- AHAHAHAHAHAHAHAHAH! Skrek Ryan och skrattade. Vi alla börja asgarva medans Christian låg och kved sig på magen i vattnet. Efter en stund gick det onda över, vilket fick oss att gå upp. Vi blev hungriga av allt badande.
- Kom vi äter! Skrek Ryan och var först upp på båten.
- Jaja din tjockis! Skrek Nattis och skrattade.
Vi tog fram frukten och mackorna vi hade med oss, sen satte vi oss på våra handdukar och åt. Det var riktigt mysigt.
Efter en stund så hör vi båtljud, och sen ser vi en båt,
- Vem är det där? Den kommer ju rakt emot oss! Skrek Christian.
- Jag vet inte.. Sa jag och tittade noga. När båten kom närmare såg jag vem det var... Helvete.

---

JUSTINS PERSPEKTIV:

Vi alla förstod vem det var, och försökte att inte bli rädda, samtidigt som vi försökte hålla oss för skratt.
- Hej, vi är sjöpolisen. Sa dom när de hade kommit tillräckligt nära.
- Ja vi ser det.. Sa Ryan och lät hur rädd som helst.
- Vi ska bara säga att här får man inte stanna, det är privat mark. Ni får åka längre ut, dessutom blir det skadestånd för det här.. Sa polisen och skrev ner nånting.
- Jaha.. Oj förlåt, vi visste inte.. Vi blev så hungriga så vi var tvunga att stanna, sa jag och försökte le till svar.
- Men.. Vi är ju på havet, och ni heter sjöpolisen? Sa Christian och försökte att inte skratta åt sin dumma kommentar. Jag tittade på Emmy som var tvungen att lägga sig ner med huvudet i handduken för att inte skratta.
- Ursäkta, för mina vänner, sa jag och försökte le igen.
- Ni har inte druckit något va? Man får inte dricka samtidigt som man kör båt, sa polisen och såg riktigt irriterad ut.
- Nejdå absolut inte sir! Sa jag och ställde mig upp.
- Ni får iallafall blåsa här Bieber, sa en annan polis som kom ut från hytten i båten.
- Vet ni vem jag är? Sa jag och försökte att inte öppna munnen så hackan låg på båten.
- Ja absolut, mina döttrar är stora fan! Men blås här.. Sa polisen och blev seriös igen. Jag blåste och det visade förstås ingenting, dom tackade och åkte iväg.
- Vafan sa du sådär för?! Sa Ryan som fortfarande var i choktillstånd.
- Hör du inte hur konstigt det låter..? Sa Christian och såg ut som ett frågetecken.
- Du är den segaste människan jag känner, man kan ju undra om du är från mars eller nånting, sa jag medans jag gick upp för att starta motorn igen.
Vi åkte iväg till ett annat ställe, där jag visste att vi fick stå, eftersom där stod jag och Jasmine när vi var här tillsammans.. När jag väl tänker på det, så saknar jag henne jätte mycket,
- Hon är så vacker.. Sa jag högt för mig själv när jag körde båten uppe i den lilla hytten.
- Vem då..? Jag? Sa Emmy som kom från ingenstans.
- Eh.. JA! Precis.. Sa jag nervöst.
- Aw, du är underbar! Sa hon och kysste mig, sen gick hon ner igen. Jag tittde bak när hon gick ner för trappan och pustade ut.. Jag får inte få tillbaka de där känslorna jag hade för Jasmine, jag hade känslor. Men som tur var skrämde hon iväg mig med sitt sätt att vara, hon blev alltid så konstig när jag kysste henne. Om hon inte skrämt iväg mig.. Hade jag aldrig träffat Emmy.

EMELIES PERSPEKTIV:

Jag gick ner och la mig vid dom andra igen, vi hade jätte roligt när vi kastade vindruvor på Ryan. Han blev jätte irriterad haha!
- Hahahah Ryan, du behöver ju inte bli sur! Sa Nattis och kröp fram till honom.
- Men det är irriterande! Sa han och vände sig bort.
- Men vad fjantig du är! Sa Klara och kastade upp en vindruva i luften och fångade den i munnen.
- Eller hur! Sa Christian och försökte göra likadant som Klara, fast hans vindruva hamande bara på näsan.
Ryan satt en stund med ryggen åt oss, till och med Justin kom ner och satte sig vid oss, men Ryan vände sig ändå inte om.
- Vad är det med Ryan? Sa Justin och tittade på honom.
- Han är sur för vi kastade vindruvor på honom, sa jag och skrattade lite.
- Hahaha fjant! Sa Justin och la sig ner brevid min handduk.
Vi bestämde oss för att ligga och sola i en timme eller två innan vi hoppade i och badade igen, vilket inte gjorde mig nånting. Jag skulle jobba på brännan!
- Tänk sen.. Om några år, då kan vi titta tillbaka och minnas det här! Sa jag.
- Vadå..? Så det ska ta slut menar du? Sa Justin och såg nästan glad ut.
- Va? Nej.. Jag menar bara att det blir ett roligt minne, sa jag och log.
- Aha.. Sa Justin och la sig ner igen.
Vad var det med honom? Han har bettet sig jätte konstigt sen polisen kom. Iallafall sen jag gick upp när han körde iväg båten.. Jag orkade inte tänka så jag hoppade i vattnet för att bada, de andra låg kvar där uppe. Jag ville ner en bit på botten, så jag tog ett djupt andetag och simmade ner en bit. Det var fortfarande klart en bit längre ner, jag simmade vid reven och det simmade förbi små fiskar. Jag var ganska bra på och hålla andan, så jag simmade runt en liten stund. Helt plötsligt så fasnade jag, jag tittade bak och såg att jag fasnat i ett nät, jag kom ihåg att pappa sa "Om du nån gång fasnar under vattnet, få inte panik, ta det bara lungt". Jag försökte få loss mig själv lungt, utan att få panik. Men efter en stund av kämpade fick jag panik, det kom en manet mot mig. Närmre och närmre.. Okej, nu fick jag panik! Jag försökte skrika allt vad jag hade, men jag var en bit bort. Helt plötsligt känner jag en brännande känsla mot mitt ben, det gjorde ont även om jag var under vattnet. Jag började se mer och mer suddigt, men jag kunde inte stänga ögonen. Jag fick inte. Jag tittade upp mot ytan och såg att det inte var så lång bit, jag försökte simma. Men det gick inte.. Helt plötsligt så blev allt ljust och jag såg pappa. Det sista jag hann tänka var, Justin jag älskar dig.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Vi satt uppe på båten, och Emmy hade varit borta ett tag.
- Vart är Emmy? Sa Klara och reste sig upp.
- Jag vet inte.. Sa jag och tittade på henne.
- Jag går bakom och ser ifall hon badar där bakom, sa Ryan. Han sprang iväg och vi andra pratade lite. Helt plötsligt hör jag Ryan skrika, det var inget vanligt skrik, det var ett skrik som fick mitt blod att frysa till is.
- FÖR I HELVETE JUSTIN! KOM HIT!
Jag sprang bak och såg en kropp ligga vid ytan. Jag fick panik och hoppade i. Det enda jag tänkte var att det fick inte vara Emmy. Det fick inte vara Emmy..
Jag drog upp kroppen på båten, som var alldedes vit. Jag vände på den och såg ansiktet, hela min kropp frös till is, jag kände tårarna rinna, men jag kände inte att jag var ledsen. Jag såg allting vi gjort tillsammans framför mig, samtidigt som jag såg Ryan och Christian springa omkring på båten, Klara gjorde mun mot mun metoden.
- JUSTIN VAKNA DÅ!!! DU MÅSTE KÖRA IN BÅTEN TILL STAN!!!! Skrek någon i mitt öra. Jag gjorde som han sa, men jag visste inte alls vad jag gjorde. Det var som att vara hypnotiserad.
- Emmy vakna, vakna emelie... Hörde jag Nattis viska.
Det här är mitt fel, jag betede mig som en idiot, änu en gång har Jasmine förstört allt..