Jag hoppades till gud att jag hade rätt, hur fan ska det här lösa sig?

---

JUSTINS PERSPEKTIV:

Dagarna gick ganska långsamt, det var nu bara några dagar kvar innan vi skulle ut på vår turné, Emmy hade ringt till skolan och sagt att hon inte kommer de två dagar innan konserten till skolan heller, hon hade gått ner i en ganska jobbig period, hon åt, spydde och åt. Jag försökte hjälpa till så gott jag kunde, men helt ärligt började jag tappa orken. Dessutom så bråkade vi nästan hela tiden. Jag kunde inte ens be mamma om råd, för Evelyn och mamma var i Italien. Nu kom jag på.. Usher!
Jag tog min telefon och gick upp på taket, sedan slog jag Ushers nummer, som tur var svarade han.
- Usher?
- Tja brooo.
- Hej bieber! Hur äre, fan vad länge sen jag hörde från dig!
- Jorå, det är helt okej.. Eller egentligen inte.
- Nja, jag har trott att det varit nånting, jag har inte hört från dig eller Emmy på flera veckor och ingen har sett er på en vecka.
- Nej precis.. Men Emmy är gravid.
- DU SKÄMTAR?
- Nej, hon är snart i femte månaden.. Eller i Oktober, den femte. Då är det fem månader exakt.
- Hur mår Emmy?
- Hon mår inte så bra, det är väldigt jobbigt för henne. Jag vet int ens hur vi ska göra, dessutom ska vi gifta oss...
- GIFTA ER?! Vafasen har jag missat egentligen.
- Jo, på nyår.. Då är hon ju i sjunde månaden.
- Jo, men alltså.. Hur blir det i turnén?
- Vi åker, alltså Emmy också. För hennes biljetter är ju redan slutsålda i varenda stad vi ska till..
- Ja precis, men hörru! Jag ska snacka runt lite, satt det inte kommer ut på fel sätt menar jag. Är hon redo att berätta?
- Ja, det är hon.. Men nu måste jag gå, för nu ropar hon här.
- Okej, hälsa hjärtligt från mig!
- Absolut! Bye.
- Tjaoo.
Jag la på och suckade innan jag gick ner i lägenheten ígen, när jag kom ner så satt Emmy i soffan och såg ut som The grudge, hon var så irriterad på allt och alla. Dessutom låg det disk i hela lägenheten och pizza kartonger överallt.
- JUSTIN! Sa hon irriterat.
- Jaaaaa älskling....
- Jag är törstig..
- Du kan inte hålla på såhär någo mer, gå och lägg dig och fundera, sov bort det irriterande. Jag klarar inte mer annars.
- Vafan menar du?
- Ja, gör det..
- Aja okej, visst...

EMELIES PERSPEKTIV:

Jag kände själv hur mitt humör förändrades för varje dag som gick, jag ville absolut inte vara elak, men jag kunde inte styra över det.. Allt var så förändrat, och barnet, det gjorde ont så fort den sparkade och jag hade svårt och sova just för att det rörde sig så mycket.
- JUUUUSTIN! Skrek jag när jag tyckte att han varit borta för länge. Jag hörde inget svar mer efter en stund kom han ner från taket.
- Jaaaaa älskling....
- Jag är törstig..
- Du kan inte hålla på såhär någo mer, gå och lägg dig och fundera, sov bort det irriterande. Jag klarar inte mer annars.
- Vafan menar du?
- Ja, gör det..
- Aja okej, visst...
Till slut gav jag med mig, jag ville absolut inte att Justin skulle lämna mig. Det sista jag tänkte innan jag somnade var "När jag vaknar ska jag vara glad, för både min, Justins och barnet skull."

JUSTINS PERSPEKTIV:

När Emmy äntligen somnade bestämde jag mig för att röja upp i lägenheten, jag började med att diska och slänga alla gamla matrester. Sedan tog jag alla tvätt och började tvätta, samanlagt hade jag tvättat 7 stycken maskiner. Helt sjukt.. När jag diskat och tvättat så hade jag hållt på i 4 timmar och Emmy hade inte vaknat, skit samma.. Klockan var bara runt 18:00. Jag tog fram damsugaren och damsög allting, sen torkade jag av bord och stolar och kylskåp, sedan puffade jag till kuddarna i soffan. Sedan slängde jag mig utmattad i soffan. Just fan, middag.. Bara upp igen.
Jag tittade i frysen och hittade lax, sedan i kylen fast det potatis, det fick bli laxfilér och poatis i ugn.

När maten började bli klar kom Emmy ut och såg ut som en helt ny människa, hon hade duschat för första gången på flera veckor kändes det som, sedan hade hon lagt på ett tunt lager mascara och satt på sig rena kläder.
Hon tittade på mig med världens leende och sedan kom hon emot mig och slängde sig i min famn.
- Förlåt babe, sa hon och kysste mig ömt.
- Ingen fara älskling..
- Jo, det är det.. Jag förstår inte varför du har stannat kvar hos mig..
- För att du och jag ska ha ett barn, och vi ska gifta oss. Emmy älskling, jag älskar dig så det gör ont.
- Jag älskar dig, åh vad jag älskar dig! Sa hon och kramade om mig lite hårdare.
Jag log och andades in hennes lukt, sedan kände jag hur både min och hennes mage kurrade.
- Maten är klar, kom nu mina älsklingar! sa jag och klappade på magen.
- Jag älskar dig, tack för du finns babe, sa hon och slog sig ner på stolen. Äntligen var allt sig likt.

---

Förlåt för bad uppdate, men som några av er sagt.. Jag har tröttnat på att skriva. Inte helt, men bara ibland. Känns inte som bloggen går framåt. Men jag ska absolut inte sluta, jag ska göra som Emmy.. Försöka hitta tillbaka.
kommentarer?

- Vad va det där..? Sa Justin och tittade på mig med stora ögon.

---

EMELIES PERSPEKTIV:

Jag svalde hårt, lyckan som jag nyss känt försvann och allting började snurra. Fan, jag sprang till toan och spydde igen.. Jag höll så hårt om toalettringen att mina knogar vitnade. Jag hörde hur Justin kom efter mig med tunga steg. Han måste förstå, snälla säg att han förstår.. Jag vill inte berätta själv.
- Du är gravid va? Sa han tyst när han stod i dörröppningen.
Jag nickade på huvudet och började rota i min ficka efter bilden på vårat barn. Jag tog fram bilden som nu var lite skrynklig efter att ha legat i min ficka, jag sträckte den till Justin och sedan spydde jag igen.
Jag kände hur han tveksamt tog tag i bilden och stod och granskade den ett ganska långt tag, sedan började det rinna tårar från hans ögon och han tittade på mig, med en blick som jag inte kunde besvara.

JUSTINS PERSPEKTIV:

När jag kände sparken från Emelies mage så stelnade mitt blod till is, tankarna flög runt i mitt huvud och sedan förstod jag. Hon var gravid, hon var även ganska stor redan nu. Konstigt att jag inte märkt det.. Jag avbröts i mina tankar då Emelie sprang till toaletten igen och spydde. Jag gick tveksamt efter..
- Du är gravid va? sa jag med en kall ton. Jag såg hur hon nickade på huvudet och sedan tog hon bort sin högra hand och tog fram en bild, från ett ultraljud.
Jag tog tveksamt emot bilden och stod och tittade på den, sedan började det rinna tårar från mina ögon. Det var blandade känslor, hur skulle det här gå? Åh, vilket vacker barn vi har! Vad ska mamma och pappa säga? Vilken månad är hon i? Varför har hon inte berättat..
- Hur länge har du vetat? Sa jag och samlade mig.
- 3 veckor ungefär, jag är i 4 månaden vilket betyder att det inte går att göra abort... sa hon tyst och tittade på mig.
Jag kände hur allting snurrade och jag slog näven i väggen av en ren reflex, som tur var blev det bara ett litet märke.. Jag tänkte inte på att det här faktikst var Emmys lägenhet.
- Jag är inte redo för att bli pappa, inte nu iallafall.. Men när jag ser på den här bilden, så kan jag inte bara överge det vackra som växer inom dig.. Sa jag och vände mig mot Emmy som nu satt på toaletten.
- Inte jag heller.. Men jag är inte redo, men vi kan inte bara lämna bort den..
- Den?
- Ja, den... Jag vet inte vad det är för kön ännu, jag har tid om två veckor igen..
- Då vill jag följa med! Sa jag utan att ens tänka.
- Va, vill du? sa hon förvånat.
- Absolut...
- Hur ska vi göra, folk kommer märka snart.. Hur gör vi, vi är för unga Justin och jag har turnér ända fram till jul. Det är September nu, och jag är i fjärde månaden.. När vi gifter oss är jag i sjunde månaden.. Det här, är sjukt.
- Älskling.. det löser sig..
Jag hoppades till gud att jag hade rätt, hur fan ska det här lösa sig?

---

Förlåt för kort episode, men måste kila nu! Ska sova över hos en kompis. Mer i morgon absolut..
IFALL NI KOMMENTERAR! PUSS

Jag gillade inte att ljuga för Justin, men hur fan ska jag förklara att jag är gravid?

---

EMELIES PERSPEKTIV:

Efter några timmar framför tvn somnade Justin, då hade jag chansen. Jag smög upp och tog min telefon, sedan gick jag upp på takvåningen vid jazzucin och satte mig, jag kände hur den varma kvällsolen lös i mitt ansikte. Jag slog numret till nummerupplyssningen.
- Hallå?
- Hej jag heter Emelie, skulle du kunna koppla mig till närmaste gynekolog i Atlanta?
- Absolut, häng kvar!
Det tog några sekunder sedan svarade någon annan.
- Hej det är Linda Greys gynekologavdeling.
- Hej.. Eh jag heter Emelie och vill ha en tid så snarast som möjligt, jag är gravid..
- Okej, hur gammal är du?
- 15..
- Okej, du får en tid hos Linda i morgon 09:20, går det bra?
- Absolut, var ligger er klinik?
- Om du går vid gallerian i stan, sen fortsätter du 3 kvarter bort, så ser du oss. Du kan inte missa! Sa tjejen med en len röst.
- Okej, tack så mycket! sa jag och drog en lättande suck, hon svarade snällt och sedan la vi på. Jag måste se hur lång gången jag är..
När jag suttit och tänkt ett tag så gick jag ner igen och såg min ängel till "man" ligga i soffan, han blir ju min man snart.. Jag slängde mig i hans armar så att han ryckte till, sedan började han klappa mitt hår trött.
- Hur är det gumman? Sa han försiktigt.
- Bara bra... Sa jag och kände att jag var tvungen och spy igen, typiskt. Jag sprang till toaletten och hann inte ens låsa dörren, jag slängde mig på golvet och spydde. Jag hörde att Justin kom in.
- Gumman? Hur är det på riktigt? Sa han och satte sig bakom mig med armarna runt mig.
- Det är bra, jag har ätit något konsigt bara, sa jag men hann knappt avsluta innan jag kände klumpen i halsen igen. Jag spydde och hostade.
- Älskling.. Sa han oroligt.
- Det är inget, Justin jag lovar, isåfall hade jag berättat.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att Emmy kom och hoppade på mig, jag kände att hon var oroligt så jag drog hennes hår genom min fingrar.
- Hur är det gumman? klämde jag ur mig till slut.
- Bara bra... Sa hon men hon hann knappt säga klart innan hon sprang mot toaletten igen, jag gick försiktigt efter och hittade henne sittande på golvet. Jag satte mig ner bakom henne och la händerna försiktigt runt henne.
- Gumman? Hur är det på riktigt?
- Bara bra, har ätit något konstigt bara.. Sa hon och sedan spydde hon igen.
- Älskling.. Sa jag och kände hur oron spred sig i magen.
- Det är inget, Justin jag lovar, isåfall hade jag berättat, sa hon och vände sig om, hennes i vanliga fall ljusrosa läppar var nu helt bleka och torra.
Jag sa ingenting tillbaka utan litade helt enkelt på henne, hon får berätta när hon är redo. Jag tror inte det är så allvarligt iallafall, för då vet jag att Emmy skulle berättat.
- Nu går vi och sover, sa jag och bar uppe henne i min famn samtidigt som jag spolade.
- Tack, sa hon som nu låg utmattad i min famn. Jag log mot henne och gick in till sovrummet och la henne i sängen, hon somnade nästan direkt.
När jag la mig ner brevid henne viskade jag tyst: How wonderful life is, now you're the world.

DAGEN EFTER/EMELIES PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att min klocka ringde, jag flög upp och stängde av den så att Justin inte skulle vakna. Jag tittade oroligt på honom men han låg fortfarande och sov som en ängel. Jag log mot honom sedan gick jag in i min garderob och skulle välja kläder, jag tog fram ett par jeans och en vanlig tröja. När jag fått av mig den t-shirten jag sover i och fått på mig jeansen så blev jag förvånad, min mage var uppsvullen och jag fick inte igen jeansen. Att ingen har märkt, att jag inte märkt.. tänkte jag för mig själv när jag satte på mig tighst istället.

När jag kom ner på stan så gick jag de 3 kvarter som kvinnan sagt i telefonen, och mycket riktigt där låg kliniken. Inte svårt att missa alls. Jag gick försiktigt in och såg hur alla blickar vändes mot mig, vuxna kvinnor tittade på mig och skakade på huvudet. Great.
Jag satte mig ner på en stol och tog fram en tidning, men jag hann knappt läsa nånting innan det kommer ut en kvinna som ropar upp mitt namn.
- Emelies Stevens? Sa hon och tittade runt i rummet.
- Här är jag, sa jag och log försiktigt. Kvinnan log stort och la handen om min rygg sedan gick vi in i ett vitt kallt rum och så stängde hon dörren. Hon tittade på mig och såg att jag var orolig.
- Ingen fara, du är ung jag förstår. Vi ska inte göra en undersökning här inne, det är ju läskigt  det förstår jag! Vi ska bara prata här inne innan, sa hon och slog sig ner. Jag gjorde samma och log tacksamt mot henne.
- Så, vem är pappan? Sa hon.
- Justin bieber.. Sa jag och tittade mig runt omkring.
- Ja juste, jag har läst om er i tidningen! Sa kvinnan och fnittrade lite tyst. Hon verkade snäll, hon lättade verkligen upp stämningen.
- Varför är inte han med idag då? Sa hon sedan.
- Han är på möte, och så vet han inte... jag vill inte berätta förän jag vet, hur långt gången jag är, sa jag och svalde hårt.
- Jag förstår.. Sa kvinnan och skrev ner i ett dokument hon hade låg på skrivbordet.
- Kom nu med mig här in i det här trevliga rummet! Sa kvinnan sedan och reste på sig. Jag följde efter och kom in i ett varmt rum med hjärtkuddar osv.. Antar för att folk inte skulle tänka på vad som ska gå igenom här inne. Jag tittade på kvinnans namnbricka, Linda. Juste så hette hon..
- Nu får du ta av dig byxorna och trosorna så ska jag känna på din livmorder tapp, rutinkoll.. Jag måste göra den, sa hon och såg på mig.
- Ingen fara.. Sa jag och önskade nästan att Justin var här.
Efter kontrollen så skulle vi göra ultraljud, jag fick sätta på mig byxorna igen och sedan ta av mig tröjan istället. Jag satte mig på en bänk som var klädd med en mjuk filt. Hon satte blå varm gel på min mage sedan vred hon skrämen mot mig, jag blev förvånad. Jag såg en hand, och en fot. Barnet var större än vad jag trodde.
- Du är i, fjärde månaden.. Sa Linda.
- Då kan jag alltså inte göra abort? sa jag stelt.
- Nej juste.  Eller jo, men då måste du ta en tablett så att barnet dör i magen, sedan får du föda ut det dött.. Sa hon tyst. När hon sa det höll jag på att tappa andan, döda ett barn. I helvete heller....
- Förresten, vill du höra hjärtljuden? Sa hon glatt för att lätta upp stämingen antagligen.
- Ja, sa jag tveksamt. Hon ändrade på en rund knapp på maskinen och sedan hörde jag hjärtljud, jag blev alldedes till mig och började gråta, av lycka. Det var ett barn unuti mig, ett litet spädbarn. Mitt kärleksbarn.
- Herregud.. Viskade jag fram.
- Häftigt va? Sa Linda stolt. Vi satt ett tag och bara lyssnade, sedan skrev hon en ny tid och jag fick en bild också, hon hoppades att Justin skulle kunna följa med nästa gång.

Tankarna snurrade i mitt huvud påvägen hem, jag kan inte göra en abort. Hur ska jag kunna förklara det för Justin..
När jag kom hem satt Justin framför tvn och hade en redbull i handen, han log stort mot mig.
- Vart har du vart? Du ser tjock ut förresten, sa han och flinade. När han sa det började jag gråta.
- Nämen älskling! Förlåt, jag menade inte... Jag skojade, sa han och kom mot mig. Jag kunde inte sluta gråta, han kom emot mig och höll om mig.
Så stod vi en stund, helt plötsligt så sparkade det till i magen på mig, jag kände en värmande känsla sprida sig i hela kroppen.
- Vad va det där..? Sa Justin och tittade på mig med stora ögon.

---

Hur reagerar han? kommentera.
och hur ska dom göra..? :/

- Jag vill gifta mig med dig, och inte vänta två år. Utan nu, i år....

---

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag svalde hårt och tittade på Emmys ansikte, hennes reaktion var svår att sätta fingret på. Först log hon stort, som om hon trodde jag skojade, sedan försvann leendet och hon tittade allvarligt på mig.
- Justin, jag är 15 år..
- Ja, men du fyller 16, och jag 17.. Sa jag och tittade på henne med ett leende. Hon tittade på mig ett ganska långt tag sedan började hon le som ett litet barn.
- SJÄLVKLART VILL JAG DET! Skrek hon så att alla tittade på oss. Hon reste sig upp och jag med, sedan tog jag henne i mina armar och kysste henne. Alla började applådera.
- Det är min fästmö! VI SKA GIFTA OSS! Sa jag stolt när kyssen avslutades. Alla jubblade och applåderade sedan slutade dom när maten kom ut.
- Men vad säger våra föräldrar? Sa Emmy när hon satt ner på stolen igen.
- Jag har pratat med mamma, hon är skeptisk såklart. Men hon säger att hon går med på det, så länge vi är säkra. Fast vi har ju bara varit tillsammans i ett halvår...
- IDAG! Skrek Emmy på nytt.
- JUSTFAN DET HAR VI! Sa jag lika förvånat. Vi började le som dårar.

Efter middagen gick vi hand i hand genom parken, vi pratade om bröllopet. Alltså om det skulle bli av eller inte. Båda var säkra på att vi ville, men vi visste inte ifall det var så bra idé eftersom vi bara varit tillsammans i 6 månader.  
- Jag tycker vi gifter oss.. Sa Emmy och kollade upp på stjärnorna.
- Jag med, sa jag och tittade på henne.
- Då gör vi det! Men vi ska ju på turné om bara fyra veckor, sa hon sedan.
- Jag vet, och då är det September.. Vi gifter oss på nyår! Sa jag och skrattade.
- Ja!
- Men jag skojade bara...
- Men då tar ju både din och min turné slut, och dessutom kan vi ha värsta stora efterfesten så bjuder vi alla möjliga! Sa Emmy och himlade med ögonen.
- Din pappa måste ha snott alla stjärnor och stoppat in dom i dina ögon, så som dom klittrar! Sa jag och kysste hennes nästipp.
- Äh lägg av, sa hon och skrattade generat.
- Det är sant...
- Men nu kom jag bort mig! Vi gifter oss på nyår! Sa Emmy och hennes ögon glittrade lika mycket igen.
- Jaja, det gör vi, du fyller ju 16 den 19 Januari också! Sa jag och kysste henne.
- Ja! Då får jag ta körkort, sa Emmy och flinade stort.
- Då ska du få en present av mig.. Sa jag och började tänka på en passande bil till Emmy.
- Inte en bil va? Du skämmer bort mig för mycket, sa hon och tittade allvarligt på mig.
- Nej inte en bil, din dummer! Sa jag och försökte att låta övertygande.
- Bra! Sa hon och log igen.

EMELIES PERSPEKTIV:

När vi kom hem så bestämde vi att Justin skulle sova hos mig igen, jag hade så himla ont i magen, jag kan inte berätta för Justin ännu. Inte än.
- Jag ska bara gå på toa! Sa jag och sprang in på toaletten. Jag satte mig på huk framför toan och spydde upp det jag ätit. Great. 
När jag suttit framför toan ett bra tag så bestämde jag mig för att gå ut igen. Det kommer ändå inte upp något mer.
- Hur är det hjärtat? Sa Justin när jag satte mig brevid honom i soffan.
- Bara bra, tror jag ätit något konstigt bara..
Liar.
- Åh okej, men om det är något annat så kan du berätta! Sa Justin och la armen om mig.
- Absolut! Sa jag och log ett falskt leende.
Jag gillade inte att ljuga för Justin, men hur fan ska jag förklara att jag är gravid?

---

Woooooow, mycket på en gång nu.
mera kommentarer vill jag gärna ha :)

Jag satte mig och upp och gick på toa, jag ville inte väcka dom andra, så jag bestämde mig för att åka till stan och köpa en present till Emmy älskling, hoppas hon blir glad...

---

JUSTINS PERSPEKTIV:

När jag kom ner till stan var klockan runt 12.. Jag parkerade nära stan så man slapp gå så långt. Vad skulle jag köpa då? Hon har ju fått en ring och ett armand, kankse ett par skor? Nej, det är jag inte bra på. Inte tjejskor iallafall..
JAG VET! En parfym.
Jag gick runt och till slut hittade jag en som luktade super gott! Efter jag köpt den gick jag och köpte ett par nya Supra, man kan aldrig ha för många! Dom jag köpte var lila med lite svart på, jag har redan ett par lila.. Men inte med svart på. Förresten, jag kan ju köpta en klänning åt Emmy också, tänkte bjuda henne på middag ikväll..

När jag gått på stan i cirka två timmar åkte jag hem, jag köpte en cafelatte till oss alla på starbucks och sedan åkte jag till Emmys lägenhet.

EMELIES PERSPEKTIV:

Jag vaknade runt halv 1 tiden av att Christian pratade i sömnen. Jag vände mig om för att se om Justin låg där men det gjorde han inte. Jag kan ju ringa honom..
- Hej det är Justin.
- Hej babe, vart är du?
- På stan, har köpt cafelatte åt oss alla, du kan väcka dom nu. För är hos dig om cirka 2 minuter.
- Okej, gud vad gott! Vad har du gjort på stan?
- Köpt en sak tills ikväll..
- Ikväll?
- Ja, du och jag ska gå på romatisk middag då!
- Naw, på riktigt? åh, du är så söt.. Skynda dig hem.
- 3,2,1.... Klick.
Först förstod jag inte varför han la på, men när jag tittade ut i hallen fick jag se Justin stå där med ett flin. Jag sprang fram och kastade mig i hans armar.
- Åh, du är perfekt! Sa jag och kysste han överallt.
- Ska du säga.. Kom nu så väcker vi dom andra, sa han och släppte ner mig.
Vi gick in i köket och tog fyra stycken kastrullock, sedan gick vi ut i vardagsrummet och slog dom mot varandra. 
- FÖR I HELVETE!!!!!! Skrek Caitlin och slängde sig under kudden.
- Godmorgon godmorgon, sjöng Justin och började hoppa omkring. Jag stod och slog så gott jag kunde, jag höll på och vika mig dubbelt av skratt.  

Efter kankse en kvart var alla uppe, de tittade irriterat på oss men sedan började de le när det såg att Justin köpt cafelatte åt dom, jag och Justin bara skakade på huvudet och log mot dom.
- Emmy, kom! Jag ska visa dig en sak, sa Justin och drog i min arm. Han ledde mig in till mitt sovrum och sedan in till min garderob.
- Vad gör vi här? Sa jag fundersamt.
- Jag ska visa en sak, sssh... Blunda nu, sa Justin och började gå bort in i min garderob. Jag la händerna för ögonen och blundade, efter ett tag så kände jag hur Justin petade på mig.
- Nu kan du titta! Sa han livfullt. Jag öppnade ögonen och fick se en lång svart vacker klänning, sedan en bukett med röda rosor.
- Är den till mig?! Sa jag och tappa nästan andan.
- Självklart! Sa han och log ett malligt leende.
- Åh! Justin.... Du är verkligen världsbäst! Sa jag och slet tag i klänningen. Jag sprang iväg in i en annan del av garderoben och sedan kom jag tillbaka. 
- Den är perfekt! Sa Justin med stora ögon.
- Ja det är den, hur vet du min stolek? Sa jag och skrattade samtidigt som jag beundrade mig själv i den stora spegeln på väggn. 
- Emmy, vi har varit tillsammans i nästan ett halvår! Sa han och ställde sig bakom mig. 
- Nu blev spegelbilden mycket finare, sa jag och vände mig om för att kyssa honom. Och så stod vi, i min garderob och kysstes. 

Några timmar senare var både jag och Justin redo för vår såkallade dejt. Caitlin och de andra hade gått på bio eftersom de inte hade lust att sitta i min lägenhet hela kvällen, och mamma hade åkt till New York för att fixa det sista med huset, därför skulle hon vara borta i cirka tre dagar.
När jag hade satt upp mitt hår och lockat det lite så gick jag ut i vardagsrummet och fick se Justin stå där lika vacker som alltid.
- Shit, vi måste gå här ifrån innan min flickvän får syn på dig! Sa Justin och bet sig i läppen samtidigt som han lät blicken vandra över min kropp.
- Du, det där skämtet börjar bli uttjatat, sa jag och skrattade lite tyst. Sedan la jag rosorna i vattet, sen gick jag till Justin igen.
- Limmon står där nere och väntar, sa Justin och tog min arm så vi gick armkrock.
- Kan vi inte hålla hand? det här känns lite gammalt.. Sa jag och skrattade nervöst. Varför var jag nervös för? Kankse för att jag inte visste vad Justin hade fixat nu, han var alltid så romantisk och kunde verkligen fixa till vad som helst. Vi kom ner på parkeringen och gick in i limmon, sedan åkte vi till en resturang.

JUSTINS PERSPEKTIV:

När vi kom fram så klev jag ur bilen och höll upp dörren för henne. Sedan tog jag hennes hand och så gick vi in till resturangen, den finaste i stan såklart. Jag hade beställt bord på den mer privata avdelningen, inte för att det inte var folk där.. Men bara överklassare, som har råd med det. För det är väldigt dyrt och sitta där. Vi blev ledde av en kypare bort till ett bord, sedan gav han oss våra menyer och gick iväg. Jag såg hur Emmy glittrade med ögonen och sedan la hon undan menyn.
- Har du redan valt? Sa jag förvånat.
- Ja, det har jag, sa hon glatt. Jag tittade på henne och log och sedan tittade jag ner i menyn igen. Det fick bli plankstek, det är så himla gott.
- Vad tog du? Sa jag när jag la undan menyn.
- Plankstek.. Sa hon och himlade med ögonen.
- Skämtar du? Jag med, sa jag och log som ett fån.
- Haha, vad knäpp du är, sa hon och satte sig rakare i ryggen. Kyparen kom tillbaka och tog emot våran beställning sedan gick han igen.
- Emmy, jag har en anledning till varför jag tog hit dig ikväll, sa jag och svalde hårt.
- Jasså? Sa hon och jag såg hur hennes purpiller blev större.
- Jag... Eh..
- Ja? Sa hon och lutade sig fram över bordet.
- Jag vill gifta mig med dig, och inte vänta två år. Utan nu, i år....

---

SUPRISE!
Vad tror ni hon säger? Och vill ni att dom ska gifta sig?

- Lovebirds, nu drar vi hem till er och käkar en fet pizza! Sa Caitlin och hoppade på oss.

---

EMELIES PERSPEKTIV:

Efter en stunds tjaffsande på parkeringen bestämde vi oss för att åka hem till mig, på vägen hämtade vi pizza.
- Får vi sova hos dig inatt Emmy? Sa Caitlin helt plötsligt från baksätet.
- Absolut! Ska bara ringa mamma, sa jag samtidigt som jag slog nummret. Det gick några singnaler och sedan svarade hon,
- Hej mamma!
- Hej vännen! Vad gör du?
- Åker bil med Caitlin, Christian, Klara och Justin.. Jag undrar om dom får sova här inatt?
- Absolut! Jag ska faktikst sova hos en kollega inatt, vi måste komma på en ny idé till jobbet.. Så jag kommer jobba hela natten, det passar ju perfekt!
- Okej, trevligt! Jag ringer dig i morgon, ha det så bra! Puss
Jag klickade ner mamma och sedan vände jag huvudet bak igen.
- Ni fick! Sa jag och himlade med ögonen.
- Perfekt! Sa Caitlin medans hon höll i den stora familjepizzan vi skulle dela på.

När vi kom hem till mig så satte vi oss framför tvn medans vi åt, vi tittade på My Sweet Sixtheen när Sean Kingston var med, Justin skröt såklart, eftersom han känner Sean. Vi andra bara skrattade och fortsatte äta på vår pizza.
- Tänk att skolan börjar om lite mindre än två veckor.. Sen åker vi på turné! Sa jag och log mot Justin.
- Jag vet! Det ska bli awesome! Sa Justin och log större.
- Ska vi till Europa då? Sa jag tankfullt.
- Yes, kankse till Svergie, men just nu står det bara Danmark på kartan! Sa Justin och tittade på mig med glittrande ögon.
- ÅH! Gud vad coolt, jag vet en grupp från Svergie, ABBA tror jag dom hette...
- Ja, jag vet vilka det är, lite! Sa Justin och skrattade tyst.

JUSTINS PERSPEKTIV:

När vi ätit klart pizzan och bara slappat ett tag bestämde vi oss för att bada jazzuci på taket, en perfekt avslutning på dagen. Visst, klockan var 01:30 men ingen var speciellt trött. Så vi bytte om och sedan gick vi 5 upp på taket och kelv ner i det varma bubblande vattnet.
- Gud vad skönt! Sa Christian och satte sig närmare Klara.
- Yes! Fan vad jag är grym, sa Emmy medans hon satt lutad mot min axel.
- Klart du är! Sa jag och pussade hennes panna.

- Vi älskar dig och det vet du, sa jag och log stort.

---

 

JUSTINS PERSPEKTIV:

När vi kom hem till Emmy såg blev vi häpna över hur fint det var i hennes nya lägenhet. Det var nytt och fräscht allting.
- Vilket najs place du skaffat! Sa Christian och gick direkt till kylskåpet.
- Christian, vad håller du på med? Sa Emmy och skrattade lite.
- Jag är hungrig! Sa han och log medans han tog en cola.
Vi skrattade åt honom och sedan satte vi oss i soffan och pratade. Emmy gick runt i lägenheten eftersom hon inte sett allting enu, det var ju första gången hon var här också.
När Emmy hade varit borta ett ganska långt tag hör vi hur hon skriker, vi alla får panik och springer till dit skriket kommer ifrån. Till sist hittade vi henne stå stilla på golvet i ett rum.
- VAD ÄR DET ÄLSKLING? Sa jag oroligt.
- Kolla mitt rum.. Det är... UNDERBART! Sa hon och slängde sig i sängen.
- Ta det lungt med såret i magen! sa jag och skrattade lite åt hur glad hon var.
- Jaja.. Vänta vad är det där för dörr? Sa Emmy och gick bort till en dörr i sitt rum. När hon öppnade den kom yttligare ett skrik.
- Fan sssshhhh, sa Christian och höll för öronen.
Caitlin, Klara och Nattis gick till dörren och tittade in, de började skrika och hoppa allihopa. Vi killar fattade ingenting.. Vi började gå mot dörren och kom in i en mega stor garderob.
- TITTA MIN GARDEROB! Jag visste inte ens att jag hade såhär mycket kläder och skor! Sa Emmy och sprang runt i den stora garderoben.
Efter ett tag så hade Emmy genomsökt varenda vrå i hela lägenheten, hon satte sig utmattad i soffan och log mot oss andra.
- Åh gud, jag älskar min nya lägenhet! sa Emmy stolt.
- Awesome, sa Caitlin och log stort.
- Våran flyg går hem redan ikväll.. Sa Nattis tyst.
- Va? Gör det.. Sa Emmy och tittade ledsamt på Nattis.
- Ja, sa Ryan och vågade knappt titta upp på Emmy.
Jag hade haft ögonen på Ryan hela kvällen, jag såg hur han småtittade på Emmy hela tiden, jag kunde inte avgöra ifall Emmy tittade tillbaka eller inte.. Men en sak vet jag, Ryan gillar Emmy, det syns.. Och undra hur han kommer ta förlovningen..

EMELIES PERSPEKTIV:

Kvällen hade varit otroligt svår, jag menar med Ryan. Det var så spänt mellan oss, helt sjukt. Förut hade vi skrattat tillsammans och så, men nu vågade han knappt titta på mig. Jag var kär i Justin, jag var förlovad med Justin. Justfan... Det visste inte Ryan och Nattis om.
- Juste, jag och Justin har något att berätta! Sa jag entuiastiskt.
- Jasså? Sa Nattis och lös upp medans Ryan fortfarande satt med huvudet neråt. Jag tog Justins han och sedan berättade jag.
- Vi har förlovat oss! Sa jag och kände hur Justin hoppade till och tittade på mig osäkert.
- GRATTIS! Sa Nattis och flög upp och slängde sig runt våra halsar och kramade oss.
- Tack! Sa jag och Justin samtidigt. Jag tittade bort mot platsen där Ryan suttit men såg honom inte..
- Jag kommer snart.. Sa jag och tittade på Justin, han tittade mot Ryans plats och sedan tittade han på mig.
- Jag ska bara prata.. Sa jag och log, Justin log osäkert sedan sprang jag iväg upp för en trappa och sedan kom jag ut på takbalkongen, han stod en bit från jazzucin och tittade ut mot stan.
- Där var du.. Sa jag och ställde mig brevid honom. Jag kände hur han osäkert stod kvar.
- Det som hände, är förbi.. förstår du? Sa jag och tittade på hans ansikte. Jag såg hur det rann en tår ner från hans öga.
- Gråt inte Ryan, sa jag och ställde mig och krama om honom. Han besvarade kramen och så blev vi stående ett tag.
- Det är inte så att jag inte älskar Nattis, men du är speciell, sa han tyst och satte sig på en stol.
- Det är du med, men jag älskar Justin.. Jag var bara förvirrad när jag lät det där hända, sa jag och satte mig brevid honom.
- Jag vet, det är svårt, jag får jätte lätt känslor för någon som jag har kysst.. Sa han och tittade på mig med tårar i ögonen.
Jag tittade undrande på honom, sedan pussade jag honom på munnen. Inte för kärlek, som en kompis mer.
- Nu släpper vi det här, okej? Sa jag och log. Han torkade tårarna och log mot mig,
- Ja, jag ska. Kom nu, sa han och reste på sig.
Vi gick ner till dom andra igen som tittade på oss, de log osäkert mot oss.
- Det är löst nu, ingenting hände och ingenting kommer hända.. Sa jag och log stort. Dom drog en lättande suck och sedan var vi tvugna att köra Nattis och Ryan till flygplatsen.
När vi väl var där så log Nattis mot mig.
- Jag antar att vi kommer ses mindre nu, eftersom du bor här och så.. Sa hon och kollade på mig.
- Antagligen, men du får komma hit när du vill, det vet du va? Sa jag och kramade henne.
- Absolut, vi får höras på telefon så mycket som möjligt, sa hon och tog sitt bagage och gav det till flygpersonalen.
- Ja, ha en bra flygresa! Sa jag och kramade om henne igen och sedan kramade jag Ryan.
- Vi hörs! Sa han och gick in i gaten mot flygplanet.
- Ja! Hejdå! Sa jag och tog Justins hand medans jag vinkade hejdå med den andra. De log en sista gång och sedan gick de på flyget.
- Jag älskar dig Justin, det är dig jag vill ha. Du får inte tro något annat! Sa jag och log mot honom.
- Jag älskar dig med, sa han och kysste mig.
- Lovebirds, nu drar vi hem till er och käkar en fet pizza! Sa Caitlin och hoppade på oss.

---

Kommentarerna har det varit dåligt med, men det förstår jag med tanke på uppdateringen. Men den kommer bli betydligt bättre nu, såååååå. KOMMENTERA.
ni kan också skicka mail om ni har frågor: [email protected]

- Vi ska till sjukhuset, Emmy har blivit misshandlad..

---

CAITLINS PERSPEKTIV:

Påvägen till sjukhuset satt vi alla helt tysta, Christian och Klara snyftade då och då eftersom de hade gråtit, men nu verkade det som alla tårar var slut. Jag själv kunde inte gråta längre, tankarna bara snurrade i mitt huvud på hur det skulle gå. Och den största frågan var varför.

Efter två timmars körning var vi äntligen framme. Vi hoppade ur bilen och låste dörrarna, sedan sprang vi hysteriskt in i sjukhuset till hissen. Efter några minuter var vi högst upp på intensiven och gick fram till Justin som satt med huvudet mellan knäna.
- Hej bieber.. Sa jag tyst och såg hur hans huvud lyftes sakta.
- Hej beadelss.. Sa han, hans ögon var röda och svulla, man såg att han hade gråtit.
- Har du hört något? Sa jag och satte mig ner brevid honom.
- Nja, hon är inne på operation nu. Det var något med en inre blödning i magen. Läppen fick dom sy två stygn i, annars har jag inte hört så mycket mer. Pappa åkte nyss, sa han och såg ledsen ut.
- Det ordnar sig, sa jag och kramade om hans hand. Han log stelt mot mig, jag försökte le tillbaka för att visa mig stark. Men det var omöjligt, jag visste inte om Emmy skulle klara sig.

RYANS PERSPEKTIV:

Efter 3 veckor så hade jag landat på jorden igen. Mina känslor för Emmy hade svalnat och jag hade inte hört av henne på de 3 veckor som gått. Nattis var besviken på mig i början och jag fick vara utan henne i nästan 2 veckor. Det var svårt, men till sist kom hon tillbaka helt röd i ögonen och bad mig ta tillbaka henne. Jag lovade att aldrig göra om det.

Jag vaknade på morgonen och det var en Torsdag, Nattis låg och sov brevid mig och jag bestämde mig för att göra frukost åt henne. Så jag smög ner i hennes kök och gjorde i ordning te och mackor.
När jag kom upp hade precis Nattis vakna, hon log stort mot mig.
- Åh, vad gullig du är!
- Jag älskar ju dig, sa jag och log som ett fån.
- Kan inte vi gå och bada idag? Sa hon och satte sig upp.
- Jo absolut, sa jag och satte mig på sängen.
Vi åt vår frukost och efter det packade vi och gick ner på stranden. Klockan var runt 12:00 och det var dövarmt ute.
- Vi badar, jag dör i den här värmen! Sa Nattis och drog av sig linnet och drog i mig. Vi sprang ner i vattnet och plaskade runt för fullt. Efter ett tag tröttnade vi och gick upp, vi låg och solade en stund då Nattis telefon ringde.
- Ah hallå? Sa hon och såg glad ut. Det var någon i andra änden som pratade och helt plötsligt förändrades Nattis ansiktsutryck och hon blev helt blek och tårarna rann ner för hennes kinder.
- Jag förstår.. Vi kommer, sa hon snabbt och la på. Hon kastade sig i mina armar som ett litet barn och grät.
- Älskling vad har hänt? Sa jag förvirrat.
- Emmy, är på sjukhus.. hon har blivit misshandlad, hon är på operation nu. Det var Christian som ringde.. När hon sa det var det som jag tappade luften, jag började också gråta.

När vi äntligen beställt biljetter till Atlanta så började vi packa, men det var inte lätt. Tårarna bara rann på både mig och Nattis. Till sist kom vi äntligen iväg till flygplatsen.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Efter ungefär 8 timmar på sjukhuset och 3 timmars sömn kom Nattis och Ryan inspringades i korridoren mot oss.
- Hur är det med henne? Vad har hänt? Sa Ryan andfått.
- Hon håller på och vakna upp nu.. Sa jag och log, även om det sved att jag utsatt henne för fara var jag glad att hon var stabil och klarade sig överhuvudtaget.
- Åh, gud.. Sa Nattis och sjönk ner och grät. När hon dunsade i golvet hoppade Caitlin till och hon vaknade också, hon kramade om både Nattis och Ryan även om det var första gången hon träffade Nattis. Vi satt och småprata lite och efter kankse 1 timme kom en läkare ut och sa att Emmy hade vaknat upp. Vi alla ville bara springa in och kasta oss över henne, men vi var försiktiga och nästan svävade in i rummet.
När vi kom in såg hon trött ut, och när hon såg oss lös hela hennes ansikte upp.
- Konstigt att vi alltid ska träffas såhär.. Sa hon och försökte le, fast såret i läppen hindrade henne.
- Gud vad jag är glad att du är okej, sa Caitlin och gick fram och tog hennes högra hand.
- Yes, frisk och kry! Sa hon och försökte verka pigg.
Jag gick fram till henne och kysste henne så försiktigt att våra läppar knappt nuddades.
- Synd att min läpp är fuckt up, jag vill bara kyssa dig så du blir helt blöt i hela facet! Sa hon och hennes ansikte fick tillbaka en normalfärg igen, istället för den bleka hon nyss hade.
- Ja, får hoppas att det försvinner snart.. Sa jag och log lite mot henne.

JUSTINS PERSPEKTIV/DAGEN EFTER:

När Emmy äntligen var redo att åka hem så hade både min mamma och hennes mamma redan hunnit vara på sjukhuset och hälsa på. De tog med hur mycket blommor som helst, misshandeln spred sig som en löpeld och snart visste alla om den. Jag tyckte lite synd om Emmy, men det kanske var bra. För då kankse dom fick fast gärningsmännen. Det hade också varit poliser på sjukhuset och förhört Emmy, hon fick säga allt hon kom ihåg och poliserna lovade att göra sitt bästa.
När vi klev utanför dörren från sjukhuset så var det sånt härligt väder ute, vi bestämde oss för att åka hem till Emmys nya lägenhet och ta're lungt. Passade perfekt, nog för att det var badväder men pågrund av operationen var Emmy tvungen att ta det lungt, och vi höll henne gärna sällskap.
- Tack för ni finns vid min sida, sa Emmy när vi satt i Caitlins bil.
- Vi älskar dig och det vet du, sa jag och log stort.

---

Bad update, i know. En läsare klagade, så förlåt. Men har varit så mycket med skolan nu, och i helgen ska jag bort. Men bara för jag är så snäll ska jag ta med mig min laptop och försöka upptadera iallafall ett eller två inlägg under helgen.
Hoppas ni läsare förstår och inte lämnar mig :(

- Nej, berätta.. Sa han och grät..

---

EMELIES PERSPEKTIV:

Jag visste inte om jag skulle berätta eller inte. Jag stod helt tyst i Justins famn och upptäckte att hans tröja blivit blodig, allting gjorde så ont. Både fysiskt och psykist.
- Din tröja är blodig, vänta jag ska hämta en trasa och ta bort det.. Sa jag som helt förlamad.
- Emmy, lägg av.
- Men jag ska fixa det, vänta.. Sa jag och började gå mot köket.
- EMMY! Kom hit, det spelar ingen roll, kom och sätt dig i vardagsrummet med mig så pratar vi.
Jag gjorde som han sa, vi gick in i vardagsrummet och satte oss. Sedan tog jag ett stort andetag och började berätta, från att jag gick härifrån och hur dom skrek slampa och fråga om jag var bebisens flickvän. När jag var klar kändes det som en sten lyfts från hela mig, det fysiska onda var inte borta, men det psykiska.
- Det är mitt fel.. Det är mitt fel, sa Justin som nu var helt likblek.
- Nej, älskling. Det är inte ditt fel, lägg av..
- Jo, dom frågade om du var min flickvän..
- Och?
- Dom gjorde det mot dig för att såra mig, det var haterz Emmy.
- Jaha, och? Det är ändå inte ditt fel, det var ju inte du som gjorde det.
Helt plötsligt avbröts både jag och Justin av att någon kommer in och tänder lampan, jag fick panik efter som jag satt i bh helt blåslagen.
- EMELIE VAD HAR DU GJORT? Skrek Jermery som nu stod brevid soffan.
Jag svarade inte, utan jag började bara gråta igen och slängde mig ner på golvet och satte mig i ett hörn där det var mörkt och kallt. Allt sved, allt gjorde ont. Jag hörde bara mina egna tankar, samtdigit som jag hörde ord som viskanden, jag förstod att Justin berättade. Jag satt bara tyst och gned mina armar mot varandra för att försöka sluta känna smärtan jag kände, men det hjälpte inte.. Helt plötsligt blev allt svart.

JUSTINS PERSPEKTIV:

När pappa kom ner så kändes allt bättre, Emmy slängde sig ner på golvet och satte sig i ett hörn och gungade fram och tillbaka.
- Det var några killar som slog henne, hon gick och handlade. Jag sa att jag skulle följa med, men hon vägrade låta mig.. När hon kom hem gick hon på toa, sedan gick hon ner i hallen för att hämta sitt smink tror jag och då stod jag där.. viskade jag fram.
- Va.. Nej men gud, vi måste till sjukhuset med henne! Sa pappa. Helt plötsligt hördes en duns och Emmy föll till backen, hennes ögon var stänga med hela kroppen skakade som om hon hade ett anfall.
- JUSTIN! RING EN AMBULANS! Skrek pappa medans han sprang fram till Emmy. Jag visste inte vad jag skulle göra, allt spelades upp från Hawaii igen, jag ville inte förlora henne. Jag har redan haft tur en gång, det kankse inte blir så denhär gången. Jag måste ringa en ambulans.
- Hej, jag heter Justin bieber! En ambulans tack! FORT.
- Vad har hänt?
- EN TJEJ ÄR AVSVIMMAD OCH MISSHANDLAD! KOM FORT SA JAG JU.
- Oj, okej, en ambulans är påväg.
När samtalet var avslutat satte jag mig ner för att andas, jag ville inte att nånting skulle hända. Jag bad till gud flera gånger om, och efter ungefär tio minuter kom ambulansen. Pappa hjälpte till att lägga upp på Emmy på båren, sedan fick både pappa och jag följa med till sjukhuset. Jag tog fram min mobil och såg bilden.. Den första bilden som blev tagen på mig och Emmy, det var innan vi blev tillsammans. Då vi bara kramades, men jag kände ändå en stark känsla redan då. (sebildovan.)

Efter många timmar på sjukhuset bestämde jag mig för att ringa till Caitlin, jag ville ha hon och Christian här, det vet jag att Emmy också vill. Jag tog upp min telefon och ringde.

CAITLINS PERSPEKTIV:

Jag satt i soffan med Christian och Klara när min mobil ringde, det var Justin. Gud vad roligt, då kankse jag fick prata lite med Emmy.
- Ah Caitlin?
- Tja det är Justin, sa Justin med en ledsen röst.
- Har det hänt något? Du låter så ledsen..
- Jag är på sjukhuset, Emmy är inne på operation. Hon har blivit misshandlad på grund av mig... Sa han och började gråta.
- VA?! Skrek jag så att Christian och Klara hoppade till, nu grät jag också.
- Ja.. Sa Justin och grät enu mer.
- Vi är där om två timmar. Ring oss ifall hon vaknar upp, puss!
Jag la på, först hittade jag knappt den rödalur knappen efter som mina ögon var översvämmade med tårar. Jag satt en stund och grät, tills Christian tog min hand och frågade vad som hänt.
- Vi ska till sjukhuset, Emmy har blivit misshandlad..

---

Sorry for bad update, men det var ju skola idag för första gången på flera veckor.. Men mera i morgon OM NI KOMMENTERAR :)

- Jorå, vänta bara! Sa jag och blinkade med ögat, sedan var matchen igång.

---

EMELIES PERSPEKTIV:

Efter en stunds spelande så slutade det lika, jag var bättre än jag trodde och satte fler bollar i korgen än vad jag trodde att jag skulle göra.
- Bra spelat tjejen! Sa Jermery och slog till mig lätt på axeln.
- Tack, du med! Sa jag och log stort samtidigt som svetten rann ner över hela mig.
- Nu ska jag gå in och duscha, sa Jermery och slängde bollen till Justin. Han fångade bollen och log ett leende medans Jermery gick in i huset.
- Ska vi köra en match? Du var ju bra, jag vill gärna möta dig! Sa Justin och log stort.
- Okej, snabbt då... Sa jag och flinade.
Justin kastade upp bollen i luften och sedan var det igång, på något sett lyckades jag få tag i bollen och dribblade den lite sedan kastade jag, och SCORE!
- YEEEEEEEEEEEES! Skrek jag och kollade på Justin med ett flin.
- Nybörjar tur.. sa han och blinkade med ögat.

Vi fortsatte spela och det slutade med att han vann, vilket var lite surt, men han vann bara med ett poäng!
- Bra spelat älskling, sa han och kysste min panna.
- Tack du med, sa jag och log mot honom.
- Nu måste vi bada eller något, jag är dösvettig! Sa Justin och log större.
- Ja, kan vi inte bada i din pool? sa jag och kollade på honom.
- Visst! Kom, sa han och tog min hand.

JUSTINS PERSPEKTIV:

När vi kom ner i poolen så var det redan ganska mörkt ute, men lamporna på poolens botten lyste upp allting.
- Gud vad skönt, sa Emmy och tog några simtag.
Jag närmade mig henne och tröck upp henne mot poolkanten.
- Justin, tänk om din pappa ser!
- Shhh, sa jag och la fingret för hennes munn. Sedan kysste jag henne mjukt och smekte hennes hår.
- Justin, tänk om din pappa ser!
- Ta det lugnt, han har gått och lagt sig, va tyst nu så jag får kyssa dig! Hon log mot mig och sedan kysste hon mig, kyssten blev mer och mer passionerad och sedan kände jag hennes tunga i min munn, våra tungor lekte med varandra sedan avslutades kyssen och jag började kyssa hennes hals samtidigt som jag försökte få av henne bikini överdelen. Helt plötsligt ringde Emmys telefon och hon drog sig ur min famn, hon tittade på mig med en "förlåtblick" sedan gick hon upp för poolstegen med händerna för brösten.

EMELIES PERSPEKTIV:

- Hallå?
- Hej gumman, det är mamma! Jag är i våran lägenhet nu.. Alla grejer är redan här, Scooter har hjälpt mig. Vad man än behöver så fixar han det!
- Ofta? I atlanta? Omgash, jag kommer i morgon. Har du pratar med den nya skolan?
- Yes, du får gå i Caitlins klass! Sa mamma och lät överlycklig.
- SKÄMTAR DU? Tack mamma, men nu måste jag gå.. Börjar bli sent, puss!
- Puss.
Jag la på och sedan gick jag tillbaka till poolen och dök ner i vattnet, när jag kom upp till ytan igen så stod Justin där med ett frågande leende.
- Vem var det? sa han.
- Mamma, hon är i vår lägenhet i Atlanta nu! sa jag tillbaka och log stort.
- Ärligt? Omgash vad häftigt! Sa Justin och log större än någonsin.
- Jag vet! Och jag får börja i Caitlins klass! Det äger, sa jag och log.
- Stick och handla så fixar jag mys här hemma, hyr en film eller två så firar vi med mys ikväll! Sa Justin och log stort.
- Okej, jag tror jag såg affären där borta!
- Nej, juste du har aldrig varit här.. Jag kan följa med, sa Justin och började gå upp från poolen.
- Nej, jag vill gå själv! Sa jag och gick efter.
- Lovar du? Jag vill gå med så det inte händer något.. Sa Justin och tog min hand.
- Men jag klarar mig, får jag lite pengar så är allt lungt! Sa jag och log stort.
- Okej då, var försiktig! Sa Justin och log mot mig.

Vi gick in och tog på oss kläder sedan fick jag pengar och började gå mot där jag sett affären. Efter ett tag kom jag fram och gick in. Jag gick mot godisen och läsken och valde två stora coca cola och sedan plockade jag godis och tog en påse chips. Perfekt. Jag gick till kassan och betalade, jag såg att det stod några killar i kankse 18-års ålder och tittade på mig.. Antar att dom gillade min låt, men vågade inte gå fram. Jag gick ut ur affären och började gå hemåt, när jag kommit halvvägs så hör jag något bakom mig. Jag vänder mig om och fick se killarna från affären.
- Hej, sa jag försitkigt.
- Hej, är det du som är Emelie stevens? Hon kända som är tillsammans med bebisen? Sa den ena.
- Ja, med bieber, ja, svarade jag undrande.
- Åh, det är ju synd att en så söt tjej som du är tillsammans med en så dum kille som Justin, sa en annan kille och kom närmare mig och luktade på mitt hår. Jag började känna mig väldigt illa till mods och fortsatte gå.
- Jag måste hem nu, hejdå. Trevligt att träffas.. Sa jag och fortsatte gå lite snabbare. De följde efter..
- EY DU VÄNTA! VI ÄR INTE KLARA MED DIG DIN LILLA SLAMPA! Skrek en längsta killen. De kom emot mig samtidigt som jag började springa, de sprang också och kom ganska snart ikapp mig. Jag kände hur någon gjorde krokben på mig så jag föll hårt ner på backen.
- Nu lyssnar du noga din lilla slampa! Vi ska bara fixa till ditt söta lilla ansikte, sen lämnar vi dig! Och om du berättar är du dödens, förstår du? Sa den längsta killen igen. Jag nickade försiktigt och blundade, det här är slutet.. Jag kände en hård spark i magen, strax där efter kom en till. Det brände i hela kroppen och jag hann knappt reagera innan jag fick en spark rakt på kindbenet, dom stod och skrattade medans jag låg och försökte hålla mig från att gråta.
- Vi kankse ska göra så hon och lilla beber inte kan få sitt kan få sitt kärleksbarn, eller vad säger ni killar? Sa en kille med en mörk röst. Det här var verkligen slutet, jag var berädd på en olidligt smärta som skulle komma av en spark mellan benen, men allt jag kände var ett slag i magen och sedan ett slag i ansiktet, sen var dom borta.
Jag låg kvar en stund medans jag kände den brännande känslan i hela magen, helt plötsligt vände det sig i magen och jag spydde, blod.
- Fyfan.. Viskade jag fram, min röst var så hes så jag knappt själv hörde vad jag sa. Jag reste mig upp men var nära på att falla igen, det gjorde så ont överallt och mitt huvud värkte. Helt plötsligt ringde min telefon.
- Hallå, sa jag och försökte få min röst att låta så normal som möjligt.
- EMELIE, EMELIE? VART ÄR DU? Hörde jag Justins röst säga.
- Jag är påväg hem, hade bara lite svårt att välja chips..
- Har det hänt något? Du låter.. Annorlunda, sa Justin oroligt.
- Nejdå, hemma alldedes strax, vänta på rummet du för jag måste gå på toa först! Sa jag och försökte skratta.
- Okej, ses snart. Puss.
Jag kom fram till huset och öppnade dörren försiktigt, sedan sprang jag upp för trappan men slutade spinga eftersom det gjorde så ont överallt. Jag gick in på toaletten och låste dörren. Jag drog av mig tröjan och började gråta när jag såg mig själv i spegeln. Jag såg riktigt hemsk ut, jag såg knappt nånting med mitt högra öga för det var så uppsvullet, min läpp var helt sprucken och näsan var i en konstig form. Jag hade blåmärken i hela ansiktet och läppen blödde samtidigt som jag blödde näsblod. Magen var helt... Blå, det gjorde ont och det såg hemskt ut.
- Jag måste sminka över det här.. viskade jag för mig själv. Jag satte på mig en bh, men kunde inte sätta på mig tröjan, det gjorde för ont.. Sen sprang jag ner i hallen för att hämta mitt smink i väskan, till mig förvåning stod Justin där.. Jag började gråta som aldrig förr när jag såg Justins min, han såg förstörd ut.
- Emmy, älskling.. Vad har hänt? Sa han och försökte krama mig. Jag slängde mig gråtandes i hans famn, hur ont det än gjorde. (se bild ovan)
- Jag ramlade, fick jag fram samtidigt som jag grät.
- Nej, berätta.. Sa han och grät...

---

Kankse inte så bra.. Men ni ville ha drama, så det fick ni.
kommentera.

- Ja, det låter allvarligt.. Kom så går vi ut på balkongen här! Sa Jermery och ledde oss ut på en balkong...

---

EMELIES PERSPEKTIV:

När vi kom ut på balkongen satte vi oss ner i den varma kvällssolen. Justin tog min hand och sedan tittade han på Jermery.
- Pappa..
- Ja Justin vad är det? Sa Jermery oroligt.
- Vi har.. Förlovat oss, sa Justin och svalde hårt. När han sa det trodde jag att jag skulle tappa andan, jag klämde hårt om hans hand. Justin tittade på mig och log lite, jag försökte le tillbaka.
- Nej men gud! Vad roligt! Lite tidigt kankse, men ni verkar jätte kära! Gud vad roligt, sa Jermery och lös upp.
- Va, menar du det? Jag trodde du skulle döda mig... Sa Justin och andades ut.
- Nja, ni är lite unga och ni har nästan precis träffats, men kärlek.. Man vet när det är äkta! Sa Jermery och log ett fint leende, nu förstår jag vart Justin fått sitt perfekta leende ifrån..
- Tack pappa, men berätta inget för mamma än! Hon vet inte.. Sa Justin och log.
- Nehe, klart jag inte ska! Men kom nu så tar vi lite mat! Erin har stått i köket hela dagen nästan, sa Jermery och log.

JUSTINS PERSPEKTIV:

När vi kom in i vardagsrummet så såg jag Jx2, jag sprang fram och bar upp båda två och höll om dom.
- JJuuuuutiiiin, sa Jazmyn och skrattade.
- Hej på er! Gud vad jag har saknat er, sa jag och släppte ner dom på golvet igen. De fortsatte leka med sina saker och jag gick bort till Emmy som stod en bit bort.
- Hej snygging! Sa jag och la händerna runt henne.
- Hej babe, sa hon och kysste mig. Men det avbröts av att Jazzy kom och drog i mitt ben.
- Juutiiin, jag är din tjej, sa hon och tittade argt på mig.
- Ja juste, förlåt gumman! Sa jag och bar upp henne och började pussa på henne.
- Sluuuta, det är äckligt med killbassiler! Sa hon och sprattlade.
- Men du var ju min tjej? sa jag och fortsatte pussa henne överallt.
- Neeeeeeeeeee! Inte längre, släppt ner mig Jutiiin! Sa hon. Jag släppte ner henne och tittade mot Emmy igen som stod och skratta.
- Nu är hon min bästakompis! Så de sa, sa Jazzy och tog Emmys hand.
- Ja, juste! Sa Emmy och tittade på mig med ett leende.
Helt plötsligt skrek Erin att maten var klar, så jag tog Emmys hand och så gick vi ut i köket.
- Hej Justin! Vad kul och se dig! Sa Erin och kramade om mig.
- Kul att se dig med! Sa jag och log.
- Och du måste vara Emmy! Vad roligt att få träffa dig! Sa Erin och kramade om Emmy också.
- Ja, roligt att träffa dig Erin! Sa Emmy och log stort. Hon var inte alls lika nervös längre.
När vi slagit oss ner vid bordet så högg vi alla in på maten, pappa var värst. Det har han alltid varit, nästan inget bordsskick alls, men Erin hade lärt honom lite iallafall haha.

Efter maten och diskandet så skulle jag och Emmy precis gå upp på mitt lilla rum här, men då kommer Jazzy.
- Justiin, jag och Jazooon, har byggt en kojaaa åt dig och Emeli där uppe! Sa hon och sedan sprang hon iväg. Vi fortsatte upp för trappan och Emmy tittade på mig och skrattade.
- Undra vad dom har hittat på... Sa jag och öppnade dörren till mitt rum. Det var faktikst en riktigt fin koja, med ljusslingor och en stor madrass inuti som man kunde sova på.
- Dom kan verkligen bygga fina kojor! Sa Emmy och log stort.
- Ja, den var faktiskt fin.. Sa jag och log lite.

EMELIES PERSPEKTIV:

Efter ett tag med mys i kojan så bestämde vi oss för att gå ner till Jermery och Erin, eftersom Jazon och Jazzy hade gått och lagt sig för länge sen. Vi gick ner för trappan och in i vardagsrummet.
- Pappa, ska vi spela basket? Sa Justin och gick fram till sin pappa.
- Ja! Självklart! Sa han och lös upp.
- Är du med Emmy? Sa Justin och log.
- Jag vet inte... sa jag tvekande.
- Jo komigen! Sa Jermery och hoppade nästan som ett litet barn, han är verkligen precis som Justin haha!
- Jaja, jag är väl med då! Sa jag och log. Både Jermery och Justin lös upp som två solar, sedan gick vi ut på framsidan.
- Jag och Emmy mot dig då pappa! Sa Justin och börja dribbla lite med bollen.
- Sure, men ni har inte en chans! Sa Jermery och log stort.
- Jorå, vänta bara! Sa jag och blinkade med ögat, sedan var matchen igång.

---

Nu vill jag ha kommentarer, annars blir det ingen episod 57...

- Jorå, halvnära.. Sa jag och log lite tillbaka.

---

JUSTINS PERSPEKTIV/DAGEN EFTER:

När vi äntligen packat klart alla våra saker så skulle vi säga hejdå till Cx2 och Klara. Vi sprang in i huset igen efter att ha lagt alla väskor i bilen.
- Hejdå! Sa Emmy och kramade hårt om Caitlin, de började gråta båda två. De stod en lång stund och höll om varandra.
- Jag kommer sakna dig Emmy, vi får höras så snart som möjligt.. Viskade Caitlin tyst. Jag såg bara att Emmy nickade på huvudet, hon grät för mycket för att prata. När hon och Caitlin kramats klart, kramade hon Klara och Christian.
- Jag ringer er när vi kommer fram, jag lovar. Älskar er alla! Sa Emmy till dom med en hes röst.
- Jag älskar er också, vi hörs! Sa jag och tog Emmys hand sedan gick vi ut från dörren.
När vi åkte iväg i bilen så satt Emmy och grät. Det skulle ta ungefär två timmar för oss att åka till pappa från Caitlin.

Efter en timmes körning så var Emmy ganska glad, vi satt och prata och planerade hur det skulle gå med tunerna och sådär.
- Du Justin? Kan inte vi stanna där nere vid stranden? Sa hon och pekade.
- Jovisst, jag kör av här borta, sa jag och började konsentrera mig på viloplatsen jag kunde köra av på.
När jag stannat bilen klev vi ur och båda drog in ett stort andetag av den friska luften.
- Gud vad underbart, sa Emmy och log stort mot mig.
- Ja.. sa jag och himlade med ögonen.

EMELIES PERSPEKTIV:

När vi stått en stund vi bilen började vi gå ner mot vattnet för att gå längst det i den varma kvällsolen. Jag tog av mig mina sandaler och Justin tog av sig sina skor sen gick vi hand i hand längst vattnet och prata.
- Jag kan inte förstå att jag är förlovad med dig.. Det känns overkligt, sa jag och tittade ut mot havet.
- Jag vet, det är ingen annan som vet. Jo Caitlin och dom, men inte mina föräldrar och inte din mamma, sa han och tittade hemlighetsfullt på mig.
- Nej, jag vet! Sa jag och log lite.
- Det ska bli roligt när du får träffa Jx2! Dom kommer älska dig, sa Justin och log.
- Varför säger du inte bara Jazon och Jazmyn? haha, sa jag och skrattade lite.
- För det är jobbigt att säga.... Sa Justin och blinkade med ena ögat.
- Du är knäpp! Sa jag och skrattade men avbröts ganska snabbt av att min telefon ringde. Jag sprang iväg en bit och svarade, det var mamma.
- Hej mamma!
- Hej gumman! Jag har bra nyheter..
- Okej berätta!
- Vi ska flytta, Scooter ringde mig och tyckte att vi skulle flytta till Atlana, har hittat en fin takvåning, du har ju pengar gumman!
- Va!? SKÄMTAR DU? Då bor jag nära Justin, Caitlin och Christian.. ÅH! Mamma, tack.
- Nej tacka dig själv för du blev känd så fort! Hahahah, måste kila nu, hörs senare! Puss.
- Puss.
När jag la på så lådsades jag börja gråta bara för att överraska Justin extra mycket. Jag föll ner i sanden och "grät".
-EMMY?! Älskling var har hänt? Skrek han och kom emot mig och satte sig bakom mig och tog sig i min famn.
- Jag... Jag ska flytta! Snyftade jag fram och försökte att inte skratta.
- VA?! Vart, när.. Nej, sa han och började nästan gråta han med.
- Till....
- Till vad?! Skrek han nästan fram, jag hörde att han nästan grät.
- TILL ATLANTA!!!! Skrek jag och sken upp.
- VA?! Sa Justin förvånat, sen började han le.
- GÖR ALDRIG SÅDÄR MER! NU SKA DU FÅ! Skrek han och sprang efter mig. Dum som jag är snubblade jag i sanden och Justin kom efter mig och bar upp mig och började gå ner mot vattnet.
- Nej Justin! Vi ska till din pappa! Jag vill vara fin då! Släpp ner mig, skrek jag och försökte sprattla mig loss.
- Det skulle du tänkt på tidigare! Sa Justin och skrattade.
När vi kom ner i vattnet släppte han ner mig så jag blev helt blöt, men smart som jag är så när jag kom under ytan drog jag i hans ben så han också föll i.
- Vafan Emmy! Skrek han och skrattade.
- Så.. Sa jag och log malligt.
- Jag är förlovad med världens bästa, och nu ska hon flytta till min stad! Det här äger! Sa Justin som fortfarande satt i vattnet. Jag däremot stod upp.
- Kom nu, din pappa undrar nog vart vi är! Sa jag och drog upp honom ur vattnet.

När vi äntligen kom fram så hade jag iallafall hunnit byta av bak i bilen, fast mitt hår var fortfarande fuktigt.
- Nu är vi hos min pappa, kom nu! Sa Justin och öppnade min bildörr.
- Jaja, men får man inte vara nervös? Sa jag och skrattade lite.
- Ingen fara, han älskar dig redan säger han! Sa Justin och smålog. Jag nickade och sedan tog jag hans hand och började gå mot dörren. Vi knackade och klev in. Helt plötsligt kom det en man gående mot oss.
- Hej pappa! sa Justin och släppte min hand och kramade om Jermery.
- Hej min son! Shit, du blir större och större för varje gång! Sa Jermery och skrattade. De stod och kramade ett tag och sen släppte det varandra och båda deras blickar vändes mot mig.
- Du måste vara Emelie! Sa Jermery och log mot mig.
- Ja precis! Det är jag, sa jag och log nervöst.
- Du är snyggare än vad Justin berättat, antar att han var lite blyg över att ha träffat en så snygg tjej! Sa Jermery och puttade Justin i sidan som stod där generad.
- Haha tack! Sa jag och skrattade med Jermery åt Justin som stod helt tomatröd i ansiktet.
- Pappa, innan vi går in till dom andra, kan vi berätta en sak för dig då? Sa Justin helt plötsligt.
- Ja, det låter allvarligt.. Kom så går vi ut på balkongen här! Sa Jermery och ledde oss ut på en balkong...

---

Tycker att ni är riktigt snåla med kommentarerna :(

- Äh! Eller hur.. Var lugn, spelet har bara börjat älskling! Sa han och flinade stort.

---

EMELIES PERSPEKTIV:

När vi kört ett tag så tog Justin ledningen och han var hur mallig som helst. Det gjorde såklart oss irriterade. Men vi visade det inte, eftersom då skulle han bara skryta.
- Vem är bäst? Sa han hela tiden.
Jag bestämde mig för att vinna över honom, hur svårt det än skulle bli.
Tydligen blev det inte så svårt, för när spelet var slut så låg jag etta, Justin låg tvåa, Nattis låg trea, Caitlin låg fyra och Christian låg sist.
- Pffft, var det enda Justin fick fram.
- Äh lägg av, sa jag medans jag försökte få av mig de hemska skorna och få på mig mina egna.
- Vi drar och hämtar mat på MC's så kan vi åka och käka någonstans? Det är ju fortfarande sol ute fast klockan är 19:00, sa Caitlin och tittade snabbt ner på klockan.
- Smart idé, jag är as hungrig! Sa Christian medans han stod och vänta på mig och Klara som fortfarande försökte få på oss våra sega skor.

När vi äntligen var klara satt vi i bilen på väg på MC's. Alla bestämde sig för big mac och company, det fick bli bra. Jag blir hungrig bara jag tänker på det, men som tur var så va vi snart framme. Justin var fortfarande tyst och irriterad över att han förlorat.
När vi körde in vid macdriven så blev Justin genast gladare av någon anledning, antagligen för att han skulle få mat haha! Han beställde till oss och sedan fick vi vår mat och bestämde oss för att åka till stranden och äta på ett berg eller liknande.
Efter en stunds letande hittade vi vårt berg och klev ur bilen.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Okej jag ska inte ljuga, jag är en dålig förlorare, men efter en stund när ingen pratade med mig så började jag prata istället, det var tråkigt att vara tyst.
- Här kan vi va! Sa jag när jag stod på det stora berget och tittade ut mot havet.
- Ja perfekt! Sa Caitlin och gick mot mig.
- Du säger alltid perfekt! Sa Emmy och skrattade, hon kom strax bakom Cailtin medans Christian och Klara gick lite längre bak hand i hand och pratade.

När vi ätit upp våran mat så ville jag prata med Emmy, det var viktigt och kunde inte vänta.
- Emmy kom, jag vill prata med dig, sa jag och tog hennes hand. Hon log tveksamt mot mig och gick med.
- Nå? Sa hon när vi stod en bit bort.
- Jag ska till pappa i morgon, vill du följa med och träffa min lilla familj där? Sa han och log stort.
- TILL DIN PAPPA? Skämtar du? Sa hon och såg förvånad ut.
- Nej, jag vill att han ska träffa dig! Sa jag och log stort.
- Självklart vill jag det, sa hon och log större.
Jag kysste henne och sedan gick vi tillbaka till dom andra.
- Vad pratade ni om då? Sa Caitlin retsamt.
- Vi måste åka imorgon.. Vi ska till Justins pappa, sa jEmmy glad men ändå ledsen.
- Åh... Men Jermery bor ju halvnära oss ändå! Sa Caitlin och log.
- Gör han? Sa Emmy förvånat.
- Ja, eller hur Justin? Sa Caitlin och log stort.
- Jorå, halvnära.. Sa jag och log lite tillbaka.

---

Förlåt för den superkorta episoden, men jag måste fixa lite saker! Och dessutom tänkte jag säga att jag kommer spola fram lite i tiden efter dom har varit hos Jermery, för har inte så mycket mer idéer om vad som kan hända på sommarlovet. Hoppas det är okej.
OCH VAD HÄNDE MED KOMMENTARERNA? :(

- Det kankse är förtidigt, But we gonna make it happend! Nu är du bara min.. Jag älskar dig Emelie Stevens, sa jag och ställde mig upp, hon slängde sig runt min hals och jag bar upp henne och våra läppar möttes i en perfekt kyss.

---

JUSTINS PERSPEKTIV:

När vi ätit vår spagetti och köttfärssås så var Caitlin och dom andra helt hyper, dom frågade tusen frågor som jag inte ens hade svar på.
- NÄR BLIR BRÖLLOPET? NÄR BLIR DET BARN? Skrek dom alla i munn på varandra.
- Bröllopet blir inte förän långt fram i tiden, och dessutom är vi för unga. Barn är vi också för unga för, sa jag och skrattade lite.
- Åh.. Sa Caitlin och satte sig i soffan. Helt plötsligt ringde min telefon. Jag tog upp den och såg att det stod Scooter på skärmen.
- Måste ta det här, kommer strax! Skrek jag och sprang ut i köket.
- Ah hallå?
- Tja bieber! Jag har goda nyheter.
- Berätta braun.
- Emelies singel ligger etta på billbord listan top 100! den är slutsåld överallt. Den har nu sålt över 10000 exemplar, därför drar vi igång en turné den 4 September, samma dag som din drar igång igen.
- Va?! Skämtar du? Shit.... Men då kommer vi inte hinna ses..
- Låt inte så besviken Bieber, hon åker ju med i din turnébuss de första veckorna och sjunger på din konsert, så ni får dela! Det kommer bli galet mycket folk. Sedan får hon klara sig själv, då åker hon med ett crew vi fixat och du åker vidare.
- Okej, gud.. Jag berättar det för henne nu!
- Ja, be henne ringa mig när ni pratat klart, det blir grymt! Tja bieber.
- Tja braun.
När jag la på var det blandade känslor, jag var sjukt taggad och glad för Emmys skull, men samtidigt ledsen med tanke på att vi inte skulle ses så ofta.

EMELIES PERSPEKTIV:

När Justin kom igen så såg han glad ut. Han satte sig vid oss och vi väntade på att han skulle berätta nånting kul. Men han var bara tyst och hånlog.
- Berätta då! Sa jag och satte mig närmare honom.
- Du ska på turné, du ligger etta på billbord listan top 100! Och din singel är slutsåld överallt! Den har dessutom sålt 10000 exemplar! Skrek han och log stort. Jag drog efter andan och började skrika och hoppa upp och ner.
- KAN NI FATTA?!?!?! AAAAHHH.
- Din turné drar igång den 4 September och du åker med mig först, och sjunger på mina konserter. Sen efter några veckor åker du med ditt alldedes egna crew, runt i världen.
- Skämtar du? Har jag ett eget crew.. WOW! Sa jag och drog häftigt efter andan.
- Yepp! Sa Justin och smilade stort.
Jag kunde inte fatta att jag skulle på en egen turné, det här var insane! Jag hade gått från att vara vem som helst till att vara någon. Juste, någon. Det är sjukt.

Efter en stunds pratande om hur min turné skulle gå så var klockan runt 17:00, vi bestämde oss för att åka och bowla. Ett bra avslut på dagen. Väldigt bra.
- Åker vi din bil eller Caitlins? Sa jag till Justin när jag stod i hallen för att få på mig mina jobbiga converse.
- Vet inte.. Ska fråga, vänta, sa Justin tillbaka.
- CAITLIN! ÅKER VI DIN ELLER MIN BIL?
- VET INTE! DIN ELLER? Skrek Caitlin tillbaka från övervåningen.
- Visst, sa Justin tyst och tog fram sin bilnyckel.
När vi alla äntligen satt i bilen så började vi åka in mot stan, det skulle ta cirka 20 minuter så jag satte på en skiva så länge. Det var redan en skiva i så jag tröck på play och min låt spelades hur högtalarna.
- Justin har du köpt min singel? Sa jag förvånat.
- Självklart, sa han och log samtidigt som han tittade på vägen.
Vi fortsatte lyssna på låten samtidigt som jag sjöng med då och då. Caitlin verkade också kunna texten för hon satt och sjöng med hon med. Det kändes spännande allting, med turnén och träffa mitt crew ohså vidare.

CAITLINS PERSPEKTIV:

När vi kom fram till bowlinghallen så var det inte så mycket folk som jag trodde, det var några få på bana ett, två och tre. Sedan var det inga fler. Vi fick bana tio för att Christian ville det, sen gick vi och försökte hitta ett par av de snygga skorna som skulle passa.
- Sånna här skor ska jag köpa och gå med i skolan! HAHAHAAH, sa Klara och skrattade åt sig själv.
- Ja gör det du! Sa Christian och skrattade lite tyst.
Vi alla fick till slut på oss skor och sedan skulle vi gå och välja stolek på bowlingkloten, jag hittade min direkt och det gjorde Emmy och Klara med, men för killarna tog det lite längre tid. Vi stod och skratta åt dom när de fastnade med tummarna i hålet.
- Kom nu killar så kör vi! Sa jag otåligt.
- Jaja, sa Justin och kom till vår bana eftersom han äntligen hittat sitt klot. Christian kom strax där efter. Den som började var Emmy och hon hade sån tur så hon fick en strike direkt!
- SCOOOOORE! Skrek hon och skrattade.
- Nybörjartur, mumlade Justin.
- Det luktar.. Dålig förlorare, sa Emmy och skrattade.
- Äh! Eller hur.. Var lugn, spelet har bara börjat älskling! Sa han och flinade stort.

---

Ointressant episode...
Men sprid gärna vidare bloggen, men glöm inte att kommentera! :)

- Men vad tycker du om förlovning..? Sa han och svalde hårt.
Allt jag tänkte var "WTF"....

---

EMELIES PERSPEKTIV:

Jag stod tyst en lång stund och tänkte på Ryan, det var fel läge att tänka på honom.. Men jag hade inte berättat om kyssen enu, och om det var dags för förlovning.. Så måste jag.
- Du Justin? Sa jag och tittade på honom, jag såg att han stod och tittade på mig med stora förväntansfulla ögon.
- Ja...? Sa han och försökte att inte le för mycket.
- Jag måste berätta en sak...
Jag hann knappt säga klart innan min telefon ringde.
- Vänta måste ta det här, kommer snart! Sa jag och kysste han snabbt. Jag sprang ut i hallen och ut på alltanen sedan svarade jag.
- Ah hallå?
- Tja, det är Ryan..
- Oj, konstigt. Hej, sa jag och försökte att inte le.
- Vadå? sa han förvånat.
- Nej men.. Jag skulle nyss berätta för Justin, du vet..
- Aha.. Är det speciellt smart? sa Ryan oroligt.
- Jag måste.. Han tog upp en väldigt viktig grej och jag måste berätta innan jag kan svara på det han tog upp.
- Jag antar att jag måste berätta för Nattis med då.. Dem kommer hata oss.
- Jag vet, men jag hoppas.. Åh, fan vad svårt.
- Emmy, jag saknar dig.
- Snälla Ryan, säg inte så, det är för kompliserat.
- Men jag gör det..
- Jag med. Men vi får glömma det här, och berätta. Okej? sa jag strängt.
- Jaja.. Emmy, glöm mig inte bara.
- Hur ska jag kunna glömma min bästavän? Jag ringer dig sen.
- Okej, hejdå.
Jag la på och stod kvar en stund ute för att andas in ren luft, det kändes som min var smutsig. Jag var en lögnare, men Justin hade gjort samma sak i Hawaii, och den kysste betydde ingenting för honom, och det gjorde inte min och Ryans heller.. Eller?

JUSTINS PERSPEKTIV:

När Emmy sprang ut så lät hon orolig och det gjorde mig orolig. Ni alla tycker nog att det är förtidigt att förlova sig, men nej. Jag älskar Emmy på riktigt, och jag vill inte svika henne igen. Det är ju inte så att jorden går under bara för en förlovning..
- Hej darling! sa Emmy så plötsligt att jag ryckte till.
- Oj, blev du rädd? Sa hon sedan.
- Nej bara förvånad, märkte inte att du kom in igen!
- Okej.. Men jag måste berätta en sak, sa hon och svalde hårt, jag såg att det här var jobbigt för henne.
Jag log oroligt mot henne och satte mig ner vid köksbordet, hon satte sig mitt emot och tog min hand.
- Du vet när vi kom hem från Hawaii? Och du inte ens kysste mig. Då fanns Ryan där väldigt mycket för mig. Han och Nattis skjusade hem mig och Klara, och när vi kom till mitt hus envisades Ryan att hjälpa mig med väskorna upp eftersom jag inprencip grät då. Jag gick med på det och han la dom vi min säng, sedan kramade han om mig.. Och sen.. Kysstes vi, avslutade hon. Jag tittade upp på henne och såg att hon såg rädd ut.
Jag visste inte om jag skulle vara arg eller inte, Jasmine hade ju kysst mig. Och det hade Emmy inte brytt sig om.
- Jag kommer snart, sa jag och sprang ut i hallen och ut genom dörren. Jag kände att tårarna fylldes i mina ögon. Jag sprang ut i stallet och satte mig vid höet, jag kramade hårt om sametsasken jag hade i fickan.. Ringen.

CAITLINS PERSPEKTIV:

När vi satt i vardagsrummet och väntade på maten fick Christian en underbar idé, vi skulle gå till vårat spelrum i källaren och spela biljard så länge. Det tog ganska lång tid att göra maten, konstigt. Men ingen tänkte mer på det utan vi började spela och hade allmänt kul. Helt plötsligt slås dörren upp och in kommer en likblek Emmy.
- Emmy vad har hänt?! Skrek jag och sprang fram till henne.
- Jag berättade..
- Berättade vad? Sa Christian som nu också stod och höll i Emmy, det såg ut som hon skulle svimma vilket sekund som helst.
- Om kyssen, jag kysste Ryan när han hjälpte mig upp med väskorna till mitt rum.
- Var det därför det tog så lång tid... Sa Klara som stod en bit bort. Hon såg rädd ut, jag tror hon tyckte det var obehagligt att se Emmy såhär.
- Kysste du Ryan? Sa Christian och kramade om Emmy lite hårdare.
- Ja.. Eller, vi båda tog initsativet.
- Vad var det som fick dig att berätta för Justin? Jag menar, du har ju inte ens berättat för oss, sa jag och kollade på henne.
- Han.. Han ville förlova sig, tror jag.
- Aha... Sa Christian och tittade mot Klara.
- Visste ni två om att han skulle göra det? Sa jag förvånat.
- Ja.. Sa Klara med en tyst viskning.
- Aha.. sa jag.
- Gå efter honom så gör vi klart maten, sa Christian och hjälpte henne upp för trappan. Och jag och Klara gick in i köket så länge.

EMELIES PERSPEKTIV:

När jag kom upp i hallen igen och ut i luften så kändes det som om jag kom tillbaka till jorden igen. Jag började gå runt och leta efter Justin medans dom andra gjorde maten. Men jag hittade honom inte, jag skulle precis ge upp då jag hör något från höet i stallet. Jag sprang in dit och såg Justin sitta i höt med röda ögon.
- Förlåt.. Mumlade jag fram.
- Kom och sätt dig här, sa Justin och klappade på höt brevid sig.
Jag gick försiktigt fram mot honom och satte mig tätt intill honom.
- Jag kan inte vara sur på dig, för att när Jasmine kysste mig, så tog du det bra. Därför är jag skyldig dig att inte bli arg, men jag är förstås besviken. Men jag förstår ändå varför du gjorde det, jag menar.. Jag betedde mig som en idiot.. Sa Justin och tittade ner mot sina fötter.
- Så du menar att du förlåter mig? Sa jag förvånat precis när jag var nära gråten, men det försvann.
- Jag antar det.. Sa Justin och tittade upp mot mig med ett stelt leende.
- Förlåt Justin.. Sa jag och kysste honom. Vi låg i höt och kysste varandra tills jag märkte att det kittlade hemskt i näsan, jag var tvungen att resa mig upp hur snabbt som helst och nysa.
Justin började asgarva och jag med, han var glad igen.
- Är du allergisk mot hö? Sa Justin och glittrade med ögonen och sitt perfekta leende.
- Nja, lite, sa jag och log stort mot honom.
- Då kankse inte det här är så bra att göra här, sa Justin och tog min hand. Jag förstod ingenting men han ledde mig bort till dammen och sedan gick han ner på knä..

CAITLINS PERSPEKTIV:

När vi stod och gjorde mat fick jag en stark känsla av att titta ut genom fönstret ut mot bakgården, när jag gjorde det höll jag på att spricka av glädje.
- KOM OCH TITTA! Skrek jag till dom andra.
- Vadå? Sa Christian förvånat.
- HAN GÅR NER PÅ KNÄ! TITTA! Skrek jag yttligare en gång, och inom några sekunder så stod både Christian och Klara brevid mig och tittade.

JUSTINS PERSPEKTIV:

- Emmy, love of my life. Vill du förlova dig med mig? Sa jag och höll fram den blå sametsasken.
Hon tittade allvarligt på mig ett tag och jag trodde precis hon skulle säga nej då hon lös upp av ett leende.
- Absolut, självklart! Sa hon och höll fram sin hand. När jag hörde dom orden så höll jag på att smälta av den värme som spred sig i min kropp. Jag satte på ringen på hennes finger och den passade perfekt.
- Det kankse är förtidigt, But we gonna make it happend! Nu är du bara min.. Jag älskar dig Emelie Stevens, sa jag och ställde mig upp, hon slängde sig runt min hals och jag bar upp henne och våra läppar möttes i en perfekt kyss.

---

SÄG NU HELT ÄRLIGT VAD NI TYCKER.
någon kommenterade "hoppas dom inte skaffar barn"
Mitt svar på det: NEJ! inte ännu, verkligen inte haha.

- Vadå? Sa Christian och himlade med ögonen..

---

JUSTINS PERSPEKTIV:

När vi väl hade packat ihop och släkt brasan helt så hoppade vi på fyrhjulingarna. Klara satt bakom Christian och Caitlin hade en egen. Sen envisades Emmy med att köra så jag fick sitta bakom henne efter som jag gick ner till stranden igår på eftermiddagen.

Efter några minuter var vi framme vid Caitlin och Christians hus. Vi bestämde oss för att packa upp allt och sedan byta om till badkläder och mötas ute på gården när alla var klara.
Efter en stunds uppackande så gick vi killar ut och såg alla tre tjejer stå på led, Christian sprang och ställde sig där han med, så jag sprang fram och skrek,
- DÅSA MANNAR! ÄR NI REDO?
- YES SIR! Skrek alla fyra samtidigt och tog upp händerna mot pannan. Det tog inte alls lång tid innan vi började skratta.
- Okej, seriöst nu! Vi har hinkar i garaget, sen har vi ungefär 12 stycken vattenpistoler, stora och små. Vi kan även fylla flaskor med vatten. Och allt fyller vi i duschrummet för hästarna, okej? Sa Caitlin och log mot oss alla.
- Uppfattat! Sa Christian och sprang in för att hämta vattenpistolerna och flaskor. Jag och Emmy sprang till garaget och tog fram hinkar, medans Klara och Caitlin gick till kranen för att få in lagom tempratur på vattnet. Det skulle inte vara varmt förstås, då är det fusk! Men inte så kallt så någon fick en hjärtattack heller!

Efter kankse en halvtimme av fyllande med vatten så var vi äntligen klara och var redo att sätta igång, jag tog upp min mobil fort innan vi skulle börja och skrev på twitter.
" #epic waterfight with my beautiful girlfriend and some of my best friends. EPIC"
Jag la ner telefonen och tog en stor vatten pistol och vi alla spred ut oss.
- 3.......2.......1 KÖR!!!
Vi alla började springa huller om buller och vi skrek och sköt på varandra. Det var sjukt roligt.

EMELIES PERSPEKTIV:

När vattenkriget drog igång så var jag så taggad så jag fick in minst 7 stycken fullträffar på vardera person. GRYMT! Jag sprang och gömde mig bakom de stora stenarna i Caitlins mammas damm.(se bild ovan)
Sen när Christian kom springande så fick jag in en sådan stråle så han blev alldedes blöt.
- JACKPOT! Skrek jag och började dansa. Och jag säger en sak, börja aldrig, och jag upprepar aldrig dansa innan du vet att det inte är någon bakom. Innan jag visste ordet av så låg jag i dammen tillsammans med Caitlin. Jag började skvätta vatten på henne och sedan studsade jag upp därifrån, jag sprang bort til stallet och tog en stor hink med vatten, jag såg Justin sitta bakom bilen lite längre bort och gömma sig, så jag smög fram och kröp upp på bilen så tyst jag kunde. Sedan hällde jag allt över honom.
- AAAAAAAAAAAAH MITT HÅR! Skrek han.
- Du har väl aldrig brytt dig förut om ditt hår var blött eller inte? Sa jag och hånflina och börja springa. Sedan tog jag en till hink och gjorde samma sak på Klara när hon gömde sig bakom ett träd. Nu var det bara Christian kvar som inte var helt blöt, så jag samlade alla i en ring.
- Okej, vi tar allt som är kvar och häller det på Christian, han är sist kvar! Viskade jag.
- Perfekt, kom nu! Sa Caitlin.
Vi tog allt och sprang bakom huset och fick se Christian sitta på huk bakom en buske.
- ATTACK!!! Skrek Justin och vi började springa.
Christian hade ganska sega reflexer så vi hann precis fram när han började springa. Vi hällde allt över honom och sedan la vi oss utmattade på gräsmattan.
- Shit, vilket epic waterfight! Sa jag och skrattade lite.
- Håller med.. Det där var roligt! Sa Klara och skrattade hon med.
Efter en stunds utvilande på gräsmattan så var vi nästan helt torra, vi bestämde oss för att gå in och göra lunch. Trotts allt tre timmar sen vi åt eller något sånt.
Det fick bli spagetti och köttfärssås som jag och Justin skulle göra. De andra fick vänta i vardagsrummet medans vi gjorde mat i köket.
När jag stod och hackade löken så började Justin prata.
- Du Emmy?
- Ja vad är det babe?
- Du vet att jag älskar dig.. Och aldrig vill lämna dig?
- Ja.. Vad tänkte du på? Sa jag och blev lite orolig.
- Jag vet.. Att det kankse är tidigt att prata om...
- Ja?
- Men vad tycker du om förlovning..? Sa han och svalde hårt.
Allt jag tänkte var "WTF"....

---

OKEJ, NU VILL JAG HA ERA REAKTIONER!
KOMMENTERA DEM!

- Godnatt allihopa! Sa jag och blundade, jag somnade nästan direkt..

---

EMELIES PERSPEKTIV:

Jag vaknade dagen efter av att hettan trängde sig in igenom sovsäcken. Jag fick panik efter som det var så trångt så jag drog upp dragkedjan och sprang ner och slängde mig i vattnet. Nu var det bättre.
Jag tittade upp mot dom andra och såg att de fortfarande sov. Jag gick upp en bit på stranden och drog fingrarna genom mitt blöta hår, sedan borrade jag ner fötterna i sanden och kände det svala en bit längre ner. Härlig känsla.
Helt plötsligt fick jag en idé, jag sprang ner i vattnet igen och blötte ner mig så jag var jätte blöt. Sedan sprang jag upp och tittade ifall Justin sov med shorsten bara, mycket riktigt det gjorde han. Jag drog sakta ner dragkedjan på hans sovsäck, sedan satt jag en stund och tittade på hans mage. När jag äntligen fick bort blicken från hans mumsiga kropp så la jag mig på honom bara för och jävlas. Jag menar, jag var ju helt blöt!
- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Skrek Justin och for upp så jag flög ner i sanden.
- HAHAHAAHHAHAAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAHAHAHAHAHAAHAHAHAAHAHAH, skrek jag fram och låg och vred mig i sanden.
- Vad är det som händer?! Sa Christian trött och vände sig om igen. Caitlin och Klara sov fortfarande.
- Förfan.... Sa Justin och tittade irriterat på mig.
- Jag trodde du skulle gilla att ha mig på dig... sa jag och log hånfullt.
- Nej! NU JÄVLAR! Skrek Justin och sprang upp emot mig. Han drog tag i mig och släpade mig nästan ner i vattnet igen. Och jag höll fortfarande på och dö av skratt.
- Nu ska du få! Sa Justin och bar upp mig och kastade ner mig i vattnet. När jag kom upp till ytan igen så garvade jag fortfarande lika mycket.
- Är vi kvitt nu eller? Sa jag och skrattade.
- Ja, kankse.... En sak till bara... Sa Justin och kom emot mig. Jag skulle precis kyssa honom då han dök under ytan så jag böjde mig fram mot ingenting och ramla. Nu var det Justins tur och skratta.
- Okej, nu är vi kvitt! Sa Justin och kröp upp på sanden och la sig ner och skratta. Jag bestämde mig för att inte vara sur, så jag kröp upp och la mig på honom.
- Hej! Sa jag och tittade in i hans ögon förväntansfullt.
- Hej du, sa Justin och log stort. Sedan kysste han mig. Jag kan inte ens förklara känslan av Justin kyssar.. Det är omöjligt, hans läppar är som den bästa lyckan i livet. Han får mig att må så himla bra, hela han är bra.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Efter att ha legat i sanden ett tag gick vi till fyrhjulingarna och tog upp maten som dom hade i frysboxarna där bakom. Sedan gick vi och tände en eld och la maten ovanför elden satt baconen och äggen skulle stekas. Efter en stund vaknade alla.
- Åh det luktar maat.... Sa Christian och satte sig upp mekaniskt.
- Ja, det gör det Christian, och du skulle aldrig vaknat om det inte gjort det, sa Klara och satte sig upp med ett trött leende.
- Give me 5! Skrek Emmy och log mot Klara. Christian skakade bara på huvudet och satte sig närmare brasan.
- Du kan ju knappast tycka det är kallt ute nu? Solen lyser ju jätte starkt.. Sa jag och tittade konstigt på Christian.
- Kankse har du rätt, men jag tycker att det är kallt iallafall, sa Christian och log eftersom han hade kommit på ett så "bra" svar. Vi andra bara skrattade åt honom.

När frukosten äntligen var klar, så hade Caitlin vaknat till också, vi satte oss en bit ner mot vattnet och käkade.
- Vad ska vi göra sen? Sa Emmy förväntansfullt.
- Jag vet inte, någon som har en idé? Sa Caitlin och log mot oss alla.
- Nja... Jag vet inte, sa Klara och åt en bit av sitt ägg.
- Jag vet! Vi kan.. Bada i poolen? Eller ha vattenkrig, sa jag och log stort.
- Ja! Så fort vi ätit upp så plockar vi undan och åker hem, sa Christian med munnen full av mat.
- Alltid du Christian.. Sa Emmy och skakade på huvudet.
- Vadå? Sa Christian och himlade med ögonen..

---

Förlåt för en så kort episode, men måste städa nu! Kankse mer ikväll, annars i morgon!
kommentera.

Efter badandet så tände vi en brasa och satte oss runt den, Justin spelade gitarr medans vi alla sjöng med. Äntligen var allt som vanligt igen..

---

CAITLINS PERSPEKTIV:

När vi suttit en stund på stranden så hade det redan blivit ganska mörkt.
- Hur mycket är klockan? Frågade Christian och log mot mig.
- Eh.. Den är halv ett! Sa jag och tittade på min klocka.
- Oj redan! Ska vi ta ett nattdopp? Sa Klara och log.
- JA, gud var roligt! Sa Emmy och reste sig upp för att springa ut i vattnet.

EMELIES PERSPEKTIV:

Hela kvällen hade varit underbar, Justin var gladare än någonsin och jag med. Tiden har gått ganska fort ändå, vi har varit tillsammans i exakt två månader, 10 dagar och några timmar. Ja, jag vet. Jag är exakt. Men det känns inte som så lång tid, men jag är glad över att jag har honom. Och jag är glad över att han kom hit också.

När jag kom ut i det fortfarande varma vattnet så var det så härligt allting. Jag var här, med mina bästavänner och killen i mitt liv. Det här har varit min bästa sommar någonsin, men om ungefär en månad så började skolan. Men av det som var kvar av sommaren skulle jag njuta, som jag gjort hela sommaren egentligen.
- Nämen, vad är det här för snygging! Sa Justin och la händerna runt mig.
- Jag vet inte.. Men vem är den här snygga mannen? Sa jag och log.
- Jag tror bestämt jag heter Justin! Dudå madam?
- Emelie, men min pojkvän brukar kalla mig Emmy, sa jag och log större.
- Ojdå.. Har du pojkvän? Så förfärligt, fast det skulle vara konstigt ifall du inte hade det.. En så vacker dam som du!
- Shhh.. Var tyst så inte min pojkvän ser, men jag tänker kyssa dig nu! Sa jag och kysste honom.
- Ojojoj.. Din pojkvän har tur! Sa Justin och tittade in i mina ögon.
- Vilken tur att det är du då! Sa jag och började skvätta vatten på honom.
- Hahah ja vilken tur! Sa Justin och skvätte tillbaka.
Jag tittade bort en bit ut i vattnet och såg Caitlin simmade runt där, samma med Christian och Klara.
- Vad håller dom på med? Sa Justin och ställde sig brevid mig.
- Jag har ingen aning! Kom, sa jag och började gå bort dit. Eftersom det var ganska långgrunt.
- Vad gör ni? Sa jag när jag kom fram.
- Vi letar snäckor! Sa Caitlin och log stort.
- Vilket liv ni har! Sa Justin och skrattade åt sin dåligt kommentar.
- Ja faktikst! Sa Christian och log stort.
När vi badat en stund gick vi upp igen. Brasan hade nästan slocknat, så vi la i mer ved och sen satte vi oss runt den.
- Får jag spela en egen låt som jag gjorde i 6:an tror jag..? Sa jag och tittade på Justin.
- Absolut! Sa alla tre samtidigt.
- Hahahaha! Skrattade jag fram.
- Men du sjunger så fint! Spela och sjung nu, sa Caitlin och log.
Jag tog gitarren och börja spela.
"Everytime, when I fall asleep Im thinking of you. You were in mylife not for so long, but you gave you're life for me.. And I always love you. You´ll know that. Lalala..."
Jag hade skrivit låten några år efter pappa dog, det var inte den bästa låten. Men jag hade lärt mig en egen melodi till den osv. När jag var klar satt alla med tårar i ögonen. 
- Omgash! Vad fint... Du är ju jätte duktigt på gitarr, sa Caitlin med stora ögon.
- Nja.. Tack, sa jag och log.
- Du borde spela in den där låten sen! Sa Justin med häpna ögon.
- Neeej. Hahahha den skrev jag när jag var 13, 14 år gammal. Det var bara en hedring till pappa..
- Just därför borde den spelas in! Det blir grymt. Jag vet, du tycker låten är lite "privat" så var det först med min låt Down to Earth, men Usher tvingande mig nästan och spela in den, och nu är det fansens favorit låt, dessutom älskar jag att uppträda med den! Sa Justin och log.
- Ja.. Men iallafall! Sa jag eftersom jag inte på kom något annat att säga.
Efter en stunds "tjaffsande" av inspelning till låten gick jag med på att Justin skulle ringa och snacka med Usher i morgon. Men just nu bestämde vi oss för att sova. Vi la ut alla sovsäckar runt brasan och sedan kröp vi ner.
- Gud så skönt.. Kolla stjärnorna! Gud vad fint.. Sa jag och log mot Justin.
- Precis som du! Sa han och kysste mig. Sedan flätade han in sin hand i min och log stort.
- Godnatt allihopa! Sa jag och blundade, jag somnade nästan direkt..

---

Alltså ni läsare är helt underbara! Ni är så himla.. GRYMMA! Det är ni som får mig att vilja skriva. Jag kan inte ens förklara hur grymma ni är! LOVE TO YOU ALL.
kommentera.

"Förlåt min Shawty, jag älskar dig och det vet du. Jag vet att jag varit en idiot, men om du känner dig redo att förlåta mig så kom till stranden klockan 20:00 ikväll. Bara du, och ingen annan."
- Gå dit! Så kan ni iallafall få prata, snäääällla! Sa Caitlin och gjorde sina puppyeyes.
- Jag vet inte..
- Snälla, snälllaaaaa! Sa Caitlin och gick ner på knä.
- Jaja! Om du slutar göra sådär! Sa jag och skrattade.
- YES! Skrek Caitlin och gjorde "score" som hon tjejen Tabby brukar göra på youtube.

EMELIES PERSPEKTIV:

När jag satt på mig min svarta sommarklänning från Hawaii hjälpte Caitlin mig och fixa mitt hår, hon lockade det lite grann och sedan sminkade hon mig med mascara och lite sotigt med ögonskugga.
- Så! Perfekt, du är jättefin! Sa Cailtin och log stort.
- Lovar du? Sa jag och log.
- Ja absolut! Du kan ta fyrhjulingen till stranden, men ta den andra vägen så det inte skvätter upp någon lera! Sa Caitlin och blinkade med ögat.
- Ja tack! Sa jag och gick ut för att åka ner till stranden.
Under tiden jag åkte så funderade jag på vad Justin planerat, det var verkligen som om vi nyss träffats. Allt var så nytt på något sett, det kändes som om vi precis träffats.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag var så himla nervös, jag hade varit inne på Christians rum nästan hela dagen och fixat mig, det fick bli mina jeansshorts och sen en vit tröja. Det jag hade planerat var perfekt, hoppas jag. Jag hade fixat lyktor som gick som en gång långt ner på stranden, sen längst fram där lyktorna slutade var det vatten, så skulle man gå ut en liten bit och så var det som en flotte i vattnet, och på den flotten stod det ett bord och två stolar, sedan jötte mycket fin mat. Sen en flaska av den finaste champangen jag kunde hitta.. Jag var nervös, men jag ville bara fixa det här. Jag gick ner till stranden innan Emmy, sedan satte jag mig med gitrren där lyktorna slutade. När jag hörde fyrhjulingen komma blev jag änu mer nervös. Men jag svalde hårt och väntade på att se henne gå ner längst stranden.

EMELIES PERSPEKTIV:

När jag kom ner till stranden fick jag syn på flera lyktor, det var otroligt fint. Han hade verkligen ansträngt sig. Jag klev av fyrhjulingen och började gå längst gången. Jag hörde en svag melodi av "Favorite girl" och när jag kom närmare så såg jag Justin sitta på en pall och spela gitrren och sjunga. Jag fick tårar i ögonen och ville bara springa fram till honom och kyssa honom, jag saknade hans läppar. Men det skulle gå snyggt till.
- Hej.. Sa jag generat när jag kom fram till honom.
- Hej, sa han tyst och kramade mig. När han kramade mig så kändes det som vanligt, allt var bra igen. Jag ville bara kyssa honom.
- Kom vi går ut här i vattnet och ut på flotten, sa Justin och tog min hand nervöst. Jag märkte att han var otroligt nervös, och jag med.
- Oj gud vad fint.. Sa jag och gick ut i det ljumna vattnet. Jag klev upp på flotten och satte mig på stolen. Justin hällde upp champange och la upp maten som stod där, det var kycklingfilé och potatis. Hur kunde han veta att jag älskade kyckling? Säkert så hade Caitlin berättat.
- Hoppas det smakar, jag har gjort det själv.. Sa Justin och satte sig på stolen.
- Åh, vad romatiskt, sa jag och log nervöst.
När vi ätit klart så fick jag idén att vi skulle bada. Jag tog av mig min kläning och klev ner i vattnet.
- Kom! Sa jag och log nervöst mot Justin. Han log tveksamt och tog av sig sin tröja, nu kunde jag inte vänta mer. Hans kropp fick mig att smälta och hans ögonen glittrade i solnedgången. När han klev ner i vattnet så kom han emot mig försiktigt, han la armarna runt mig och dansade med mig i vattnet. Han viskade "I always knew you were the best, the coolest girl I know. So prettier than all the rest, the star of my show.. So many times I wished you'd be the one for me, I never knew you'd get like this girl what you do to me. Youre who I'm thinking of..."
Jag rös i hela kroppen av hans röst och hans närhet. Det gjorde nästan ont i mig när jag tänkte på att jag varit borta från honom så länge.. Jag tittade försiktigt upp på honom och såg att han tittade ner på mig, han kysste min panna och log nervöst.
- Emmy, min shawty.. Förlåt.
- Jag vet inte vad jag ska svara... Sa jag och drog mig loss i hans grepp och började gå en bit i vattnet.
- Jag förstår dig, jag är så otroligt ledsen för allt som hänt..
När han sa det vände jag mig om och tittade på honom, han var verkligen ledsen. Jag såg hur hans ögon fylldes med tårar. Okej, jag hatar att se honom så. Han la handen framför ögonen. Jag smög fram till honom tyst i vattnet och la händerna runt hans hals, sedan ställde jag mig på tå och mötte hans läppar. Jag kysste honom som aldrig förr, jag hade varit ifrån honom i en evighet kändes det som.. Vi stod säkert i vattnet och kysstes i flera minuter. Helt plötsligt hör vi busvisslingar från stranden. Jag avslutade kyssen och såg Klara, Caitlin och Christian stå på stranden. Jag började skratta och sedan vände jag mig mot Justin igen, hans ögon glittrade igen och han såg lycklig ut.
- Du är förlåten.. Kom nu, sa jag och tog hans hand. Det kändes riktigt bra, jag tror inte jag hade klarat en dag till utan honom.

CAITLINS PERSPEKTIV:

När det gått cirka två timmar sen Emmy åkt så bestämde sig jag och de andra att åka ner till stranden. När vi kom fram så såg vi det vi alla hoppats på, de stod och kysstes i vattnet. Det var så otroligt romantiskt att jag själv blev alldedes till mig.
- Yeees! Viskade jag tyst till Christian.
- Jag vet! Sa Christian och såg lika lycklig ut han.
Vi stod en stund och tittade sedan började vi busvissla. De båda vände sig om och tog varandras händer och gick upp ur vattnet.
- Äntligen är ni sams! Sa jag och kramade om Emmy när hon kom upp på stranden.
- Ja.. Sa Justin generat.
- Men nu badar vi! Sa Christian och tog av sig tröjan och sprang ner i vattnet. Jag tog också av mig tröjan och badade i shorts och bikini, samma med Klara.
- Förressten! Vi har sovsäckar med oss! Vi tänkte att vi kunde sova här inatt, sa Klara och log stort.
- Ja! Sa Emmy och kramade Justin ännu en gång.

Efter badandet så tände vi en brasa och satte oss runt den, Justin spelade gitarr medans vi alla sjöng med. Äntligen var allt som vanligt igen..

---

Tack för alla fina kommentarer i förra inlägget! Ni klarar väl att kommentera det här med?

---

När vi var hemma hos Caitlin igen så gick vi in för att göra lite middag. Caitlins föräldrar skulle vara borta nästan hela kvällen, för dom ringde nyss. Vi bestämde oss för att göra köttbullar och makaroner, vilket är väldigt enklet. Men gott. 
En sak som förstörde mitt humör ibland, var att jag saknade Justin så mycket..

---

EMELIES PERSPEKTV:

Efter några dagar hos Caitlin så hade jag inte hört mycket alls från Justin. Han verkade inte bry sig, så varför skulle jag göra det? Han hade inte ens skrivit ett sms på vår tvåmånaders dag. Det gjorde ont, det gjorde det. Men jag skulle inte sitta och deppa för det. Jag var trots allt med mina bästavänner på ett helt shysst ställe.
- JAG VET VAD VI GÖR IDAG! Skrek Caitlin helt plötsligt.
- Vadå? Sa jag förväntansfullt.
- Vi åker fyrhjuling i leran, perfekt! Sa Caitlin.
- JA! Gud var roligt, sen badar vi? Sa jag och log stort.
- Absolut! sa Caitlin och log större.
Vi satte på oss shorts, bikini och linne. Nu behövde jag inte skämas över mitt ärr, Caitlin hade ett också, fast hennes var värre. Jag tyckte synd om henne..
När vi frågade Christian och Klara ifall dom ville hänga med så sa dom självklart, de bytte om till ungefär samma klädsel som oss förutom att Christian inte hade bikini förstås! Vi hoppade på en varsin fyrhjuling och körde ut i skogen, Christian slirade runt som bara den i leran så det skvätte upp på hela han. Jag bestämde mig för att också slira runt lite, och gud var roligt det var! Efter ett tag stannade jag och gick av, vilket inte var så smart för när Caitlin såg det stängde hon också av och kom emot mig i full vart med lera i handen, det slutade med att vi båda låg i lerpölen och skrattade. När vi väl hoppade på igen och körde ner mot stranden så var Christian redan där. Jag gick och skrattade med Caitlin då jag ser Christian titta på mig med en oförstående blick, jag tittade runt bakom mig och fick se en person som var på väg tillbaka till sin bil.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Okej jag kankse inte ska fria, inte änu. Jag väntar ett tag, men något ska jag göra! Jag ska åka till Atlanta och prata med Emmy. Det hade trotts allt nästan gått en vecka, vilken var den svåraste veckan i mitt liv. Jag hade ställt in två konserter, struntat i att äta. Inte helt, men iallafall ibland. Så jag bestämde mig att fixa upp allting och åka dit med en bukett rosor och prata med henne.
 När jag kom fram till Caitlins hus så var det ingen hemma, jag såg att fyrhjulingarna var borta och förstod precis vad dom var. Jag bestämde mig att ta bilen dit, fast det inte var så långt. Som tur var hade jag min Range Rover så att det spelade inte så mycket roll om den blev skitig eller inte.
När jag kom ner till stranden såg jag hur lycklig Emmy såg ut att var, hon skrattade med Caitlin och de var helt leriga, de såg ut att ha riktigt roligt. Men när jag såg Emmy, så kanske det var lika bra att åka hem iallafall. Jag tänkte precis köra iväg då jag hör en röst bakom mig. Jag vände mig om och såg Caitlin komma emot mig.
- Justin! Skrek hon.
Jag suckade och vände mig om, jag hade hoppas på att det var Emelie, men jag såg att hon satt vid vattnet med dom andra.
- Hej, sa jag och log stelt mot henne.
- Du kan ju inte bara åka om du har kommit hela vägen hit! Sa hon.
- Jo.. Emmy verkar inte speciellt glad över att se mig, sa jag ledset.
- Det är hon, tro mig! Men du måste kämpa lite, tjejer gillar sånt! Hon har pratat om dig ganska mycket..
- Har hon? Sa jag och sken upp.
- Ja! Hon saknar dig... Men du måste göra nånting för att visa att du är ledsen över allt som hänt, jag hjälper dig sen! Kom nu och hälsa på dom andra, sa hon och kramade mig så min vita tröja blev lerig.
- Förresten! När vi ska hem sen, få Christian och köra din bil, så tar du fyrhjulingen! Vi kan stanna vid leran och så kan vi ha lerkrig.. Sa Caitlin och lös upp. 
- Ja smart! Sa jag och började gå mot dom andra. 
Jag gick och satte mig vid dom andra och Klara och Christian kramade om mig, men Emmy tittade inte ens på mig.. Det gjorde ont, men jag skulle fixa det.

EMELIES PERSPEKTIV:

När jag såg Justin så blev jag helt varm i hela kroppen, känslorna hade inte svalnat, verkligen inte. Fast det var så konstigt, jag hade trotts allt varit utan honom i nästan en vecka. När vi hade badat och sådär bestämde vi oss för att åka tillbaka, Christian ville köra bilen, konstigt nog. Så Justin körde fyrhjulingen som Christian kört. När vi kom till leran stannade Caitlin och kastade lera på mig, jag började asgarva och stängde av fyrhjulingen och började kasta lera på henne. Vi brottades runt leran och efter ett tag kom Christian med bilen också, då var alla med. Även Justin, när han tittade på mig tittade jag bort och när jag tittade på honom tittade han bort. Lerkriget fortsatte och helt plötsligt halckade jag över någon, jag kände igen lukten och tittar upp mot hans perfekta ansikte.. Justin. Jag märkte hur jag blev generad och gick av fort och körde därifrån. Han skulle fan få sota för det han gjort, hur svårt den än va.
När de andra kom tillbaka såg jag hur Caitlin skakade på huvudet mot mig och log lite.
- Han är jätte blyg, det är som ni precis har träffats! Viskade Caitlin till mig när vi stod i den stora duschen för hästarna för att skölja av oss och fyrhjulingarna.
- Jag vet.. Jag med, det är jätte svårt! Sa jag.
- Förstår det.. Men, ah. Jag hoppas ni förlåter varandra snart! Sa Caitlin och log stort.
- Ja, men han ska ändå få sota! Längre.. Så han kommer på sina bara knän sen! Sa jag och skrattade. Caitlin skakade bara på huvudet och log.

När vi kom upp på Caitlins rum låg det en bukett rosor och en lapp på sängen. Jag tittade på Caitlin som log stort. Jag gick fram till rosorna och läste högt från lappen.
"Förlåt min Shawty, jag älskar dig och det vet du. Jag vet att jag varit en idiot, men om du känner dig redo att förlåta mig så kom till stranden klockan 20:00 ikväll. Bara du, och ingen annan."
- Gå dit! Så kan ni iallafall få prata, snäääällla! Sa Caitlin och gjorde sina puppyeyes.
- Jag vet inte..
- Snälla, snälllaaaaa! Sa Caitlin och gick ner på knä.
- Jaja! Om du slutar göra sådär! Sa jag och skrattade.
- YES! Skrek Caitlin och gjorde "score" som hon tjejen Tabby brukar göra på youtube.

---

Hoppas Justin hittar på något riktigt fint!
MINST 20 KOMMENTARER FÖR EN NY EPISODE!

Och så la hon på.. Vadå Caitlin? Det kan ju inte vara Caitlin beadles? Elller... Vafasen har jag missat..

---

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag måste fixa det här, hon lät ju inte ens glad när jag ringde.. Men vad ska jag göra? Vi har våran två månaders dag i morgon.. Jag ringer till Ryan.
- A hallå?
- Tja.. Det är Justin, förlåt för igår.. mumlade jag tyst.
- Mm, visst det är lungt.
- Men vet du vart Emmy är? Jag ringde henne och hon sa att hon var och red med en Caitlin?
- Caitlin? Ring Christian, han och Klara ska till Atlanta idag, dom orkade inte vänta i två veckor till..
- Ja.. Men du? Vad ska jag göra.. Jag och Emmy har varit tillsammans i två månder i morgon, jag måste gottgöra mitt beteende..
- Jag vet inte, ska snacka med Nattis! Ringer dig sen.
- Ah, tja.
Jag måste komma på något fort, kankse Usher vet? Han är nog ganska sur på mig just nu. Åh, hur fan ska det här gå?

CHRISTIANS PERSPEKTIV:

När jag och Klara äntligen skulle gå av flyget i Atlanta så ringde min telefon, jag tittade på diaslapyen och såg att det var Justin.
- Ah Christian?
- Hej! Du... Vet du vart Emmy är? Jag måste gottgöra allt jag gjort.
- Nej det vet jag inte, men alltså.. Vafan, varför har du betett dig som du gjort?
- Jag.. Vet inte! Vad ska jag göra för att få henne tillbaka igen, eller alltså, hon är min. Men hon är jätte sur!
- Köp en förlovningsring.
- VA?! Det är ju förtidigt..

KLARAS PERSPEKTIV:

När jag hörde vad Christian och Justin snackade om kunde jag inte låta bli..
- Hej det är Klara, jag tog telefonen från Christian.
- Eh, hej, sa Justin förvånat.
- Du och Emmy har två månder i morgon eller hur?
- Ja..
- Köpt en förlovningsring då, det kankse är förtidigt. Men jag ser att hon verkligen älskar dig, och jag ser att du älskar henne, eller?
- Ja absolut, mer än allt annat.
- Då sa, men du får spela dina kort snyggt! Du får inte tro att en förlovningsring räcker, mera Justin.
- Okej.. Jag kommer på nått, ha så roligt hos Christian nudå!
- Ah, tack! Lycka till.
När vi lagt på vände jag mig mot Christian som stod med våra väskor.
- Ge mig min telefon, måste smsa Caitlin så hon kommer och hämtar oss! Sa han och log stort.
- Okej här, sa jag och kysste honom på kiden. Han skrev ett sms och redan efter nån minut fick han svar.
- Hon kommer och hämtar oss, hon skulle bara rida tillbaka från stranden, så om drygt en halvtimma kommer hon, sa han och log.
- Okej, kom! Vi fikar så länge, sa jag och tog hans hand.

CAITLINS PERSPEKTIV:

- Kom Emmy, vi måste hämta Christian från flygplatsen.
- Va? Är inte han med Klara i New York?
- Jo.. Eller nej, men dom bestämde sig tydligen för att komma hit tidigare, och ingen vet att du är här! Sa jag och log stort.
- Åh vad roligt! Men Caitlin...?
- Ja?
- FÖRT DEN TILLBAKA! Skrek Emmy och red iväg i galopp.
Jag kom också upp i galopp och inom några minuter var vi båda vid stallet samtidigt.
- Okej, ingen vann! Sa Emmy och log.
- Nej, haha! Men nu måste vi sadla av fort! Boxarna får vi fixa senare! Sa jag och log. Vi sadlade av och borstade hästarna lite, och efter 20 minuter satt vi i bilen.
- Jag och Justin har varit tillsammans i två månader i morgon...
- Åh.. Varför beter han sig som han gör?
- Jag har ingen aning, tänker iallafall inte prata med honom när jag är här! Nu ska jag ha roligt.. Sa hon och log stort.
- Bra! Nu överraskar vi Christian och Klara! Sa jag och körde iväg. 
När vi kom fram till flygplatsen så la sig Emmy ner på golvet i förarsätet. Jag gick ut och mötte dom. 
- Hej! Gud vad roligt att äntligen få träffa dig, sa jag och log mot Klara. 
- Detsamma! Sa hon och log stort tillbaka. 
- Ni får lägga grejerna i backluckan och sedan får ni sitta bak båda två, jag har grejer i framsätet! Sa jag och log. 
- Okej, najs! Sa Christian. 
De la grejerna där bak och hoppade in, jag började köra och efter ett tag så började jag skratta lite för Emmy försökte också hålla sig för skratt.
- Vad skrattar du åt? Sa Christian. 
- Eh.. Jag har en väääldigt stor grej här fram som ser lite rolig ut.. Sa jag och skrattade.
- Vad är det för nått? Sa Klara. 
- EEEN EMMY! Sa Emelie och hoppade fram. 
- OMG EMMY! VAD GÖR DU HÄR?! Sa Christian och Klara samtidigt. 
- Jag är här med Caitlin, vi träffades på min signering igår, sa Emelie och log. 
- ÅH! Gud var roligt! Sa Klara. 
- Förresten, Justin ringde oss förut och han... 
- SSSH IDIOT! Sa Klara och la handen framför hans munn. Jag tittade undrande på honom i backspegelen.
- Han undrade bara vart du var! Sa Klara sedan och log. 

EMELIES PERSPEKTIV:

När vi var hemma hos Caitlin igen så gick vi in för att göra lite middag. Caitlins föräldrar skulle vara borta nästan hela kvällen, för dom ringde nyss. Vi bestämde oss för att göra köttbullar och makaroner, vilket är väldigt enklet. Men gott. 
En sak som förstörde mitt humör ibland, var att jag saknade Justin så mycket.. 

---

Vad tror ni nudå? Kommer Justin förlova sig med Emmy? ELLER?! :D
kommentera.

- Vafan gör han här? Sa Justin och lät fortfarande sur.
- Han är min kompis! Sa jag och log.
- Aha.. Sa Justin irriterat.
- Varför är du här om du är himla sur, Emmy blir fan ledsen! Sa Ryan.
- DU SKA INTE SÄGA TILL MIG VAD JAG SKA GÖRA OCH INTE! Skrek Justin och blev enu argare. Jag såg hur Justin gick emot Ryan med näven i luften och helt plötsligt låg Ryan på backen.
- JUSTIN VAFAN! Skrek Usher som kom ut bakifrån scenen jag satt på. Alla fans var hysteriska.
- Jag kan inte fatta att du har förstört min första skivsagnering, sa jag och sprang iväg och kände hur tårarna började rinna...

---

EMELIES PERSPEKTIV:

Vad fan var det med Justin? Han var en idiot.
Jag sprang ut på framsidan och satte mig på trotoaren och grät. Helt plötsligt hör jag viskningar bakom mig, jag vände mig om och fick se en hel drös med fans.
- Eh oj.. Hej, förlåt. Vi.. Undrar bara varför du och Justin bråkar?
- Jodu.. Jag har ingen aning, han har varit såhär sen igår. Han skrek på mig i Hawaii, snyftade jag fram.
- Men.. Vi var Justins fans från början, men vi tycker mer om dig. Jag menar, du har.. Du är ju egentligen precis som oss! Sa en tjej och lös upp.
- Och snygg är du också! Sa en kille och log generat.
- Åh, vad snälla ni är! Men ni får inte lämna Justin sådär bara, jag menar.. Han gör så mycket för sina fans, och jag är ingen som han sa igår.
- VA?! Sa han det.. Vad dålig stil, sa en tjej.
- Vänta.. Jag känner igen dig, vad.. Du bor väl inte i New York? Du heter nånting.. C.. Christians storasyster..?
- Caitlin heter jag! Sa hon och log. Och nej, jag bor inte här, men jag ääääälskar din låt! Sa hon och skrattade.
- Åh tack! Gud.. Ni fans får mig på bättre humör verkligen.
- Jag vet hur Justin kan vara, han var min pojkvän för många år sen.. Han, ja.. Han är lite som han är, sa hon och log.
Jag började bara skratta när hon sa så.
Efter ett tag hade alla gått förutom Caitlin, vi satt och pratade hur mycket som helst! Hon var otroligt snäll.
- Men hörru, här kan vi inte sitta och deppa! Vi åker hem till mig och tar en fika, sa jag och log stort.
- Ja! Gud vad roligt, jag har min bil här borta! Sa hon och pekade. Vi började gå mot hennes bil och inom 10 minuter var vi hos mig.
- Christian är tillsammans med dina bästa kompis Klara va? Hon ska komma till oss nästa vecka, sa Caitlin och log.
- Va ska hon? Vad roligt! Men dom praktiskt taget sitter ihop med varandra, sa jag och skrattade lite.
- Det har du rätt i! Sa hon när vi kom in i min hall. Jag såg att mamma hade lämnat ett lapp att hon var tvungen att jobba sent.
- Typiskt.. Sa jag högt.
- Vadå? Sa Caitlin och kom in i köket. Wow, du bor riktigt fint! Sa hon sedan.
- Hahaha åh tack! Nej men mamma måste jobba sent, och jag hatar att vara ensam hemma på kvällarna.. Sa jag och började plocka fram oboy.
- Men jag kan sova här! Sa Caitlin och log stort.
- Va? Menar du det?!
- Absolut, inte för vi har känt varandra så länge, bara några timmar.. Men det känns som jag känt dig i hela mitt liv! Sa hon och log större.
- Ja jag håller med! Gud var roligt, vad snällt! Sa jag och log.
Vi tog våran oboy och gick upp på mitt rum jag startade min dator och gick in på twitter.
- Kom vi tar en bild och lägger upp på twitter! Sa jag och log.
- Ja! Sa Caitlin och satte på sig ett par solbrillor.
Vi tog en bild som vi sedan la upp och skrev "Chilli´n with my new bestfriend". Inom några minuter så hade redan folk kommenterat och RT:at.
- Vetu vad det tråkiga är? Sa Caitlin helt plötsligt.
- Nej? Sa jag oroligt.
- Jag måste åka hem redan i morgon, min häst du vet.. Sa Caitlin och tittade ner.
- Men jag vet! Jag kan följa med dig! så berättar vi ingeting för Justin! Sa jag och skrattade.
- JA! Gud vad roligt, jag springer och ringer mamma, kommer strax! Sa hon och sprang ner för trappan för att hämta sin telefon.

CAITLINS PERSPEKTIV:

Jag gillade verkligen Emelie, hon var en shysst tjej, så jag förstod verkligen inte varför Justin var så dryg, han har väl haft en dålig dag eller nått.
- Hej mamma, det är Caitlin!
- Nej men hej gumman, du kommer i morgon va?
- Ja absolut det gör jag, men jag tänkte på en sak... Du vet skivsignerigen jag var på! Tjejen där är ju tillsammans med Justin och hon är hur shysst som helst, kan inte hon följa med och bo hos oss nån vecka? Sa jag och höll tummarna.
- Jo absolut! Gud var roligt.. Hon är jätte söt, jag lyssnar på hennes låt nu! Den är bra när man städar.. Sa mamma och skrattade.
- Haha mamma! Jag saknar dig, ses i morgon. Tack, puss.
Jag la på och sprang upp för trappan igen, när jag kom in i rummet satt Emelie i sängen och skrev i en bok.
- Du fick! Mamma lyssnade på din låt nu, haha! Sa jag och skrattade.
- Åh gud var roligt! Sa hon och log stort.
- Vad skriver du? Sa jag och satte mig brevid henne.
- Jag vet inte, massa kludd bara... Sa hon och suddade det.
- Du! Vi går och lägger oss, vi har ett plan och passa i morgon, sa jag och log stort.

JUSTINS PERSPEKTIV/NÄSTA DAG:

Jag var så trött på allting, till och börja med så hade jag bråkat med Jasmine i Hawaii. Vilket gjorde mig otroligt irriterad. Hon kunde verkligen manipulera folk. Sen så vet jag faktiskt inte. Jag ville inte skrika på Emelie och sådär.. Jag ångrade mig nu jätte mycket efteråt. Men det var så konstigt allting, jag kan inte ens beskriva. Jag tittade på klockan och såg att den var 15:00 på dagen, jag kunde lika gärna åka hem till Emmy istället för att sitta på det här hotellet och tråka. Sagt som gjort, efter några minuter var jag vid Emmys hus, det stod ingen bil hemma, men jag gick och knacka på iallafall.. Ingen öppnade? Konstigt..

RYANS PERSPEKTIV:

Jag var fortfarande irriterad på Justin efter han smällt till mig igår, det var ingen fara så. Men speciellt för han förstört Emmys signering. Direkt efter försvann Emmy, och jag åkte hem till Nattis.
- Vad tänker du på? sa Nattis när hon kom in i sovrummet igen.
- Ingenting.. Bara på hur det är med Justin, han är så konstigt, sa jag och tittade på brickan med frukost hon höll i. Klockan var tre, men vi var uppe ganska länge igår.
- Aha.. Men är du arg på honom? Sa Nattis och satte sig på sängen.
- Nej, det är jag inte, men jag har ont under mitt öga för den här jävla blåtiran, sa jag och skrattade.

EMELIES PERPEKTIV:

När vi landade i Atlanta var jag sjukt taggad, det skulle bli så roligt att få komma bort! Och se hur det var här, okej jag har varit här en gång tidigare eftersom Justin bor här, men jag ville ju se hur Caitlin bodde också.
- Gud vad taggad jag är! Sa jag och log stort.
- Gud vad roligt det här ska bli! Vi kan rida sen när vi kommer hem, har du gjort det förut? Sa Caitlin när vi stod och väntade på våra väskor.
- Ja, jag blev tvingad att gå på ridskola i 4 månader, men jag tyckte det var taskigt mot hästarna.. Så jag slutade, fast jag har alltid velat ha häst! Sa jag och log.
- Aha! Gud.. Vad roligt, du är precis som mig nästan! Sa Caitlin och sprang för att hinna fånga sin väska.

När vi kom hem till Caitlin så blev jag förvånad, hon bodde så sjukt fint. Det var dock ingen hemma, så vi slängde bara in väskorna i hallen och sedan gick vi till stallet. Vi sadlade hästarna och bestämde oss för att rida ut i skogen eftersom det var så fint väder. När jag hoppade upp på hästen mindes jag hur mycket jag älskat att rida, vi skrittade iväg till skogen och när vi kom in började Caitlin trava. Jag började trava jag med, men strax där efter kom jag upp i galopp, gud vilken känsla! När vi kom ut på en åker så drog jag löst i tyglarna så hästen stannade, sen hoppade jag av. Helt plötsligt ringde min telefon, jag tog upp telefonen och svarade.
- VART FAN ÄR DU?! JAG ÄR OROLIG.. nej förlåt nu skrek jag igen.. Sa Justin och svor åt sig själv. 
- Jag är och rider, måste lägga på nu! Jag och Caitlin ska ner till stranden med hästarna! Hejdå. 

JUSTINS PERSPEKTIV: 

Och så la hon på.. Vadå Caitlin? Det kan ju inte vara Caitlin beadles? Elller... Vafasen har jag missat.. 

- TJOOOOOOHOOO! Skrek Ryan som en tant.
- Du låter som en tant Ryan, skrek Justin.
- Hhahahahaahah! Ja det gjorde han, sa Klara och la fram sin handduk. 
Vi låg på stranden och pratade en stund och tog massor med bilder, det var mysigt. Det kom fram fans då och då och ville ta bilder. Det gjorde inte så mycket, det var bara mysigt.
- Jag älskar dig gumman, sa Justin och log. Sedan sprang vi ner till vattnet allihopa.

---

EMELIES PERSPEKTIV:

På kvällen kom vi tillbaka till hotellet, vi bestämde oss för att beställa upp mat på rummet och sedan bara ta det lugnt, eftersom flyget hem skulle gå tidigt i morgon så blev det bäst så.
- Jag måste hem direkt i morgon, och killarna med.. Men vi kör er tjejer till New York först, sa Justin och log fast han ändå såg ledsen ut.
- Jag kommer sakna dig, sa jag.
- Jag vet, men jag ska bara hem och hämta lite kläder och så, sen kommer jag tillbaka redan i övermorgon eftersom du har din skivsagnering då, sa Justin och log igen.
- Bra, sa jag och kysste honom.
När maten kom upp så satte vi på en film. Det fick bli "Gran Torino" sjukt bra film verkligen! Till och med Justin tycker om den, fast den är faktiskt inte så tjejig. Eller inte alls egentligen. Men bra är den iallafall, och i slutet grinar jag ju såklart sönder.
- Emmy, gråter du? Sa Justin och tittade på mig.
- Jaaaaa! Det är så sorligt, han bara.. Åh, sa jag och skrattade lite.
- Du har humörsvägningar! Sa Justin och skrattade åt sin tråkiga kommentar.
- Justin? Vi ska leva tillsammans föralltid va? Sa jag och tittade allvarligare på honom.
- Va? Ja absolut, sa han och tittade frågande på mig.
- Love of mine, someday you will die, but I´ll be close behind, I´ll will follow you into the dark, sa jag och tittade på honom.
- Varför säger du så? Sa han och tittade på mig som ett frågetecken.
- Därför, att någondag kommer du dö, och då följer jag med dig, sa jag och kysste honom. Han avbröt kyssen och tittade på mig en stund, sedan la han mig ner i soffan och la sig på mig, jag kände hans andetag mot min kropp.
- Emmy, säg inte så. Jag lämnar dig aldrig, sa han och kysste mig. Han kysste mig passionerat med medkänsla, jag kände att han blev lite ledsen över det jag sa. Men det skulle jag försöka ändra på, jag ville inte att han skulle ta det på fel sätt.
- Lägg dig ner, sa jag och tittade på honom. Han gjorde som jag sa, och han tog av sig sin tröja samtidigt som jag tog av mig min, eftersom jag inte hade bh på mig så var jag nästan helt naken. Förutom de små sovshortsen jag hade på mig. Jag kysste han passionerat och sedan kysste jag honom över hans bara kropp. Jag rös av känslan av att känna hans andetag mot mina bröst. Jag tittade upp i hans ögon och såg hans glittrande ögon titta på mig, han såg lycklig ut. Väldigt lycklig ut.
- Emmy, jag älskar dig. Jag älskar dig så himla mycket, sa han och satte sig upp. Jag la mig ner där han legat tidigare och kände hur han drog av mina shorts och såg hur han tog av sig sina byxor och kalsonger, sedan tog han på sig en kondom och jag kände hur han trängde in i mig. Det var en härlig känsla.
- Jag älskar dig med Justin, viskade jag fram och kände hans tunga kropp mot min.

JUSTINS PERSPEKTIV/NÄSTA DAG:

När vi kom fram till flygplatsen var klockan runt 07:00 men det stod ändå jätte mycket fans där, både mina och Emmys. Vi skrev kankse tre autografer var innan det spårade ut och Kenny fick lyfta bort oss båda två medans Christian och dom andra sprang bakom. Det var ganska jobbigt att fansen höll på så mycket nu på morgonen. Jag menar, mitt morgonhumör är inte det bästa.
- FÖR I HELVETE! JAG ORKAR INTE! Skrek jag och slog näven i väggen.
- Justin lugna ner dig, dom var bara glada att se oss, sa Emmy och log.
- SE OSS?! MIG MENAR DU, DU ÄR INGEN! Skrek jag och blev enu mer irriterad.
- Vafan sa du? Sa Emmy och tittade på mig med sorgsna ögon.
- DU HÖRDE VAD JAG SA! Skrek jag och gick på flygplanet.
- Fan Justin lugna ner dig, ser du inte att bruden blir ledsen?! Skrek Ryan lite lätt åt mig.
- Som om jag bryr mig, jag orkar inte vara snäll hela tiden, sa jag och satte mig framför tvn.

EMELIES PERSPEKTIV:

Fan jag orkade inte hålla på och bråka nu, så jag gick upp och la mig i sängen i stället. Jag kan ändå inte fatta att han sa sådär. Helt plötsligt kom Ryan upp till mig när planet lyfte. Han satte sig vid mina fötter.
- Dom andra tittar på film.. Tänkte om du ville ha sällskap? Justin, har haft två jobbiga veckor tror jag, eller jag ska inte leka terapeft men ville bara få dig på bättre humör, sa han och jag hörde hur nervös han lät.
- Tack Ryan, det var shysst av dig! Sa jag och satte mig upp och kramade honom. När jag kände hans armar runt mig var det en sådan värme emellan oss att jag själv blev generad, han famn var så välkomnande mjuk så jag förstås verkligen varför Nattis är kär i honom..
- Ska du följa med ner? Resan tar ju ett tag.. Sa Ryan och släppte mig.
- Eeh.. nej jag sover nog lite, sa jag och log generat. Han log tillbaka och gick ner igen.
Vafan hände nyss?

RYANS PERSPEKTIV:

Okej, det där var väldigt konstigt, när jag kramat Emmy så var det som att komma till en annan värld, det var jätte speciellt. Justin har verkligen tur.. Fast vad konstigt han betätt sig idag..
- Okej vad tänker du på? Sa Nattis när jag satte mig brevid henne.
- Nej ingenting alls, jag bara.. Fundera lite, sa jag och kysste henne.
- Okej, men jag ser att det är nånting, men du behöver inte berätta! Sa hon och log stort.

Efter några timmar var vi äntligen framme, jag och Christian bestämmde oss för att stanna i New York iallafall, det var trots allt sommarlov och vi ville umgås så mycket med tjejerna som möjligt. Justin därimot var sur och kysste inte ens Emmy hejdå när vi gick av flyget. Jag såg att Emmy blev ledsen och gick fram och viskade "Det är bara ringa mig om du vill prata, jag känner Justin, han har det bara lite tufft. Jag finns för dig Emmy." När jag kände hennes hår som kittlade mot min näsa blev jag helt varm. Vad var det som hände? Hon tittade på mig och log blygt, och det gjorde mig enu mer varmare, det hettade om kinderna också, så jag gömde mig i tröjan för att Nattis inte skulle se, och det verkade hon inte ha gjort eller. Tur.
Eftersom Nattis hade sin bil stå på parkeringen så åkte vi alla med henne. Vi skjusade hem Emmy och hon tackade för allt, jag följde henne till dörren. Nattis verkade inte misstänka nånting, men jag ville bara vara Emmy nära..
- Jag följer Emmy till dörren, hon är ledsen över Justin du vet.. Sa jag och kysste Nattis.
- Absolut! Snällt, sa hon och log.
Jag gick ur bilen och hjälpte henne med väskorna, sedan gick vi bort mot hennes dörr.
- Jag kan hjälpa dig att bära upp väskorna på rummet, dom är ganska tunga! Och det ser inte ut som din mamma är hemma.. Sa jag och tittade mot uppfarten där det antagligen skulle stått en bil ifall Evelyn var hemma.
- Åh tack vad snällt! Nej.. Hon är på resturangen och jobbar, sa Emmy och hängde av sig jackan i hallen. Sedan fortsatte hon upp för trappan och in i ett litet rum.
- Du kan lägga väskorna vid sängen där, sa hon och pekade.
- Okej.. Sa jag och gick och la väskorna där. Sedan gick jag fram och kramade Emmy, av ren reflex.. Men jag kände att hon kramade om mig också. Sedan tittade hon upp på mig och innan jag visste ordet var möttes våra läppar i en mjuk kyss.
- Eh, oj vänta! Nej.. Äh, du kanske ska gå.. Sa Emmy och tittade ner generat.
- Ja absolut.. Det, är nog bra, sa jag och sprang ut ur rummet och ner för trappan. När jag kom ut i bilen så tittade Nattis på mig.
- Hemskt lång tid det tog..
- Jag hjälpte henne upp med väskorna, dom var sjukt tunga! Sa jag och hoppades på att låta övertygande.
- Aha! Sa Nattis och log stort igen.

På kvällen när jag skulle sova så fick jag ett sms, jag tittade på diasplayen och såg att det var från Emmy.
"Hej, förlåt för förut.. Men, ärligt.. Jag gillade det, jag undrar om du vill följa med mig på skivsagneringen i morgon, som en kompis förstås! Justin kunde inte komma sa han, kram Emmy."
Jag svarade direkt och skrev:
"Absolut så följer jag med! Som en kompis.. Jag gillade det också, men vi berättar inget för någon.. Ses i morgon, godnatt kram" Jag skickade iväg meddelandet och fick genast svar.
"Okej, bra. Godnatt"

EMELIES PERSPEKTIV/DAGEN EFTER:

När jag äntligen var klar med sminkningen och klädvalet hör jag hur det tutar utanför. Jag tittade ut och såg Ryan stå utanför Nattis bil och vinka. Jag sprang ner för trappan och ropade hejdå till mamma och sedan ut i Ryans famn.
- Tack för du kom! Sa jag och log stort.
- Tack för inbjudan! Sa han och log.
När vi kom fram till den stora byggnaden där vi skulle möta Usher så var det jätte mycket folk! Vi åkte runt in i en gränd och gick in en bakdörr. När vi kom in mötte jag Usher.
- Hej gumman! Fan vad snygg du är! Är du taggad? Sa han och kramade om mig.
- Absolut! Det var jätte mycket folk där ute. Sa jag och log stort.
- Jag vet! Dom är här för din skull, sa han och log stort.
- Ja.. Helt sjukt! Sa jag och log.
- Men tja Ryan! Jag trodde Justin skulle komma! Sa Usher och log.
- Han är jätte konstig, han är bara sur och skriker på mig hela tiden, så Ryan följde med som en kompis! Sa jag och log.
- Aha! Sa Usher och ledde oss till ett bord där jag skulle sitta hela dagen och signera skivor. Det låg en hög med min singel. Och sen var det minst hundra flaskor vitaminvatten.

Efter några timmars skivsagnering så började jag bli otroligt trött i handen, men det var jätte mycket folk kvar som stod i kö. Men det var ändå roligt, för det var fans i alla storlekar, små som stora.
Helt plötsligt ser jag en person trycka sig igenom folkmassan, jag suckade högt och tittade på Ryan som satt vid min högra sida och spelade på min lilla laptop.
- Vafan gör han här? Sa Justin och lät fortfarande sur.
- Han är min kompis! Sa jag och log.
- Aha.. Sa Justin irriterat.
- Varför är du här om du är himla sur, Emmy blir fan ledsen! Sa Ryan.
- DU SKA INTE SÄGA TILL MIG VAD JAG SKA GÖRA OCH INTE! Skrek Justin och blev enu argare. Jag såg hur Justin gick emot Ryan med näven i luften och helt plötsligt låg Ryan på backen.
- JUSTIN VAFAN! Skrek Usher som kom ut bakifrån scenen jag satt på. Alla fans var hysteriska.
- Jag kan inte fatta att du har förstört min första skivsagnering, sa jag och sprang iväg och kände hur tårarna började rinna...

---

Ojoj, vilket långt inlägg! Eller? :D
NU VILL JAG HA MYCKET KOMMENTARER FÖR ATT JAG VAR SÅ SNÄLL OCH SKREV ETT LÅÅÅNGT INLÄGG.