig kom prästen ut och börja prata, alla satte sig ner och tittade framåt. Jag lyssnade inte så mycket, jag stod mest och snegla på Emmy som stod på min högra sida och tittade på prästen medans han pratade.

- Då var det dags för löftena, som jag förstod det har ni skrivit egna? Sa prästen helt plötsligt.
- Ja, mumlade jag fram.
- Dåsa, ni får ställa er mot varandra och läsa upp dom.

Vi gjorde som han sa och jag tog tag i Emmys händer, sedan började jag prata. Jag försökte komma ihåg löftena så bra som möjligt.

"Min älskade Emelie, vårat liv vi har tillsammans har varit och är helt underbart. Men jag ska inte säga att det inte varit några motgångar, för det har det varit. Men vi älskar varandra, jag älskar dig så pass mycket att vi klarat det.
Hur vi träffades är en ganska rolig historia, det hela började med en konsert jag hade i Gerorgia. Emmy åkte dit med sina bästa kompisar för att gå på den, när dom kom fram till hotellet så visade det sig vara det hotellet jag bodde på. Jag satt i resturangen när dom kom in och åt, som tur var såg dom mig inte. För då hade nog både Nattis och Klara blivit galna. Men min blick fasnade på Emmy direkt, jag tyckte att hennes röst var len och mjuk, hennes långa hår såg ut som änglahår. Hur det än var så gick dom där ifrån ganska snabbt så jag fick aldrig en chans att prata med henne. Dagen efter var min konsert, och då såg jag henne i kön när jag åkte förbi, jag bad Kenny gå ut och ta henne in till min louge innan konserten, sagt som gjort så kom hon in där förvrirrad, jag bad henne bli min onelesslonleygirl, hon gick med på det. Listig som jag var lämnade jag en lapp i blommorna, där det stod att jag ville träffa henne. Vi gick ut på en dejt och hon verkade inte intresserad alls, jag gjorde allt jag kunde. Sedan frågade jag henne vad hon tyckte om mig, och då sa hon att hon inte gillade mig, jag blev förstörd och sprang ut på gatan och stod i regnet, hon kom efter mig och sa att hon inte hann prata klart. Hon berättade att hon inte gillat mig från början men när jag tog upp henne som onelesslonleygirl och kysste henne på kinden så smälte hon så fort hon tittade på mig. Det var då, när hon sa det så visste jag att du var den rätta, våran första kyss var dne kvällen, i spöregnet, dina läppar smakade vanlij efter glassen vi ätit. Jag minns det så väl, även fast vi bara känt varandra i några timmar den kvällen, så visste jag att det var dig jag skulle leva med livet ut, jag älskar dig Emelie."
Avlustade jag meningen och tittade på henne, hon grät. Det såg jag. Fast det var lyckotårar.

Alla klappade händerna, kankse man inte ska göra på ett bröllop, men alla var så rörda så ingen visste väl vad dom skulle göra.

- Dåsa Emelie, din tur, sa prästen och log mot henne. Emmy nickade tillbaka och svalde hårt, sedan samlade hon sig och började prata.

"Jag bodde i Svergie, efter att min pappa dog. Det var mycket prat om Justin där, men alla sa bara Bieber, så jag trodde det var ett klädmärke för jag lyssnade aldrig så noga på vad dom sa. När min mamma blev befodrad så flyttade vi tillbaka till New York, vi började om och jag fick träffa Nattis och Klara igen som också var galna i Justin. De tvingade med mig till Georgia på en konsert, jag tyckte inte alls om honom då. Men dom övertalade mig och vi åkte dit.
När vi kom fram så gick vi och åt sedan la vi oss nästan direkt och sov. Dagen efter var konserten, Kenny kom ut när vi stod i kön och bad mig följa med in, förvirrad som jag var försvann jag in där i konserthuset, vi gick in i Justin louge och direkt när jag såg hans leende så blev jag helt varm. Han kramade om mig och bad mig blandannat vara hans ollg, jag svarade ja men visste knappt vad det var. Jag gick ut igen och Klara och Nattis började direkt med sina frågor, jag sa att Kenny visade mig vägen till scenen.
När Justin sjöng för mig den kvällen, när han tittade in i mina ögon, då jag såg hans glittriga gyllenbruna ögon, så visste jag att jag fallit. Jag fick mina blommor och sedan gå bakom scenen igen, Justin kom fram och frågade om jag gillade lappen, jag som rodnade direkt försökte samla mig och svara ja så gott det gick.
Senare på kvällen träffades vi, så som Justin sa. Vi kysstes i regnet och sedan gick vi upp till hans svit och drack varm choklad. Han sjöng Favorite girl för mig då, jag var dödskär i honom redan då. Jag trodde förstås att han gjorde så i varje stad. Eller att det inte skulle bli nånting för jag var ju en helt vanlig tjej. Efter den kvällen så fortsatte vi träffas. Det visade sig att Justin skulle stanna i Georgia en vecka precis som jag och sedan åka till New York i två månader där jag bodde. Dagen efter vår första dejt gick vi ut igen, det här gången tog Justin mig till en stor byggnad, där inne tvingade han mig och sjunga, han sa att jag sjöng som en gud. Efter dom två dagarna så har vi inprincip suttit ihop. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och skulle aldrig någonsin kunna leva med någon annan än dig."
Hon avslutade med en varm blick mot mig, jag som inte brukade gråta bland människor kunde inte låta bli.

- Dåsa, Justin Drew Bieber, tager du Emelie Maria Stevens till din äkta maka, och älska henne i nöd och lust?
- Ja, absolut.
- Emelie Maria Stevens, tager du, Justin drew bieber till din äkta make och älskar honom i nöd och lust?
- Absolut.
- Här med förklarar jag er man och hustru, du får nu kyssa bruden.

Jag gick närmare Emmy och lyfte hennes slöja, jag log mot henne sedan gav jag henne en passionerad kyss som varade längre än det var meningen. Men det var nästan ovanligt att sluta.

- Jag älskar dig Emelie Bieber, viskade jag i hennes öra när människorna stod upp och applåderade.
Sorry för att jag inte skrivit, men har haft noll idér till den här delen. Hoppas det blev bra!
Kommentera.

OBS

Jag har varit bortrest sen jag sist skrev till nu, därför lovar jag en ny del ikväll. Senast i morgon.
Då är det alltså bröllopsdelen som kommer upp, spännande va?!

WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 77

- Tack älskling! Sa han och log samtidigt som han tittade bak på Jazmyn och Jason.



EMELIES PERSPEKTIV:

Dagarna gick otroligt fort, i morgon skulle vi gifta oss. Jag var sjukt nervös men försökte inte visa det, utan jag satt hela tiden och skrev på mitt löfte som vi ska ge varandra. Vi har bestämt att vi ska skriva egna istället för att läsa dom tradionella.

- Vad gör du där inne egentligen älskling? Jag måste kissa! Halv skek Justin helt plötsligt samtidigt som han bankade på toalett dörren.
- Jag skriver, jag måste ha lugn och ro! Du får inte veta vad jag skriver!
- Är du inte klar med löftet ännu?
- Nej, sluta få det så uppenbart att jag borde vara det, sa jag irriterat och slet upp dörren, jag gick hårt in i honom utan att bry mig, sedan fortsatte jag ut på balkongen och satte mig i solen.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag röck till när Emmy slet upp dörren, hon marserade ut och slog hårt axeln in i mitt bröst. Jag hann inte säga nånting innan hon stormade vidare ut på balkongen. Jag gick in på toan och stängde dörren.
Jag var tvungen att kissa innan jag gick ut till henne, för har hållt mig hela dagen. Jag får gå på äggskal nu för tiden för Emmy blir irriterad över allt, jag önskar bara att bebisen kunde ploppa ut snart. Men det var två månader kvar..

När jag var klar på toaletten så gick jag ut på balkongen, när jag kom ut så såg jag Emmy sitta med huvudet mellan knäna och snyfta. Jag gick fram och satte mig brevid henne i soffan och höll om henne.

- Älskade du.. Viskade jag tyst samtidigt som jag vaggade henne fram och tillbaka.
- Jag vill bara att talet ska bli det bästa, någonsin, men jag kan inte beskriva i ord hur mycket jag älskar dig, det kommer inte gå.. Snyftade hon fram.
- Det behöver inte vara långt, du behöver inte få ner allt. Jag vet att du älskar mig, det behöver inte vara något speciellt vännen, sa jag och kysste hennes panna.
- Menar du det? sa hon försiktigt och tittade upp på mig.
- Ja, jag menar det.
- Tack, sa hon och kysste mig.
- Nu ringer jag pappa så åker vi och äter på någon bra resturang, sen ikväll kommer Caitlin, Christian, Ryan, Nattis och Klara.
- Ja juste, ring så går jag in och tar bort min macara under ögonen.

Hon sprang in och jag tog upp telefonen och ringde pappa, det visade sig att han var nere på stan och tittade lite så vi skulle mötas om dryg en halvtimma vid hamnen.
Jag gick in och började göra mig i ordning också, jag tog på mig ett par jeans och en skjorta, sedan vita supra.

- Vad ska du ha på dig babe? Sa jag när jag stod och fixa mitt hår.
- En klänning, det enda jag kan ha ny för tiden, sa emmy och skrattade lite.
- Du är fin iallafall babe, sa jag samtidigt som jag sträckte mig efter waxburken.
- Tack babe, vet du när Caitlin och dom kommer?
- Nej, eller runt halv nio tror jag, där omkring iallafall.

När vi var klara så gick vi ner i lobbyn och sedan ut i den varma sommarkvällen, vi började gå mot Italiens hamn samtidigt som vi pratade om bröllopet. Det var ju i morgon.. Vi skulle inte ha någon möhippa någon utav oss, man har ju möhippa för att fira sin sista kväll fri, ungefär. Men vi ville inget annat än att vara med varandra så vi såg ingen nytta i att ha en över huvudtaget.

- Tja mina favoriter! Sa pappa när vi kom fram.
- Hej! Sa Emmy och log.
- Vart ska vi äta? Sa jag och tittade mig omkring.
- Jag har hittat en barnvänlig resturang här borta i närheten, med tanke på Jason och Jazmyn.
- Ja okej då går vi dit då, sa jag och log.

När vi kom fram så satte vi oss utanför eftersom det var så fint när solen låg över vattnet, vi beställde varsin spagetti carbonara och en varsin dricka till det. Jazmyn och Jason fick pannkakor såklart.

- Så, i morgon blir du en av oss! Sa pappa och puttade till Emmy lätt i armen.
- Ja, det blir jag! Äntligen, sa Emmy och log.

Vi fortsatte småprata tills maten kom ut, under måltiden sa ingen nånting, vi bara satt tysta och kasta i oss maten. Alla var nog hungrigare än vad vi känt.
När vi var klara så var klockan runt 9, jag fick ett sms av Caitlin som sa att dom var vid hamnen.

- Caitlin och dom är någonstans vid hamnen! Och dom vet inte att vi också är det, sa jag och blinkade med ena ögat mot Emmy.
- Nu ska inte jag störa ungdomarna mer, Jason och Jazmyn måste tillbaka till hotellet och sova eftersom det är en stor dag i morgon, hejdå! Sa pappa och kramade om oss båda.

När han gått så kollade Emmy sig runt omkring.

- Sa dom vart vid hamnen dom var?
- Nej, kom vi går runt, den är ju inte så lång, sa jag och tog hennes hand.

Vi gick och småprata då vi fick syn på 5 stycken personer som gick med varsina resväskor. Vi satte oss på en bänk och höll en tidning framför oss.

- Jag kommer inte kunna hålla mig för skratt, sa Emmy och fnittrade bakom tidningen.
- Jo, ssshh, sa jag och skrattade lite sedan blev jag tyst.

Vi satt bakom tidningen en stund sedan hörde vi deras röster passera.
" kolla dom där två som sitter bakom tidningen, vad knäppt, " hörde vi Christian viska.

- Det kankse det är! Sa både jag och Emmy och hoppade fram.
- NEJ.. ÅH! HEJ! Skrek dom och hoppade på oss.
- SHIT VAD STOR DU BLIVIT EMMY, Sa Caitlin och tittade på Emmys mage.
- Jag vet det är helt sjukt! Sa Emmy stolt.

Vi stod och kramade om varandra ett tag sedan började vi gå mot hotellet.
- I morgon blir du en bieber, sa Christian och blinkade mot Emmy.

Kommentera!
btw, det kommer bli lite blandade bilder på "bröllopsbilderna" det var jätte svårt att hitta samma och sådanna som passade till storyn. men jag hoppas det blir bra iallafall!

WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 76

- Jag älskar dig, med hela mitt hjärta, viskade jag tyst i hans öra.



EMELIES PERSPEKTIV:

Han tittade på mig en stund, rakt in i mina ögon. Sedan log han sitt underbara leende. Jag kysste honom ömt, sedan tittade jag på honom igen.

- Jag älskar dig, om en vecka gifter vi oss, sa han och log.
- Jag vet, då blir jag äntligen Emelie Bieber, gud alltså, min dröm går äntligen i uppfyllelse.
- Så inga andra har gjort det? Sa han och blinkade med ögat.
- Jo, men sjungandet, med barnet och dig, men nu blir jag din på riktigt.
- Bara på papper, du har alltid varit min. Älskade du, sa han och samtidigt som han ögon glittrade.

Helt plötsligt ringde Justins telefon och han for upp samtidigt som jag satt på honom med benen på varsin sida, han sträckte sig över telefonen och sedan svarade han.

- Hallå det är Justin?
- Åh vad roligt! Äntligen, så allt är klart?
- Tack så mycket, vi kommer över sen. Hejdå! Sa han och la på.

Jag tittade förundrat på honom när han la telefonen på bordet igen, han log stort hela tiden och jag kände hur värmen från hans leende spred sig över hela rummet.

- Men säg då! Sa jag förväntansfullt.
- Nej....
- JO! SÄG! Sa jag och klev av honom.
- Jag tänker inte prata med dig mer om du inte säger, sa jag och försökte se arg och seriös ut, men hans leende gjorde det omöjligt.
- Okej då, jag vill ju inte att du ska sluta prata med mig.. Din klänning är klar, kändisar som ska uppträda är klara, bord och blommor, ljus och prästen är klara. Nu kan vi bara slappna av.. Sa han och log ett avslappnad leende.
- På riktigt?
- Ja på riktigt!
- ÅH ÄLSKADE! VI SKA GIFTA OSS! DET ÄR PÅ RIKTIGT NU!
- Ja, det har det alltid varit, sa han och blinkade med ögat.

JUSTINS PERSPEKTIV/DAGEN EFTER:

Jag vaknade upp av att Emmy gick runt och undrade vad hon skulle ha på sig, hon släpade fötterna efter sig och var otroligt stressad.

- Älskling, vad gör du?
- Jag måste ha något och ha på mig.. Din p.. Nej, det är inget, jag måste ha något och ha på mig bara..
- Varför.. Det händer ingenting speciellt idag, vi har en vecka framför oss av lugn, sa jag och sträckte på mig.
- Mm...
- Förresten vadå min p..?
- Nej, ingeting sov du. Eller nej, gå och duscha, sätt på dig nått fint.

Jag sa inte emot utan gjorde som hon sa, jag märkte att hon hade planerat nånting, för Emmy är som en öppen bok. Men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Jag tog fram ett par svara jeans, gråa supra och sen en enkel vit t-shirt. Sedan gick jag in till badrummet och hoppade in i duschen.

EMELIES PERSPEKTIV:

Jag var otroligt nervös för att Jermery skulle komma, jag hade ingen aning om varför, eftersom vi hade träffats hundra gånger förut. Men med tanke på att han inte har sett mig gravid i verkligheten förut, det kankse var det som skrämde mig, eller att Justin inte visste.
Jag rotade igenom min såkallade garderob som jag hade på hotellrummet och till sist hittade jag en sommrig klänning som jag kunde ha, vi var trots allt i Italien nu satt det passade ganska bra.

- Är du klar snart babe? Ropade jag när jag försökte få på mig klänningen.
- Ja nu! Sa han tillbaka och kom ut från badrummet.
- Hjälp mig och knäpp klänningen där bak, jag är för tjock, sa jag och flinade mot honom. Han bara skakade på huvudet och gjorde som jag sa.

När vi var helt klara med att äta frukost osv, så gick vi ner i lobbyn, Justin gick efter mig och undrade vart vi skulle.

- Kom, vi ska åka. Jag kör, sa Emmy och log.
- Jag kommer.. Sa han fundersamt med ett leende på läpparna.

Vi hoppade in i bilen och började åka mot Italiens flygplats, jag har ganska bra lokalsinne så jag visste exakt vilken väg vi skulle, när vi äntligen kom fram så tittade Justin ännu mer fundersamt på mig, men han sa ingenting utan han följde bara efter mig in i den stora flygplatsen.
Vi gick en bit och sedan såg jag Jermery stå och vinka tillsammans med Jason och Jazmyn, när Jazmyn fick syn på mig och Justin kom hon springades. Det roliga var att Justin hade inte sett dom eftersom han hela tiden gick med mobilen under näsan och tittade på twitter, helt plötsligt kom och fram och hoppade på oss.

- HEJ EMMY OCH JUSTIN! Skrek hon och drog i oss, Justin tittade med stora ögon på henne innan han riktigt fattade att hon var där på riktigt, sedan bar han upp henne och kramade om henne hårt.
- Vad tjock Emmy har blivit, sa Jazmyn och fnittradet till. Justin skrattade också. Helt plötsligt kom någon fram och kramade mig.
- ÅH! Jag ska bli Farfar! Gud vad stor du blivit Emmy, sa Jermery när han kramade om mig.
- Jag vet, lillen bara växer och växer.. sa jag stolt och klappade mig om magen.

När vi alla stått och småpratat en stund och när vi äntligen satt i bilen så log Justin stort mot mig. Han såg så himla glad ut, det här var precis vad han behövde.
- Tack älskling! Sa han och log samtidigt som han tittade bak på Jazmyn och Jason.
Kommentera ifall ni vill ha mer! :)

vad hände..

Alla verkade fett taggade när jag skulle börja skriva igen, vad hände?
känner inte alls för att skriva mera..


WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 75

- DET VAR DU! Sa hon förvånat, jag tittade förundrat på henne sedan sken jag upp som en sol.


JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag kunde inte fatta att Emmy var tjejen jag träffade i spanien, hon var så rädd då. Jag ångrar nu att jag inte gick med henne till polisen, men det var då min kärriär precis tagit fart så det skulle inte se så bra ut.

- Så du menar att du var den rädda tjejen på stranden vid klipporna? Sa jag försiktigt samtidigt som jag försökte granska hennes uttryck som låg över ansiktet.
- Ja, eller alltså.. Jag har känt igen din lukt, enda sen vi träffades. Först i början funderade jag på ifall det var du. Men du hade mycket mörkare röst än den killen jag mötte i Spanien, det kanske inte var du..
- Emmy, jag har kommit i målbrottet.. Sa jag och nästan skrattade till.
- DET VAR DU! Sa hon återigen.
- Antagligen, jag har försökt hitta den där tjejen för att be om förlåtelse för att jag inte gjorde mer, jag bara stod där. Ringde ett kort samtal men jag följde inte med till polisen eller nånting, jag försökte inte ens övertala dig..
- Men ge dig, nu fattar jag varför du inte gjorde det.. Sa Emmy. Sedan började hon helt plötsligt skratta.
- Vad skrattar du åt? Sa jag förvånat.
- Vi var där för att träffa dig, jag hade precis kommit hem från Svergie och visste inte ens vem du var, alla pratade om dig i Svergie men jag trodde du var ett klädmärke! HAHAAH. Sen visade Nattis och Klara en bild på dig och då kallade jag dig pottan.. Förlåt, sa Emmy generat.

Jag tittade förvånat på henne, sen brast jag ut i skratt.
- Jag hade faktikst en pottfrisyr.. Jag kan inte fatta.. Världen är bra liten, eller så var vi bara gjorda för varandra.
- Klart vi var.
- Det måste vi ha varit..
- Det var så underbart den kvällen, även om jag blev våldtagen så ledde det mig till dig. Utan att jag visste om det, din lukt, din trygga famn. Minns du att jag började gråta när du höll om mig och sa att du skulle gå vidare?
- Ja, det minns jag. Från början grät du inte så mycket, du skakade mest..
- Vet du varför jag grät sen när du pussade min panna och gick din väg?
- Nej.. sa jag fundersamt.
- För att du gick ifrån mig, din trygga famn.. Din mjuka varma röst, din andedräkt som smekte min hals samtidigt som du pratade när du höll om mig..
- Men älskade vän, det här är helt otroligt..
- Jag vet! Alltså, jag borde fattat att det var du.. Din lukt, men din röst var förändrad, du var större, muskligare..
- Men Emmy, du kan inte klandra dig själv, jag visste ju inte heller att det var du, eller hur?
- Nej men...

Jag avbröt henne i en kyss, jag märkte att hon besvarade kyssen på ett sätt hon aldrig gjort förut, det var ett slags lugn över hela henne.

- Avbryter jag nånting? Sa Usher som kom smygande från ingenstans.
- USHER! Minns du när vi var i Spanien för två år sen? När jag hittade den där tjejen som blivit våldtagen?!
- Ja, jag minns, sa Usher och tittade på mig med stora ögon.
- Det var jag! Pep Emmy fram.
- Nej ni skämtar?! Sa Usher i en ton jag aldrig hört förut.
- Nej! Det är sant, på riktigt.. Emmy var helt förstörd när jag kom in här, och så berättade hon. Då avslutade jag hennes mening du vet som på film! Sa jag stolt.
- ÅH! Ni är verkligen gjorda för varandra, Sa Usher och sken upp.
- Som vi alltid sagt.. Sa både jag och Emmy samtidigt.

EMELIES PERSPEKTIV/3 DAGAR SENARE:

När vi väl berättat för alla i hela turnen så var dom helt chokade. Dom tycke det var så gulligt, som en riktig kärleksfilm, kankse inte om våldtäckten, men ingen tog upp den direkt.
Jag hade bestämt mig för att översaska Justin, så när han låg och sov tog jag hans telefon och ringde till Jermery.

- TJENA GRABBEN! Skrek Jermery i mitt öra.
- Tja grabben det är Emmy faktiskt! Sa jag och skrattade till.
- Jaha, hej gumman!
- Jag tänkte, om en vecka är ju vårat bröllop, vill du komma ner i morgon? Som en överraskning till Justin, jag menar.. Han pratar om dig hela tiden! Dessutom så kan vi boka ett till rum på hotellet?
- Ja vilken bra idé! Men du får inte säga något till han då.
- Absolut inte!
- Förresten, jag hörde att du var den mystiska tjejen från Spanien! Gud var romantiskt.
- Va, hur hörde du det? Jo men det var jag. Sa jag och lät stolt.
- Kolla Justins twitter, måste kila. Men ha det bra, ska börja packa och boka biljetter! Kram på dig.
- Kram! Ha en bra resa hit då.
- Absolut hejdå!

Jag klickade ner samtalet och sprang in i rummet igen och la telefonen där den låg från början, sedan gick jag till datorn och kollade Justins twitter, jag fick tårar i ögonen.
" I have found my Spanish girl, My mysterious girl, it was Emmy all the time, it is absolutely wonderful! I love her with all my heart "
När jag läst klart sprang jag in till sängen och hoppade på Justin, han vaknade med ett ryck och såg mina tårar, han blev genast orolig, men innan hann han säga nånting kysste jag honom.
- Jag älskar dig, med hela mitt hjärta, viskade jag tyst i hans öra.

Så, en kort episode kanske, men måste springa upp till skolan igen!
Creds till all stötning från er läsare, ni är helt wonderful!

Jag lever

Nu har jag verkligen haft lång bloggpaus, jag trodde inte ens att läsarna fanns kvar. Men jag ser att ni gör det.
Känner mig redo att börja skriva igen.

Anldeningen till dålig bloggning är för jag har varit vädigt väldigt deprimerad de senaste månaderna, har hänt massor med jobbiga saker som jag var tvungen att ta itur med.

Men jag ber er trogna läsare som finns kvar, vill ni att jag ska avsluta denna novell? Kankse 5-6 episoder kvar.



gammal favorit