JUSTINS PERSPEKTIV:

När jag såg Emelie öppna dörren såg hon helt förstörd ut, hennes ögon var illröda och det rann tårar längst henne kinder, jag tittade på hennes hand och upptäckte att hon höll i tidningen. *Helvete* Tänkte jag för mig själv. Jag skulle precis öppna min munn när Emelie sprang in i rummet och slängde sig på sängen och storgrät.
- EMMY VÄNTA! Låt mig förklara, skrek jag och sprang in i deras rum.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag kom in i rummet och såg Klara och Natalie som stod i ett hörn med öppna munnar, jag orkade inte bry mig om dom nu, utan jag ville bara prata med Emelie.
- Emmy snälla! Lyssna på mig! Sa jag och satte mig brevid henne i sängen.
- RÖR MIG INTE, DRA! Skrek hon i kudden.
- Emmy, snälla.. sa jag och kände hur tårarna börja rinna. Innan jag visste ordet av så sprang hon ut ur hotellrummet och in i hissen, jag sprang efter henne så snabbt jag kunde men hissdörrarna hann stängas.
- HELVETE! skrek jag för mig själv.
Jag tröck på knappen till hissen flera gånger, det kändes som en evighet så jag sprang till trapporna istället. Jag sprang det snabbaste jag kunde ner för alla 10 stycken trappor. När jag kom ner så var jag helt anfådd.
- Ursäkta mig hern, har du sett en tjej som är ungefär till axlarna på mig, brunt hår och en stor vit tröja på sig, det står bieber på ryggen? Frågade jag en kille i reception.
- Ja, hon sprang förbi här alldedes nyss, hon sprang ut ur dörrarna åt höger tror jag, sa han och log.
- Tack så mycket! Sa jag och sprang iväg igen.
Jag kom ut på gatan och såg Emelie längst ner på gatan, jag sprang efter henne allt vad jag kunde, hon sprang mot stranden. Jag sprang och sprang och tillsist kom jag ikapp henne när hon stod stilla på bryggan.
- Emmy, snälla du. Låt mig prata med dig? Sa jag och ställde mig bakom henne. Hon var helt tyst så jag fortsatte att prata,
- Jag sa sådär för att jag trodde du hatade mig, det lät så på dig igår. Jag vill inte mista dig, och om du ändå hatade mig så.. Varför inte säga att vi aldrig ens kände varandra? Sa jag och la handen på hennes axel.
- Jag hatar inte dig... Jag.. jag tror jag älskar dig. Sa hon och började gråta enu mer.
När hon sa det så förstod jag, hon ville bara inte mista mig. Jag måste ha betätt mig som en idiot.. Jag skämdes verkligen. Jag la handen runt hennes höft och snurrade runt henne mot mitt håll, hon la huvudet på min axel och grät.
- Emmy, förlåt.. Sa jag och höll om henne hårdare.
- Nej.. jag ska säga förlåt, sa hon och snyftade tyst.
- Nej Emmy, det är jag som ska. I morgon har jag en till konsert, du ska dit. Och uppträda med mig. Du ska sjunga med mig och vi ska berätta, att vi är ett par.

EMELIES PERSPEKTIV:

När han sa "att vi är ett par" så förstod jag ingenting, vi har träffats tre gånger ungefär, går inte det här lite för fort fram..?
- Justin, det kan vi inte göra. Vi har träffats tre gånger.. tror jag. Och jag sa att jag älskade dig, men iallafall. Det.. är inte det för tidigt? Sa jag och tittade på honom.
- Kärleken är aldrig förtidigt Emmy, jag vill ha dig, sa han och tog mitt ansikte i sina händer och kysste mig mjukt. Jag avslutade kyssen och tittade allvarligt på honom,
- Justin, är det verkligen rätt? Sa jag.
- Jag vill berätta Emmy. Fast då kommer ditt liv vändas upp och ner, det förstår du va?
- Ja det är klart.. Men.. Är du redo? Sa jag och tittade ut mot havet.
- Jag är alltid redo för dig, sa han och kysste min panna.
- Ja.. jag måste tänka på det, sa jag fundersamt.

Förlåt för det korta kapitelt,
Men ska dom berätta officeielt att dom är ett par? Eller ska dom vänta och ta det lugnt..? Om dom tar det lugnt blir det nog inte så mycket drama, men om dom berättar så... Bestäm ni!
KOM IGEN KOMMENTERA.