- Vi älskar dig och det vet du, sa jag och log stort.

JUSTINS PERSPEKTIV:

När vi kom hem till Emmy såg blev vi häpna över hur fint det var i hennes nya lägenhet. Det var nytt och fräscht allting.
- Vilket najs place du skaffat! Sa Christian och gick direkt till kylskåpet.
- Christian, vad håller du på med? Sa Emmy och skrattade lite.
- Jag är hungrig! Sa han och log medans han tog en cola.
Vi skrattade åt honom och sedan satte vi oss i soffan och pratade. Emmy gick runt i lägenheten eftersom hon inte sett allting enu, det var ju första gången hon var här också.
När Emmy hade varit borta ett ganska långt tag hör vi hur hon skriker, vi alla får panik och springer till dit skriket kommer ifrån. Till sist hittade vi henne stå stilla på golvet i ett rum.
- VAD ÄR DET ÄLSKLING? Sa jag oroligt.
- Kolla mitt rum.. Det är... UNDERBART! Sa hon och slängde sig i sängen.
- Ta det lungt med såret i magen! sa jag och skrattade lite åt hur glad hon var.
- Jaja.. Vänta vad är det där för dörr? Sa Emmy och gick bort till en dörr i sitt rum. När hon öppnade den kom yttligare ett skrik.
- Fan sssshhhh, sa Christian och höll för öronen.
Caitlin, Klara och Nattis gick till dörren och tittade in, de började skrika och hoppa allihopa. Vi killar fattade ingenting.. Vi började gå mot dörren och kom in i en mega stor garderob.
- TITTA MIN GARDEROB! Jag visste inte ens att jag hade såhär mycket kläder och skor! Sa Emmy och sprang runt i den stora garderoben.
Efter ett tag så hade Emmy genomsökt varenda vrå i hela lägenheten, hon satte sig utmattad i soffan och log mot oss andra.
- Åh gud, jag älskar min nya lägenhet! sa Emmy stolt.
- Awesome, sa Caitlin och log stort.
- Våran flyg går hem redan ikväll.. Sa Nattis tyst.
- Va? Gör det.. Sa Emmy och tittade ledsamt på Nattis.
- Ja, sa Ryan och vågade knappt titta upp på Emmy.
Jag hade haft ögonen på Ryan hela kvällen, jag såg hur han småtittade på Emmy hela tiden, jag kunde inte avgöra ifall Emmy tittade tillbaka eller inte.. Men en sak vet jag, Ryan gillar Emmy, det syns.. Och undra hur han kommer ta förlovningen..

EMELIES PERSPEKTIV:

Kvällen hade varit otroligt svår, jag menar med Ryan. Det var så spänt mellan oss, helt sjukt. Förut hade vi skrattat tillsammans och så, men nu vågade han knappt titta på mig. Jag var kär i Justin, jag var förlovad med Justin. Justfan... Det visste inte Ryan och Nattis om.
- Juste, jag och Justin har något att berätta! Sa jag entuiastiskt.
- Jasså? Sa Nattis och lös upp medans Ryan fortfarande satt med huvudet neråt. Jag tog Justins han och sedan berättade jag.
- Vi har förlovat oss! Sa jag och kände hur Justin hoppade till och tittade på mig osäkert.
- GRATTIS! Sa Nattis och flög upp och slängde sig runt våra halsar och kramade oss.
- Tack! Sa jag och Justin samtidigt. Jag tittade bort mot platsen där Ryan suttit men såg honom inte..
- Jag kommer snart.. Sa jag och tittade på Justin, han tittade mot Ryans plats och sedan tittade han på mig.
- Jag ska bara prata.. Sa jag och log, Justin log osäkert sedan sprang jag iväg upp för en trappa och sedan kom jag ut på takbalkongen, han stod en bit från jazzucin och tittade ut mot stan.
- Där var du.. Sa jag och ställde mig brevid honom. Jag kände hur han osäkert stod kvar.
- Det som hände, är förbi.. förstår du? Sa jag och tittade på hans ansikte. Jag såg hur det rann en tår ner från hans öga.
- Gråt inte Ryan, sa jag och ställde mig och krama om honom. Han besvarade kramen och så blev vi stående ett tag.
- Det är inte så att jag inte älskar Nattis, men du är speciell, sa han tyst och satte sig på en stol.
- Det är du med, men jag älskar Justin.. Jag var bara förvirrad när jag lät det där hända, sa jag och satte mig brevid honom.
- Jag vet, det är svårt, jag får jätte lätt känslor för någon som jag har kysst.. Sa han och tittade på mig med tårar i ögonen.
Jag tittade undrande på honom, sedan pussade jag honom på munnen. Inte för kärlek, som en kompis mer.
- Nu släpper vi det här, okej? Sa jag och log. Han torkade tårarna och log mot mig,
- Ja, jag ska. Kom nu, sa han och reste på sig.
Vi gick ner till dom andra igen som tittade på oss, de log osäkert mot oss.
- Det är löst nu, ingenting hände och ingenting kommer hända.. Sa jag och log stort. Dom drog en lättande suck och sedan var vi tvugna att köra Nattis och Ryan till flygplatsen.
När vi väl var där så log Nattis mot mig.
- Jag antar att vi kommer ses mindre nu, eftersom du bor här och så.. Sa hon och kollade på mig.
- Antagligen, men du får komma hit när du vill, det vet du va? Sa jag och kramade henne.
- Absolut, vi får höras på telefon så mycket som möjligt, sa hon och tog sitt bagage och gav det till flygpersonalen.
- Ja, ha en bra flygresa! Sa jag och kramade om henne igen och sedan kramade jag Ryan.
- Vi hörs! Sa han och gick in i gaten mot flygplanet.
- Ja! Hejdå! Sa jag och tog Justins hand medans jag vinkade hejdå med den andra. De log en sista gång och sedan gick de på flyget.
- Jag älskar dig Justin, det är dig jag vill ha. Du får inte tro något annat! Sa jag och log mot honom.
- Jag älskar dig med, sa han och kysste mig.
- Lovebirds, nu drar vi hem till er och käkar en fet pizza! Sa Caitlin och hoppade på oss.