- Jag trodde du var död.. Sa han och jag kände hans tårar som föll ner i mitt knä.
- Jag skulle aldrig lämna dig Justin, sa jag och kysste honom.
- Jag tänkte.. På den gången jag överraskade dig på din uppvisning.. Sa Justin och tittade på mig med tårfyllda ögon.
- Ja.. Sa jag och försökte le, jag visste inte vad jag skulle svara, och dessutom grät jag för mycket.
- Du sjöng, When I look at you, det är våran låt Emmy. Våran.. Jag.. Jag älskar dig, och det var mitt fel att det blev såhär.. Sa han och grät enu mer.
- Nej Justin.. Det var en manet som brände mig, och jag fasnade när jag ville simma, det var inte ditt fel. Sa jag och la mig ner. Han tittade på mig en stund och sedan la han sig också ner.
Vi låg och tittade på varandra ända tills ljuset lös in genom gardinerna. Han är min, han är verkligen min och ingen annans.

Emelies outfit hon tog på sig efter duschen.

EMELIES PERSPEKTIV:

Dagarna gick och allt börja bli som vanligt igen, i början hade knappt Justin vågat titta på mig. Han mådde dåligt och tyckte att det var hans fel, men efter fyra dagar mådde jag mycket bättre och Justin med. Det var bara 4 dagar kvar tills vi skulle hem, och det kändes som jag inte hade hunnit med nånting.
- Kan vi inte åka och shoppa idag? Jag vill inte sitta instängd här mer, sa jag och reste mig från soffan. När jag sa det lös Justin upp som en sol.
- Ja! Gud.. Jag behöver också få komma ut härifrån, sa han och ställde sig upp och drog bort gardinerna. Det gjorde nästan ont, eftersom jag inte mött solen på länge.
- Jag lånar din dator lite snabbt, sa jag och gick bort till sovrummet för att hämta den.
- Gör det! Jag hoppar in i duschen, sa Justin och gick till badrummet. Jag log mot honom innan han stängde dörren, sen tog jag datorn och gick ut på balkongen. Jag öppnade twitter och blev förånad över alla tweets jag fått, först var det om singeln och sen var det folk som sa att de grät hela dagarna för min och Justins skull, jag antar att min olycka hade spridits sig, jag tittade runt lite på internet och hittade förvånatsvärt mycket bilder på Ryan vid bryggan när han bar vid mig, jag satt en stund och tittade på bilderna som fanns, sen kom en bild på Justin när han satt på bryggan och gungade så som Klara sa, det var hemskt.. Det vände sig i magen på mig när jag såg bilden. Han var likblek och han såg så ledsen ut att jag var tvungen och stänga datorn och springa in i badrummet. Även fast jag hade kläder på mig så slet jag upp ducshdraperiet och kastade mig i hans famn.
- Emmy hur är det? Sa han utan och bry sig om att han stod helt naken och jag kom upprörd med kläder och kastade mig in i duschen.
- Jag har sett bilder.. Från min olycka, det var en på dig... Sa jag och grät.
- Ja..? sa han och höll om mig hårdare.
- Du, det såg ut som du skulle ta livet av dig.. Du var helt blek, helt sönder. Tänk om du gjort det, och jag vaknade upp.. Tänk om du lämnat mig, sa jag och grät enu mer. Jag kände hur han kramade om mig hårdare och sedan tittade han på mig.
- Sanningen är.. Att på bryggan, jag fick en blackout. Så jag minns faktikst ingenting egentligen, bara att vi såg en människa ligga på rygg i vattnet, och jag drog upp dig och såg att det var du. Sen minns jag bara att jag såg ambulansen åka iväg. Hur vi kom till stan vet jag inte, men jag vet att jag tänkte ta livet av mig.. Emmy, förlåt, sa han och tittade mig djupt in i ögonen.
- Vi pratar.. Inte mer om det här, får jag duscha med dig? Snyftade jag fram.
- Det gör du redan, fast du kanske ska ta av dig kläderna, sa han och skrattade lite.
- Jaja.. Sa jag och skrattade jag med.

Efter vi duschat så klädde jag på mig jeansshorts och en vit skjorta. Justin satte på sig ett par badshorts och sedan en v-ringad t-shirt. Han var så snygg så jag höll på att smälta.
- Kan jag gå såhär? Sa han och tittade på mig.
- Absolut älskling! Sa jag och log.
Jag gick fram till spegeln för att fixa mitt hår då jag bröt ihop igen. Jag la mig på golvet vid spegeln och grät.
- Gumman vad är det!? Sa Justin och sprang fram till mig. Har du ont?! Sa han när han satt brevid mig på golvet.
- Nej.. Men jag kan inte ens ha shorts längre, titta på mitt hemska ärr på benet, sa jag och pekade.
- Men älskling.. Kom! Sa han och la mig i hans famn. Efter en stund av tårar så mådde jag bättre, och tänkte "vafan, spela roll.. Jag vet folk som har värre.. Och jag har ju aldrig skämts över ärret på min arm"
- Vi överaskar dom andra! Jag har inte hört av dom på 6 dagar nu.. Sa Justin och log samtidigt som han såg besviken ut.
- Jag har inte hört av dom på fyra! Men kom nu, sa jag och tog hans arm.
Vi gick ut i korridoren och sparkade till på först Ryan och Nattis dörr, sen sprang vi till Christians och Klaras dörr, vi ställde oss vid mitten av dörrarna och väntade på att dom skulle öppnas. Helt plötsligt slits båda dörrarna upp, och när Christian och Ryan får syn på oss så hoppade dom på oss.
- FAN! VAD OROLIG JAG VART!!! AH! Skrek Ryan och pussade på oss.
- AHAHHAHAHA Ryan tare lungt, sa jag och skrattade.
- Hör du! Hon skrattar! Sa Christian och tittade på Ryan. När Christian sa så, så började även Justin skratta.
- ÅH BROOOOOO! Vi trodde du.. Var en zombie! Sa Christian och log mot honom.
- Hahahhahaha jag har saknat er killar! Sa Justin och krama om dom båda.
- Vart är tjejerna? Sa jag och tittade in i Ryans rum.
- Dom är nere på stan, de skulle handla lite tror jag..
- Vi drar dit! Gå in och sätt på er lite mer passande kläder? Sa jag och tittade på deras morgonrockar.
- Tycker du inte att vi kan gå såhär? Sa Christian och blinkade.
- Nej, då får ni gå själva! Sa Justin och log stort. Han var verkligen tillbaka, och det är jag glad över.

JUSTINS PERSPEKTIV:

När alla bitar äntligen föll på plats så kände jag mig som mig själv igen. Vi stod ute och vänta på Ryan och Christian då min telefon ringde.
- Ah, Justin?
- Tja mannen! Det är Usher, jag har Scooter med mig också.
- Tja fan!
- Vi måste bara fråga, hur mår Emmy?
- Hon mår fint! Vi ska ner på stan nu.
- Så hon är inte död?!?! Sa Usher och pusta ut.
- Nej, men hon va.. Typ.
- Oj. Shit, men.. då kanske det här låter bra.
- Vadå? Sa jag och spärrade ögonen.
- Emelies singel som släpptes för 4 dagar sen, har redan sålt 2000 exemplar! När ni kommer hem blir det skivsangering som gäller!
- VA SKÄMTAR DU?!?!? Sa jag och sken upp, jag tittade på Emmy som såg ut som ett frågetecken.
- Nej det gör jag inte! Ge luren till Emmy så får jag säga det, sa Usher och lät lycklig.
- Ah vänta..

EMELIES PERSPEKTIV:

- Hallå det är Emelie?
- Hej gumman hur äre?
- ÅH, Hej Usher! Det är bättre tack, min röst har kommit tillbaka, sa Emmy och log.
- Bra! För att.. När du kommer hem, ska du på skivsangering!
- Va?! Vad menar du..? Sa Emmy och såg förväntansfull ut.
- Sen din singel kom ut för fyra dagar sen, så har den redan sålt 2000 exemplar! Det är sjukt bruden! DU ÄR KÄND!
- OMGASH!! USHER TACK! TACK SCOOTER OCKSÅ! ÅH.
- Bra att du blev glad, vi måste kila nu, men kom ihåg, efter regn kommer solsken!
- Efter regn kommer solsken.. Ah, hejdå! kram.

JUSTINS PERSPEKTIV:

När Emelie la på kastade hon sig runt min hals.
- JUSTIN! JAG ÄR KÄND!! Skrek hon så jag fick ont i örat.
- Jag vet älskling! Det här måste vi fira!
Precis när jag sa det kom Christian och Ryan ut som frågetecken.
- Varför skriker ni för? Sa Ryan.
- JAG ÄR KÄND! MIN SINGEL SOM KOM UT FÖR 4 DAGAR SEN, HAR SÅLT 2000 EXEMPLAR!!!! Skrek Emelie och började hoppa upp och ner.
- MEN GUD!!!! DET MÅSTE VI FIRA! Skrek Christian och började hoppa han med.

Vi kom ner på stan och började direkt leta efter Nattis och Klara, efter en stund såg vi dom borta vid ett stånd med väskor. Vi smög fram allihopa och sedan hoppade vi på dom. Först regerade dom inte på mig och Emmy, men när dom såg att det är vi började dom skrika.
- AAAH! GUD! NI LEVER! Skrek Klara och kramade om oss båda.
- Ahahahahha ja! Sa Emmy och skrattade.
- Gud jag har saknat er! Sa Nattis och kramade om oss.
- TJEJER VET NI?! Sa Emmy och tjejerna ställde sig i en ring.
- MIN SINGEL HAR REDAN SÅLT 2000 EXEMPLAR! JAG ÄR KÄND!
När Emmy sa det började dom hoppa och skrika som galningar.
- AH, jag kan inte fatta att du är känd! Sa Nattis emellan hoppen.
- INTE JAG HELLER! Skrek klara lite mer hyper.
Vi killar stod bara och skrattade, och efter en stund så lugnde dom ner sig och vi gick runt och kollade på saker. Som sagt, efter regn kommer solsken.

NAW! KOMMENTERA :D