- Nämen! Självaste Justins bieber, vi kan sänka priset till 8000 om du vill! Sa tjejen i kassan. Jag sa inte nej direkt haha, så jag gick med på det och skrev på ett kvitto och sen gick vi ut. När vi var ute i luften kom Emmy tillbaka.
- Oj.. Konstigt, sa hon.
- Jag fick bara betala 8000 för klänningen, sa jag och fortsatte gå.
- Va?!? Shit alltså, jag vill vara dig, sa hon och kysste mig. Vi fortsatte ner på gatan och gick in för att köpa lite hårprodukter, ansiktsvatten, badskum, underkläder osv.. När vi gått på stan nästan 4 timmar började vi tröttna och gick mot bilen.
- Tack älskling, det här var den bästa dagen i mitt liv, eller nej, det var när jag träffade dig! Sa hon och log.
- Hahha aw! Sa jag och kysste henne.
När vi närmar oss bilen så ser vi att det sitter någon på min bil, när vi kommer tillräckligt nära så ropar "den"
- Nämen Hej! Oj vilket sammanträffande! Och gör världens smile.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag vänded mig mot Emelie och såg att hon tittade irriterat på mig, jag tittade på henne med en "förlåtblick" och hon log lite mjukt.
- Jasmine, varför sitter du på min bil? Sa jag irriterat.
- Nej men jag gick här på stan, och tänkte på dig, men trodde du inte var här i New York, så fick jag syn på din bil, och jag tänkte fråga om du ville gå ut och fika med mig. Men du hade tydligen med dig henne, sa Jasmine och bitchblikade Emelie.
- Lägg av Jasmine, du vet att jag älskar Emelie, sa jag och tog påsarna ur Emelies hand och la dom i bagageluckan.
- Det tror faktikst inte riktigt jag på, jag menar hon ser ju ut som... Jasmine hann inte prata klart innan jag såg hur det kokade i Emelie och hon sprang fram mot bilen med knytkäven i luften.
- SLUTA! Skrek jag och sprang fram till dom och drog i sär dom.
- Hon är fan sjuk i huvudet, sa Jasmine och hoppade ner från bilen. Jag släppte Emelie och vände mig om mot bilen för att gå in i den. Jag vände mig tillbaka för att säga en sak till Emelie då jag ser att hon står en bit bort ungefär tre centimeter från Jasmines ansikte.

EMELIES PERSPEKTIV:

När Justin vände sig om igen kunde jag inte låta bli, jag sprang efter Jasmine, jag skulle inte slå henne såklart. Jag drog tag i hennes arm och höll fast henne så mitt ansikte var tre centimeter från hennes, jag tittade i hennes ögon och sa ,
- Om du någonsin rör Justin, då jävlar! Och du kan låta oss va, fattar du?! Hon tittade på mig med ett hånfullt leende,
- Han kommer ändå gå tillbaka till mig sen, sa hon och vände på klacken.
Jag blev så arg att jag bara ville slå ner henne, jag menar, jag hade boxats enda sen jag var 4 år, men slutade för ett halvår sen när jag började att sjunga. Jag kände hur adrenalinet sprida sig som en löpeld i kroppen, jag var tvungen att slå nånting, så jag satte mig ner på marken och slog näven i asfalten allt vad jag hade, det gjorde inte så ont egentligen, men jag började blöda på knogarna.
- Emelie vad håller du på med?!? Skrek Justin och kom emot mig.
- Backa Justin, kom inte nära mig nu, sa jag tyst.
- Vad är det älskling? Sa han och försökte krama mig.
- BACKA! Skrek jag och började gå runt i stora cirklar för att lugna ner mig, det sista jag ville göra var att slå Justin. Men allt jag tänkte på var att smälla till någon, jag kommer ihåg hur jag älskade boxningen, det var pappa som lärde mig. Jag stod och andades in och ut och efter ett tag "kom jag tillbaka till jorden". Jag tittade ner på mina knogar och såg att det rann ganska mycket blod.. Jag tog av mig min kofta och lindade den runt handen sedan gick jag fram till Justin igen.
- Förlåt.. Sa jag och tittade på honom. Han tittade ner på min hand och såg att blodet redan hade kommit igenom koftan.
- Varför. Vad hände? Sa han och såg ledsen och orolig ut.
- Det spelar ingen roll, sa jag och försökte le.
- Vi måste iallafall till sjukhuset och tittade det där, sa Justin och lät fortfarande lika orolig. Jag sa ingenting utan gick bara bort till bilen och satte mig, sen åkte vi till sjukhuset.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag förstod ingenting, Emelie hade totalt flippat men ändå så glittrade hennes ögon som om hon var världens lyckligaste. När vi åkte mot sjukhuset så sa jag inte så mycket, jag var ganska chokad. Vi svängde in på infarten vid akuten och klev ur bilen, Emelies vita kofta var nu helt röd, vi gick igenom entrén och fram till receptionen.
- Hej jag heter Emelie Stevens, och jag har gjort illa handen, sa Emelie och visade upp sin hand.
- Nej men herregud! Jag skickar Dr Avery in till rum 254, det är bara gå ner längst ner i korridoren, sa tjejen i receptionen och pekade. Vi log och tackade och fortsatte gå, jag ställde mig vid Emelies vänstra sida och tog hennes vänster han i min, eftersom högerhanden var helt mosad. Vi kom in i ett halvstort rum, och Emelie satte sig på sängen och tog bort koftan, efter ett tag kom den in en kille i tjugo årsåldern med muskliga armar, Emelie reste sig upp med ett stort leende.
- AVERY! Tjaaa! Sa hon och gjorde ett hemligt handslag med honom.
- Tja tjejen! Skämtar du, har du gjort det igen?! Sa han och skrattade.
- Jag slog asvalten den här gången, sa hon och skrattade enu mer.
- Va vad hände?! Sa han och log.
- Det var en dryg tjej och jag blev arg, men kunde inte slå henne.. Sa Emmy och skrattade enu mer.
- Hahaah hur började du blöda då? Sa han och log lite.
- Jag blev skit arg och kände adrenalinet så slog näven i asfalten, sa Emmy och log. Jag hostade lite så dom skulle märka mig, eftersom jag kände mig ganska utanför.
- Oj förlåt, det här är min pojkvän Justin, sa Emelie och log mot mig. Jag som fortfarande inte fattade nånting försökte le tillbaka så gott de gick.
- Åh, ser att du har lyckas bra! Justin bieber, sa han Avery och blinkade till mig. Jag kunde inte låta bli att skratta lite, jag reste mig upp och hälsade.
- Hej, jag heter Justin som du kankse förstod, sa jag och log mot Avery.
- Tja mannen! Sa han och slog till mig lätt på axeln.
- Tja, sa jag och log.
- Nåväl, jag ska titta på din hand och se hur det ser ut den här gången, sa  Avery och vände sig mot Emmy.
- Ja gör det, sa hon och sträckte fram handen.
- Hahahaha Emmy du har gjort det igen, den här gången måste jag sy 9 stygn vad jag ser, sa Avery och rullade över med stolen bor till ett skåp och tog fram en spruta och lite tråd.
- Ursäkta men vad är det som händer, hur många gånger har du varit här Emmy, jag förstår ingenting, sa jag förvirrat och tittade på henne.
- Hundratals gånger, har sytt höger handen tusen gånger nu känns det som, sa hon och log mot mig.
- Varför? Sa jag och tittade på henne.
- Innan jag började sjunga, så höll jag med på en annan grej som jag började med när jag var 4 år. Pappa lärde mig, sa hon.
- Jaha.. Vadå? Sa jag oroligt.
- Jag var boxare, sa hon och tittade på mig...

HUR TAR HAN DET? :)