- Vi ska till sjukhuset, Emmy har blivit misshandlad..

---

CAITLINS PERSPEKTIV:

Påvägen till sjukhuset satt vi alla helt tysta, Christian och Klara snyftade då och då eftersom de hade gråtit, men nu verkade det som alla tårar var slut. Jag själv kunde inte gråta längre, tankarna bara snurrade i mitt huvud på hur det skulle gå. Och den största frågan var varför.

Efter två timmars körning var vi äntligen framme. Vi hoppade ur bilen och låste dörrarna, sedan sprang vi hysteriskt in i sjukhuset till hissen. Efter några minuter var vi högst upp på intensiven och gick fram till Justin som satt med huvudet mellan knäna.
- Hej bieber.. Sa jag tyst och såg hur hans huvud lyftes sakta.
- Hej beadelss.. Sa han, hans ögon var röda och svulla, man såg att han hade gråtit.
- Har du hört något? Sa jag och satte mig ner brevid honom.
- Nja, hon är inne på operation nu. Det var något med en inre blödning i magen. Läppen fick dom sy två stygn i, annars har jag inte hört så mycket mer. Pappa åkte nyss, sa han och såg ledsen ut.
- Det ordnar sig, sa jag och kramade om hans hand. Han log stelt mot mig, jag försökte le tillbaka för att visa mig stark. Men det var omöjligt, jag visste inte om Emmy skulle klara sig.

RYANS PERSPEKTIV:

Efter 3 veckor så hade jag landat på jorden igen. Mina känslor för Emmy hade svalnat och jag hade inte hört av henne på de 3 veckor som gått. Nattis var besviken på mig i början och jag fick vara utan henne i nästan 2 veckor. Det var svårt, men till sist kom hon tillbaka helt röd i ögonen och bad mig ta tillbaka henne. Jag lovade att aldrig göra om det.

Jag vaknade på morgonen och det var en Torsdag, Nattis låg och sov brevid mig och jag bestämde mig för att göra frukost åt henne. Så jag smög ner i hennes kök och gjorde i ordning te och mackor.
När jag kom upp hade precis Nattis vakna, hon log stort mot mig.
- Åh, vad gullig du är!
- Jag älskar ju dig, sa jag och log som ett fån.
- Kan inte vi gå och bada idag? Sa hon och satte sig upp.
- Jo absolut, sa jag och satte mig på sängen.
Vi åt vår frukost och efter det packade vi och gick ner på stranden. Klockan var runt 12:00 och det var dövarmt ute.
- Vi badar, jag dör i den här värmen! Sa Nattis och drog av sig linnet och drog i mig. Vi sprang ner i vattnet och plaskade runt för fullt. Efter ett tag tröttnade vi och gick upp, vi låg och solade en stund då Nattis telefon ringde.
- Ah hallå? Sa hon och såg glad ut. Det var någon i andra änden som pratade och helt plötsligt förändrades Nattis ansiktsutryck och hon blev helt blek och tårarna rann ner för hennes kinder.
- Jag förstår.. Vi kommer, sa hon snabbt och la på. Hon kastade sig i mina armar som ett litet barn och grät.
- Älskling vad har hänt? Sa jag förvirrat.
- Emmy, är på sjukhus.. hon har blivit misshandlad, hon är på operation nu. Det var Christian som ringde.. När hon sa det var det som jag tappade luften, jag började också gråta.

När vi äntligen beställt biljetter till Atlanta så började vi packa, men det var inte lätt. Tårarna bara rann på både mig och Nattis. Till sist kom vi äntligen iväg till flygplatsen.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Efter ungefär 8 timmar på sjukhuset och 3 timmars sömn kom Nattis och Ryan inspringades i korridoren mot oss.
- Hur är det med henne? Vad har hänt? Sa Ryan andfått.
- Hon håller på och vakna upp nu.. Sa jag och log, även om det sved att jag utsatt henne för fara var jag glad att hon var stabil och klarade sig överhuvudtaget.
- Åh, gud.. Sa Nattis och sjönk ner och grät. När hon dunsade i golvet hoppade Caitlin till och hon vaknade också, hon kramade om både Nattis och Ryan även om det var första gången hon träffade Nattis. Vi satt och småprata lite och efter kankse 1 timme kom en läkare ut och sa att Emmy hade vaknat upp. Vi alla ville bara springa in och kasta oss över henne, men vi var försiktiga och nästan svävade in i rummet.
När vi kom in såg hon trött ut, och när hon såg oss lös hela hennes ansikte upp.
- Konstigt att vi alltid ska träffas såhär.. Sa hon och försökte le, fast såret i läppen hindrade henne.
- Gud vad jag är glad att du är okej, sa Caitlin och gick fram och tog hennes högra hand.
- Yes, frisk och kry! Sa hon och försökte verka pigg.
Jag gick fram till henne och kysste henne så försiktigt att våra läppar knappt nuddades.
- Synd att min läpp är fuckt up, jag vill bara kyssa dig så du blir helt blöt i hela facet! Sa hon och hennes ansikte fick tillbaka en normalfärg igen, istället för den bleka hon nyss hade.
- Ja, får hoppas att det försvinner snart.. Sa jag och log lite mot henne.

JUSTINS PERSPEKTIV/DAGEN EFTER:

När Emmy äntligen var redo att åka hem så hade både min mamma och hennes mamma redan hunnit vara på sjukhuset och hälsa på. De tog med hur mycket blommor som helst, misshandeln spred sig som en löpeld och snart visste alla om den. Jag tyckte lite synd om Emmy, men det kanske var bra. För då kankse dom fick fast gärningsmännen. Det hade också varit poliser på sjukhuset och förhört Emmy, hon fick säga allt hon kom ihåg och poliserna lovade att göra sitt bästa.
När vi klev utanför dörren från sjukhuset så var det sånt härligt väder ute, vi bestämde oss för att åka hem till Emmys nya lägenhet och ta're lungt. Passade perfekt, nog för att det var badväder men pågrund av operationen var Emmy tvungen att ta det lungt, och vi höll henne gärna sällskap.
- Tack för ni finns vid min sida, sa Emmy när vi satt i Caitlins bil.
- Vi älskar dig och det vet du, sa jag och log stort.

---

Bad update, i know. En läsare klagade, så förlåt. Men har varit så mycket med skolan nu, och i helgen ska jag bort. Men bara för jag är så snäll ska jag ta med mig min laptop och försöka upptadera iallafall ett eller två inlägg under helgen.
Hoppas ni läsare förstår och inte lämnar mig :(