Jag gillade inte att ljuga för Justin, men hur fan ska jag förklara att jag är gravid?

---

EMELIES PERSPEKTIV:

Efter några timmar framför tvn somnade Justin, då hade jag chansen. Jag smög upp och tog min telefon, sedan gick jag upp på takvåningen vid jazzucin och satte mig, jag kände hur den varma kvällsolen lös i mitt ansikte. Jag slog numret till nummerupplyssningen.
- Hallå?
- Hej jag heter Emelie, skulle du kunna koppla mig till närmaste gynekolog i Atlanta?
- Absolut, häng kvar!
Det tog några sekunder sedan svarade någon annan.
- Hej det är Linda Greys gynekologavdeling.
- Hej.. Eh jag heter Emelie och vill ha en tid så snarast som möjligt, jag är gravid..
- Okej, hur gammal är du?
- 15..
- Okej, du får en tid hos Linda i morgon 09:20, går det bra?
- Absolut, var ligger er klinik?
- Om du går vid gallerian i stan, sen fortsätter du 3 kvarter bort, så ser du oss. Du kan inte missa! Sa tjejen med en len röst.
- Okej, tack så mycket! sa jag och drog en lättande suck, hon svarade snällt och sedan la vi på. Jag måste se hur lång gången jag är..
När jag suttit och tänkt ett tag så gick jag ner igen och såg min ängel till "man" ligga i soffan, han blir ju min man snart.. Jag slängde mig i hans armar så att han ryckte till, sedan började han klappa mitt hår trött.
- Hur är det gumman? Sa han försiktigt.
- Bara bra... Sa jag och kände att jag var tvungen och spy igen, typiskt. Jag sprang till toaletten och hann inte ens låsa dörren, jag slängde mig på golvet och spydde. Jag hörde att Justin kom in.
- Gumman? Hur är det på riktigt? Sa han och satte sig bakom mig med armarna runt mig.
- Det är bra, jag har ätit något konsigt bara, sa jag men hann knappt avsluta innan jag kände klumpen i halsen igen. Jag spydde och hostade.
- Älskling.. Sa han oroligt.
- Det är inget, Justin jag lovar, isåfall hade jag berättat.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att Emmy kom och hoppade på mig, jag kände att hon var oroligt så jag drog hennes hår genom min fingrar.
- Hur är det gumman? klämde jag ur mig till slut.
- Bara bra... Sa hon men hon hann knappt säga klart innan hon sprang mot toaletten igen, jag gick försiktigt efter och hittade henne sittande på golvet. Jag satte mig ner bakom henne och la händerna försiktigt runt henne.
- Gumman? Hur är det på riktigt?
- Bara bra, har ätit något konstigt bara.. Sa hon och sedan spydde hon igen.
- Älskling.. Sa jag och kände hur oron spred sig i magen.
- Det är inget, Justin jag lovar, isåfall hade jag berättat, sa hon och vände sig om, hennes i vanliga fall ljusrosa läppar var nu helt bleka och torra.
Jag sa ingenting tillbaka utan litade helt enkelt på henne, hon får berätta när hon är redo. Jag tror inte det är så allvarligt iallafall, för då vet jag att Emmy skulle berättat.
- Nu går vi och sover, sa jag och bar uppe henne i min famn samtidigt som jag spolade.
- Tack, sa hon som nu låg utmattad i min famn. Jag log mot henne och gick in till sovrummet och la henne i sängen, hon somnade nästan direkt.
När jag la mig ner brevid henne viskade jag tyst: How wonderful life is, now you're the world.

DAGEN EFTER/EMELIES PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att min klocka ringde, jag flög upp och stängde av den så att Justin inte skulle vakna. Jag tittade oroligt på honom men han låg fortfarande och sov som en ängel. Jag log mot honom sedan gick jag in i min garderob och skulle välja kläder, jag tog fram ett par jeans och en vanlig tröja. När jag fått av mig den t-shirten jag sover i och fått på mig jeansen så blev jag förvånad, min mage var uppsvullen och jag fick inte igen jeansen. Att ingen har märkt, att jag inte märkt.. tänkte jag för mig själv när jag satte på mig tighst istället.

När jag kom ner på stan så gick jag de 3 kvarter som kvinnan sagt i telefonen, och mycket riktigt där låg kliniken. Inte svårt att missa alls. Jag gick försiktigt in och såg hur alla blickar vändes mot mig, vuxna kvinnor tittade på mig och skakade på huvudet. Great.
Jag satte mig ner på en stol och tog fram en tidning, men jag hann knappt läsa nånting innan det kommer ut en kvinna som ropar upp mitt namn.
- Emelies Stevens? Sa hon och tittade runt i rummet.
- Här är jag, sa jag och log försiktigt. Kvinnan log stort och la handen om min rygg sedan gick vi in i ett vitt kallt rum och så stängde hon dörren. Hon tittade på mig och såg att jag var orolig.
- Ingen fara, du är ung jag förstår. Vi ska inte göra en undersökning här inne, det är ju läskigt  det förstår jag! Vi ska bara prata här inne innan, sa hon och slog sig ner. Jag gjorde samma och log tacksamt mot henne.
- Så, vem är pappan? Sa hon.
- Justin bieber.. Sa jag och tittade mig runt omkring.
- Ja juste, jag har läst om er i tidningen! Sa kvinnan och fnittrade lite tyst. Hon verkade snäll, hon lättade verkligen upp stämningen.
- Varför är inte han med idag då? Sa hon sedan.
- Han är på möte, och så vet han inte... jag vill inte berätta förän jag vet, hur långt gången jag är, sa jag och svalde hårt.
- Jag förstår.. Sa kvinnan och skrev ner i ett dokument hon hade låg på skrivbordet.
- Kom nu med mig här in i det här trevliga rummet! Sa kvinnan sedan och reste på sig. Jag följde efter och kom in i ett varmt rum med hjärtkuddar osv.. Antar för att folk inte skulle tänka på vad som ska gå igenom här inne. Jag tittade på kvinnans namnbricka, Linda. Juste så hette hon..
- Nu får du ta av dig byxorna och trosorna så ska jag känna på din livmorder tapp, rutinkoll.. Jag måste göra den, sa hon och såg på mig.
- Ingen fara.. Sa jag och önskade nästan att Justin var här.
Efter kontrollen så skulle vi göra ultraljud, jag fick sätta på mig byxorna igen och sedan ta av mig tröjan istället. Jag satte mig på en bänk som var klädd med en mjuk filt. Hon satte blå varm gel på min mage sedan vred hon skrämen mot mig, jag blev förvånad. Jag såg en hand, och en fot. Barnet var större än vad jag trodde.
- Du är i, fjärde månaden.. Sa Linda.
- Då kan jag alltså inte göra abort? sa jag stelt.
- Nej juste.  Eller jo, men då måste du ta en tablett så att barnet dör i magen, sedan får du föda ut det dött.. Sa hon tyst. När hon sa det höll jag på att tappa andan, döda ett barn. I helvete heller....
- Förresten, vill du höra hjärtljuden? Sa hon glatt för att lätta upp stämingen antagligen.
- Ja, sa jag tveksamt. Hon ändrade på en rund knapp på maskinen och sedan hörde jag hjärtljud, jag blev alldedes till mig och började gråta, av lycka. Det var ett barn unuti mig, ett litet spädbarn. Mitt kärleksbarn.
- Herregud.. Viskade jag fram.
- Häftigt va? Sa Linda stolt. Vi satt ett tag och bara lyssnade, sedan skrev hon en ny tid och jag fick en bild också, hon hoppades att Justin skulle kunna följa med nästa gång.

Tankarna snurrade i mitt huvud påvägen hem, jag kan inte göra en abort. Hur ska jag kunna förklara det för Justin..
När jag kom hem satt Justin framför tvn och hade en redbull i handen, han log stort mot mig.
- Vart har du vart? Du ser tjock ut förresten, sa han och flinade. När han sa det började jag gråta.
- Nämen älskling! Förlåt, jag menade inte... Jag skojade, sa han och kom mot mig. Jag kunde inte sluta gråta, han kom emot mig och höll om mig.
Så stod vi en stund, helt plötsligt så sparkade det till i magen på mig, jag kände en värmande känsla sprida sig i hela kroppen.
- Vad va det där..? Sa Justin och tittade på mig med stora ögon.

---

Hur reagerar han? kommentera.
och hur ska dom göra..? :/