- Nej, berätta.. Sa han och grät..

---

EMELIES PERSPEKTIV:

Jag visste inte om jag skulle berätta eller inte. Jag stod helt tyst i Justins famn och upptäckte att hans tröja blivit blodig, allting gjorde så ont. Både fysiskt och psykist.
- Din tröja är blodig, vänta jag ska hämta en trasa och ta bort det.. Sa jag som helt förlamad.
- Emmy, lägg av.
- Men jag ska fixa det, vänta.. Sa jag och började gå mot köket.
- EMMY! Kom hit, det spelar ingen roll, kom och sätt dig i vardagsrummet med mig så pratar vi.
Jag gjorde som han sa, vi gick in i vardagsrummet och satte oss. Sedan tog jag ett stort andetag och började berätta, från att jag gick härifrån och hur dom skrek slampa och fråga om jag var bebisens flickvän. När jag var klar kändes det som en sten lyfts från hela mig, det fysiska onda var inte borta, men det psykiska.
- Det är mitt fel.. Det är mitt fel, sa Justin som nu var helt likblek.
- Nej, älskling. Det är inte ditt fel, lägg av..
- Jo, dom frågade om du var min flickvän..
- Och?
- Dom gjorde det mot dig för att såra mig, det var haterz Emmy.
- Jaha, och? Det är ändå inte ditt fel, det var ju inte du som gjorde det.
Helt plötsligt avbröts både jag och Justin av att någon kommer in och tänder lampan, jag fick panik efter som jag satt i bh helt blåslagen.
- EMELIE VAD HAR DU GJORT? Skrek Jermery som nu stod brevid soffan.
Jag svarade inte, utan jag började bara gråta igen och slängde mig ner på golvet och satte mig i ett hörn där det var mörkt och kallt. Allt sved, allt gjorde ont. Jag hörde bara mina egna tankar, samtdigit som jag hörde ord som viskanden, jag förstod att Justin berättade. Jag satt bara tyst och gned mina armar mot varandra för att försöka sluta känna smärtan jag kände, men det hjälpte inte.. Helt plötsligt blev allt svart.

JUSTINS PERSPEKTIV:

När pappa kom ner så kändes allt bättre, Emmy slängde sig ner på golvet och satte sig i ett hörn och gungade fram och tillbaka.
- Det var några killar som slog henne, hon gick och handlade. Jag sa att jag skulle följa med, men hon vägrade låta mig.. När hon kom hem gick hon på toa, sedan gick hon ner i hallen för att hämta sitt smink tror jag och då stod jag där.. viskade jag fram.
- Va.. Nej men gud, vi måste till sjukhuset med henne! Sa pappa. Helt plötsligt hördes en duns och Emmy föll till backen, hennes ögon var stänga med hela kroppen skakade som om hon hade ett anfall.
- JUSTIN! RING EN AMBULANS! Skrek pappa medans han sprang fram till Emmy. Jag visste inte vad jag skulle göra, allt spelades upp från Hawaii igen, jag ville inte förlora henne. Jag har redan haft tur en gång, det kankse inte blir så denhär gången. Jag måste ringa en ambulans.
- Hej, jag heter Justin bieber! En ambulans tack! FORT.
- Vad har hänt?
- EN TJEJ ÄR AVSVIMMAD OCH MISSHANDLAD! KOM FORT SA JAG JU.
- Oj, okej, en ambulans är påväg.
När samtalet var avslutat satte jag mig ner för att andas, jag ville inte att nånting skulle hända. Jag bad till gud flera gånger om, och efter ungefär tio minuter kom ambulansen. Pappa hjälpte till att lägga upp på Emmy på båren, sedan fick både pappa och jag följa med till sjukhuset. Jag tog fram min mobil och såg bilden.. Den första bilden som blev tagen på mig och Emmy, det var innan vi blev tillsammans. Då vi bara kramades, men jag kände ändå en stark känsla redan då. (sebildovan.)

Efter många timmar på sjukhuset bestämde jag mig för att ringa till Caitlin, jag ville ha hon och Christian här, det vet jag att Emmy också vill. Jag tog upp min telefon och ringde.

CAITLINS PERSPEKTIV:

Jag satt i soffan med Christian och Klara när min mobil ringde, det var Justin. Gud vad roligt, då kankse jag fick prata lite med Emmy.
- Ah Caitlin?
- Tja det är Justin, sa Justin med en ledsen röst.
- Har det hänt något? Du låter så ledsen..
- Jag är på sjukhuset, Emmy är inne på operation. Hon har blivit misshandlad på grund av mig... Sa han och började gråta.
- VA?! Skrek jag så att Christian och Klara hoppade till, nu grät jag också.
- Ja.. Sa Justin och grät enu mer.
- Vi är där om två timmar. Ring oss ifall hon vaknar upp, puss!
Jag la på, först hittade jag knappt den rödalur knappen efter som mina ögon var översvämmade med tårar. Jag satt en stund och grät, tills Christian tog min hand och frågade vad som hänt.
- Vi ska till sjukhuset, Emmy har blivit misshandlad..

---

Sorry for bad update, men det var ju skola idag för första gången på flera veckor.. Men mera i morgon OM NI KOMMENTERAR :)