Jag hoppades till gud att jag hade rätt, hur fan ska det här lösa sig?

---

JUSTINS PERSPEKTIV:

Dagarna gick ganska långsamt, det var nu bara några dagar kvar innan vi skulle ut på vår turné, Emmy hade ringt till skolan och sagt att hon inte kommer de två dagar innan konserten till skolan heller, hon hade gått ner i en ganska jobbig period, hon åt, spydde och åt. Jag försökte hjälpa till så gott jag kunde, men helt ärligt började jag tappa orken. Dessutom så bråkade vi nästan hela tiden. Jag kunde inte ens be mamma om råd, för Evelyn och mamma var i Italien. Nu kom jag på.. Usher!
Jag tog min telefon och gick upp på taket, sedan slog jag Ushers nummer, som tur var svarade han.
- Usher?
- Tja brooo.
- Hej bieber! Hur äre, fan vad länge sen jag hörde från dig!
- Jorå, det är helt okej.. Eller egentligen inte.
- Nja, jag har trott att det varit nånting, jag har inte hört från dig eller Emmy på flera veckor och ingen har sett er på en vecka.
- Nej precis.. Men Emmy är gravid.
- DU SKÄMTAR?
- Nej, hon är snart i femte månaden.. Eller i Oktober, den femte. Då är det fem månader exakt.
- Hur mår Emmy?
- Hon mår inte så bra, det är väldigt jobbigt för henne. Jag vet int ens hur vi ska göra, dessutom ska vi gifta oss...
- GIFTA ER?! Vafasen har jag missat egentligen.
- Jo, på nyår.. Då är hon ju i sjunde månaden.
- Jo, men alltså.. Hur blir det i turnén?
- Vi åker, alltså Emmy också. För hennes biljetter är ju redan slutsålda i varenda stad vi ska till..
- Ja precis, men hörru! Jag ska snacka runt lite, satt det inte kommer ut på fel sätt menar jag. Är hon redo att berätta?
- Ja, det är hon.. Men nu måste jag gå, för nu ropar hon här.
- Okej, hälsa hjärtligt från mig!
- Absolut! Bye.
- Tjaoo.
Jag la på och suckade innan jag gick ner i lägenheten ígen, när jag kom ner så satt Emmy i soffan och såg ut som The grudge, hon var så irriterad på allt och alla. Dessutom låg det disk i hela lägenheten och pizza kartonger överallt.
- JUSTIN! Sa hon irriterat.
- Jaaaaa älskling....
- Jag är törstig..
- Du kan inte hålla på såhär någo mer, gå och lägg dig och fundera, sov bort det irriterande. Jag klarar inte mer annars.
- Vafan menar du?
- Ja, gör det..
- Aja okej, visst...

EMELIES PERSPEKTIV:

Jag kände själv hur mitt humör förändrades för varje dag som gick, jag ville absolut inte vara elak, men jag kunde inte styra över det.. Allt var så förändrat, och barnet, det gjorde ont så fort den sparkade och jag hade svårt och sova just för att det rörde sig så mycket.
- JUUUUSTIN! Skrek jag när jag tyckte att han varit borta för länge. Jag hörde inget svar mer efter en stund kom han ner från taket.
- Jaaaaa älskling....
- Jag är törstig..
- Du kan inte hålla på såhär någo mer, gå och lägg dig och fundera, sov bort det irriterande. Jag klarar inte mer annars.
- Vafan menar du?
- Ja, gör det..
- Aja okej, visst...
Till slut gav jag med mig, jag ville absolut inte att Justin skulle lämna mig. Det sista jag tänkte innan jag somnade var "När jag vaknar ska jag vara glad, för både min, Justins och barnet skull."

JUSTINS PERSPEKTIV:

När Emmy äntligen somnade bestämde jag mig för att röja upp i lägenheten, jag började med att diska och slänga alla gamla matrester. Sedan tog jag alla tvätt och började tvätta, samanlagt hade jag tvättat 7 stycken maskiner. Helt sjukt.. När jag diskat och tvättat så hade jag hållt på i 4 timmar och Emmy hade inte vaknat, skit samma.. Klockan var bara runt 18:00. Jag tog fram damsugaren och damsög allting, sen torkade jag av bord och stolar och kylskåp, sedan puffade jag till kuddarna i soffan. Sedan slängde jag mig utmattad i soffan. Just fan, middag.. Bara upp igen.
Jag tittade i frysen och hittade lax, sedan i kylen fast det potatis, det fick bli laxfilér och poatis i ugn.

När maten började bli klar kom Emmy ut och såg ut som en helt ny människa, hon hade duschat för första gången på flera veckor kändes det som, sedan hade hon lagt på ett tunt lager mascara och satt på sig rena kläder.
Hon tittade på mig med världens leende och sedan kom hon emot mig och slängde sig i min famn.
- Förlåt babe, sa hon och kysste mig ömt.
- Ingen fara älskling..
- Jo, det är det.. Jag förstår inte varför du har stannat kvar hos mig..
- För att du och jag ska ha ett barn, och vi ska gifta oss. Emmy älskling, jag älskar dig så det gör ont.
- Jag älskar dig, åh vad jag älskar dig! Sa hon och kramade om mig lite hårdare.
Jag log och andades in hennes lukt, sedan kände jag hur både min och hennes mage kurrade.
- Maten är klar, kom nu mina älsklingar! sa jag och klappade på magen.
- Jag älskar dig, tack för du finns babe, sa hon och slog sig ner på stolen. Äntligen var allt sig likt.

---

Förlåt för bad uppdate, men som några av er sagt.. Jag har tröttnat på att skriva. Inte helt, men bara ibland. Känns inte som bloggen går framåt. Men jag ska absolut inte sluta, jag ska göra som Emmy.. Försöka hitta tillbaka.
kommentarer?