- TJOOOOOOHOOO! Skrek Ryan som en tant.
- Du låter som en tant Ryan, skrek Justin.
- Hhahahahaahah! Ja det gjorde han, sa Klara och la fram sin handduk. 
Vi låg på stranden och pratade en stund och tog massor med bilder, det var mysigt. Det kom fram fans då och då och ville ta bilder. Det gjorde inte så mycket, det var bara mysigt.
- Jag älskar dig gumman, sa Justin och log. Sedan sprang vi ner till vattnet allihopa.

EMELIES PERSPEKTIV:

På kvällen kom vi tillbaka till hotellet, vi bestämde oss för att beställa upp mat på rummet och sedan bara ta det lugnt, eftersom flyget hem skulle gå tidigt i morgon så blev det bäst så.
- Jag måste hem direkt i morgon, och killarna med.. Men vi kör er tjejer till New York först, sa Justin och log fast han ändå såg ledsen ut.
- Jag kommer sakna dig, sa jag.
- Jag vet, men jag ska bara hem och hämta lite kläder och så, sen kommer jag tillbaka redan i övermorgon eftersom du har din skivsagnering då, sa Justin och log igen.
- Bra, sa jag och kysste honom.
När maten kom upp så satte vi på en film. Det fick bli "Gran Torino" sjukt bra film verkligen! Till och med Justin tycker om den, fast den är faktiskt inte så tjejig. Eller inte alls egentligen. Men bra är den iallafall, och i slutet grinar jag ju såklart sönder.
- Emmy, gråter du? Sa Justin och tittade på mig.
- Jaaaaa! Det är så sorligt, han bara.. Åh, sa jag och skrattade lite.
- Du har humörsvägningar! Sa Justin och skrattade åt sin tråkiga kommentar.
- Justin? Vi ska leva tillsammans föralltid va? Sa jag och tittade allvarligare på honom.
- Va? Ja absolut, sa han och tittade frågande på mig.
- Love of mine, someday you will die, but I´ll be close behind, I´ll will follow you into the dark, sa jag och tittade på honom.
- Varför säger du så? Sa han och tittade på mig som ett frågetecken.
- Därför, att någondag kommer du dö, och då följer jag med dig, sa jag och kysste honom. Han avbröt kyssen och tittade på mig en stund, sedan la han mig ner i soffan och la sig på mig, jag kände hans andetag mot min kropp.
- Emmy, säg inte så. Jag lämnar dig aldrig, sa han och kysste mig. Han kysste mig passionerat med medkänsla, jag kände att han blev lite ledsen över det jag sa. Men det skulle jag försöka ändra på, jag ville inte att han skulle ta det på fel sätt.
- Lägg dig ner, sa jag och tittade på honom. Han gjorde som jag sa, och han tog av sig sin tröja samtidigt som jag tog av mig min, eftersom jag inte hade bh på mig så var jag nästan helt naken. Förutom de små sovshortsen jag hade på mig. Jag kysste han passionerat och sedan kysste jag honom över hans bara kropp. Jag rös av känslan av att känna hans andetag mot mina bröst. Jag tittade upp i hans ögon och såg hans glittrande ögon titta på mig, han såg lycklig ut. Väldigt lycklig ut.
- Emmy, jag älskar dig. Jag älskar dig så himla mycket, sa han och satte sig upp. Jag la mig ner där han legat tidigare och kände hur han drog av mina shorts och såg hur han tog av sig sina byxor och kalsonger, sedan tog han på sig en kondom och jag kände hur han trängde in i mig. Det var en härlig känsla.
- Jag älskar dig med Justin, viskade jag fram och kände hans tunga kropp mot min.

JUSTINS PERSPEKTIV/NÄSTA DAG:

När vi kom fram till flygplatsen var klockan runt 07:00 men det stod ändå jätte mycket fans där, både mina och Emmys. Vi skrev kankse tre autografer var innan det spårade ut och Kenny fick lyfta bort oss båda två medans Christian och dom andra sprang bakom. Det var ganska jobbigt att fansen höll på så mycket nu på morgonen. Jag menar, mitt morgonhumör är inte det bästa.
- FÖR I HELVETE! JAG ORKAR INTE! Skrek jag och slog näven i väggen.
- Justin lugna ner dig, dom var bara glada att se oss, sa Emmy och log.
- SE OSS?! MIG MENAR DU, DU ÄR INGEN! Skrek jag och blev enu mer irriterad.
- Vafan sa du? Sa Emmy och tittade på mig med sorgsna ögon.
- DU HÖRDE VAD JAG SA! Skrek jag och gick på flygplanet.
- Fan Justin lugna ner dig, ser du inte att bruden blir ledsen?! Skrek Ryan lite lätt åt mig.
- Som om jag bryr mig, jag orkar inte vara snäll hela tiden, sa jag och satte mig framför tvn.

EMELIES PERSPEKTIV:

Fan jag orkade inte hålla på och bråka nu, så jag gick upp och la mig i sängen i stället. Jag kan ändå inte fatta att han sa sådär. Helt plötsligt kom Ryan upp till mig när planet lyfte. Han satte sig vid mina fötter.
- Dom andra tittar på film.. Tänkte om du ville ha sällskap? Justin, har haft två jobbiga veckor tror jag, eller jag ska inte leka terapeft men ville bara få dig på bättre humör, sa han och jag hörde hur nervös han lät.
- Tack Ryan, det var shysst av dig! Sa jag och satte mig upp och kramade honom. När jag kände hans armar runt mig var det en sådan värme emellan oss att jag själv blev generad, han famn var så välkomnande mjuk så jag förstås verkligen varför Nattis är kär i honom..
- Ska du följa med ner? Resan tar ju ett tag.. Sa Ryan och släppte mig.
- Eeh.. nej jag sover nog lite, sa jag och log generat. Han log tillbaka och gick ner igen.
Vafan hände nyss?

RYANS PERSPEKTIV:

Okej, det där var väldigt konstigt, när jag kramat Emmy så var det som att komma till en annan värld, det var jätte speciellt. Justin har verkligen tur.. Fast vad konstigt han betätt sig idag..
- Okej vad tänker du på? Sa Nattis när jag satte mig brevid henne.
- Nej ingenting alls, jag bara.. Fundera lite, sa jag och kysste henne.
- Okej, men jag ser att det är nånting, men du behöver inte berätta! Sa hon och log stort.

Efter några timmar var vi äntligen framme, jag och Christian bestämmde oss för att stanna i New York iallafall, det var trots allt sommarlov och vi ville umgås så mycket med tjejerna som möjligt. Justin därimot var sur och kysste inte ens Emmy hejdå när vi gick av flyget. Jag såg att Emmy blev ledsen och gick fram och viskade "Det är bara ringa mig om du vill prata, jag känner Justin, han har det bara lite tufft. Jag finns för dig Emmy." När jag kände hennes hår som kittlade mot min näsa blev jag helt varm. Vad var det som hände? Hon tittade på mig och log blygt, och det gjorde mig enu mer varmare, det hettade om kinderna också, så jag gömde mig i tröjan för att Nattis inte skulle se, och det verkade hon inte ha gjort eller. Tur.
Eftersom Nattis hade sin bil stå på parkeringen så åkte vi alla med henne. Vi skjusade hem Emmy och hon tackade för allt, jag följde henne till dörren. Nattis verkade inte misstänka nånting, men jag ville bara vara Emmy nära..
- Jag följer Emmy till dörren, hon är ledsen över Justin du vet.. Sa jag och kysste Nattis.
- Absolut! Snällt, sa hon och log.
Jag gick ur bilen och hjälpte henne med väskorna, sedan gick vi bort mot hennes dörr.
- Jag kan hjälpa dig att bära upp väskorna på rummet, dom är ganska tunga! Och det ser inte ut som din mamma är hemma.. Sa jag och tittade mot uppfarten där det antagligen skulle stått en bil ifall Evelyn var hemma.
- Åh tack vad snällt! Nej.. Hon är på resturangen och jobbar, sa Emmy och hängde av sig jackan i hallen. Sedan fortsatte hon upp för trappan och in i ett litet rum.
- Du kan lägga väskorna vid sängen där, sa hon och pekade.
- Okej.. Sa jag och gick och la väskorna där. Sedan gick jag fram och kramade Emmy, av ren reflex.. Men jag kände att hon kramade om mig också. Sedan tittade hon upp på mig och innan jag visste ordet var möttes våra läppar i en mjuk kyss.
- Eh, oj vänta! Nej.. Äh, du kanske ska gå.. Sa Emmy och tittade ner generat.
- Ja absolut.. Det, är nog bra, sa jag och sprang ut ur rummet och ner för trappan. När jag kom ut i bilen så tittade Nattis på mig.
- Hemskt lång tid det tog..
- Jag hjälpte henne upp med väskorna, dom var sjukt tunga! Sa jag och hoppades på att låta övertygande.
- Aha! Sa Nattis och log stort igen.

På kvällen när jag skulle sova så fick jag ett sms, jag tittade på diasplayen och såg att det var från Emmy.
"Hej, förlåt för förut.. Men, ärligt.. Jag gillade det, jag undrar om du vill följa med mig på skivsagneringen i morgon, som en kompis förstås! Justin kunde inte komma sa han, kram Emmy."
Jag svarade direkt och skrev:
"Absolut så följer jag med! Som en kompis.. Jag gillade det också, men vi berättar inget för någon.. Ses i morgon, godnatt kram" Jag skickade iväg meddelandet och fick genast svar.
"Okej, bra. Godnatt"

EMELIES PERSPEKTIV/DAGEN EFTER:

När jag äntligen var klar med sminkningen och klädvalet hör jag hur det tutar utanför. Jag tittade ut och såg Ryan stå utanför Nattis bil och vinka. Jag sprang ner för trappan och ropade hejdå till mamma och sedan ut i Ryans famn.
- Tack för du kom! Sa jag och log stort.
- Tack för inbjudan! Sa han och log.
När vi kom fram till den stora byggnaden där vi skulle möta Usher så var det jätte mycket folk! Vi åkte runt in i en gränd och gick in en bakdörr. När vi kom in mötte jag Usher.
- Hej gumman! Fan vad snygg du är! Är du taggad? Sa han och kramade om mig.
- Absolut! Det var jätte mycket folk där ute. Sa jag och log stort.
- Jag vet! Dom är här för din skull, sa han och log stort.
- Ja.. Helt sjukt! Sa jag och log.
- Men tja Ryan! Jag trodde Justin skulle komma! Sa Usher och log.
- Han är jätte konstig, han är bara sur och skriker på mig hela tiden, så Ryan följde med som en kompis! Sa jag och log.
- Aha! Sa Usher och ledde oss till ett bord där jag skulle sitta hela dagen och signera skivor. Det låg en hög med min singel. Och sen var det minst hundra flaskor vitaminvatten.

Efter några timmars skivsagnering så började jag bli otroligt trött i handen, men det var jätte mycket folk kvar som stod i kö. Men det var ändå roligt, för det var fans i alla storlekar, små som stora.
Helt plötsligt ser jag en person trycka sig igenom folkmassan, jag suckade högt och tittade på Ryan som satt vid min högra sida och spelade på min lilla laptop.
- Vafan gör han här? Sa Justin och lät fortfarande sur.
- Han är min kompis! Sa jag och log.
- Aha.. Sa Justin irriterat.
- Varför är du här om du är himla sur, Emmy blir fan ledsen! Sa Ryan.
- DU SKA INTE SÄGA TILL MIG VAD JAG SKA GÖRA OCH INTE! Skrek Justin och blev enu argare. Jag såg hur Justin gick emot Ryan med näven i luften och helt plötsligt låg Ryan på backen.
- JUSTIN VAFAN! Skrek Usher som kom ut bakifrån scenen jag satt på. Alla fans var hysteriska.
- Jag kan inte fatta att du har förstört min första skivsagnering, sa jag och sprang iväg och kände hur tårarna började rinna...