Hej mina fina. Jag har nu hur mycket tid som helst över att uppdatera bloggen, och det ska jag göra i morgon. det är ett löfte, jag har läst igenom denna novell själv nu och jag saknar den fruktansvärt. I morgon blir uppdateringen som vanligt!

Förlåt förlåt förlåt. Har varit väldigt konstig period i mitt liv de senaste halvåret och har totalt glömt bort denna blogg. Men så skrev en fin vän till mig om min novell och självklart ska jag skriva fortsättningen på Episode 79, fortsätt klicka in. Uppdatering mera ikväll!

- Jag älskar dig Emelie Bieber, viskade jag i hennes öra när människorna stod upp och applåderade.

---

JUSTINS PERSPEKTIV:

När vi kom in i rummet som jag tidigare var i innan jag gick ut till altaret så slog jag händerna om Emmy, hon såg så lycklig ut. Och vacker dessutom.

- Gud vad vacker du är i den där klänningen, du får aldrig ta av dig den, viskade jag samtidigt som jag kysste henne.
- Nehe, hur tänkte du att vår bröllopsnatt skulle gå till då? Du kankse tänkte att vi skulle spela fia med knuff? Sa hon och blinkade med ena ögat samtidigt som hon skrattade.
- Dummer, nej... Du har rätt, du får ta av dig den, nu om du vill, sa jag och bet mig i läppen.
- Jag ska faktikst det, eller på hotellet. Vi måste hem innan efterfesten börjar, folk har redan börja åka dit, sa hon och tittade ut genom fönstret.
- Ja juste, sa jag och ringde till mamma som stod utanför för att säga hejdå till alla, onödigt men hon är så.

När vi kom utanför kyrkan så glömde vi bort att folk skulle kasta ris på oss, av någon anldening. Så vi stod där som fån eftersom vi hade så mycket ris som kom kastat mot oss att vi inte ens såg vilka som fotade var och när. När allt var slutkastat gjorde vi en snabb intervju med en tidning som var där sedan åkte vi iväg mot hotellet igen. När vi stod i hissen så stod Emmy och dagdrömde, jag tittade in i spegeln och såg på oss. Vi såg ut som ett riktigt par nu. Jag tittade ner på min vänsterhand och såg de två guldringarna sitta där, när jag såg dom gick det ett lyckorus genom hela kroppen. Jag tittade upp på Emmy och log.

- Vad är det? Varför ser du så glad ut? Sa hon och skrattade lite.
- Kolla på våra händer, sa jag och tog hennes vänsterhand och la på min vänsterhand.
- Alltså.... Vi är gifta nu! Sa hon och lös upp. Jag är en bieber!
- Jag vet, det är sjukt. Jag älskar dig Emelie Ste.. Nej juste, Bieber! Sa jag och skrattade.

EMELIES PERSPEKTIV:

När vi kom upp på hotellrummet skulle jag bara byta om och sminka om mig, eftersom min mascara runnit i kyrkan under löfterna. Jag gick in på toaletten och tvätta bort sminket, sedan satte jag på mig eyeliner och mascara. Efter det släppte jag ut mitt hår från alla små vita pälor, och lät det hänga lockigt så som det var. När jag tog av mig klänning så kände jag en stark spark, nu hade han vaknat. Det var så jobbigt när han var vaken, speciellt nu när det bara var två månader kvar.
När jag äntligen fått av mig klänningen så kom jag på att jag glömt min "festoutfit".

- Justin? Kan du komma med mina andra klänning.
- Kommer!

Tre sekunder senare kom han in med klänningen och log. Han hade redan bytt om från sin kostym till jeans och en vit t-shirt. Han kan klä sig enkelt men endå se så elegant ut.

- Skynda dig vi måste åka, sa han och gick ut.
- Ja, jag kommer! Sa jag precis när jag fått igen klänningen.

JUSTINS PERSPEKTIV:

När vi äntligen kommit fram till festen så var den redan i full gång utan oss. Caitlin, Christian, Ryan, Nattis och Klara stod kvar på röda mattan och väntade på oss samtidigt som papparazzisarna fotograferade dom. Så fort vi öppna bildörren vände sig papparazzisarna emot oss istället. Vi log och gick hand i hand upp mot Caitlin och dom. De kom springandes och kramade oss. Det kändes underbart.

- Kom nu, alla är där inne. Dom från Twilight, dom från Gossip Girl, Brad Pitt, Angelina Jolie, Megan fox osv.. Alla du kan tänka dig! Sa Caitlin och drog med oss in.
När vi kom in så hade dom faktikst rätt, alla var där. Det var helt sjukt. Katie kom fram med sin man och hälsade och kramade oss. Hon var så stolt sa hon. Emelie och jag bara stod och log som fån. Vi hade ingeting att säga, vi var fortfarande inne i hela grejen att vi verkligen gift oss!

EMELIES PERSPEKTIV:

När Katie gått så kände jag armar runt mig och någon som skrattade. Jag vände mig om och där stod Miley!

- Hej Gumman! Sa hon när jag vänt mig om.
- Nej men hej! Gud vad jag saknat dig, vad länge sen det var! sa jag och gav henne en ordenklig kram.
- Ja jag har saknat dig med! Har inte ens sett din mage! Herregud hur lång tid är det kvar? Du är jätte fin!
- Det är två månader, så inte alls lång tid kvar. Tack du med!
- Åh gud var roligt! Gud vad fina löften ni skrivit förresten, jag började gråta! Och dina låtar är grymma! Jag är stolt över dig! Sa hon och log stort igen.
- Tack Miley! Det värmer, vem är du här med? Sa jag och tittade runt.
- Jag är här med alla, haha! Nej men jag kom hit med Selena och Demi faktikst! Men måste kila, vi springer nog på varandra senare ikväll. Hälsa Justin.

Och så var hon borta, vadå hälsa Justin? Jag vände mig om och såg att han inte stod kvar vid min sida. Caitlin och dom var också borta. Vad nu? Jag började gå runt och leta men blev avbruten ganska ofta av människor som kom fram och hälsade och ville känna på magen och grattade.
När jag gått runt i en evighet så hörde jag min och Justins låt "When I Look at you." Jag började titta mig omkring och helt plötsligt går alla åt sidan och en strålkastare riktas mot mig. Jag tittade fram mot den öppna ytan och såg Justin stå där och le. Han vinkade åt mig och komma, jag log och gick mot honom.

- Vår första dans, du vet. Med våran låt och allt, viskade han när han lagt händerna runt mina höfter.
- Det hade jag totalt glömt bort, sa jag när vi börjat dansa.
- Det förstod jag, haha! Men du?
- Ja?
- Jag har en överraskning sen, sa han och jag kände hur han andades in i mitt öra.
- Justin, du skämmer bort mig alldedes för mycket! Sa jag och log in i hans mjuka bröst.
- Äh, det är meningen, jag älskar dig, sa han och tog huvudet bort från min sida och tittade på mig, sedan kysste han mig.
Helt plötsligt var låten slut och folk applåderade.

- Kom nu! Vi ska skära tårtan, sa han och drog mig i armen.
Vi gick fram till ett bord och ut kom den största brölloptårtan jag sett, hög som ett hus och bred som en lastbil. Jag började skratta när jag såg den och jag hörde att människorna runt omrking gjorde det också.

- Du börjar! Sa jag nervöst när vi väl ställt oss brevid den.
- Dummer, vi gör det tillsammans.

Jag log och tog tag i tårtspaden jag med, vi tröck sakta igenom tårtan, sedan gav han mig en bit och jag honom. Jag tog en tårtbit och kletade in i hans ansikte, sedan började jag skratta.

- Förlåt! Hahahahaha! Men titta på dig! Sa jag och vek mig dubbel av skratt. Innan jag visste ordet av så hade jag tårta i hela ansiktet. Blixtrarna från kamerorna blixtrade men det brydde jag mig inte om, jag bara skrattade som aldrig förr.
- Aw vad söt du är! Sa Justin och kysste bort tårtan från min näsa.

JUSTINS PERSPEKTIV/NÅGRA TIMMAR SENARE:

När vi bestämde oss för att lämna festen så gick vi först och sa hejdå till dom vi orkade, det var så sjukt mycket folk.

- Jag kommer snart! Gå ut till bilen du, sa jag till Emmy och kysste henne. Hon nickade och tog nyckeln.

Jag sprang bort till Caitlin och dom som satt i en soffa. När jag kom fram log dom stort.

- Kom till den här adressen om en timme, jag skickar ett privatflyg, sa jag och skrev ner den på ett papper.
- Okej..? Sa Ryan fundersamt.
- Tro mig bara, sa jag och blinkade med ögat. Sen sprang jag ut till bilen.

EMELIES PERSPEKTIV:

När jag kom till bilen så satte jag på en skiva, bara för att lugna ner mig lite, det hade varit en galen kväll/natt. Klockan var redan halv två på natten. När jag tröck på play spelades min skiva upp. Jag skrattade lite för mig själv men sedan fortsatte jag lyssna. Helt plötsligt öppnades dörren och jag röck till.

- Blev du rädd? Förlåt babe, sa Justin när han satte sig bakom ratten.
- Ingen fara, sa jag och log.
- Lyssnar du på dig själv? Sa han och blinkade med ögat när han körde ut från parkeringen.
- Men den skivan var i, så jag tänkte att jag kunde lyssna, sa jag och log stolt.

Han log bara till svar och fortsatte köra. När vi kört onormalt länge så var jag tvungen att fråga vart vi skulle.

- Vart ska vi egentligen? Sa jag undrande.
- Det får du se, vi ska till New York iallafall.
- Från Italien?! Sa jag och höll på och tappa andan.
- Nej, eller jo. Men just nu är vi påväg till en privat flygplats för att åka mitt privatflyg, väskorna är redan där, dit vi ska alltså.
- Okej..... Alltså, vart ska vi?! Sa jag och tittade på Justin med stora ögon.
- Du får se! Sa han och stannade bilen.

Vi klev ur och gick ut på ett stort fält, lite längre bort stod Justins privatflyg. Vi gick bort till det och gick in, sedan gick jag upp för jag tänkte att jag skulle sova bort tiden lite.

- Vad ska du göra? Sa Justin när han såg mig gå upp för trappan.
- Sova det lär ju ta ett tag, sa jag och log.
- Nej, bara en halvtimma med privatflyg, sa Justin och blinkade med höger öga.
- Då kan jag sova en halvtimma, sa jag och blinkade tillbaka.

EN STUND SENARE:

Jag vaknade av att Justin petade på mig, jag ryckte till och satte mig upp.

- Vi är framme, sa han och kysste mig på kinden.
- Redan? Sa jag och gäspade.
- Ja! Kom nu, sa Justin och var otroligt nervös/exalterad.

Jag reste på mig och gick ner för trappan och sedan ut ur flyget, när jag kom ut stod det en fet stor Porsche där. En vit, familjebil.

- Justin det där är inte din Range Rover?
- Nej det där är en Porsche, sa han och log stolt.
- Har du köpt en till bil, du har ju två?! Sa jag och gapade.
- Ja, jag har två. Men du har ingen, sa han och kysste min panna.
- Va? Vad menar du? 
- Det är din födelsedagspresent, du fyller 16 om 10 dagar.
- Men Justin.. Du sa ju att du inte skulle köpa en bil åt mig? Vänta.. HAR JAG EN PORSCHE?! Skrek jag helt plötsligt.

Jag sprang fram till bilen och kände på motorhuven, den var så stor och biffig så jag knappt kunde för den var så hög. Jag slet ut dörren och såg det fina läder sätena, jag satte mig ner bakom ratten och kände mig som kung över världen, helt plötsligt öppnas passagerar dörren och in kliver Justin och sätter på sig bältet.

- Vad gör du? Jag får inte köra! Sa jag nervöst.
- Jo, övningsköra, jag frågade dom där jag tog mitt körkort för en vecka sen och dom sa att det var okej att du körde, bara jag satt brevid.
- Hur länge har du planerat det här? sa jag förvånat.
- Länge, jag fick beställa den här bilen, den har inte kommit ut någonstans, du är den första som har den. Det är Porsches nyaste modell, kom ut för nån vecka sen men det släpps inte förän nästa år i sommar alltså.
- Du skämtar?! Det måste varit hur svårt som helst att få tag på? Och kostat hur mycket som helst, Justin.. Jag kan inte ta emot det här!
- Jo, det kan du. Du är värd det älskling, starta bilen nu och åk till den här platsen, sa Justin och slog in nånting i en GPS.
- Inbyggd GPS?! sa jag förundrande.
- Ja kolla baksidan på huvudstödet då, sa Justin och log.

Jag gjorde som han sa.

- INBYGG TV!? TVÅ STYCKEN?! Herregud.. Sa jag chokerande. Justin bara log åt mig.

Efter en stund av övertalning så startade jag bilen, jag blev nästan rädd först, herregud!

- Är det turbo också?!
- Klart, sa Justin och log stolt.
- Du kommer ju sno min bil, sa jag och lät överbeskyddande.
- Din bil, du ville ju inte ha den nyss? Sa Justin och blinkade med ögat.
- Det har jag aldrig sagt, sa jag och körde iväg.
- Växla till tvåan, sa Justin försiktigt.
- Jag vet Justin, jag har kört bil förut.

Jag var egentligen grym på och köra bil, hade övingskört hela tiden i Svergie så jag visste exakt hur man gjorde, fast det visste ju inte Justin om. När jag lyssnade vart vi skulle så sa GPS att vi skulle upp på motorvägen, när vi kom upp så gasade jag på, inte lite heller, jag kollade på hastighetsmätaren och såg att jag nästan körde 200km/H. Jag bromsade sakta ner och började skratta.

- Hur kan du köra bil såhär bra? Du skrämmer mig när du kör såhär fort, sa Justin som satt och höll i sig i sätet så knogarna vitnade.
- Haha, körde mycket i Svergie, ta det lungt förresten. Du kör ju alltid för fort. Nu får du lita på mig, sa jag och gasa på igen. Han nickade bara sakta men sedan slappnade han av.

När jag skulle svänga av så saktade jag självklart ner, sedan körde jag av mot Manhattan?! Jag fortsatte lyssna på vart vi skulle, jag körde igenom New York bort mot utkanten av stan, men ändå nära stan. Jag körde upp för en lång backe och sedan var jag tydligen framme, jag stängde av motorn såg en stor grind.

- Nej, starta, tryck på den där knappen, sa Justin och visade en knapp.

Jag startade motron och tröck på knappen, helt plötsligt öppnades grindarna sakta.

- Justin vad är det här?
- Kör upp här nu, sa han och pekade.

Jag körde upp för en uppfart och sedan sa Justin åt mig och stanna, jag gjorde som han sa och när jag väl såg vad det var för nånting så höll jag på och tappa andan, för andra gången idag!

- Välkommen hem, sa Justin och kysste mig.

---

Nu är jag äntligen igång igen, det kommer fler episoder som vanligt, regelbundet. Alltså, jag skriver 1-2-3 i morgon. Vi får se hur mycket ideér jag har ;)
KOMMENTERA.

Min dator, har inte fungerat som den ska. Sen har jag haft mycket i skolan. jag ska skriva ett avslut på denna novell, dom närmaste dagarna iallafall. vet inte riktigt när, tack för ni fortfarande hänger kvar här ♥

Vi stod och kramade om varandra ett tag sedan började vi gå mot hotellet.
- I morgon blir du en bieber, sa Christian och blinkade mot Emmy.

---

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att Christian snarkade till från madrassen på golvet, jag vände mig om och skulle krama om Emmy, men hon var redan uppe. Det låg en lapp på kudden, jag tog den och läste.

" Jag och tjejerna har redan åkt, eftersom du inte får se mig innan bröllopet, tråkigt jag vet. Älskar dig, jag är nervös. Men det blir bra, upp nu. Puss"

Jag log och sedan reste jag mig upp och väckte Christian och Ryan.

- Ni måste upp nu, vi ska fixa oss för bröllopet, klockan är redan 11 och det börjar halv 3! upp med er, skrek jag samtidigt som jag började gå mot toaletten.

Dom mumlade nånting med reste sig ganska snart.
När jag var klar på toaletten med att duscha och så, så gick jag ut igen, den första som stod utanför var Christian, han log ett stressat leende och sprang in och smällde igen dörren efter sig. Jag skrattade lite tyst för mig själv och sedan gick jag till nattduksbordet för och hämta min telefon, jag skulle ringa hit dom som skulle fixa oss tre.

- Hej det var Justin här.
- Hej Justin! Vi tänkte precis ringa dig.
- Vad trevligt, men jag tänkte säga att ni får gärna komma upp nu, vi är väl redo att bli i ordninggjorda.
- Okej, vi är där om tio minuter!
- Bra, hejdå!
- Hej.

EMELIES PERSPEKTIV/3 TIMMAR SENARE:

När vi äntligen var klara var det dags att åka till stället vi skulle ha cermonin på, jag Caitlin, Klara och Nattis gick ut och satte oss i limousinen, sedan bar vi av. Jag var så nervös att jag hade handsvett. Caitlin försökte lugna mig med ett glas champange men det hjälpte inte ett dugg.

När vi kom fram var klockan kvart över, jag som inte visste vad jag skulle göra satt kvar i bilen då Pattie kom. Jag hade inte sett henne på flera månader.

- Hej gumman! Sa hon och klev in i bilen.
- Hej Pattie! Gud vad jag har saknat dig, sa jag och gav henne en hård kram. Hon besvarade kramen sedan log hon.
- Jag ska följa dig in, vi ska vänta i ett rum till cermonin börjar, du får inte träffa Justin ännu.
- Jag vet..
- Förresten! Gud vad fin mage du fått, ser jätte fint ut i klänningen.
- Tack, sa jag och log igen.
- Jermery väntar i rummet vi ska till, han ska följa dig till altaret, eftersom.. Ja, din pappa.
- Ja, tack för att du gjort för mig Pattie, sa jag och kände en tår rinna.
- Nej men gud gumman! Gråt inte, det förstör sminket, kom nu! sa hon och kramade om mig sedan klev vi ur bilen.

När vi kom ut var det fult med paparazi's över allt, det stod flera fans utanför också. Jag log och vinkade till dom, jag kände mig faktikst som en riktig prinsessa.

- Robert, Kristen, Taylor, Miley, Katie och alla dom är redan där inne, sa Pattie och log varmt mot mig.
- Robert Pattinson? Han kunde ju inte komma?
- Tror du han vill missa det här? Sa hon och blinkade med ögat.

När vi kom in så var det större än jag minns, det var så länge sen vi valde ut platsen. Vi fortsatte upp för en stor trappa och sedan in i ett rum där mamma satt på en stol.

- MAMMA! Skrek jag och sprang fram till henne.
- Mitt barn! Sa hon och kramade om mig.

Vi stod och kramades i flera minuter för helt plötsligt kom Jermery in och sa att det var dags, jag svalde hårt då jag såg hur Caitlin, Nattis och Klara gjorde sig redo för att gå efter Jazmyn som skulle vara en såkallad blomflicka som kasade blommor över golvet.
Vi fortsatte ut och ställde oss utanför två stora dörrar, jag stod arm i arm med Jermery som log varmt mot mig, jag såg i hans blick att han menade på att jag inte skulle vara nervös. Men hur skulle jag inte kunna vara?!

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag stod framme vid altaret med Ryan och Christian bakom mig, jag kollade ut över människorna som satt och väntade, allt från släkt till andra kändisar. Jag kände att jag var så nervös att jag hade handsvett, jag kollade snabb bak på Ryan och Christian som log stolt åt mig. Jag log tillbaka. Helt plötsligt började orgeln spela och alla ställde sig upp, jag tittade med stora ögon bort mot dörren som sakta öppnades. Först kommer Jazmyn in hur söt som helst, sen Nattis och Klara med fina ljuslila klänningar.
När dom stod framme vid altaret så ser jag först pappa, sedan på hans högra sida står Emmy, vackrare än någonsin. Jag fick till och med tårar i ögonen. Jag svalde hårt och tittade häpet på henne. Hon gav mig en varm blick sedan tittade hon ut på alla människor som stod och tog kort på henne. Jag hörde Christian och Ryan viska "wow" och jag log stolt för mig själv.

När hon äntligen stod framme brevid mig kom prästen ut och börja prata, alla satte sig ner och tittade framåt. Jag lyssnade inte så mycket, jag stod mest och snegla på Emmy som stod på min högra sida och tittade på prästen medans han pratade.

- Då var det dags för löftena, som jag förstod det har ni skrivit egna? Sa prästen helt plötsligt.
- Ja, mumlade jag fram.
- Dåsa, ni får ställa er mot varandra och läsa upp dom.

Vi gjorde som han sa och jag tog tag i Emmys händer, sedan började jag prata. Jag försökte komma ihåg löftena så bra som möjligt.

"Min älskade Emelie, vårat liv vi har tillsammans har varit och är helt underbart. Men jag ska inte säga att det inte varit några motgångar, för det har det varit. Men vi älskar varandra, jag älskar dig så pass mycket att vi klarat det.
Hur vi träffades är en ganska rolig historia, det hela började med en konsert jag hade i Gerorgia. Emmy åkte dit med sina bästa kompisar för att gå på den, när dom kom fram till hotellet så visade det sig vara det hotellet jag bodde på. Jag satt i resturangen när dom kom in och åt, som tur var såg dom mig inte. För då hade nog både Nattis och Klara blivit galna. Men min blick fasnade på Emmy direkt, jag tyckte att hennes röst var len och mjuk, hennes långa hår såg ut som änglahår. Hur det än var så gick dom där ifrån ganska snabbt så jag fick aldrig en chans att prata med henne. Dagen efter var min konsert, och då såg jag henne i kön när jag åkte förbi, jag bad Kenny gå ut och ta henne in till min louge innan konserten, sagt som gjort så kom hon in där förvrirrad, jag bad henne bli min onelesslonleygirl, hon gick med på det. Listig som jag var lämnade jag en lapp i blommorna, där det stod att jag ville träffa henne. Vi gick ut på en dejt och hon verkade inte intresserad alls, jag gjorde allt jag kunde. Sedan frågade jag henne vad hon tyckte om mig, och då sa hon att hon inte gillade mig, jag blev förstörd och sprang ut på gatan och stod i regnet, hon kom efter mig och sa att hon inte hann prata klart. Hon berättade att hon inte gillat mig från början men när jag tog upp henne som onelesslonleygirl och kysste henne på kinden så smälte hon så fort hon tittade på mig. Det var då, när hon sa det så visste jag att du var den rätta, våran första kyss var dne kvällen, i spöregnet, dina läppar smakade vanlij efter glassen vi ätit. Jag minns det så väl, även fast vi bara känt varandra i några timmar den kvällen, så visste jag att det var dig jag skulle leva med livet ut, jag älskar dig Emelie." Avlustade jag meningen och tittade på henne, hon grät. Det såg jag. Fast det var lyckotårar.

Alla klappade händerna, kankse man inte ska göra på ett bröllop, men alla var så rörda så ingen visste väl vad dom skulle göra.

- Dåsa Emelie, din tur, sa prästen och log mot henne. Emmy nickade tillbaka och svalde hårt, sedan samlade hon sig och började prata.

"Jag bodde i Svergie, efter att min pappa dog. Det var mycket prat om Justin där, men alla sa bara Bieber, så jag trodde det var ett klädmärke för jag lyssnade aldrig så noga på vad dom sa. När min mamma blev befodrad så flyttade vi tillbaka till New York, vi började om och jag fick träffa Nattis och Klara igen som också var galna i Justin. De tvingade med mig till Georgia på en konsert, jag tyckte inte alls om honom då. Men dom övertalade mig och vi åkte dit.
När vi kom fram så gick vi och åt sedan la vi oss nästan direkt och sov. Dagen efter var konserten, Kenny kom ut när vi stod i kön och bad mig följa med in, förvirrad som jag var försvann jag in där i konserthuset, vi gick in i Justin louge och direkt när jag såg hans leende så blev jag helt varm. Han kramade om mig och bad mig blandannat vara hans ollg, jag svarade ja men visste knappt vad det var. Jag gick ut igen och Klara och Nattis började direkt med sina frågor, jag sa att Kenny visade mig vägen till scenen.
När Justin sjöng för mig den kvällen, när han tittade in i mina ögon, då jag såg hans glittriga gyllenbruna ögon, så visste jag att jag fallit. Jag fick mina blommor och sedan gå bakom scenen igen, Justin kom fram och frågade om jag gillade lappen, jag som rodnade direkt försökte samla mig och svara ja så gott det gick.
Senare på kvällen träffades vi, så som Justin sa. Vi kysstes i regnet och sedan gick vi upp till hans svit och drack varm choklad. Han sjöng Favorite girl för mig då, jag var dödskär i honom redan då. Jag trodde förstås att han gjorde så i varje stad. Eller att det inte skulle bli nånting för jag var ju en helt vanlig tjej. Efter den kvällen så fortsatte vi träffas. Det visade sig att Justin skulle stanna i Georgia en vecka precis som jag och sedan åka till New York i två månader där jag bodde. Dagen efter vår första dejt gick vi ut igen, det här gången tog Justin mig till en stor byggnad, där inne tvingade han mig och sjunga, han sa att jag sjöng som en gud. Efter dom två dagarna så har vi inprincip suttit ihop. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och skulle aldrig någonsin kunna leva med någon annan än dig." Hon avslutade med en varm blick mot mig, jag som inte brukade gråta bland människor kunde inte låta bli.

- Dåsa, Justin Drew Bieber, tager du Emelie Maria Stevens till din äkta maka, och älska henne i nöd och lust?
- Ja, absolut.
- Emelie Maria Stevens, tager du, Justin drew bieber till din äkta make och älskar honom i nöd och lust?
- Absolut.
- Här med förklarar jag er man och hustru, du får nu kyssa bruden.

Jag gick närmare Emmy och lyfte hennes slöja, jag log mot henne sedan gav jag henne en passionerad kyss som varade längre än det var meningen. Men det var nästan ovanligt att sluta.

- Jag älskar dig Emelie Bieber, viskade jag i hennes öra när människorna stod upp och applåderade.

---

Sorry för att jag inte skrivit, men har haft noll idér till den här delen. Hoppas det blev bra!
Kommentera.

- Tack älskling! Sa han och log samtidigt som han tittade bak på Jazmyn och Jason.

---

EMELIES PERSPEKTIV:

Dagarna gick otroligt fort, i morgon skulle vi gifta oss. Jag var sjukt nervös men försökte inte visa det, utan jag satt hela tiden och skrev på mitt löfte som vi ska ge varandra. Vi har bestämt att vi ska skriva egna istället för att läsa dom tradionella.

- Vad gör du där inne egentligen älskling? Jag måste kissa! Halv skek Justin helt plötsligt samtidigt som han bankade på toalett dörren.
- Jag skriver, jag måste ha lugn och ro! Du får inte veta vad jag skriver!
- Är du inte klar med löftet ännu?
- Nej, sluta få det så uppenbart att jag borde vara det, sa jag irriterat och slet upp dörren, jag gick hårt in i honom utan att bry mig, sedan fortsatte jag ut på balkongen och satte mig i solen.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag röck till när Emmy slet upp dörren, hon marserade ut och slog hårt axeln in i mitt bröst. Jag hann inte säga nånting innan hon stormade vidare ut på balkongen. Jag gick in på toan och stängde dörren.
Jag var tvungen att kissa innan jag gick ut till henne, för har hållt mig hela dagen. Jag får gå på äggskal nu för tiden för Emmy blir irriterad över allt, jag önskar bara att bebisen kunde ploppa ut snart. Men det var två månader kvar..

När jag var klar på toaletten så gick jag ut på balkongen, när jag kom ut så såg jag Emmy sitta med huvudet mellan knäna och snyfta. Jag gick fram och satte mig brevid henne i soffan och höll om henne.

- Älskade du.. Viskade jag tyst samtidigt som jag vaggade henne fram och tillbaka.
- Jag vill bara att talet ska bli det bästa, någonsin, men jag kan inte beskriva i ord hur mycket jag älskar dig, det kommer inte gå.. Snyftade hon fram.
- Det behöver inte vara långt, du behöver inte få ner allt. Jag vet att du älskar mig, det behöver inte vara något speciellt vännen, sa jag och kysste hennes panna.
- Menar du det? sa hon försiktigt och tittade upp på mig.
- Ja, jag menar det.
- Tack, sa hon och kysste mig.
- Nu ringer jag pappa så åker vi och äter på någon bra resturang, sen ikväll kommer Caitlin, Christian, Ryan, Nattis och Klara.
- Ja juste, ring så går jag in och tar bort min macara under ögonen.

Hon sprang in och jag tog upp telefonen och ringde pappa, det visade sig att han var nere på stan och tittade lite så vi skulle mötas om dryg en halvtimma vid hamnen.
Jag gick in och började göra mig i ordning också, jag tog på mig ett par jeans och en skjorta, sedan vita supra.

- Vad ska du ha på dig babe? Sa jag när jag stod och fixa mitt hår.
- En klänning, det enda jag kan ha ny för tiden, sa emmy och skrattade lite.
- Du är fin iallafall babe, sa jag samtidigt som jag sträckte mig efter waxburken.
- Tack babe, vet du när Caitlin och dom kommer?
- Nej, eller runt halv nio tror jag, där omkring iallafall.

När vi var klara så gick vi ner i lobbyn och sedan ut i den varma sommarkvällen, vi började gå mot Italiens hamn samtidigt som vi pratade om bröllopet. Det var ju i morgon.. Vi skulle inte ha någon möhippa någon utav oss, man har ju möhippa för att fira sin sista kväll fri, ungefär. Men vi ville inget annat än att vara med varandra så vi såg ingen nytta i att ha en över huvudtaget.

- Tja mina favoriter! Sa pappa när vi kom fram.
- Hej! Sa Emmy och log.
- Vart ska vi äta? Sa jag och tittade mig omkring.
- Jag har hittat en barnvänlig resturang här borta i närheten, med tanke på Jason och Jazmyn.
- Ja okej då går vi dit då, sa jag och log.

När vi kom fram så satte vi oss utanför eftersom det var så fint när solen låg över vattnet, vi beställde varsin spagetti carbonara och en varsin dricka till det. Jazmyn och Jason fick pannkakor såklart.

- Så, i morgon blir du en av oss! Sa pappa och puttade till Emmy lätt i armen.
- Ja, det blir jag! Äntligen, sa Emmy och log.

Vi fortsatte småprata tills maten kom ut, under måltiden sa ingen nånting, vi bara satt tysta och kasta i oss maten. Alla var nog hungrigare än vad vi känt.
När vi var klara så var klockan runt 9, jag fick ett sms av Caitlin som sa att dom var vid hamnen.

- Caitlin och dom är någonstans vid hamnen! Och dom vet inte att vi också är det, sa jag och blinkade med ena ögat mot Emmy.
- Nu ska inte jag störa ungdomarna mer, Jason och Jazmyn måste tillbaka till hotellet och sova eftersom det är en stor dag i morgon, hejdå! Sa pappa och kramade om oss båda.

När han gått så kollade Emmy sig runt omkring.

- Sa dom vart vid hamnen dom var?
- Nej, kom vi går runt, den är ju inte så lång, sa jag och tog hennes hand.

Vi gick och småprata då vi fick syn på 5 stycken personer som gick med varsina resväskor. Vi satte oss på en bänk och höll en tidning framför oss.

- Jag kommer inte kunna hålla mig för skratt, sa Emmy och fnittrade bakom tidningen.
- Jo, ssshh, sa jag och skrattade lite sedan blev jag tyst.

Vi satt bakom tidningen en stund sedan hörde vi deras röster passera.
" kolla dom där två som sitter bakom tidningen, vad knäppt, " hörde vi Christian viska.

- Det kankse det är! Sa både jag och Emmy och hoppade fram.
- NEJ.. ÅH! HEJ! Skrek dom och hoppade på oss.
- SHIT VAD STOR DU BLIVIT EMMY, Sa Caitlin och tittade på Emmys mage.
- Jag vet det är helt sjukt! Sa Emmy stolt.

Vi stod och kramade om varandra ett tag sedan började vi gå mot hotellet.
- I morgon blir du en bieber, sa Christian och blinkade mot Emmy.

---

Kommentera!
btw, det kommer bli lite blandade bilder på "bröllopsbilderna" det var jätte svårt att hitta samma och sådanna som passade till storyn. men jag hoppas det blir bra iallafall!

- Jag älskar dig, med hela mitt hjärta, viskade jag tyst i hans öra.

---

EMELIES PERSPEKTIV:

Han tittade på mig en stund, rakt in i mina ögon. Sedan log han sitt underbara leende. Jag kysste honom ömt, sedan tittade jag på honom igen.

- Jag älskar dig, om en vecka gifter vi oss, sa han och log.
- Jag vet, då blir jag äntligen Emelie Bieber, gud alltså, min dröm går äntligen i uppfyllelse.
- Så inga andra har gjort det? Sa han och blinkade med ögat.
- Jo, men sjungandet, med barnet och dig, men nu blir jag din på riktigt.
- Bara på papper, du har alltid varit min. Älskade du, sa han och samtidigt som han ögon glittrade.

Helt plötsligt ringde Justins telefon och han for upp samtidigt som jag satt på honom med benen på varsin sida, han sträckte sig över telefonen och sedan svarade han.

- Hallå det är Justin?
- Åh vad roligt! Äntligen, så allt är klart?
- Tack så mycket, vi kommer över sen. Hejdå! Sa han och la på.

Jag tittade förundrat på honom när han la telefonen på bordet igen, han log stort hela tiden och jag kände hur värmen från hans leende spred sig över hela rummet.

- Men säg då! Sa jag förväntansfullt.
- Nej....
- JO! SÄG! Sa jag och klev av honom.
- Jag tänker inte prata med dig mer om du inte säger, sa jag och försökte se arg och seriös ut, men hans leende gjorde det omöjligt.
- Okej då, jag vill ju inte att du ska sluta prata med mig.. Din klänning är klar, kändisar som ska uppträda är klara, bord och blommor, ljus och prästen är klara. Nu kan vi bara slappna av.. Sa han och log ett avslappnad leende.
- På riktigt?
- Ja på riktigt!
- ÅH ÄLSKADE! VI SKA GIFTA OSS! DET ÄR PÅ RIKTIGT NU!
- Ja, det har det alltid varit, sa han och blinkade med ögat.

JUSTINS PERSPEKTIV/DAGEN EFTER:

Jag vaknade upp av att Emmy gick runt och undrade vad hon skulle ha på sig, hon släpade fötterna efter sig och var otroligt stressad.

- Älskling, vad gör du?
- Jag måste ha något och ha på mig.. Din p.. Nej, det är inget, jag måste ha något och ha på mig bara..
- Varför.. Det händer ingenting speciellt idag, vi har en vecka framför oss av lugn, sa jag och sträckte på mig.
- Mm...
- Förresten vadå min p..?
- Nej, ingeting sov du. Eller nej, gå och duscha, sätt på dig nått fint.

Jag sa inte emot utan gjorde som hon sa, jag märkte att hon hade planerat nånting, för Emmy är som en öppen bok. Men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Jag tog fram ett par svara jeans, gråa supra och sen en enkel vit t-shirt. Sedan gick jag in till badrummet och hoppade in i duschen.

EMELIES PERSPEKTIV:

Jag var otroligt nervös för att Jermery skulle komma, jag hade ingen aning om varför, eftersom vi hade träffats hundra gånger förut. Men med tanke på att han inte har sett mig gravid i verkligheten förut, det kankse var det som skrämde mig, eller att Justin inte visste.
Jag rotade igenom min såkallade garderob som jag hade på hotellrummet och till sist hittade jag en sommrig klänning som jag kunde ha, vi var trots allt i Italien nu satt det passade ganska bra.

- Är du klar snart babe? Ropade jag när jag försökte få på mig klänningen.
- Ja nu! Sa han tillbaka och kom ut från badrummet.
- Hjälp mig och knäpp klänningen där bak, jag är för tjock, sa jag och flinade mot honom. Han bara skakade på huvudet och gjorde som jag sa.

När vi var helt klara med att äta frukost osv, så gick vi ner i lobbyn, Justin gick efter mig och undrade vart vi skulle.

- Kom, vi ska åka. Jag kör, sa Emmy och log.
- Jag kommer.. Sa han fundersamt med ett leende på läpparna.

Vi hoppade in i bilen och började åka mot Italiens flygplats, jag har ganska bra lokalsinne så jag visste exakt vilken väg vi skulle, när vi äntligen kom fram så tittade Justin ännu mer fundersamt på mig, men han sa ingenting utan han följde bara efter mig in i den stora flygplatsen.
Vi gick en bit och sedan såg jag Jermery stå och vinka tillsammans med Jason och Jazmyn, när Jazmyn fick syn på mig och Justin kom hon springades. Det roliga var att Justin hade inte sett dom eftersom han hela tiden gick med mobilen under näsan och tittade på twitter, helt plötsligt kom och fram och hoppade på oss.

- HEJ EMMY OCH JUSTIN! Skrek hon och drog i oss, Justin tittade med stora ögon på henne innan han riktigt fattade att hon var där på riktigt, sedan bar han upp henne och kramade om henne hårt.
- Vad tjock Emmy har blivit, sa Jazmyn och fnittradet till. Justin skrattade också. Helt plötsligt kom någon fram och kramade mig.
- ÅH! Jag ska bli Farfar! Gud vad stor du blivit Emmy, sa Jermery när han kramade om mig.
- Jag vet, lillen bara växer och växer.. sa jag stolt och klappade mig om magen.

När vi alla stått och småpratat en stund och när vi äntligen satt i bilen så log Justin stort mot mig. Han såg så himla glad ut, det här var precis vad han behövde.
- Tack älskling! Sa han och log samtidigt som han tittade bak på Jazmyn och Jason.

---

Kommentera ifall ni vill ha mer! :)

- DET VAR DU! Sa hon förvånat, jag tittade förundrat på henne sedan sken jag upp som en sol.

---

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag kunde inte fatta att Emmy var tjejen jag träffade i spanien, hon var så rädd då. Jag ångrar nu att jag inte gick med henne till polisen, men det var då min kärriär precis tagit fart så det skulle inte se så bra ut.

- Så du menar att du var den rädda tjejen på stranden vid klipporna? Sa jag försiktigt samtidigt som jag försökte granska hennes uttryck som låg över ansiktet.
- Ja, eller alltså.. Jag har känt igen din lukt, enda sen vi träffades. Först i början funderade jag på ifall det var du. Men du hade mycket mörkare röst än den killen jag mötte i Spanien, det kanske inte var du..
- Emmy, jag har kommit i målbrottet.. Sa jag och nästan skrattade till.
- DET VAR DU! Sa hon återigen.
- Antagligen, jag har försökt hitta den där tjejen för att be om förlåtelse för att jag inte gjorde mer, jag bara stod där. Ringde ett kort samtal men jag följde inte med till polisen eller nånting, jag försökte inte ens övertala dig..
- Men ge dig, nu fattar jag varför du inte gjorde det.. Sa Emmy. Sedan började hon helt plötsligt skratta.
- Vad skrattar du åt? Sa jag förvånat.
- Vi var där för att träffa dig, jag hade precis kommit hem från Svergie och visste inte ens vem du var, alla pratade om dig i Svergie men jag trodde du var ett klädmärke! HAHAAH. Sen visade Nattis och Klara en bild på dig och då kallade jag dig pottan.. Förlåt, sa Emmy generat.

Jag tittade förvånat på henne, sen brast jag ut i skratt.
- Jag hade faktikst en pottfrisyr.. Jag kan inte fatta.. Världen är bra liten, eller så var vi bara gjorda för varandra.
- Klart vi var.
- Det måste vi ha varit..
- Det var så underbart den kvällen, även om jag blev våldtagen så ledde det mig till dig. Utan att jag visste om det, din lukt, din trygga famn. Minns du att jag började gråta när du höll om mig och sa att du skulle gå vidare?
- Ja, det minns jag. Från början grät du inte så mycket, du skakade mest..
- Vet du varför jag grät sen när du pussade min panna och gick din väg?
- Nej.. sa jag fundersamt.
- För att du gick ifrån mig, din trygga famn.. Din mjuka varma röst, din andedräkt som smekte min hals samtidigt som du pratade när du höll om mig..
- Men älskade vän, det här är helt otroligt..
- Jag vet! Alltså, jag borde fattat att det var du.. Din lukt, men din röst var förändrad, du var större, muskligare..
- Men Emmy, du kan inte klandra dig själv, jag visste ju inte heller att det var du, eller hur?
- Nej men...

Jag avbröt henne i en kyss, jag märkte att hon besvarade kyssen på ett sätt hon aldrig gjort förut, det var ett slags lugn över hela henne.

- Avbryter jag nånting? Sa Usher som kom smygande från ingenstans.
- USHER! Minns du när vi var i Spanien för två år sen? När jag hittade den där tjejen som blivit våldtagen?!
- Ja, jag minns, sa Usher och tittade på mig med stora ögon.
- Det var jag! Pep Emmy fram.
- Nej ni skämtar?! Sa Usher i en ton jag aldrig hört förut.
- Nej! Det är sant, på riktigt.. Emmy var helt förstörd när jag kom in här, och så berättade hon. Då avslutade jag hennes mening du vet som på film! Sa jag stolt.
- ÅH! Ni är verkligen gjorda för varandra, Sa Usher och sken upp.
- Som vi alltid sagt.. Sa både jag och Emmy samtidigt.

EMELIES PERSPEKTIV/3 DAGAR SENARE:

När vi väl berättat för alla i hela turnen så var dom helt chokade. Dom tycke det var så gulligt, som en riktig kärleksfilm, kankse inte om våldtäckten, men ingen tog upp den direkt.
Jag hade bestämt mig för att översaska Justin, så när han låg och sov tog jag hans telefon och ringde till Jermery.

- TJENA GRABBEN! Skrek Jermery i mitt öra.
- Tja grabben det är Emmy faktiskt! Sa jag och skrattade till.
- Jaha, hej gumman!
- Jag tänkte, om en vecka är ju vårat bröllop, vill du komma ner i morgon? Som en överraskning till Justin, jag menar.. Han pratar om dig hela tiden! Dessutom så kan vi boka ett till rum på hotellet?
- Ja vilken bra idé! Men du får inte säga något till han då.
- Absolut inte!
- Förresten, jag hörde att du var den mystiska tjejen från Spanien! Gud var romantiskt.
- Va, hur hörde du det? Jo men det var jag. Sa jag och lät stolt.
- Kolla Justins twitter, måste kila. Men ha det bra, ska börja packa och boka biljetter! Kram på dig.
- Kram! Ha en bra resa hit då.
- Absolut hejdå!

Jag klickade ner samtalet och sprang in i rummet igen och la telefonen där den låg från början, sedan gick jag till datorn och kollade Justins twitter, jag fick tårar i ögonen.
" I have found my Spanish girl, My mysterious girl, it was Emmy all the time, it is absolutely wonderful! I love her with all my heart "
När jag läst klart sprang jag in till sängen och hoppade på Justin, han vaknade med ett ryck och såg mina tårar, han blev genast orolig, men innan hann han säga nånting kysste jag honom.
- Jag älskar dig, med hela mitt hjärta, viskade jag tyst i hans öra.

---

Så, en kort episode kanske, men måste springa upp till skolan igen!
Creds till all stötning från er läsare, ni är helt wonderful!

Nu har jag verkligen haft lång bloggpaus, jag trodde inte ens att läsarna fanns kvar. Men jag ser att ni gör det.
Känner mig redo att börja skriva igen.

Anldeningen till dålig bloggning är för jag har varit vädigt väldigt deprimerad de senaste månaderna, har hänt massor med jobbiga saker som jag var tvungen att ta itur med.

Men jag ber er trogna läsare som finns kvar, vill ni att jag ska avsluta denna novell? Kankse 5-6 episoder kvar.



gammal favorit

Sedan var han borta och jag började gå mot vägen igen...

---

EMELIES PERSPEKTIV 2009:

Veckorna gick och jag började glömma vad som hänt med hela Eliot grejen. Vi stannade aldrig och träffa Justin potta, vi åkte hem kvällen då jag träffat min mystiska prins och också kvällen jag blev våldtagen. Det går inte förklara känslan jag har, en stor saknad efter någon som jag inte ens vet namnet på, jag vet bara hur mjuk och len röst den har, lukten.. Inget mer. Men, jag ser honom i mina drömmar, fast jag ser aldrig ansiktet, utan bara kroppen, så hör jag hans röst om och om igen.

JUSTINS PERSPEKTIV MARS 2009:

Jag hade just avslutat en konsert i Franrike då jag bestämde mig för att ha epic waterfight. Jag drog med hela crewet ut på en stor parkering och sedan var spelet igång. Det var så härligt.

- JUSTIN DU KOMMER ALDRIG KUNNA TA MIG! Skrek Ryan och hoppa omkring som att han var tre.
- JORÅ! Skrek jag tillbaka förfullt och så fortsatte det långt in efter middagstid.

- Kom och ät nu småungar, ropade mamma från tourbussen.
Vi gick allihopa in och satte oss på lite olika ställen, mamma hade gjort spagetti och köttfärsås åt en hel skola kändes det som. Vi bara skrattade åt hur mycket mat det var.

Mitt liv hade tagit en ganska drastisk vändning när Scooter upptäckte mig, det var helt sjukt hur långt jag hade kommit. Allting var, så stort. Det värmde mig och se mamma le för första gången på flera år, jag minns dagen så väl. Det var när vi träffade Usher, då han hade nobbat mig tidigare, mamma kunde inte sluta le. Efter det bestämde jag mig, hon ska alltid le. Oavsett vad, sen dess har hon lett.
Det tråkiga med det här livet var att jag inte hade speciellt mycket tid för att dejta, det hann jag liksom inte med. Jag har träffat över hundratals tjejer men ingen har varit the one. Jag längtar tills jag ska till LA i Juni, kankse där hon finns.. Nej,självfallet inte. Men jag hoppas alltid att varje stad ska ha något speicellt. Men med LA känns det speciellt..

---

Kort om Justins liv, nu har jag fått ryck igen och tänker börja skriva nutid igen. Hihihihih.




JUSTINS PERSPEKTIV:

När jag äntligen hittade Emmy igen så satt hon tyst på sin stol i lougen. Hon stirrade tomt framför sig och smekte lätt sin runda mage.

- Hur är det älskling, är allt som det ska? Frågade jag försiktigt.
- Mm, visst.. Mumlade hon utan ens röra munnen nästan.

EMELIES PERSPEKTIV:

Jag kunde inte sluta tänka på den där kvällen i Spanien, vem var prinsen? Jag har Justin nu, han är min prins. Han har faktikst lite lukten från han i Spanien, men rösten var ljusare, han har inte Justins röst. Vem var han? Om vi var menade för varandra borde vi hittat tillbaka till varandra, okej. Jag överdriver.. Vi stod bara och prata i en kvart högst.. Men vem var han?

- Hur är det älskling, är allt som det ska? Sa Justin svagt, det lät som det kom ifrån hundra mils avstånd.
- Mm.. Visst.. Mumlade jag tillbaka utan att riktigt uppfatta vad jag sa.

Jag forstsatte tänka på när jag träffat Justin första gången i LA på scenen, hur lukten på något sätt påmintt mig från den mystiske prinsen i Spanien ett år tidigare. Det var så skumt allting, jag hade det nog säkert framför fötterna och skulle väl snart snubbla på det..

- Gumman?
- Ja, men gud förlåt.. Svarade jag som om att jag vaknat ut ur koma.
- Ingen fara, hur är det?
- Tänkte på en sak..
- Vadå? frågade Justin nyfiket.
- Ingeting, bara mamma Natalie och Klara vet. Och sen en mystisk man..
- Mystisk man, vad snackar du om? sa Justin förvånat.
- Ja....
- Berätta gumman, du vet att du kan säga allt till mig, sa Justin och la händerna runt min hals.

Jag tittade på honom en stund sedan bestämde jag mig för att berätta, jag bar trotts allt på hans barn. Så han var tvungen att ta det bra. Även om jag var orolig för att hanskulle bli sur för jag tänkte på min mystiska prins.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag kände hur hon tittade på mig en lång stund, sedan började hon berätta.

- Jag var i Spanien för 2.5 år sen, jag hade precis kommit tillbaka från Svergie till New York då Natalie och Klara skulle åka till Spanien för att träffa dig faktikst. På något sätt fick dom med mig och vi åkte dit, när jag kom fram fick jag veta att min älskade Eliot från Svergie var där också´, jag var så kär i honom att jag ringde direkt. Vi bestämde träff och gick ut för att ta ett par drinkar, på vägen hem började han kyssa mig och bar sedan upp mig och gick till en öde strand, när vi stod där så började han ta av mig min tröja och jag sa nej.. Sedan smällde han till mig så jag föll ner i sanden och skrek hora åt mig, hon pausade i meningen och tittade på mig som ttittade på henne med stora ögon. Sedan fortsatte hon: han la sig på mig och våldtog mig, jag bestämde mig för att spela med och sedan ville han bli avsugen så jag bad honom ställa sig upp, då sparkade jag och sprang. Sedan stod jag vid några klippor för att hämta luft...
- Då det kom en kille och höll om dig, och sa att han inte kunde följa med dig till polisen? Frågade, eller nästan fortsatte jag.
- Ja precis! Hur visste du? Sa Emmy frågande, sedan såg det ut som hon förstod.
- DET VAR DU! Sa hon förvånat, jag tittade förundrat på henne sedan sken jag upp som en sol.

EMELIES PERSPEKTIV/SPANIEN 2009:

När vi kom ut från flygplatsen i Spanien möttes jag av solen. Helt amazing, det var minst tusen år sen jag var utomlands. Okej jag var nyligen i Svergie i två år, men jag menar i varma länder med vita sandstränder. Underbart.

- Vi ska bo på femstjärnigt hotell! Sa Natalie och log stort.
- WOW! Sa Klara.
- Varför är vi ens här förresten, sa jag och satte på mig mina solglasögon.
- För Justin är här den här veckan... sa båda två och himlade med ögonen
- Inte pottan, är det därför ni har dragit med mig hit?
- Nej självklart inte bara därför! Vi ska festa också, sen hörde vi att den där Eliot skulle vara här också....
- SKÄMTAR DU?! Sa jag och lös genast upp.
- Nej, han bor på samma hotell som oss! Så kom nu, sa dom och drog mig till en taxi.

När vi väl kom fram till hotellet så var jag helt uppspelt, jag ville träffa Eliot nu! Jag saknade honom sååå otroligt mycket.
Vi gick in genom den stora entrén in i lobbyn där vi möttes av vänlig personal som bar våra väskor till rummet, under tiden de bar våra väskor var vi upptagna med att stå framför spegeln i hissen och visa varandra brister. Även om vi inte hade några.

Rummet var större än jag förväntat mig, tre 1.20 sängar stod plaserade brevid varandra och framför hängde en stor plastma tv. På toaletten var det bubbelbad och "rainforest dusch", samt en bastu.

- Det här är galet! Sa jag samtidigt som jag stängde dörren efter personalen.
- Jag vet! Åh vi ska ha det så jäkla bra här! En hel vecka i solen, plus att Justin är här hela veckan! Sa Natalie och himlade med ögonen.
- Skit i pottan! Nu fixar vi oss, eller jag iallafall! Jag ska leta upp Eliot..

Jag gick till min väska och tog fram ett par shorts och en tröja, som tur var så var jag redan brun eftersom jag hade det pigmentet och sedan solar jag solarium, så det såg redan ut som jag varit här i en vecka redan.

Jag tog upp min telefon och ringde till Eliot, det här var galet.. Fjärilarna i magen flög nu runt i hela kroppen och kittlade.

- Hallå? Hörde jag hans sametslena röst säga.
- Hej! Det är Emelie, Stevens..
- Hej gumman!
- Åh, du minns mig.. Sa jag och log stort som ett fån för mig själv.
- Hur kan man glömma? sa han och jag skrattade till.
- Nå, vad hade du på hjärtat?
- Jag är i Spanien, på samma hotell som dig fick jag upptäcka.
- ÅH! Vad kul, möt mig i lobbyn om en halvtimme.
- Visst.. Okej. Då säger vi så!
- Ja! Puss.
- Puss.

Jag klickade ner honom på telefonen och började dansa, jag hade aldrig varit såhär förut. Så här spontan, det hade bara kommit helt plötsligt.
Jag drog på mig mina shorts och sedan fixade jag mitt hår lite, när det äntligen var fem minuter kvar så sa jag hejdå till Natalie och Klara. Sedan rusade jag bort mot hissen och åkte ner till lobbyn.

När jag kom ner så såg jag honom inte någonstans, det var 4 månader sen vi sist sågs, det här var verkligen galet! Sen såg jag honom, komma gående mot mig med världens smile.

- Hej! Sa jag nervöst när han kramade om mig.
- Hej, gud vad vacker du är! Som alltid! Såklart.
- Tack! Sa jag och log genat tillbaka. Han skrattade bara.
- Så vill du ta en drink på en bar i närheten?
- Absolut, svarade jag och han tog min hand sedan gick vi. Wonderful.

När kvällen började lida mot sitt slut så skulle Eliot följa mig hem, vi stannade till vid en halvmörk gata, han tog tag i min hand hårdare och började kyssa mig. Sedan bar han upp mig och fortsatte ner på gatan och helt plötsligt var vi på en öde strand där han satte ner mig igen, han kysste mig mjukt och hade handen på min rygg. Han tog av mig min tröja och började kyssa mig vildare.

- Lägg av Eliot! Jag vill inte! Sa jag och backade en bit.
- DU SÄGER INTE IMOT MIG HORA! Skrek han helt plötsligt och smällde till mig så jag ramlade ner i den mjuka sanden. Han la sig på mig och drog ner mina shorts, sedan drog han sönder mina trosor och stoppade upp något i mig. 
- LÄGG AV! RÖR MIG INTE! GÅ AV MIG! Skrek jag samtidigt som jag grät. 
- KÄFTEN HORA! Skrek han och spottade mig i ansiktet.

Plötsligt fick jag en idé. jag började spela med och han sa åt mig att suga av honom så han kom i min munn, jag sa att han skulle ställa sig upp, och där stod han med byxorna nerdragna, jag sparkade till och sprang. Allt vad jag hade. Eliot var inte den killen jag trodde han var, jag fortsatte springa till några klippor och satte mig bakom dem och skakade och grät. Nu var det nästan mörkt, jag kände blod rinna från mina ben men orkade absolut inte bry mig.

- Ursäkta mig miss?
Jag ryckte till och ställde mig upp, helvete han var efter mig. Jag började skrika och gråta.
- Ta det lungt! Sa en mjuk röst och kramade om mig försiktigt.
- Vad har hänt? Sa den sedan.
- Vem är du? H-han våldtog mig.. mumlade jag in i den mjuka trygga famnen. Jag andades in lukten med det var för mörkt så jag kunde inte se vem det var.
- Struna i det, ska jag ringa till någon? Jag tror jag såg vad som hände, vi kan ringa polisen om du vill. Men jag kan tyvär inte vittna.
- Nej, nej. Det är ingen fara.. Du kan ringa det här nummret, sa jag och sa Natalies nummer. Killen gjorde som jag sa och några minuter senare hörde jag en moppe uppe på gatan.
- Förlåt, men jag kan inte följa med.. Ta den här! Sa han och gav mig en tröja han haft på sig. Av någon konstig anledning så kändes det som om han var min prins, men det var bara en tanke.
- Tack mumlade jag tyst.

Han kramade om mig igen och så stod vi i kankse fem minuter innan jag hörde moppen där uppe.
- Jag måste gå, snyftade jag fram. Men nu grät jag inte för Eliot, utan för att jag var tvungen att lämna hans trygga famn, hans varma röst som kittlade lätt i min nacke när han pratade.
- Trevligt att träffas, men kanske lite fel plats.. Sköt om dig! Sa han och kysste min panna snabbt.

Sedan var han borta och jag började gå mot vägen igen...

---

Who is he?

- JAG VET! åh vad jag saknat er, sa jag och kramade om dom hårdare.

---

- Håller med! Men kom nu vi måste planera överraskningen tills ikväll..

Jag har haft några dagar paus, och jag saknar er och skrivandet!! Tänker inte lägga ner, YEAHMAN. Fick nya krafter och fortsätter som vanligt, sedan efter den här börjar jag på en ny.- har masssor med smaskiga ideér!

Tänkte bara säga, bloggen läggs ner, har ingen aning om när jag stänger den här bloggen, men inom tre dagar är den borta. Jag vet att jag är elak och självisk nu, men det här gör ingen nytta. Ingenting händer, tack för en underbar tid.

Jag tänkte duscha med henne så jag gick efter. Tänk att hon är min om 3 månader, då är hon Emelie Bieber, och 2 månader efter det, kommer Junior Bieber till världen.

---

JUSTINS PERSPEKTIV:

Nu när vi varit på turnen i drygt 2 månader så var planeringen till bröllopet i full gång. Emmy sprang runt och tjata på alla hur det skulle vara och inte, mamma och Evelyn hjälpte till så gott de kunde. Fast självklart var de skeptiska till att vi gifte oss så tidigt, och graviditeten kom som en chock. Men de är ändå stolta över att vi är redo och vi är så pass mogna.

- Men jag vill ha dom där blommorna! Dom är finast, dessutom kommer det en himla massa kändisar och de måste ju få en fin efterfest! Sa Emmy till våran "blomkvinna".

Sådär låter det hela tiden nu för tiden, allt är fel. Och när allt är rätt börjar Emmy gråta för att hon är överkänslig, hon kan börja gråta om hon ser en ekorre.

- Men jag måste få min klänning klar! Det är de viktigaste... Sa Emmy och satte sig ner.
- Älskling, dom håller på med den för fullt, ta det lungt. Just nu måste vi konsentrera oss mer på konserten vi har ikväll. Det är den sista vi har för i år, sedan nästa år kankse det inte blir en turne när Junior Bieber kommer till världen, så vi måste komma på finalnummret!
- Jag vet, vi ska göra något speciellt.. Åh, den här turen har varit helt wonderful! Synd att den måste ta slut..
- Jag vet, minns du första kvällen?
- Hur kan jag glömma..

FÖRSTA KVÄLLEN:

När vi äntligen kom fram till arenan var det redan fullpropat med folk, Emmys ögon glittrade när vi fick åka in under scenen.

- Shit, de här är så coolt! Kan verkligen inte fatta.. Tack älskling för allt du gjort för mig! Tänk dig om jag aldrig träffat dig.. Då skulle ingen veta vem jag är! Sa Emmy glatt fast den ändå fanns en ledsen ton i hennes röst.
- Men nu har vi träffats, och då ska vi inte tänka på ifall vi inte hade gjort de. Du bär mitt kärleksbarn, och om tre månader får jag bevisa hur mycket jag älskar dig! Just därför kan bröllopet vara hur stort som helst, jag gör allt för dig älskling!

Hon tittade på mig och log, sedan klev hon ur bilen och började gå mot omklädningsrummet.

När vi bytt om så hade jag på mig min vitlila outfit och Emmy hade en svart outfit på sig, hon var skit snygg! De hade lockat hennes hår och sminkat henne fint. Hon skulle sjunga overboard med mig, sen när jag hade sjungt mina låtar skulle hon sjunga sin dunderhit och sedan 3 nya låtar som ingen hört. Inte ens jag.

När alla var inne och dörrarna var stängda så var det dags att sätta igång, jag pussade Emmy och sedan pussade jag magen.
- Knäpp du är! Sa emmy och klappa till mig löst på huvudet. Jag flinade och sedan sprang jag ut på scenen.

- HEEEEEEEEEEEEJ LA! ÄR DET BRA?! Skrek jag ut i publiken som stod och skrek.
- Ikväll bjuds det på allt möjligt, först kör vi som vanligt, sedan kommer min älskade Emmy ut och sjunger overboard, bra va? När jag sa det fortsatte det skrika, sedan fortsatte jag och prata; Och när jag är klar så kommer Emmy och sjunger sin dunderhit plus tre nya låtar som inte ens jag hört! När jag sa det så skrek de mer än förut och hoppade omkring, jag vände mig om och log mot Emmy som stod bakom scenen och log mot mig.

Äntligen var jag klar, overboard hade gått super och flera i publiken grät, när jag tog upp min onelesslonelygirl så grät hon, jag var tvungen att stå och hålla om henne efteråt så hon blev lugn. Hon var supertrevlig när hon väl lugnat ner sig.
Nu var det dags för Emmy, hon var nervös men ändå inte. Fansen skrek så mycket att Kenny fick gå ut och säga åt dom haha.

- Hej allihopa! Gud vad roligt att det äntligen är min tur att få stå här själv! Och vad roligt att så många kom! Sa Emmy stolt i miken när hon stod mitt på scenen. Sedan höjde hon handen och vinkade mot sitt crew som kom utspringade på scen, sedan började de spela hennes singel och hon börja sjunga, helt klockrent bra!

När de tre nya låtarna var klara så var publiken hysterisk, de skrek grät och klappade händerna. De kastade upp rosor och folk försökte komma upp på scen bara för att ta på Emmy, helt galet!
Jag grät också, jag var så stolt över min älskling! Det var så bra, och låtarna var sjukt bra! När hon kom in backstage igen så sprang jag fram till henne.

- ÄLSKLING! JAG ÄR SÅÅÅÅÅÅ STOLT!
- Tack babe, vad tyckte du om låtarna? Sa hon med ett stort smile.
- SÅ BRA!!!! Usher skämmer bort dig med de bästa låtarna...
- Va?!
- Jag skoja älskling haha! Kom nu så gör vi oss i ordning sen åker vi och äter.

Emmy log och tog min hand, sedan gick vi in i omklädningsrummet.

TILLBAKA I NUTID:

- Så underbart, fansen i LA har varit dom bästa, sa Emmy och himlade med ögonen.
- Håller med! Men kom nu vi måste planera överraskningen tills ikväll..

---

Wiiiiieeeee, kommentera lovers? ♥

- Jo.. Jag, jag är gravid, sa Emmy och reste sig upp.

---

JUSTINS PERSPEKTIV:

När Emmy sa det började Christian hosta, han satte nudlar i halsen.

- Du är vadå?! Fick Caitlin fram efter en stunds tysnad.
- Gravid.. Sa Emmy och försökte le. 

 De tog en stund innan de förstod, men sen så började alla jubla och skrika. Caitlin Klara och Nattis ställde sig upp och flög på Emmy och kramade henne.

- Åh! Jag ska bli moster! Skrek Caitlin.
- Hahahaha ja, du ska bli moster! sa Emmy och log stort.
- Det är en Bieber Junior.. Sa jag och log större.
- Ni skämtar? En liten kille, awesome! Sa Christian som nu också stod upp.

Vi skrattade och pratade om barnen och vårt bröllop. Alla var glada och delade med sig av sakerna som har hänt under tiden vi inte umgåtts. Det kändes bra, jag hade verkligen saknat dem alla.

EN VECKA FRAM/EMELIES PERSPEKTIV:

Jag stod och packade i mitt rum då Justin ropade från hallen.

- Älskling? Kommer du.. De väntar på oss där ute.
- Jag vet, måste bara.. Hitta alla fina kläder!
- Men Ryan hjälper dig på bussen, det finns kläder tills oss backestage.
- Ja men..
- Inga men! Kom nu Emmy älskling! Om vi ska hinna till Los Angeles ikväll måste vi dra nu! Konserten är redan i morgon! Kom nu gumman!

Jag slängde snabbt ner en till tröja, sedan kastade jag mig på väskan och stängde den. Precis när jag skulle stänga väskan kände jag något konstigt i magen.

- JUUUUUUUUUUUUUUUUSSSSSSSSSSTIIIIIIIIIIN!
- Vad är det älskling?!?! Skrek Justin och kom springades.
- Juniors sparkar! KÄNN!!! Sa jag och pekade på min mage.

Justin smög försiktigt fram och la handen på min putande mage. Han stod orörlig en stund, sedan kom sparken och då ryckte Justin till. Sedan kom ett stort leende som fyllde hela ansiktet.

FLERA TIMMAR SENARE/JUSTINS PERSPEKTIV:

När vi äntligen kom till Los Angeles var klockan runt halvtvå på natten, vi chekade in och gick upp i vår svit. Emmy drog av sig den klänningen hon haft på sig och slängde sig i sängen direkt. Jag däremot la i ordning våra väskor och vek ihop kläder, sen la jag mig utmattad brevid Emmy.

- Kan du förstå att fansen var där ute? Även fast klockan var halv två? helt sjukt ju, sa Emmy och gäspade stort.
- Jo, dom är galna. Det är skönt att dom tagit graviditeten så bra, det dröjer nog inte länge innan mamma och Evelyn får reda på det..
- Nej jag vet.. Vänta, Jermery då? sa Emmy och satte sig upp.
- Han vet.. Han tog det bra. Men han är besviken.
- Va? När berättade du det?
- För en vecka sen kankse..
- Aha, orkar inte snacka nu, godnatt, sa Emmy och pussade min panna sedan vände hon sig snabbt om.
- Du blev väl inte sur?
- Nej, det blev jag inte. Godnatt.

Jag skakade på huvudet och la mig ner, sedan släckte jag lampan och somnade.

DAGEN EFTER:

Jag vaknade av att Kenny kom in i vår svit, han petade försiktigt på mig för att få upp mig.

- Ni måste vara i konserthuset om 2 timmar, det kankse är dags att gå upp?
- HELVETE! Hur mycket är klockan? Sa jag och satte mig upp snabbt.
- Halv tre, jag förstår att ni var trötta, men att sova såhär länge är galet, sa Kenny och skrokade fram ett skratt.
- Jaja, vi kommer ner i lobbyn om en timme högst.
- Bra, då kan vi åka och äta.

När kenny gått ut ur rummet så petade jag försiktigt på Emmy, hon hoppade till försiktigt sedan vände hon sig mot mig och log stort.

- Vi måste vara i arenan om 2 timmar, vi kankse ska klä på oss och duscha och så. Gör dig inte allt för fin, det fixar dom backstage.
- Jag älskar att vara känd! Sa Emmy och tog täcktet runt sig för att gå in till toaletten och duscha.

Jag tänkte duscha med henne så jag gick efter. Tänk att hon är min om 3 månader, då är hon Emelie Bieber, och 2 månader efter det, kommer Junior Bieber till världen.

---

Det kommer bli betydligt bättre uppdatering framöver.
Tack för att ni ändå stannar kvar, det betyder jätte mycket. ♥