- Men vad tycker du om förlovning..? Sa han och svalde hårt.
Allt jag tänkte var "WTF"....

---

EMELIES PERSPEKTIV:

Jag stod tyst en lång stund och tänkte på Ryan, det var fel läge att tänka på honom.. Men jag hade inte berättat om kyssen enu, och om det var dags för förlovning.. Så måste jag.
- Du Justin? Sa jag och tittade på honom, jag såg att han stod och tittade på mig med stora förväntansfulla ögon.
- Ja...? Sa han och försökte att inte le för mycket.
- Jag måste berätta en sak...
Jag hann knappt säga klart innan min telefon ringde.
- Vänta måste ta det här, kommer snart! Sa jag och kysste han snabbt. Jag sprang ut i hallen och ut på alltanen sedan svarade jag.
- Ah hallå?
- Tja, det är Ryan..
- Oj, konstigt. Hej, sa jag och försökte att inte le.
- Vadå? sa han förvånat.
- Nej men.. Jag skulle nyss berätta för Justin, du vet..
- Aha.. Är det speciellt smart? sa Ryan oroligt.
- Jag måste.. Han tog upp en väldigt viktig grej och jag måste berätta innan jag kan svara på det han tog upp.
- Jag antar att jag måste berätta för Nattis med då.. Dem kommer hata oss.
- Jag vet, men jag hoppas.. Åh, fan vad svårt.
- Emmy, jag saknar dig.
- Snälla Ryan, säg inte så, det är för kompliserat.
- Men jag gör det..
- Jag med. Men vi får glömma det här, och berätta. Okej? sa jag strängt.
- Jaja.. Emmy, glöm mig inte bara.
- Hur ska jag kunna glömma min bästavän? Jag ringer dig sen.
- Okej, hejdå.
Jag la på och stod kvar en stund ute för att andas in ren luft, det kändes som min var smutsig. Jag var en lögnare, men Justin hade gjort samma sak i Hawaii, och den kysste betydde ingenting för honom, och det gjorde inte min och Ryans heller.. Eller?

JUSTINS PERSPEKTIV:

När Emmy sprang ut så lät hon orolig och det gjorde mig orolig. Ni alla tycker nog att det är förtidigt att förlova sig, men nej. Jag älskar Emmy på riktigt, och jag vill inte svika henne igen. Det är ju inte så att jorden går under bara för en förlovning..
- Hej darling! sa Emmy så plötsligt att jag ryckte till.
- Oj, blev du rädd? Sa hon sedan.
- Nej bara förvånad, märkte inte att du kom in igen!
- Okej.. Men jag måste berätta en sak, sa hon och svalde hårt, jag såg att det här var jobbigt för henne.
Jag log oroligt mot henne och satte mig ner vid köksbordet, hon satte sig mitt emot och tog min hand.
- Du vet när vi kom hem från Hawaii? Och du inte ens kysste mig. Då fanns Ryan där väldigt mycket för mig. Han och Nattis skjusade hem mig och Klara, och när vi kom till mitt hus envisades Ryan att hjälpa mig med väskorna upp eftersom jag inprencip grät då. Jag gick med på det och han la dom vi min säng, sedan kramade han om mig.. Och sen.. Kysstes vi, avslutade hon. Jag tittade upp på henne och såg att hon såg rädd ut.
Jag visste inte om jag skulle vara arg eller inte, Jasmine hade ju kysst mig. Och det hade Emmy inte brytt sig om.
- Jag kommer snart, sa jag och sprang ut i hallen och ut genom dörren. Jag kände att tårarna fylldes i mina ögon. Jag sprang ut i stallet och satte mig vid höet, jag kramade hårt om sametsasken jag hade i fickan.. Ringen.

CAITLINS PERSPEKTIV:

När vi satt i vardagsrummet och väntade på maten fick Christian en underbar idé, vi skulle gå till vårat spelrum i källaren och spela biljard så länge. Det tog ganska lång tid att göra maten, konstigt. Men ingen tänkte mer på det utan vi började spela och hade allmänt kul. Helt plötsligt slås dörren upp och in kommer en likblek Emmy.
- Emmy vad har hänt?! Skrek jag och sprang fram till henne.
- Jag berättade..
- Berättade vad? Sa Christian som nu också stod och höll i Emmy, det såg ut som hon skulle svimma vilket sekund som helst.
- Om kyssen, jag kysste Ryan när han hjälpte mig upp med väskorna till mitt rum.
- Var det därför det tog så lång tid... Sa Klara som stod en bit bort. Hon såg rädd ut, jag tror hon tyckte det var obehagligt att se Emmy såhär.
- Kysste du Ryan? Sa Christian och kramade om Emmy lite hårdare.
- Ja.. Eller, vi båda tog initsativet.
- Vad var det som fick dig att berätta för Justin? Jag menar, du har ju inte ens berättat för oss, sa jag och kollade på henne.
- Han.. Han ville förlova sig, tror jag.
- Aha... Sa Christian och tittade mot Klara.
- Visste ni två om att han skulle göra det? Sa jag förvånat.
- Ja.. Sa Klara med en tyst viskning.
- Aha.. sa jag.
- Gå efter honom så gör vi klart maten, sa Christian och hjälpte henne upp för trappan. Och jag och Klara gick in i köket så länge.

EMELIES PERSPEKTIV:

När jag kom upp i hallen igen och ut i luften så kändes det som om jag kom tillbaka till jorden igen. Jag började gå runt och leta efter Justin medans dom andra gjorde maten. Men jag hittade honom inte, jag skulle precis ge upp då jag hör något från höet i stallet. Jag sprang in dit och såg Justin sitta i höt med röda ögon.
- Förlåt.. Mumlade jag fram.
- Kom och sätt dig här, sa Justin och klappade på höt brevid sig.
Jag gick försiktigt fram mot honom och satte mig tätt intill honom.
- Jag kan inte vara sur på dig, för att när Jasmine kysste mig, så tog du det bra. Därför är jag skyldig dig att inte bli arg, men jag är förstås besviken. Men jag förstår ändå varför du gjorde det, jag menar.. Jag betedde mig som en idiot.. Sa Justin och tittade ner mot sina fötter.
- Så du menar att du förlåter mig? Sa jag förvånat precis när jag var nära gråten, men det försvann.
- Jag antar det.. Sa Justin och tittade upp mot mig med ett stelt leende.
- Förlåt Justin.. Sa jag och kysste honom. Vi låg i höt och kysste varandra tills jag märkte att det kittlade hemskt i näsan, jag var tvungen att resa mig upp hur snabbt som helst och nysa.
Justin började asgarva och jag med, han var glad igen.
- Är du allergisk mot hö? Sa Justin och glittrade med ögonen och sitt perfekta leende.
- Nja, lite, sa jag och log stort mot honom.
- Då kankse inte det här är så bra att göra här, sa Justin och tog min hand. Jag förstod ingenting men han ledde mig bort till dammen och sedan gick han ner på knä..

CAITLINS PERSPEKTIV:

När vi stod och gjorde mat fick jag en stark känsla av att titta ut genom fönstret ut mot bakgården, när jag gjorde det höll jag på att spricka av glädje.
- KOM OCH TITTA! Skrek jag till dom andra.
- Vadå? Sa Christian förvånat.
- HAN GÅR NER PÅ KNÄ! TITTA! Skrek jag yttligare en gång, och inom några sekunder så stod både Christian och Klara brevid mig och tittade.

JUSTINS PERSPEKTIV:

- Emmy, love of my life. Vill du förlova dig med mig? Sa jag och höll fram den blå sametsasken.
Hon tittade allvarligt på mig ett tag och jag trodde precis hon skulle säga nej då hon lös upp av ett leende.
- Absolut, självklart! Sa hon och höll fram sin hand. När jag hörde dom orden så höll jag på att smälta av den värme som spred sig i min kropp. Jag satte på ringen på hennes finger och den passade perfekt.
- Det kankse är förtidigt, But we gonna make it happend! Nu är du bara min.. Jag älskar dig Emelie Stevens, sa jag och ställde mig upp, hon slängde sig runt min hals och jag bar upp henne och våra läppar möttes i en perfekt kyss.

---

SÄG NU HELT ÄRLIGT VAD NI TYCKER.
någon kommenterade "hoppas dom inte skaffar barn"
Mitt svar på det: NEJ! inte ännu, verkligen inte haha.