- Hej, jag heter Justin som du kankse förstod, sa jag och log mot Avery.
- Tja mannen! Sa han och slog till mig lätt på axeln.
- Tja, sa jag och log.
- Nåväl, jag ska titta på din hand och se hur det ser ut den här gången, sa  Avery och vände sig mot Emmy.
- Ja gör det, sa hon och sträckte fram handen.
- Hahahaha Emmy du har gjort det igen, den här gången måste jag sy 9 stygn vad jag ser, sa Avery och rullade över med stolen bor till ett skåp och tog fram en spruta och lite tråd.
- Ursäkta men vad är det som händer, hur många gånger har du varit här Emmy, jag förstår ingenting, sa jag förvirrat och tittade på henne.
- Hundratals gånger, har sytt höger handen tusen gånger nu känns det som, sa hon och log mot mig.
- Varför? Sa jag och tittade på henne.
- Innan jag började sjunga, så höll jag med på en annan grej som jag började med när jag var 4 år. Pappa lärde mig, sa hon.
- Jaha.. Vadå? Sa jag oroligt.
- Jag var boxare, sa hon och tittade på mig...

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag visste inte vad jag skulle säga, jag tyckte det var hur grymt som helst! Men.. jag kunde inte bara säga det, jag bara stod där med gapande mun och tittade på henne.
- JUSTIN?! Hallå, hörde jag Emelie säga.
- Oj.. Eh, det är ju as häftigt! Sa jag och försökte le.
- Menar du det? Sa hon och jag såg hur hon sken upp.
- Absolut! Sa jag och gick fram och kysste henne.
- Naw, vad söta ni är! Sa Avery och skrattade.
- AJ! Skrek Emelie helt plötsligt..
- Vadå?! Sa jag förrvirrat.
- Sprutan.. sa hon och bet ihop.
- Du har den konstigaste brunden jag någonsin har träffat, hon får inte ont när hon mosar handen men av en liten spruta så skriker hon så att taket lyfter! Sa Avery till mig och skrattade. Jag kunde inte låta bli att skratta, så både jag och Avery skrattade jätte mycket.
 - Lägg av, det är inte roligt! Sa Emmy och försökte hålla sig för skratt.
- Jo, hahaaha! Du är konstig älskling, sa jag och skrattade.

När vi var klara så bestämde vi oss för att gå ut och äta, klockan hade sprungit iväg och vi var vrålhungriga efter dagens händelser.
- Vart ska vi äta? Sa jag förvirrat när vi körde ut från sjukhus parkeringen.
- Jag vet inte.. Det finns ett fint ställe nära Centralpark, sa Emmy och log mot mig.
- Ah, okej, då åker vi dit då, sa jag och log mot henne.

EMELIES PERSPEKTIV:

Min hand var fortfarande ganska bedövad när vi satt i bilen påväg för att äta. Men jag var faktiskt glad att Justin tagit allt så bra, jag trodde att han skulle hata mig. Att han skulle vara "rädd" för att vara med en tjej som varit boxare i nästan hela sitt liv. Men jag drogs in i muskvärlden redan efter att pappa dog, men jag vågade inte sluta med boxningen eftersom det kändes som att jag sårade pappa. Men till sist slutade jag och började att sjunga, nu kan jag ångra mig lite ibland. Speciellt efter idag, jag saknar det otroligt faktikst, adrenalinet man får..
- Vad tänker du på? Avbröst Justin mig.
- Boxningen.. Du tog det väldigt bra, sa jag och tittade på honom.
- Vad menar du? Sa han och tittade snabbt på mig.
- Jag trodde du skulla hata mig, eller vara rädd för att vara med en tjej som varit boxare.. sa jag och svalde hårt.
- Men gumman! Aldrig, jag älskar dig för den du är. Vad du än gör eller vad du än gjort, och dessutom är det häftigt, och nu förstår jag vart du fått din sexiga kropp ifrån, sa han och blinkade till mig.
- Hahahaha! Allt har ju försvunnit, jag funderar faktikst på att börja igen, sa jag och tittade allvarligt på honom.
- Det är ditt val, och jag stöttar dig vad du än väljer, sa han och log.
- Du är bäst, sa jag och kände lyckoruset genom kroppen.
Efter att ha kört en bit, en ganska lång bit faktikst, så kom vi äntligen fram. Justin körde in i ett parkeringhus och parkerade på en plats närmast hissen så att man slapp gå så långt, haha! Vi klev ur bilen och han tog min vänstra hand och vi började gå mot hissen. Vi tröck oss ner till entrén ut från köpcentret och parkeringshuset. Vi gick några gator och sedan kom vi till Centralpark. Vi gick en bit sedan kom vi fram till resturangen.
- Här är det, sa jag och log.
- Åh vad fint! Hoppas det finns lite privatare bord.. Orkar inte med fans idag när det har hänt så mycket, jag vill bara umgås med dig. Sa han och kysste mig. Jag la händerna runt hans hals och vi stod och kysstes ett bra tag, sen gick vi in hand i hand.
- Hej och välkommen, ett bord för två? Sa en tjej som stod lite innanför dörren.
- Ja, helst lite avsides, sa Justin och tog av sig luvan för att visa vem han var.
- Oj.. Vad trevligt att ha dig här Justin! Jag meddelar kocken att ni ska få det finaste och bästa, men kom här först så ska jag visa er ett bord, sa hon och ledde oss längst ner i resturangen. Vi tackade och slog oss ner. Eftersom tjejen som stod i dörren sa att vi skulle få det finaste så beställde vi inte, utan det fick bli vad det blev.
- Jag är så hungrig så jag skulle kunna äta upp en snigel! Sa Justin och skrattade.
- En snigel?! Hahahah, fasen vad knäpp du är, sa jag och puttade till hans ben lite med min fot. Han log bara ett stort smile till mig och himlade med ögonen. Ett ord, perfekt.
Efter en stund kom maten in och vi fick tre rätter, vi åt som grisar och det var sjukt gott! Till efterrätt var det en stor chokladtårta av något slag, både jag och Justin höll på att tappa hackan när vi såg den.
- Omgash... Jag är redan proppfull, men den ser så god ut, sa jag och slickade mig runt munnen.
- Jag håller med! En liten bit får vi nog i oss? Sa Justin och skar upp en liten bit var åt oss. Det slutade med att vi ätit upp hela tårtan och vi båda rullade ut från resturangen efter vi tackat för den goda middagen.

HEMMA HOS EMELIE:

Vi kom in i hallen och skrattade, det gick knappt och skratta. Det kändes som all mat skulle hoppa upp ur magen, det låg enda upp i halsen på oss båda två.
- Och vart tror ni att ni har varit?! Skrek mamma och Pattie kom strax efter.
- Vi var ute och shoppade, sen hände den en sak och så blev vi hungriga, sa jag och gömde mig hand.
- Varför håller du din hand bakom ryggen för?! Sa mamma och lät enu argare. Jag svalde hårt och tog fram handen med det halvblodiga bandaget runt sig, det var inte så mycket blod egentligen efter som jag sytt, men det var ändå lite som fortfarande hade blödit lite efteråt.
- EMELIE CELSSY STEVENS! HUR FÖRKLARAR DU DETTA?! Skrek mamma upprört. Jag kände hur Justin hoppade till bakom mig, sen såg jag hur Pattie nickade mot Justin att komma så skulle dom sätta sig i vardagsrummet. Jag kände Justins hand mot min axel, han stod kvar en liten stund sedan gick han efter Pattie in i vardagsrummet.
- Emelie, nu förklarar du det här, sa mamma med gråten i halsen.
- Om jag säger sanningen blir du bara arg.. Sa jag och tittade på henne och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken.
- Nej, jag kankse blir upprörd, men det betyder inte att jag är arg. Och det varar bara en liten minut om du berättar sanningen, men om du ljuger för mig.. Ja, vi har pratat om det här så många gånger, sa mamma och tittade på mig. Jag nickade och svalde hårt, sedan började jag berätta.
- Jag och Justin hade det jätte trevligt på stan, vi skrattade och han köpte en superfin klänning till mig som jag ska ha på mitt uppträdande nästa vecka. Sen blev vi trötta och gick tillbaka till bilen, och då satt en tjej där som är helt besatt av Justin, hon har varit med i en musikvideo med honom och grejer.. Han har tydligen kysst henne för någon månad sen, men det var inte så seriöst. Men så tog hon det. Så hon typ följer efter honom överallt..
Jag såg hur mamma tittade fundersamt på mig, jag svalde hårt sedan fortsatte jag: -  Och hon satt på hans bil och var uppkäftig, hon kallade mig en himla massa saker och hon var dryg mot Justin. Jag kände adrenalinet och jag höjde handen för att slå henne. Justin stoppade mig och sa åt tjejen att sluta vara uppkäftig, hon vände sig och gick. Justin skulle precis sätta sig i bilen och då tog jag chansen, jag sprang efter henne och...
- SLOG DU HENNE!? Skrek mamma förtvivlat.
- Nej mamma, låt mig berätta färdigt.. Hon tittade fundersamt på mig, sedan fortsatte jag berätta:
- Jag ställde mig nära hennes ansikte och sa ungefär: Lämna mig och Justin ifred, förstår du? Och om du rör honom får du det inte kul, sa jag hotfullt. Och då sa hon: Jag kommer ändå få honom i slutändan, och så hånlog hon. Jag kände hur det kokade i mig, men jag höll tillbaka det! Hon gick iväg och jag kände adrenalinet pumpa, jag ville bara slå nånting, så jag slog handen i asfalten allt vad jag hade. Och då kommer Justin och frågar vad som händer älskling, och jag sa att han skulle backa för jag ville inte slå honom heller. Jag började gå runt runt runt och andas och till sist "kom jag tillbaka"..
- Men du har ju bandage? Sa mamma förvirrat.
- Ja, det blödde väldigt mycket, så Justin insisterade på att köra mig till sjukhuset. Jag fick träffa Avery, han skrattade bara och sa "du har gjort det igen" Det var roligt att få träffa honom igen.. Han sydde 9 stygn och pratade lite med Justin, dom blev bra polare. Sen drog vi och åt, och nu sitter jag här på hallgolvet, sa jag och försökte le till mamma.
- Gumman... Jag är otroligt tacksam att du sa sanningen, och är otroligt glad att du inte slog till den här tjejen..
- Jag vill boxas igen mamma, för pappas skull. Men mest för min, jag kände idag hur mycket jag saknar det, hur mycket jag älskar det, sa jag och tittade allvarligt rätt in i mammas ögon. Hon tittade på mig en lång stund, sedan sa hon:
- Vi ringer Tyson i morgon då, så får vi se om han kan fixa en plats till dig igen...

FÖRLÅT FÖR DÅLIG UPPTADERING!
Men blogg.se har dampat och sen idag har jag varit med en kompis, lovar en till ikväll. Annars kommer det tre stycken i morgon!