WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 68
- Undra hur de kommer reagera.. Sa han tyst. Jag nickade bara, eftersom jag undrade precis samma sak.
EMELIES PERSPEKTIV:
Dagen efter så vaknade både jag och Justin tidigt. Vi bestämde oss för att städa hela lägenheten så det skulle vara fint när de andra kom.
- Justin.. Dom kommer se direkt att jag är gravid, titta på mig! Jag är tjock.. sa jag och pekade på min putande mage.
- Men du behöver inte vara med när jag öppnar dörren, du kan sitta i soffan med en kudde för magen eller nått.. Du kan ju ta bort den precis efter vi berättat! Sa Justin och sken upp.
Precis när jag skulle öppna munnen för att klaga på hans dumma idé så avbröt han mig.
- Förresten är du fin precis som du är, tjock eller inte.. Och du är ju gravid, förväntar du dig att vara smal då? Älskling.. Du är alltid vacker, oavsett vad.
- Åh! Du är så underbar.. Tack babe, jag behövde höra det där.. Och kuddgrejen, visst. Det fungerar, sa jag och log mot honom.
Några timmar senare så var vi klara, Justin hade beställt kinamat åt oss eftersom de andra skulle komma om bara nån halvtimme. Dessutom hade jag stått vid spegeln en evighet för att välja kläder, jag ville ju inte direkt se fet ut. Fast det var jag ju, men iallafall.
När jag äntligen fått på mig en klänning som passade så ringde det på dörren.
- SHIT! Skrek jag och sprang mot soffan.
- Spring inte! Var försiktig! Halvskrek Justin tillbaka.
- Jaja, men dom får inte se ännu! Öppna dörren nu och var normal, sa jag och pussade Justin snabbt på pannan.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag log mot Emmy en sista gång sedan sprang jag bort till hallen och öppnade dörren. Där stod dom, alla min underbara vänner.
- HEEEEEEEEEEEEEJ! Skrek allihopa och kramade om mig.
- Hhahahahahahah hej! Sa jag samtidigt som jag försökte hindra mig själv från att bli mosad.
- Kom in, det finns kinamat, sa jag sedan.
De släppte mig och sprang vidare in i vardagsrummet, de skrek hej lika högt som innan och satte sig ner i soffan brevid Emmy. Ryan var den första som drog åt sig maten, men strax efter kom de andra. Jag förstår dom, man blir hungrig av att flyga!
- Så, vad var den stora nyheten? Sa Caitlin förväntansfullt.
- Jo, det är två.. Sa jag och tog Emmys hand samtidigt som jag gav henne ett leende.
- Åh, ni ser så kära ut! Sa Nattis med nudlar i munnen.
- Berätta nu, innan jag spricker! Sa Christian.
- Okej.. Jag och Emmy, ska gifta oss på nyår! Sa jag och log.
- ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! GUD GRATTIS!!!! Sa Caitlin och spottade nudlar.
- Hahahahahah! Du kanske får torka upp det där, sa Nattis.
- Ja men det är ju så gulligt! Sa Caitlin samtidigt som hon drog bort en bit papper från pappersrullen.
- Det är en sak till.. Sa Emmy och hennes leende försvann. Caitlin satte sig ner igen och tittade på både mig och Emmy med stora ögon.
- Jo.. Jag, jag är gravid, sa Emmy och reste sig upp.
KOMMENTERA.
EMELIES PERSPEKTIV:
Dagen efter så vaknade både jag och Justin tidigt. Vi bestämde oss för att städa hela lägenheten så det skulle vara fint när de andra kom.
- Justin.. Dom kommer se direkt att jag är gravid, titta på mig! Jag är tjock.. sa jag och pekade på min putande mage.
- Men du behöver inte vara med när jag öppnar dörren, du kan sitta i soffan med en kudde för magen eller nått.. Du kan ju ta bort den precis efter vi berättat! Sa Justin och sken upp.
Precis när jag skulle öppna munnen för att klaga på hans dumma idé så avbröt han mig.
- Förresten är du fin precis som du är, tjock eller inte.. Och du är ju gravid, förväntar du dig att vara smal då? Älskling.. Du är alltid vacker, oavsett vad.
- Åh! Du är så underbar.. Tack babe, jag behövde höra det där.. Och kuddgrejen, visst. Det fungerar, sa jag och log mot honom.
Några timmar senare så var vi klara, Justin hade beställt kinamat åt oss eftersom de andra skulle komma om bara nån halvtimme. Dessutom hade jag stått vid spegeln en evighet för att välja kläder, jag ville ju inte direkt se fet ut. Fast det var jag ju, men iallafall.
När jag äntligen fått på mig en klänning som passade så ringde det på dörren.
- SHIT! Skrek jag och sprang mot soffan.
- Spring inte! Var försiktig! Halvskrek Justin tillbaka.
- Jaja, men dom får inte se ännu! Öppna dörren nu och var normal, sa jag och pussade Justin snabbt på pannan.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag log mot Emmy en sista gång sedan sprang jag bort till hallen och öppnade dörren. Där stod dom, alla min underbara vänner.
- HEEEEEEEEEEEEEJ! Skrek allihopa och kramade om mig.
- Hhahahahahahah hej! Sa jag samtidigt som jag försökte hindra mig själv från att bli mosad.
- Kom in, det finns kinamat, sa jag sedan.
De släppte mig och sprang vidare in i vardagsrummet, de skrek hej lika högt som innan och satte sig ner i soffan brevid Emmy. Ryan var den första som drog åt sig maten, men strax efter kom de andra. Jag förstår dom, man blir hungrig av att flyga!
- Så, vad var den stora nyheten? Sa Caitlin förväntansfullt.
- Jo, det är två.. Sa jag och tog Emmys hand samtidigt som jag gav henne ett leende.
- Åh, ni ser så kära ut! Sa Nattis med nudlar i munnen.
- Berätta nu, innan jag spricker! Sa Christian.
- Okej.. Jag och Emmy, ska gifta oss på nyår! Sa jag och log.
- ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! GUD GRATTIS!!!! Sa Caitlin och spottade nudlar.
- Hahahahahah! Du kanske får torka upp det där, sa Nattis.
- Ja men det är ju så gulligt! Sa Caitlin samtidigt som hon drog bort en bit papper från pappersrullen.
- Det är en sak till.. Sa Emmy och hennes leende försvann. Caitlin satte sig ner igen och tittade på både mig och Emmy med stora ögon.
- Jo.. Jag, jag är gravid, sa Emmy och reste sig upp.
KOMMENTERA.
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 67
- Jag älskar dig, tack för du finns babe, sa hon och slog sig ner på stolen. Äntligen var allt sig likt.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Efter några dagar så var det dags att åka till Dr. Linda igen. Vi skulle kolla hur barnet mådde och dessutom få veta kön. Vi hade bestämt oss nu, vi ska behålla det. Vi skulle inte kunna döda det eftersom det redan har blivit ett barn, det har liksom mitt kött och blod, och dessutom så har det ett hjärta som slår, precis som mitt och Emmys. Det kommer blir svårt och vi kommer bli klassade som.. Jag vet inte vad, men vi kommer absolut få dåligt rykte, det vet jag
.
- Är du redo att åka babe? Sa jag och kollade bak på Emmy som stod framför spegeln.
- Ja, kom nu! Sa hon och vände sig om mot mig med ett leende.
Jag tog henens hand och sedan gick vi ut ur lägenheten, mamma och Evelyn var fortfarande utomlands så vi hade inte hunnit prata med dom riktigt ännu. Men vi höll lägenheten fin och städad, vi hade även börjat planera vårt bröllop, stort skulle det va.
När vi kom fram till kliniken gick vi in, det satt flera mammor där som var gravida eller var där med sina barn, de tittade konstigt på oss. Men blicken "Men herregud, vad har dom för föräldrar egentligen, som låter de bli gravid när de är sådär unga". Jag märkte att Emmy märkte det hon med, eftersom hennes hand kramade om min hand lite hårdare.
- Emelie Stevens? Sa en kvinna samtidigt som hon tittade ut ur en dörr.
- Här är jag! Sa Emmy och gick mot kvinnan.
- Hej vännen! gud vad roltigt att du kunde följa med den här gången Justin! Sa kvinnan som antagligen var Linda, hon tittade på mig och log.
- Ja, det känns bra! Sa jag och log stelt tillbaka.
Vi kom in i ett rum som var ganska stelt, men sedan gick vi vidare in till ett annat gulligt litet rum, det var varmt och mjukt.
- Är ni redo nudå? Sa Linda varmt när Emmy lagt sig på sängen.
- Absolut! Sa vi båda i munn på varandra.
- Så bra! Nu har jag på lite blå gel här Emelie, precis som förra gången.. Sa Linda och hade på en blå gelé på Emmys bebismage.
Vi tittade på monatorn samtidgit som Linda rörde runt på Emmys mage, vi fick höra hjärtat och då började både jag och Emmy gråta.
- Är ni redo att veta könet? Sa Linda förväntansfullt.
- Ja, det är vi.. Sa Emmy och kramade om min hand lite hårdare.
- Då ska vi se... Sa Linda och vände sig mot skärmen igen. När hon gjorde det höll jag andan, jag höll på och spricka av glädje.
- Nämen! Jag ser en liten snopp, det är en liten pojke! Sa Linda och log stort.
- En junior bieber, sa Emmy omsorgsfullt.
Jag kunde inte prata, så jag log bara till svar. Det här var ju helt fantastikst.
EMELIES PERSPEKTIV:
När vi kom hem lite senare med en ny bild, på Junior Bieber så bestämde vi oss för att ringa och berätta för familjen Beadles. De visste ju ingenting ännu. Dessutom visste vi att vi kunde lita på dom, så vi ville berätta.
- Vem ringer? Sa Justin när vi väl satt i soffan med telefonen brevid oss.
- Du... Vi bjuder hit dom. Vi kan ju inte berätta på telefonen, sa jag tillbaka.
- Sant..
Justin tog upp telefonen och slog nummret hem till dom, vi bestämde oss för att ha högtalare också, så att jag också kunde höra.
- Caitlin?
- Hej det är Justin och Emmy, sa Justin.
- Hej mina kära vänner! Sa Cailtin och skrattade lite tyst.
- Hahah! Hej kära vän! Vi tänkte bjuda hit dig, klara och Christian, sen ska vi ringa Ryan och Nattis också.
- Åh vad kul! När?
- I morgon..
- Åh, absolut! Vi kan komma runt 2 tiden tror jag, vi kan hämta upp Ryan och Nattis också, är det något speciellt ni tänkte på förresten?
- Ja bra, du kan ju ringa dom och be de åka hit så fort som möjligt. Ja vi har en sak att berätta..
- Åh okej! Jag gör det nu, syns i morgon. Puss på er.
- Puss.
När Justin lagt på tittade han på mig med en oförstående blick.
- Undra hur de kommer reagera.. Sa han tyst. Jag nickade bara, eftersom jag undrade precis samma sak.
Förlåt för bad update, men försöker så gott jag kan, är ju faktiskt sjuk också.. Ingen har ännu erbjudit sig att skriva här, men bara slänga iväg ett melj till [email protected].
Berätta lite om dig själv, hur gammal du är och vad för betyg i svenskan du har.. Mer än så begär jag inte, puss på er och tack för ni fortfarande tittar in här. <3
JUSTINS PERSPEKTIV:
Efter några dagar så var det dags att åka till Dr. Linda igen. Vi skulle kolla hur barnet mådde och dessutom få veta kön. Vi hade bestämt oss nu, vi ska behålla det. Vi skulle inte kunna döda det eftersom det redan har blivit ett barn, det har liksom mitt kött och blod, och dessutom så har det ett hjärta som slår, precis som mitt och Emmys. Det kommer blir svårt och vi kommer bli klassade som.. Jag vet inte vad, men vi kommer absolut få dåligt rykte, det vet jag
.
- Är du redo att åka babe? Sa jag och kollade bak på Emmy som stod framför spegeln.
- Ja, kom nu! Sa hon och vände sig om mot mig med ett leende.
Jag tog henens hand och sedan gick vi ut ur lägenheten, mamma och Evelyn var fortfarande utomlands så vi hade inte hunnit prata med dom riktigt ännu. Men vi höll lägenheten fin och städad, vi hade även börjat planera vårt bröllop, stort skulle det va.
När vi kom fram till kliniken gick vi in, det satt flera mammor där som var gravida eller var där med sina barn, de tittade konstigt på oss. Men blicken "Men herregud, vad har dom för föräldrar egentligen, som låter de bli gravid när de är sådär unga". Jag märkte att Emmy märkte det hon med, eftersom hennes hand kramade om min hand lite hårdare.
- Emelie Stevens? Sa en kvinna samtidigt som hon tittade ut ur en dörr.
- Här är jag! Sa Emmy och gick mot kvinnan.
- Hej vännen! gud vad roltigt att du kunde följa med den här gången Justin! Sa kvinnan som antagligen var Linda, hon tittade på mig och log.
- Ja, det känns bra! Sa jag och log stelt tillbaka.
Vi kom in i ett rum som var ganska stelt, men sedan gick vi vidare in till ett annat gulligt litet rum, det var varmt och mjukt.
- Är ni redo nudå? Sa Linda varmt när Emmy lagt sig på sängen.
- Absolut! Sa vi båda i munn på varandra.
- Så bra! Nu har jag på lite blå gel här Emelie, precis som förra gången.. Sa Linda och hade på en blå gelé på Emmys bebismage.
Vi tittade på monatorn samtidgit som Linda rörde runt på Emmys mage, vi fick höra hjärtat och då började både jag och Emmy gråta.
- Är ni redo att veta könet? Sa Linda förväntansfullt.
- Ja, det är vi.. Sa Emmy och kramade om min hand lite hårdare.
- Då ska vi se... Sa Linda och vände sig mot skärmen igen. När hon gjorde det höll jag andan, jag höll på och spricka av glädje.
- Nämen! Jag ser en liten snopp, det är en liten pojke! Sa Linda och log stort.
- En junior bieber, sa Emmy omsorgsfullt.
Jag kunde inte prata, så jag log bara till svar. Det här var ju helt fantastikst.
EMELIES PERSPEKTIV:
När vi kom hem lite senare med en ny bild, på Junior Bieber så bestämde vi oss för att ringa och berätta för familjen Beadles. De visste ju ingenting ännu. Dessutom visste vi att vi kunde lita på dom, så vi ville berätta.
- Vem ringer? Sa Justin när vi väl satt i soffan med telefonen brevid oss.
- Du... Vi bjuder hit dom. Vi kan ju inte berätta på telefonen, sa jag tillbaka.
- Sant..
Justin tog upp telefonen och slog nummret hem till dom, vi bestämde oss för att ha högtalare också, så att jag också kunde höra.
- Caitlin?
- Hej det är Justin och Emmy, sa Justin.
- Hej mina kära vänner! Sa Cailtin och skrattade lite tyst.
- Hahah! Hej kära vän! Vi tänkte bjuda hit dig, klara och Christian, sen ska vi ringa Ryan och Nattis också.
- Åh vad kul! När?
- I morgon..
- Åh, absolut! Vi kan komma runt 2 tiden tror jag, vi kan hämta upp Ryan och Nattis också, är det något speciellt ni tänkte på förresten?
- Ja bra, du kan ju ringa dom och be de åka hit så fort som möjligt. Ja vi har en sak att berätta..
- Åh okej! Jag gör det nu, syns i morgon. Puss på er.
- Puss.
När Justin lagt på tittade han på mig med en oförstående blick.
- Undra hur de kommer reagera.. Sa han tyst. Jag nickade bara, eftersom jag undrade precis samma sak.
Förlåt för bad update, men försöker så gott jag kan, är ju faktiskt sjuk också.. Ingen har ännu erbjudit sig att skriva här, men bara slänga iväg ett melj till [email protected].
Berätta lite om dig själv, hur gammal du är och vad för betyg i svenskan du har.. Mer än så begär jag inte, puss på er och tack för ni fortfarande tittar in här. <3
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 66
Jag hoppades till gud att jag hade rätt, hur fan ska det här lösa sig?
JUSTINS PERSPEKTIV:
Dagarna gick ganska långsamt, det var nu bara några dagar kvar innan vi skulle ut på vår turné, Emmy hade ringt till skolan och sagt att hon inte kommer de två dagar innan konserten till skolan heller, hon hade gått ner i en ganska jobbig period, hon åt, spydde och åt. Jag försökte hjälpa till så gott jag kunde, men helt ärligt började jag tappa orken. Dessutom så bråkade vi nästan hela tiden. Jag kunde inte ens be mamma om råd, för Evelyn och mamma var i Italien. Nu kom jag på.. Usher!
Jag tog min telefon och gick upp på taket, sedan slog jag Ushers nummer, som tur var svarade han.
- Usher?
- Tja brooo.
- Hej bieber! Hur äre, fan vad länge sen jag hörde från dig!
- Jorå, det är helt okej.. Eller egentligen inte.
- Nja, jag har trott att det varit nånting, jag har inte hört från dig eller Emmy på flera veckor och ingen har sett er på en vecka.
- Nej precis.. Men Emmy är gravid.
- DU SKÄMTAR?
- Nej, hon är snart i femte månaden.. Eller i Oktober, den femte. Då är det fem månader exakt.
- Hur mår Emmy?
- Hon mår inte så bra, det är väldigt jobbigt för henne. Jag vet int ens hur vi ska göra, dessutom ska vi gifta oss...
- GIFTA ER?! Vafasen har jag missat egentligen.
- Jo, på nyår.. Då är hon ju i sjunde månaden.
- Jo, men alltså.. Hur blir det i turnén?
- Vi åker, alltså Emmy också. För hennes biljetter är ju redan slutsålda i varenda stad vi ska till..
- Ja precis, men hörru! Jag ska snacka runt lite, satt det inte kommer ut på fel sätt menar jag. Är hon redo att berätta?
- Ja, det är hon.. Men nu måste jag gå, för nu ropar hon här.
- Okej, hälsa hjärtligt från mig!
- Absolut! Bye.
- Tjaoo.
Jag la på och suckade innan jag gick ner i lägenheten ígen, när jag kom ner så satt Emmy i soffan och såg ut som The grudge, hon var så irriterad på allt och alla. Dessutom låg det disk i hela lägenheten och pizza kartonger överallt.
- JUSTIN! Sa hon irriterat.
- Jaaaaa älskling....
- Jag är törstig..
- Du kan inte hålla på såhär någo mer, gå och lägg dig och fundera, sov bort det irriterande. Jag klarar inte mer annars.
- Vafan menar du?
- Ja, gör det..
- Aja okej, visst...
EMELIES PERSPEKTIV:
Jag kände själv hur mitt humör förändrades för varje dag som gick, jag ville absolut inte vara elak, men jag kunde inte styra över det.. Allt var så förändrat, och barnet, det gjorde ont så fort den sparkade och jag hade svårt och sova just för att det rörde sig så mycket.
- JUUUUSTIN! Skrek jag när jag tyckte att han varit borta för länge. Jag hörde inget svar mer efter en stund kom han ner från taket.
- Jaaaaa älskling....
- Jag är törstig..
- Du kan inte hålla på såhär någo mer, gå och lägg dig och fundera, sov bort det irriterande. Jag klarar inte mer annars.
- Vafan menar du?
- Ja, gör det..
- Aja okej, visst...
Till slut gav jag med mig, jag ville absolut inte att Justin skulle lämna mig. Det sista jag tänkte innan jag somnade var "När jag vaknar ska jag vara glad, för både min, Justins och barnet skull."
JUSTINS PERSPEKTIV:
När Emmy äntligen somnade bestämde jag mig för att röja upp i lägenheten, jag började med att diska och slänga alla gamla matrester. Sedan tog jag alla tvätt och började tvätta, samanlagt hade jag tvättat 7 stycken maskiner. Helt sjukt.. När jag diskat och tvättat så hade jag hållt på i 4 timmar och Emmy hade inte vaknat, skit samma.. Klockan var bara runt 18:00. Jag tog fram damsugaren och damsög allting, sen torkade jag av bord och stolar och kylskåp, sedan puffade jag till kuddarna i soffan. Sedan slängde jag mig utmattad i soffan. Just fan, middag.. Bara upp igen.
Jag tittade i frysen och hittade lax, sedan i kylen fast det potatis, det fick bli laxfilér och poatis i ugn.
När maten började bli klar kom Emmy ut och såg ut som en helt ny människa, hon hade duschat för första gången på flera veckor kändes det som, sedan hade hon lagt på ett tunt lager mascara och satt på sig rena kläder.
Hon tittade på mig med världens leende och sedan kom hon emot mig och slängde sig i min famn.
- Förlåt babe, sa hon och kysste mig ömt.
- Ingen fara älskling..
- Jo, det är det.. Jag förstår inte varför du har stannat kvar hos mig..
- För att du och jag ska ha ett barn, och vi ska gifta oss. Emmy älskling, jag älskar dig så det gör ont.
- Jag älskar dig, åh vad jag älskar dig! Sa hon och kramade om mig lite hårdare.
Jag log och andades in hennes lukt, sedan kände jag hur både min och hennes mage kurrade.
- Maten är klar, kom nu mina älsklingar! sa jag och klappade på magen.
- Jag älskar dig, tack för du finns babe, sa hon och slog sig ner på stolen. Äntligen var allt sig likt.
Förlåt för bad uppdate, men som några av er sagt.. Jag har tröttnat på att skriva. Inte helt, men bara ibland. Känns inte som bloggen går framåt. Men jag ska absolut inte sluta, jag ska göra som Emmy.. Försöka hitta tillbaka.
kommentarer?
JUSTINS PERSPEKTIV:
Dagarna gick ganska långsamt, det var nu bara några dagar kvar innan vi skulle ut på vår turné, Emmy hade ringt till skolan och sagt att hon inte kommer de två dagar innan konserten till skolan heller, hon hade gått ner i en ganska jobbig period, hon åt, spydde och åt. Jag försökte hjälpa till så gott jag kunde, men helt ärligt började jag tappa orken. Dessutom så bråkade vi nästan hela tiden. Jag kunde inte ens be mamma om råd, för Evelyn och mamma var i Italien. Nu kom jag på.. Usher!
Jag tog min telefon och gick upp på taket, sedan slog jag Ushers nummer, som tur var svarade han.
- Usher?
- Tja brooo.
- Hej bieber! Hur äre, fan vad länge sen jag hörde från dig!
- Jorå, det är helt okej.. Eller egentligen inte.
- Nja, jag har trott att det varit nånting, jag har inte hört från dig eller Emmy på flera veckor och ingen har sett er på en vecka.
- Nej precis.. Men Emmy är gravid.
- DU SKÄMTAR?
- Nej, hon är snart i femte månaden.. Eller i Oktober, den femte. Då är det fem månader exakt.
- Hur mår Emmy?
- Hon mår inte så bra, det är väldigt jobbigt för henne. Jag vet int ens hur vi ska göra, dessutom ska vi gifta oss...
- GIFTA ER?! Vafasen har jag missat egentligen.
- Jo, på nyår.. Då är hon ju i sjunde månaden.
- Jo, men alltså.. Hur blir det i turnén?
- Vi åker, alltså Emmy också. För hennes biljetter är ju redan slutsålda i varenda stad vi ska till..
- Ja precis, men hörru! Jag ska snacka runt lite, satt det inte kommer ut på fel sätt menar jag. Är hon redo att berätta?
- Ja, det är hon.. Men nu måste jag gå, för nu ropar hon här.
- Okej, hälsa hjärtligt från mig!
- Absolut! Bye.
- Tjaoo.
Jag la på och suckade innan jag gick ner i lägenheten ígen, när jag kom ner så satt Emmy i soffan och såg ut som The grudge, hon var så irriterad på allt och alla. Dessutom låg det disk i hela lägenheten och pizza kartonger överallt.
- JUSTIN! Sa hon irriterat.
- Jaaaaa älskling....
- Jag är törstig..
- Du kan inte hålla på såhär någo mer, gå och lägg dig och fundera, sov bort det irriterande. Jag klarar inte mer annars.
- Vafan menar du?
- Ja, gör det..
- Aja okej, visst...
EMELIES PERSPEKTIV:
Jag kände själv hur mitt humör förändrades för varje dag som gick, jag ville absolut inte vara elak, men jag kunde inte styra över det.. Allt var så förändrat, och barnet, det gjorde ont så fort den sparkade och jag hade svårt och sova just för att det rörde sig så mycket.
- JUUUUSTIN! Skrek jag när jag tyckte att han varit borta för länge. Jag hörde inget svar mer efter en stund kom han ner från taket.
- Jaaaaa älskling....
- Jag är törstig..
- Du kan inte hålla på såhär någo mer, gå och lägg dig och fundera, sov bort det irriterande. Jag klarar inte mer annars.
- Vafan menar du?
- Ja, gör det..
- Aja okej, visst...
Till slut gav jag med mig, jag ville absolut inte att Justin skulle lämna mig. Det sista jag tänkte innan jag somnade var "När jag vaknar ska jag vara glad, för både min, Justins och barnet skull."
JUSTINS PERSPEKTIV:
När Emmy äntligen somnade bestämde jag mig för att röja upp i lägenheten, jag började med att diska och slänga alla gamla matrester. Sedan tog jag alla tvätt och började tvätta, samanlagt hade jag tvättat 7 stycken maskiner. Helt sjukt.. När jag diskat och tvättat så hade jag hållt på i 4 timmar och Emmy hade inte vaknat, skit samma.. Klockan var bara runt 18:00. Jag tog fram damsugaren och damsög allting, sen torkade jag av bord och stolar och kylskåp, sedan puffade jag till kuddarna i soffan. Sedan slängde jag mig utmattad i soffan. Just fan, middag.. Bara upp igen.
Jag tittade i frysen och hittade lax, sedan i kylen fast det potatis, det fick bli laxfilér och poatis i ugn.
När maten började bli klar kom Emmy ut och såg ut som en helt ny människa, hon hade duschat för första gången på flera veckor kändes det som, sedan hade hon lagt på ett tunt lager mascara och satt på sig rena kläder.
Hon tittade på mig med världens leende och sedan kom hon emot mig och slängde sig i min famn.
- Förlåt babe, sa hon och kysste mig ömt.
- Ingen fara älskling..
- Jo, det är det.. Jag förstår inte varför du har stannat kvar hos mig..
- För att du och jag ska ha ett barn, och vi ska gifta oss. Emmy älskling, jag älskar dig så det gör ont.
- Jag älskar dig, åh vad jag älskar dig! Sa hon och kramade om mig lite hårdare.
Jag log och andades in hennes lukt, sedan kände jag hur både min och hennes mage kurrade.
- Maten är klar, kom nu mina älsklingar! sa jag och klappade på magen.
- Jag älskar dig, tack för du finns babe, sa hon och slog sig ner på stolen. Äntligen var allt sig likt.
Förlåt för bad uppdate, men som några av er sagt.. Jag har tröttnat på att skriva. Inte helt, men bara ibland. Känns inte som bloggen går framåt. Men jag ska absolut inte sluta, jag ska göra som Emmy.. Försöka hitta tillbaka.
kommentarer?
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 65
- Vad va det där..? Sa Justin och tittade på mig med stora ögon.
EMELIES PERSPEKTIV:
Jag svalde hårt, lyckan som jag nyss känt försvann och allting började snurra. Fan, jag sprang till toan och spydde igen.. Jag höll så hårt om toalettringen att mina knogar vitnade. Jag hörde hur Justin kom efter mig med tunga steg. Han måste förstå, snälla säg att han förstår.. Jag vill inte berätta själv.
- Du är gravid va? Sa han tyst när han stod i dörröppningen.
Jag nickade på huvudet och började rota i min ficka efter bilden på vårat barn. Jag tog fram bilden som nu var lite skrynklig efter att ha legat i min ficka, jag sträckte den till Justin och sedan spydde jag igen.
Jag kände hur han tveksamt tog tag i bilden och stod och granskade den ett ganska långt tag, sedan började det rinna tårar från hans ögon och han tittade på mig, med en blick som jag inte kunde besvara.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När jag kände sparken från Emelies mage så stelnade mitt blod till is, tankarna flög runt i mitt huvud och sedan förstod jag. Hon var gravid, hon var även ganska stor redan nu. Konstigt att jag inte märkt det.. Jag avbröts i mina tankar då Emelie sprang till toaletten igen och spydde. Jag gick tveksamt efter..
- Du är gravid va? sa jag med en kall ton. Jag såg hur hon nickade på huvudet och sedan tog hon bort sin högra hand och tog fram en bild, från ett ultraljud.
Jag tog tveksamt emot bilden och stod och tittade på den, sedan började det rinna tårar från mina ögon. Det var blandade känslor, hur skulle det här gå? Åh, vilket vacker barn vi har! Vad ska mamma och pappa säga? Vilken månad är hon i? Varför har hon inte berättat..
- Hur länge har du vetat? Sa jag och samlade mig.
- 3 veckor ungefär, jag är i 4 månaden vilket betyder att det inte går att göra abort... sa hon tyst och tittade på mig.
Jag kände hur allting snurrade och jag slog näven i väggen av en ren reflex, som tur var blev det bara ett litet märke.. Jag tänkte inte på att det här faktikst var Emmys lägenhet.
- Jag är inte redo för att bli pappa, inte nu iallafall.. Men när jag ser på den här bilden, så kan jag inte bara överge det vackra som växer inom dig.. Sa jag och vände mig mot Emmy som nu satt på toaletten.
- Inte jag heller.. Men jag är inte redo, men vi kan inte bara lämna bort den..
- Den?
- Ja, den... Jag vet inte vad det är för kön ännu, jag har tid om två veckor igen..
- Då vill jag följa med! Sa jag utan att ens tänka.
- Va, vill du? sa hon förvånat.
- Absolut...
- Hur ska vi göra, folk kommer märka snart.. Hur gör vi, vi är för unga Justin och jag har turnér ända fram till jul. Det är September nu, och jag är i fjärde månaden.. När vi gifter oss är jag i sjunde månaden.. Det här, är sjukt.
- Älskling.. det löser sig..
Jag hoppades till gud att jag hade rätt, hur fan ska det här lösa sig?
Förlåt för kort episode, men måste kila nu! Ska sova över hos en kompis. Mer i morgon absolut..
IFALL NI KOMMENTERAR! PUSS
EMELIES PERSPEKTIV:
Jag svalde hårt, lyckan som jag nyss känt försvann och allting började snurra. Fan, jag sprang till toan och spydde igen.. Jag höll så hårt om toalettringen att mina knogar vitnade. Jag hörde hur Justin kom efter mig med tunga steg. Han måste förstå, snälla säg att han förstår.. Jag vill inte berätta själv.
- Du är gravid va? Sa han tyst när han stod i dörröppningen.
Jag nickade på huvudet och började rota i min ficka efter bilden på vårat barn. Jag tog fram bilden som nu var lite skrynklig efter att ha legat i min ficka, jag sträckte den till Justin och sedan spydde jag igen.
Jag kände hur han tveksamt tog tag i bilden och stod och granskade den ett ganska långt tag, sedan började det rinna tårar från hans ögon och han tittade på mig, med en blick som jag inte kunde besvara.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När jag kände sparken från Emelies mage så stelnade mitt blod till is, tankarna flög runt i mitt huvud och sedan förstod jag. Hon var gravid, hon var även ganska stor redan nu. Konstigt att jag inte märkt det.. Jag avbröts i mina tankar då Emelie sprang till toaletten igen och spydde. Jag gick tveksamt efter..
- Du är gravid va? sa jag med en kall ton. Jag såg hur hon nickade på huvudet och sedan tog hon bort sin högra hand och tog fram en bild, från ett ultraljud.
Jag tog tveksamt emot bilden och stod och tittade på den, sedan började det rinna tårar från mina ögon. Det var blandade känslor, hur skulle det här gå? Åh, vilket vacker barn vi har! Vad ska mamma och pappa säga? Vilken månad är hon i? Varför har hon inte berättat..
- Hur länge har du vetat? Sa jag och samlade mig.
- 3 veckor ungefär, jag är i 4 månaden vilket betyder att det inte går att göra abort... sa hon tyst och tittade på mig.
Jag kände hur allting snurrade och jag slog näven i väggen av en ren reflex, som tur var blev det bara ett litet märke.. Jag tänkte inte på att det här faktikst var Emmys lägenhet.
- Jag är inte redo för att bli pappa, inte nu iallafall.. Men när jag ser på den här bilden, så kan jag inte bara överge det vackra som växer inom dig.. Sa jag och vände mig mot Emmy som nu satt på toaletten.
- Inte jag heller.. Men jag är inte redo, men vi kan inte bara lämna bort den..
- Den?
- Ja, den... Jag vet inte vad det är för kön ännu, jag har tid om två veckor igen..
- Då vill jag följa med! Sa jag utan att ens tänka.
- Va, vill du? sa hon förvånat.
- Absolut...
- Hur ska vi göra, folk kommer märka snart.. Hur gör vi, vi är för unga Justin och jag har turnér ända fram till jul. Det är September nu, och jag är i fjärde månaden.. När vi gifter oss är jag i sjunde månaden.. Det här, är sjukt.
- Älskling.. det löser sig..
Jag hoppades till gud att jag hade rätt, hur fan ska det här lösa sig?
Förlåt för kort episode, men måste kila nu! Ska sova över hos en kompis. Mer i morgon absolut..
IFALL NI KOMMENTERAR! PUSS
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 64
Jag gillade inte att ljuga för Justin, men hur fan ska jag förklara att jag är gravid?
EMELIES PERSPEKTIV:
Efter några timmar framför tvn somnade Justin, då hade jag chansen. Jag smög upp och tog min telefon, sedan gick jag upp på takvåningen vid jazzucin och satte mig, jag kände hur den varma kvällsolen lös i mitt ansikte. Jag slog numret till nummerupplyssningen.
- Hallå?
- Hej jag heter Emelie, skulle du kunna koppla mig till närmaste gynekolog i Atlanta?
- Absolut, häng kvar!
Det tog några sekunder sedan svarade någon annan.
- Hej det är Linda Greys gynekologavdeling.
- Hej.. Eh jag heter Emelie och vill ha en tid så snarast som möjligt, jag är gravid..
- Okej, hur gammal är du?
- 15..
- Okej, du får en tid hos Linda i morgon 09:20, går det bra?
- Absolut, var ligger er klinik?
- Om du går vid gallerian i stan, sen fortsätter du 3 kvarter bort, så ser du oss. Du kan inte missa! Sa tjejen med en len röst.
- Okej, tack så mycket! sa jag och drog en lättande suck, hon svarade snällt och sedan la vi på. Jag måste se hur lång gången jag är..
När jag suttit och tänkt ett tag så gick jag ner igen och såg min ängel till "man" ligga i soffan, han blir ju min man snart.. Jag slängde mig i hans armar så att han ryckte till, sedan började han klappa mitt hår trött.
- Hur är det gumman? Sa han försiktigt.
- Bara bra... Sa jag och kände att jag var tvungen och spy igen, typiskt. Jag sprang till toaletten och hann inte ens låsa dörren, jag slängde mig på golvet och spydde. Jag hörde att Justin kom in.
- Gumman? Hur är det på riktigt? Sa han och satte sig bakom mig med armarna runt mig.
- Det är bra, jag har ätit något konsigt bara, sa jag men hann knappt avsluta innan jag kände klumpen i halsen igen. Jag spydde och hostade.
- Älskling.. Sa han oroligt.
- Det är inget, Justin jag lovar, isåfall hade jag berättat.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag vaknade av att Emmy kom och hoppade på mig, jag kände att hon var oroligt så jag drog hennes hår genom min fingrar.
- Hur är det gumman? klämde jag ur mig till slut.
- Bara bra... Sa hon men hon hann knappt säga klart innan hon sprang mot toaletten igen, jag gick försiktigt efter och hittade henne sittande på golvet. Jag satte mig ner bakom henne och la händerna försiktigt runt henne.
- Gumman? Hur är det på riktigt?
- Bara bra, har ätit något konstigt bara.. Sa hon och sedan spydde hon igen.
- Älskling.. Sa jag och kände hur oron spred sig i magen.
- Det är inget, Justin jag lovar, isåfall hade jag berättat, sa hon och vände sig om, hennes i vanliga fall ljusrosa läppar var nu helt bleka och torra.
Jag sa ingenting tillbaka utan litade helt enkelt på henne, hon får berätta när hon är redo. Jag tror inte det är så allvarligt iallafall, för då vet jag att Emmy skulle berättat.
- Nu går vi och sover, sa jag och bar uppe henne i min famn samtidigt som jag spolade.
- Tack, sa hon som nu låg utmattad i min famn. Jag log mot henne och gick in till sovrummet och la henne i sängen, hon somnade nästan direkt.
När jag la mig ner brevid henne viskade jag tyst: How wonderful life is, now you're the world.
DAGEN EFTER/EMELIES PERSPEKTIV:
Jag vaknade av att min klocka ringde, jag flög upp och stängde av den så att Justin inte skulle vakna. Jag tittade oroligt på honom men han låg fortfarande och sov som en ängel. Jag log mot honom sedan gick jag in i min garderob och skulle välja kläder, jag tog fram ett par jeans och en vanlig tröja. När jag fått av mig den t-shirten jag sover i och fått på mig jeansen så blev jag förvånad, min mage var uppsvullen och jag fick inte igen jeansen. Att ingen har märkt, att jag inte märkt.. tänkte jag för mig själv när jag satte på mig tighst istället.
När jag kom ner på stan så gick jag de 3 kvarter som kvinnan sagt i telefonen, och mycket riktigt där låg kliniken. Inte svårt att missa alls. Jag gick försiktigt in och såg hur alla blickar vändes mot mig, vuxna kvinnor tittade på mig och skakade på huvudet. Great.
Jag satte mig ner på en stol och tog fram en tidning, men jag hann knappt läsa nånting innan det kommer ut en kvinna som ropar upp mitt namn.
- Emelies Stevens? Sa hon och tittade runt i rummet.
- Här är jag, sa jag och log försiktigt. Kvinnan log stort och la handen om min rygg sedan gick vi in i ett vitt kallt rum och så stängde hon dörren. Hon tittade på mig och såg att jag var orolig.
- Ingen fara, du är ung jag förstår. Vi ska inte göra en undersökning här inne, det är ju läskigt det förstår jag! Vi ska bara prata här inne innan, sa hon och slog sig ner. Jag gjorde samma och log tacksamt mot henne.
- Så, vem är pappan? Sa hon.
- Justin bieber.. Sa jag och tittade mig runt omkring.
- Ja juste, jag har läst om er i tidningen! Sa kvinnan och fnittrade lite tyst. Hon verkade snäll, hon lättade verkligen upp stämningen.
- Varför är inte han med idag då? Sa hon sedan.
- Han är på möte, och så vet han inte... jag vill inte berätta förän jag vet, hur långt gången jag är, sa jag och svalde hårt.
- Jag förstår.. Sa kvinnan och skrev ner i ett dokument hon hade låg på skrivbordet.
- Kom nu med mig här in i det här trevliga rummet! Sa kvinnan sedan och reste på sig. Jag följde efter och kom in i ett varmt rum med hjärtkuddar osv.. Antar för att folk inte skulle tänka på vad som ska gå igenom här inne. Jag tittade på kvinnans namnbricka, Linda. Juste så hette hon..
- Nu får du ta av dig byxorna och trosorna så ska jag känna på din livmorder tapp, rutinkoll.. Jag måste göra den, sa hon och såg på mig.
- Ingen fara.. Sa jag och önskade nästan att Justin var här.
Efter kontrollen så skulle vi göra ultraljud, jag fick sätta på mig byxorna igen och sedan ta av mig tröjan istället. Jag satte mig på en bänk som var klädd med en mjuk filt. Hon satte blå varm gel på min mage sedan vred hon skrämen mot mig, jag blev förvånad. Jag såg en hand, och en fot. Barnet var större än vad jag trodde.
- Du är i, fjärde månaden.. Sa Linda.
- Då kan jag alltså inte göra abort? sa jag stelt.
- Nej juste. Eller jo, men då måste du ta en tablett så att barnet dör i magen, sedan får du föda ut det dött.. Sa hon tyst. När hon sa det höll jag på att tappa andan, döda ett barn. I helvete heller....
- Förresten, vill du höra hjärtljuden? Sa hon glatt för att lätta upp stämingen antagligen.
- Ja, sa jag tveksamt. Hon ändrade på en rund knapp på maskinen och sedan hörde jag hjärtljud, jag blev alldedes till mig och började gråta, av lycka. Det var ett barn unuti mig, ett litet spädbarn. Mitt kärleksbarn.
- Herregud.. Viskade jag fram.
- Häftigt va? Sa Linda stolt. Vi satt ett tag och bara lyssnade, sedan skrev hon en ny tid och jag fick en bild också, hon hoppades att Justin skulle kunna följa med nästa gång.
Tankarna snurrade i mitt huvud påvägen hem, jag kan inte göra en abort. Hur ska jag kunna förklara det för Justin..
När jag kom hem satt Justin framför tvn och hade en redbull i handen, han log stort mot mig.
- Vart har du vart? Du ser tjock ut förresten, sa han och flinade. När han sa det började jag gråta.
- Nämen älskling! Förlåt, jag menade inte... Jag skojade, sa han och kom mot mig. Jag kunde inte sluta gråta, han kom emot mig och höll om mig.
Så stod vi en stund, helt plötsligt så sparkade det till i magen på mig, jag kände en värmande känsla sprida sig i hela kroppen.
- Vad va det där..? Sa Justin och tittade på mig med stora ögon.
Hur reagerar han? kommentera.
och hur ska dom göra..? :/
EMELIES PERSPEKTIV:
Efter några timmar framför tvn somnade Justin, då hade jag chansen. Jag smög upp och tog min telefon, sedan gick jag upp på takvåningen vid jazzucin och satte mig, jag kände hur den varma kvällsolen lös i mitt ansikte. Jag slog numret till nummerupplyssningen.
- Hallå?
- Hej jag heter Emelie, skulle du kunna koppla mig till närmaste gynekolog i Atlanta?
- Absolut, häng kvar!
Det tog några sekunder sedan svarade någon annan.
- Hej det är Linda Greys gynekologavdeling.
- Hej.. Eh jag heter Emelie och vill ha en tid så snarast som möjligt, jag är gravid..
- Okej, hur gammal är du?
- 15..
- Okej, du får en tid hos Linda i morgon 09:20, går det bra?
- Absolut, var ligger er klinik?
- Om du går vid gallerian i stan, sen fortsätter du 3 kvarter bort, så ser du oss. Du kan inte missa! Sa tjejen med en len röst.
- Okej, tack så mycket! sa jag och drog en lättande suck, hon svarade snällt och sedan la vi på. Jag måste se hur lång gången jag är..
När jag suttit och tänkt ett tag så gick jag ner igen och såg min ängel till "man" ligga i soffan, han blir ju min man snart.. Jag slängde mig i hans armar så att han ryckte till, sedan började han klappa mitt hår trött.
- Hur är det gumman? Sa han försiktigt.
- Bara bra... Sa jag och kände att jag var tvungen och spy igen, typiskt. Jag sprang till toaletten och hann inte ens låsa dörren, jag slängde mig på golvet och spydde. Jag hörde att Justin kom in.
- Gumman? Hur är det på riktigt? Sa han och satte sig bakom mig med armarna runt mig.
- Det är bra, jag har ätit något konsigt bara, sa jag men hann knappt avsluta innan jag kände klumpen i halsen igen. Jag spydde och hostade.
- Älskling.. Sa han oroligt.
- Det är inget, Justin jag lovar, isåfall hade jag berättat.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag vaknade av att Emmy kom och hoppade på mig, jag kände att hon var oroligt så jag drog hennes hår genom min fingrar.
- Hur är det gumman? klämde jag ur mig till slut.
- Bara bra... Sa hon men hon hann knappt säga klart innan hon sprang mot toaletten igen, jag gick försiktigt efter och hittade henne sittande på golvet. Jag satte mig ner bakom henne och la händerna försiktigt runt henne.
- Gumman? Hur är det på riktigt?
- Bara bra, har ätit något konstigt bara.. Sa hon och sedan spydde hon igen.
- Älskling.. Sa jag och kände hur oron spred sig i magen.
- Det är inget, Justin jag lovar, isåfall hade jag berättat, sa hon och vände sig om, hennes i vanliga fall ljusrosa läppar var nu helt bleka och torra.
Jag sa ingenting tillbaka utan litade helt enkelt på henne, hon får berätta när hon är redo. Jag tror inte det är så allvarligt iallafall, för då vet jag att Emmy skulle berättat.
- Nu går vi och sover, sa jag och bar uppe henne i min famn samtidigt som jag spolade.
- Tack, sa hon som nu låg utmattad i min famn. Jag log mot henne och gick in till sovrummet och la henne i sängen, hon somnade nästan direkt.
När jag la mig ner brevid henne viskade jag tyst: How wonderful life is, now you're the world.
DAGEN EFTER/EMELIES PERSPEKTIV:
Jag vaknade av att min klocka ringde, jag flög upp och stängde av den så att Justin inte skulle vakna. Jag tittade oroligt på honom men han låg fortfarande och sov som en ängel. Jag log mot honom sedan gick jag in i min garderob och skulle välja kläder, jag tog fram ett par jeans och en vanlig tröja. När jag fått av mig den t-shirten jag sover i och fått på mig jeansen så blev jag förvånad, min mage var uppsvullen och jag fick inte igen jeansen. Att ingen har märkt, att jag inte märkt.. tänkte jag för mig själv när jag satte på mig tighst istället.
När jag kom ner på stan så gick jag de 3 kvarter som kvinnan sagt i telefonen, och mycket riktigt där låg kliniken. Inte svårt att missa alls. Jag gick försiktigt in och såg hur alla blickar vändes mot mig, vuxna kvinnor tittade på mig och skakade på huvudet. Great.
Jag satte mig ner på en stol och tog fram en tidning, men jag hann knappt läsa nånting innan det kommer ut en kvinna som ropar upp mitt namn.
- Emelies Stevens? Sa hon och tittade runt i rummet.
- Här är jag, sa jag och log försiktigt. Kvinnan log stort och la handen om min rygg sedan gick vi in i ett vitt kallt rum och så stängde hon dörren. Hon tittade på mig och såg att jag var orolig.
- Ingen fara, du är ung jag förstår. Vi ska inte göra en undersökning här inne, det är ju läskigt det förstår jag! Vi ska bara prata här inne innan, sa hon och slog sig ner. Jag gjorde samma och log tacksamt mot henne.
- Så, vem är pappan? Sa hon.
- Justin bieber.. Sa jag och tittade mig runt omkring.
- Ja juste, jag har läst om er i tidningen! Sa kvinnan och fnittrade lite tyst. Hon verkade snäll, hon lättade verkligen upp stämningen.
- Varför är inte han med idag då? Sa hon sedan.
- Han är på möte, och så vet han inte... jag vill inte berätta förän jag vet, hur långt gången jag är, sa jag och svalde hårt.
- Jag förstår.. Sa kvinnan och skrev ner i ett dokument hon hade låg på skrivbordet.
- Kom nu med mig här in i det här trevliga rummet! Sa kvinnan sedan och reste på sig. Jag följde efter och kom in i ett varmt rum med hjärtkuddar osv.. Antar för att folk inte skulle tänka på vad som ska gå igenom här inne. Jag tittade på kvinnans namnbricka, Linda. Juste så hette hon..
- Nu får du ta av dig byxorna och trosorna så ska jag känna på din livmorder tapp, rutinkoll.. Jag måste göra den, sa hon och såg på mig.
- Ingen fara.. Sa jag och önskade nästan att Justin var här.
Efter kontrollen så skulle vi göra ultraljud, jag fick sätta på mig byxorna igen och sedan ta av mig tröjan istället. Jag satte mig på en bänk som var klädd med en mjuk filt. Hon satte blå varm gel på min mage sedan vred hon skrämen mot mig, jag blev förvånad. Jag såg en hand, och en fot. Barnet var större än vad jag trodde.
- Du är i, fjärde månaden.. Sa Linda.
- Då kan jag alltså inte göra abort? sa jag stelt.
- Nej juste. Eller jo, men då måste du ta en tablett så att barnet dör i magen, sedan får du föda ut det dött.. Sa hon tyst. När hon sa det höll jag på att tappa andan, döda ett barn. I helvete heller....
- Förresten, vill du höra hjärtljuden? Sa hon glatt för att lätta upp stämingen antagligen.
- Ja, sa jag tveksamt. Hon ändrade på en rund knapp på maskinen och sedan hörde jag hjärtljud, jag blev alldedes till mig och började gråta, av lycka. Det var ett barn unuti mig, ett litet spädbarn. Mitt kärleksbarn.
- Herregud.. Viskade jag fram.
- Häftigt va? Sa Linda stolt. Vi satt ett tag och bara lyssnade, sedan skrev hon en ny tid och jag fick en bild också, hon hoppades att Justin skulle kunna följa med nästa gång.
Tankarna snurrade i mitt huvud påvägen hem, jag kan inte göra en abort. Hur ska jag kunna förklara det för Justin..
När jag kom hem satt Justin framför tvn och hade en redbull i handen, han log stort mot mig.
- Vart har du vart? Du ser tjock ut förresten, sa han och flinade. När han sa det började jag gråta.
- Nämen älskling! Förlåt, jag menade inte... Jag skojade, sa han och kom mot mig. Jag kunde inte sluta gråta, han kom emot mig och höll om mig.
Så stod vi en stund, helt plötsligt så sparkade det till i magen på mig, jag kände en värmande känsla sprida sig i hela kroppen.
- Vad va det där..? Sa Justin och tittade på mig med stora ögon.
Hur reagerar han? kommentera.
och hur ska dom göra..? :/
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 63
- Jag vill gifta mig med dig, och inte vänta två år. Utan nu, i år....
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag svalde hårt och tittade på Emmys ansikte, hennes reaktion var svår att sätta fingret på. Först log hon stort, som om hon trodde jag skojade, sedan försvann leendet och hon tittade allvarligt på mig.
- Justin, jag är 15 år..
- Ja, men du fyller 16, och jag 17.. Sa jag och tittade på henne med ett leende. Hon tittade på mig ett ganska långt tag sedan började hon le som ett litet barn.
- SJÄLVKLART VILL JAG DET! Skrek hon så att alla tittade på oss. Hon reste sig upp och jag med, sedan tog jag henne i mina armar och kysste henne. Alla började applådera.
- Det är min fästmö! VI SKA GIFTA OSS! Sa jag stolt när kyssen avslutades. Alla jubblade och applåderade sedan slutade dom när maten kom ut.
- Men vad säger våra föräldrar? Sa Emmy när hon satt ner på stolen igen.
- Jag har pratat med mamma, hon är skeptisk såklart. Men hon säger att hon går med på det, så länge vi är säkra. Fast vi har ju bara varit tillsammans i ett halvår...
- IDAG! Skrek Emmy på nytt.
- JUSTFAN DET HAR VI! Sa jag lika förvånat. Vi började le som dårar.
Efter middagen gick vi hand i hand genom parken, vi pratade om bröllopet. Alltså om det skulle bli av eller inte. Båda var säkra på att vi ville, men vi visste inte ifall det var så bra idé eftersom vi bara varit tillsammans i 6 månader.
- Jag tycker vi gifter oss.. Sa Emmy och kollade upp på stjärnorna.
- Jag med, sa jag och tittade på henne.
- Då gör vi det! Men vi ska ju på turné om bara fyra veckor, sa hon sedan.
- Jag vet, och då är det September.. Vi gifter oss på nyår! Sa jag och skrattade.
- Ja!
- Men jag skojade bara...
- Men då tar ju både din och min turné slut, och dessutom kan vi ha värsta stora efterfesten så bjuder vi alla möjliga! Sa Emmy och himlade med ögonen.
- Din pappa måste ha snott alla stjärnor och stoppat in dom i dina ögon, så som dom klittrar! Sa jag och kysste hennes nästipp.
- Äh lägg av, sa hon och skrattade generat.
- Det är sant...
- Men nu kom jag bort mig! Vi gifter oss på nyår! Sa Emmy och hennes ögon glittrade lika mycket igen.
- Jaja, det gör vi, du fyller ju 16 den 19 Januari också! Sa jag och kysste henne.
- Ja! Då får jag ta körkort, sa Emmy och flinade stort.
- Då ska du få en present av mig.. Sa jag och började tänka på en passande bil till Emmy.
- Inte en bil va? Du skämmer bort mig för mycket, sa hon och tittade allvarligt på mig.
- Nej inte en bil, din dummer! Sa jag och försökte att låta övertygande.
- Bra! Sa hon och log igen.
EMELIES PERSPEKTIV:
När vi kom hem så bestämde vi att Justin skulle sova hos mig igen, jag hade så himla ont i magen, jag kan inte berätta för Justin ännu. Inte än.
- Jag ska bara gå på toa! Sa jag och sprang in på toaletten. Jag satte mig på huk framför toan och spydde upp det jag ätit. Great.
När jag suttit framför toan ett bra tag så bestämde jag mig för att gå ut igen. Det kommer ändå inte upp något mer.
- Hur är det hjärtat? Sa Justin när jag satte mig brevid honom i soffan.
- Bara bra, tror jag ätit något konstigt bara..
Liar.
- Åh okej, men om det är något annat så kan du berätta! Sa Justin och la armen om mig.
- Absolut! Sa jag och log ett falskt leende.
Jag gillade inte att ljuga för Justin, men hur fan ska jag förklara att jag är gravid?
Woooooow, mycket på en gång nu.
mera kommentarer vill jag gärna ha :)
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag svalde hårt och tittade på Emmys ansikte, hennes reaktion var svår att sätta fingret på. Först log hon stort, som om hon trodde jag skojade, sedan försvann leendet och hon tittade allvarligt på mig.
- Justin, jag är 15 år..
- Ja, men du fyller 16, och jag 17.. Sa jag och tittade på henne med ett leende. Hon tittade på mig ett ganska långt tag sedan började hon le som ett litet barn.
- SJÄLVKLART VILL JAG DET! Skrek hon så att alla tittade på oss. Hon reste sig upp och jag med, sedan tog jag henne i mina armar och kysste henne. Alla började applådera.
- Det är min fästmö! VI SKA GIFTA OSS! Sa jag stolt när kyssen avslutades. Alla jubblade och applåderade sedan slutade dom när maten kom ut.
- Men vad säger våra föräldrar? Sa Emmy när hon satt ner på stolen igen.
- Jag har pratat med mamma, hon är skeptisk såklart. Men hon säger att hon går med på det, så länge vi är säkra. Fast vi har ju bara varit tillsammans i ett halvår...
- IDAG! Skrek Emmy på nytt.
- JUSTFAN DET HAR VI! Sa jag lika förvånat. Vi började le som dårar.
Efter middagen gick vi hand i hand genom parken, vi pratade om bröllopet. Alltså om det skulle bli av eller inte. Båda var säkra på att vi ville, men vi visste inte ifall det var så bra idé eftersom vi bara varit tillsammans i 6 månader.
- Jag tycker vi gifter oss.. Sa Emmy och kollade upp på stjärnorna.
- Jag med, sa jag och tittade på henne.
- Då gör vi det! Men vi ska ju på turné om bara fyra veckor, sa hon sedan.
- Jag vet, och då är det September.. Vi gifter oss på nyår! Sa jag och skrattade.
- Ja!
- Men jag skojade bara...
- Men då tar ju både din och min turné slut, och dessutom kan vi ha värsta stora efterfesten så bjuder vi alla möjliga! Sa Emmy och himlade med ögonen.
- Din pappa måste ha snott alla stjärnor och stoppat in dom i dina ögon, så som dom klittrar! Sa jag och kysste hennes nästipp.
- Äh lägg av, sa hon och skrattade generat.
- Det är sant...
- Men nu kom jag bort mig! Vi gifter oss på nyår! Sa Emmy och hennes ögon glittrade lika mycket igen.
- Jaja, det gör vi, du fyller ju 16 den 19 Januari också! Sa jag och kysste henne.
- Ja! Då får jag ta körkort, sa Emmy och flinade stort.
- Då ska du få en present av mig.. Sa jag och började tänka på en passande bil till Emmy.
- Inte en bil va? Du skämmer bort mig för mycket, sa hon och tittade allvarligt på mig.
- Nej inte en bil, din dummer! Sa jag och försökte att låta övertygande.
- Bra! Sa hon och log igen.
EMELIES PERSPEKTIV:
När vi kom hem så bestämde vi att Justin skulle sova hos mig igen, jag hade så himla ont i magen, jag kan inte berätta för Justin ännu. Inte än.
- Jag ska bara gå på toa! Sa jag och sprang in på toaletten. Jag satte mig på huk framför toan och spydde upp det jag ätit. Great.
När jag suttit framför toan ett bra tag så bestämde jag mig för att gå ut igen. Det kommer ändå inte upp något mer.
- Hur är det hjärtat? Sa Justin när jag satte mig brevid honom i soffan.
- Bara bra, tror jag ätit något konstigt bara..
Liar.
- Åh okej, men om det är något annat så kan du berätta! Sa Justin och la armen om mig.
- Absolut! Sa jag och log ett falskt leende.
Jag gillade inte att ljuga för Justin, men hur fan ska jag förklara att jag är gravid?
Woooooow, mycket på en gång nu.
mera kommentarer vill jag gärna ha :)
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 62
Jag satte mig och upp och gick på toa, jag ville inte väcka dom andra, så jag bestämde mig för att åka till stan och köpa en present till Emmy älskling, hoppas hon blir glad...
JUSTINS PERSPEKTIV:
När jag kom ner till stan var klockan runt 12.. Jag parkerade nära stan så man slapp gå så långt. Vad skulle jag köpa då? Hon har ju fått en ring och ett armand, kankse ett par skor? Nej, det är jag inte bra på. Inte tjejskor iallafall..
JAG VET! En parfym.
Jag gick runt och till slut hittade jag en som luktade super gott! Efter jag köpt den gick jag och köpte ett par nya Supra, man kan aldrig ha för många! Dom jag köpte var lila med lite svart på, jag har redan ett par lila.. Men inte med svart på. Förresten, jag kan ju köpta en klänning åt Emmy också, tänkte bjuda henne på middag ikväll..
När jag gått på stan i cirka två timmar åkte jag hem, jag köpte en cafelatte till oss alla på starbucks och sedan åkte jag till Emmys lägenhet.
EMELIES PERSPEKTIV:
Jag vaknade runt halv 1 tiden av att Christian pratade i sömnen. Jag vände mig om för att se om Justin låg där men det gjorde han inte. Jag kan ju ringa honom..
- Hej det är Justin.
- Hej babe, vart är du?
- På stan, har köpt cafelatte åt oss alla, du kan väcka dom nu. För är hos dig om cirka 2 minuter.
- Okej, gud vad gott! Vad har du gjort på stan?
- Köpt en sak tills ikväll..
- Ikväll?
- Ja, du och jag ska gå på romatisk middag då!
- Naw, på riktigt? åh, du är så söt.. Skynda dig hem.
- 3,2,1.... Klick.
Först förstod jag inte varför han la på, men när jag tittade ut i hallen fick jag se Justin stå där med ett flin. Jag sprang fram och kastade mig i hans armar.
- Åh, du är perfekt! Sa jag och kysste han överallt.
- Ska du säga.. Kom nu så väcker vi dom andra, sa han och släppte ner mig.
Vi gick in i köket och tog fyra stycken kastrullock, sedan gick vi ut i vardagsrummet och slog dom mot varandra.
- FÖR I HELVETE!!!!!! Skrek Caitlin och slängde sig under kudden.
- Godmorgon godmorgon, sjöng Justin och började hoppa omkring. Jag stod och slog så gott jag kunde, jag höll på och vika mig dubbelt av skratt.
Efter kankse en kvart var alla uppe, de tittade irriterat på oss men sedan började de le när det såg att Justin köpt cafelatte åt dom, jag och Justin bara skakade på huvudet och log mot dom.
- Emmy, kom! Jag ska visa dig en sak, sa Justin och drog i min arm. Han ledde mig in till mitt sovrum och sedan in till min garderob.
- Vad gör vi här? Sa jag fundersamt.
- Jag ska visa en sak, sssh... Blunda nu, sa Justin och började gå bort in i min garderob. Jag la händerna för ögonen och blundade, efter ett tag så kände jag hur Justin petade på mig.
- Nu kan du titta! Sa han livfullt. Jag öppnade ögonen och fick se en lång svart vacker klänning, sedan en bukett med röda rosor.
- Är den till mig?! Sa jag och tappa nästan andan.
- Självklart! Sa han och log ett malligt leende.
- Åh! Justin.... Du är verkligen världsbäst! Sa jag och slet tag i klänningen. Jag sprang iväg in i en annan del av garderoben och sedan kom jag tillbaka.
- Den är perfekt! Sa Justin med stora ögon.
- Ja det är den, hur vet du min stolek? Sa jag och skrattade samtidigt som jag beundrade mig själv i den stora spegeln på väggn.
- Emmy, vi har varit tillsammans i nästan ett halvår! Sa han och ställde sig bakom mig.
- Nu blev spegelbilden mycket finare, sa jag och vände mig om för att kyssa honom. Och så stod vi, i min garderob och kysstes.
Några timmar senare var både jag och Justin redo för vår såkallade dejt. Caitlin och de andra hade gått på bio eftersom de inte hade lust att sitta i min lägenhet hela kvällen, och mamma hade åkt till New York för att fixa det sista med huset, därför skulle hon vara borta i cirka tre dagar.
När jag hade satt upp mitt hår och lockat det lite så gick jag ut i vardagsrummet och fick se Justin stå där lika vacker som alltid.
- Shit, vi måste gå här ifrån innan min flickvän får syn på dig! Sa Justin och bet sig i läppen samtidigt som han lät blicken vandra över min kropp.
- Du, det där skämtet börjar bli uttjatat, sa jag och skrattade lite tyst. Sedan la jag rosorna i vattet, sen gick jag till Justin igen.
- Limmon står där nere och väntar, sa Justin och tog min arm så vi gick armkrock.
- Kan vi inte hålla hand? det här känns lite gammalt.. Sa jag och skrattade nervöst. Varför var jag nervös för? Kankse för att jag inte visste vad Justin hade fixat nu, han var alltid så romantisk och kunde verkligen fixa till vad som helst. Vi kom ner på parkeringen och gick in i limmon, sedan åkte vi till en resturang.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När vi kom fram så klev jag ur bilen och höll upp dörren för henne. Sedan tog jag hennes hand och så gick vi in till resturangen, den finaste i stan såklart. Jag hade beställt bord på den mer privata avdelningen, inte för att det inte var folk där.. Men bara överklassare, som har råd med det. För det är väldigt dyrt och sitta där. Vi blev ledde av en kypare bort till ett bord, sedan gav han oss våra menyer och gick iväg. Jag såg hur Emmy glittrade med ögonen och sedan la hon undan menyn.
- Har du redan valt? Sa jag förvånat.
- Ja, det har jag, sa hon glatt. Jag tittade på henne och log och sedan tittade jag ner i menyn igen. Det fick bli plankstek, det är så himla gott.
- Vad tog du? Sa jag när jag la undan menyn.
- Plankstek.. Sa hon och himlade med ögonen.
- Skämtar du? Jag med, sa jag och log som ett fån.
- Haha, vad knäpp du är, sa hon och satte sig rakare i ryggen. Kyparen kom tillbaka och tog emot våran beställning sedan gick han igen.
- Emmy, jag har en anledning till varför jag tog hit dig ikväll, sa jag och svalde hårt.
- Jasså? Sa hon och jag såg hur hennes purpiller blev större.
- Jag... Eh..
- Ja? Sa hon och lutade sig fram över bordet.
- Jag vill gifta mig med dig, och inte vänta två år. Utan nu, i år....
SUPRISE!
Vad tror ni hon säger? Och vill ni att dom ska gifta sig?
JUSTINS PERSPEKTIV:
När jag kom ner till stan var klockan runt 12.. Jag parkerade nära stan så man slapp gå så långt. Vad skulle jag köpa då? Hon har ju fått en ring och ett armand, kankse ett par skor? Nej, det är jag inte bra på. Inte tjejskor iallafall..
JAG VET! En parfym.
Jag gick runt och till slut hittade jag en som luktade super gott! Efter jag köpt den gick jag och köpte ett par nya Supra, man kan aldrig ha för många! Dom jag köpte var lila med lite svart på, jag har redan ett par lila.. Men inte med svart på. Förresten, jag kan ju köpta en klänning åt Emmy också, tänkte bjuda henne på middag ikväll..
När jag gått på stan i cirka två timmar åkte jag hem, jag köpte en cafelatte till oss alla på starbucks och sedan åkte jag till Emmys lägenhet.
EMELIES PERSPEKTIV:
Jag vaknade runt halv 1 tiden av att Christian pratade i sömnen. Jag vände mig om för att se om Justin låg där men det gjorde han inte. Jag kan ju ringa honom..
- Hej det är Justin.
- Hej babe, vart är du?
- På stan, har köpt cafelatte åt oss alla, du kan väcka dom nu. För är hos dig om cirka 2 minuter.
- Okej, gud vad gott! Vad har du gjort på stan?
- Köpt en sak tills ikväll..
- Ikväll?
- Ja, du och jag ska gå på romatisk middag då!
- Naw, på riktigt? åh, du är så söt.. Skynda dig hem.
- 3,2,1.... Klick.
Först förstod jag inte varför han la på, men när jag tittade ut i hallen fick jag se Justin stå där med ett flin. Jag sprang fram och kastade mig i hans armar.
- Åh, du är perfekt! Sa jag och kysste han överallt.
- Ska du säga.. Kom nu så väcker vi dom andra, sa han och släppte ner mig.
Vi gick in i köket och tog fyra stycken kastrullock, sedan gick vi ut i vardagsrummet och slog dom mot varandra.
- FÖR I HELVETE!!!!!! Skrek Caitlin och slängde sig under kudden.
- Godmorgon godmorgon, sjöng Justin och började hoppa omkring. Jag stod och slog så gott jag kunde, jag höll på och vika mig dubbelt av skratt.
Efter kankse en kvart var alla uppe, de tittade irriterat på oss men sedan började de le när det såg att Justin köpt cafelatte åt dom, jag och Justin bara skakade på huvudet och log mot dom.
- Emmy, kom! Jag ska visa dig en sak, sa Justin och drog i min arm. Han ledde mig in till mitt sovrum och sedan in till min garderob.
- Vad gör vi här? Sa jag fundersamt.
- Jag ska visa en sak, sssh... Blunda nu, sa Justin och började gå bort in i min garderob. Jag la händerna för ögonen och blundade, efter ett tag så kände jag hur Justin petade på mig.
- Nu kan du titta! Sa han livfullt. Jag öppnade ögonen och fick se en lång svart vacker klänning, sedan en bukett med röda rosor.
- Är den till mig?! Sa jag och tappa nästan andan.
- Självklart! Sa han och log ett malligt leende.
- Åh! Justin.... Du är verkligen världsbäst! Sa jag och slet tag i klänningen. Jag sprang iväg in i en annan del av garderoben och sedan kom jag tillbaka.
- Den är perfekt! Sa Justin med stora ögon.
- Ja det är den, hur vet du min stolek? Sa jag och skrattade samtidigt som jag beundrade mig själv i den stora spegeln på väggn.
- Emmy, vi har varit tillsammans i nästan ett halvår! Sa han och ställde sig bakom mig.
- Nu blev spegelbilden mycket finare, sa jag och vände mig om för att kyssa honom. Och så stod vi, i min garderob och kysstes.
Några timmar senare var både jag och Justin redo för vår såkallade dejt. Caitlin och de andra hade gått på bio eftersom de inte hade lust att sitta i min lägenhet hela kvällen, och mamma hade åkt till New York för att fixa det sista med huset, därför skulle hon vara borta i cirka tre dagar.
När jag hade satt upp mitt hår och lockat det lite så gick jag ut i vardagsrummet och fick se Justin stå där lika vacker som alltid.
- Shit, vi måste gå här ifrån innan min flickvän får syn på dig! Sa Justin och bet sig i läppen samtidigt som han lät blicken vandra över min kropp.
- Du, det där skämtet börjar bli uttjatat, sa jag och skrattade lite tyst. Sedan la jag rosorna i vattet, sen gick jag till Justin igen.
- Limmon står där nere och väntar, sa Justin och tog min arm så vi gick armkrock.
- Kan vi inte hålla hand? det här känns lite gammalt.. Sa jag och skrattade nervöst. Varför var jag nervös för? Kankse för att jag inte visste vad Justin hade fixat nu, han var alltid så romantisk och kunde verkligen fixa till vad som helst. Vi kom ner på parkeringen och gick in i limmon, sedan åkte vi till en resturang.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När vi kom fram så klev jag ur bilen och höll upp dörren för henne. Sedan tog jag hennes hand och så gick vi in till resturangen, den finaste i stan såklart. Jag hade beställt bord på den mer privata avdelningen, inte för att det inte var folk där.. Men bara överklassare, som har råd med det. För det är väldigt dyrt och sitta där. Vi blev ledde av en kypare bort till ett bord, sedan gav han oss våra menyer och gick iväg. Jag såg hur Emmy glittrade med ögonen och sedan la hon undan menyn.
- Har du redan valt? Sa jag förvånat.
- Ja, det har jag, sa hon glatt. Jag tittade på henne och log och sedan tittade jag ner i menyn igen. Det fick bli plankstek, det är så himla gott.
- Vad tog du? Sa jag när jag la undan menyn.
- Plankstek.. Sa hon och himlade med ögonen.
- Skämtar du? Jag med, sa jag och log som ett fån.
- Haha, vad knäpp du är, sa hon och satte sig rakare i ryggen. Kyparen kom tillbaka och tog emot våran beställning sedan gick han igen.
- Emmy, jag har en anledning till varför jag tog hit dig ikväll, sa jag och svalde hårt.
- Jasså? Sa hon och jag såg hur hennes purpiller blev större.
- Jag... Eh..
- Ja? Sa hon och lutade sig fram över bordet.
- Jag vill gifta mig med dig, och inte vänta två år. Utan nu, i år....
SUPRISE!
Vad tror ni hon säger? Och vill ni att dom ska gifta sig?
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 61
- Lovebirds, nu drar vi hem till er och käkar en fet pizza! Sa Caitlin och hoppade på oss.
EMELIES PERSPEKTIV:
Efter en stunds tjaffsande på parkeringen bestämde vi oss för att åka hem till mig, på vägen hämtade vi pizza.
- Får vi sova hos dig inatt Emmy? Sa Caitlin helt plötsligt från baksätet.
- Absolut! Ska bara ringa mamma, sa jag samtidigt som jag slog nummret. Det gick några singnaler och sedan svarade hon,
- Hej mamma!
- Hej vännen! Vad gör du?
- Åker bil med Caitlin, Christian, Klara och Justin.. Jag undrar om dom får sova här inatt?
- Absolut! Jag ska faktikst sova hos en kollega inatt, vi måste komma på en ny idé till jobbet.. Så jag kommer jobba hela natten, det passar ju perfekt!
- Okej, trevligt! Jag ringer dig i morgon, ha det så bra! Puss
Jag klickade ner mamma och sedan vände jag huvudet bak igen.
- Ni fick! Sa jag och himlade med ögonen.
- Perfekt! Sa Caitlin medans hon höll i den stora familjepizzan vi skulle dela på.
När vi kom hem till mig så satte vi oss framför tvn medans vi åt, vi tittade på My Sweet Sixtheen när Sean Kingston var med, Justin skröt såklart, eftersom han känner Sean. Vi andra bara skrattade och fortsatte äta på vår pizza.
- Tänk att skolan börjar om lite mindre än två veckor.. Sen åker vi på turné! Sa jag och log mot Justin.
- Jag vet! Det ska bli awesome! Sa Justin och log större.
- Ska vi till Europa då? Sa jag tankfullt.
- Yes, kankse till Svergie, men just nu står det bara Danmark på kartan! Sa Justin och tittade på mig med glittrande ögon.
- ÅH! Gud vad coolt, jag vet en grupp från Svergie, ABBA tror jag dom hette...
- Ja, jag vet vilka det är, lite! Sa Justin och skrattade tyst.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När vi ätit klart pizzan och bara slappat ett tag bestämde vi oss för att bada jazzuci på taket, en perfekt avslutning på dagen. Visst, klockan var 01:30 men ingen var speciellt trött. Så vi bytte om och sedan gick vi 5 upp på taket och kelv ner i det varma bubblande vattnet.
- Gud vad skönt! Sa Christian och satte sig närmare Klara.
- Yes! Fan vad jag är grym, sa Emmy medans hon satt lutad mot min axel.
- Klart du är! Sa jag och pussade hennes panna.
Kort inlägg, men sålänge.. Ska försöka hitta en till som vill skriva. Intresserad? maila: [email protected]
EMELIES PERSPEKTIV:
Efter en stunds tjaffsande på parkeringen bestämde vi oss för att åka hem till mig, på vägen hämtade vi pizza.
- Får vi sova hos dig inatt Emmy? Sa Caitlin helt plötsligt från baksätet.
- Absolut! Ska bara ringa mamma, sa jag samtidigt som jag slog nummret. Det gick några singnaler och sedan svarade hon,
- Hej mamma!
- Hej vännen! Vad gör du?
- Åker bil med Caitlin, Christian, Klara och Justin.. Jag undrar om dom får sova här inatt?
- Absolut! Jag ska faktikst sova hos en kollega inatt, vi måste komma på en ny idé till jobbet.. Så jag kommer jobba hela natten, det passar ju perfekt!
- Okej, trevligt! Jag ringer dig i morgon, ha det så bra! Puss
Jag klickade ner mamma och sedan vände jag huvudet bak igen.
- Ni fick! Sa jag och himlade med ögonen.
- Perfekt! Sa Caitlin medans hon höll i den stora familjepizzan vi skulle dela på.
När vi kom hem till mig så satte vi oss framför tvn medans vi åt, vi tittade på My Sweet Sixtheen när Sean Kingston var med, Justin skröt såklart, eftersom han känner Sean. Vi andra bara skrattade och fortsatte äta på vår pizza.
- Tänk att skolan börjar om lite mindre än två veckor.. Sen åker vi på turné! Sa jag och log mot Justin.
- Jag vet! Det ska bli awesome! Sa Justin och log större.
- Ska vi till Europa då? Sa jag tankfullt.
- Yes, kankse till Svergie, men just nu står det bara Danmark på kartan! Sa Justin och tittade på mig med glittrande ögon.
- ÅH! Gud vad coolt, jag vet en grupp från Svergie, ABBA tror jag dom hette...
- Ja, jag vet vilka det är, lite! Sa Justin och skrattade tyst.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När vi ätit klart pizzan och bara slappat ett tag bestämde vi oss för att bada jazzuci på taket, en perfekt avslutning på dagen. Visst, klockan var 01:30 men ingen var speciellt trött. Så vi bytte om och sedan gick vi 5 upp på taket och kelv ner i det varma bubblande vattnet.
- Gud vad skönt! Sa Christian och satte sig närmare Klara.
- Yes! Fan vad jag är grym, sa Emmy medans hon satt lutad mot min axel.
- Klart du är! Sa jag och pussade hennes panna.
DAGEN EFTER:
Jag vaknade av värmen som spred sig i det rummet vi låg i, alla låg så nära så det var så himla varmt. Jag satte mig och upp och gick på toa, jag ville inte väcka dom andra, så jag bestämde mig för att åka till stan och köpa en present till Emmy älskling, hoppas hon blir glad...
Kort inlägg, men sålänge.. Ska försöka hitta en till som vill skriva. Intresserad? maila: [email protected]
IM SORRY
Men tror bloggen kommer läggas ner inom kort, jag har absolut inte tid...
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 60
- Vi älskar dig och det vet du, sa jag och log stort.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När vi kom hem till Emmy såg blev vi häpna över hur fint det var i hennes nya lägenhet. Det var nytt och fräscht allting.
- Vilket najs place du skaffat! Sa Christian och gick direkt till kylskåpet.
- Christian, vad håller du på med? Sa Emmy och skrattade lite.
- Jag är hungrig! Sa han och log medans han tog en cola.
Vi skrattade åt honom och sedan satte vi oss i soffan och pratade. Emmy gick runt i lägenheten eftersom hon inte sett allting enu, det var ju första gången hon var här också.
När Emmy hade varit borta ett ganska långt tag hör vi hur hon skriker, vi alla får panik och springer till dit skriket kommer ifrån. Till sist hittade vi henne stå stilla på golvet i ett rum.
- VAD ÄR DET ÄLSKLING? Sa jag oroligt.
- Kolla mitt rum.. Det är... UNDERBART! Sa hon och slängde sig i sängen.
- Ta det lungt med såret i magen! sa jag och skrattade lite åt hur glad hon var.
- Jaja.. Vänta vad är det där för dörr? Sa Emmy och gick bort till en dörr i sitt rum. När hon öppnade den kom yttligare ett skrik.
- Fan sssshhhh, sa Christian och höll för öronen.
Caitlin, Klara och Nattis gick till dörren och tittade in, de började skrika och hoppa allihopa. Vi killar fattade ingenting.. Vi började gå mot dörren och kom in i en mega stor garderob.
- TITTA MIN GARDEROB! Jag visste inte ens att jag hade såhär mycket kläder och skor! Sa Emmy och sprang runt i den stora garderoben.
Efter ett tag så hade Emmy genomsökt varenda vrå i hela lägenheten, hon satte sig utmattad i soffan och log mot oss andra.
- Åh gud, jag älskar min nya lägenhet! sa Emmy stolt.
- Awesome, sa Caitlin och log stort.
- Våran flyg går hem redan ikväll.. Sa Nattis tyst.
- Va? Gör det.. Sa Emmy och tittade ledsamt på Nattis.
- Ja, sa Ryan och vågade knappt titta upp på Emmy.
Jag hade haft ögonen på Ryan hela kvällen, jag såg hur han småtittade på Emmy hela tiden, jag kunde inte avgöra ifall Emmy tittade tillbaka eller inte.. Men en sak vet jag, Ryan gillar Emmy, det syns.. Och undra hur han kommer ta förlovningen..
EMELIES PERSPEKTIV:
Kvällen hade varit otroligt svår, jag menar med Ryan. Det var så spänt mellan oss, helt sjukt. Förut hade vi skrattat tillsammans och så, men nu vågade han knappt titta på mig. Jag var kär i Justin, jag var förlovad med Justin. Justfan... Det visste inte Ryan och Nattis om.
- Juste, jag och Justin har något att berätta! Sa jag entuiastiskt.
- Jasså? Sa Nattis och lös upp medans Ryan fortfarande satt med huvudet neråt. Jag tog Justins han och sedan berättade jag.
- Vi har förlovat oss! Sa jag och kände hur Justin hoppade till och tittade på mig osäkert.
- GRATTIS! Sa Nattis och flög upp och slängde sig runt våra halsar och kramade oss.
- Tack! Sa jag och Justin samtidigt. Jag tittade bort mot platsen där Ryan suttit men såg honom inte..
- Jag kommer snart.. Sa jag och tittade på Justin, han tittade mot Ryans plats och sedan tittade han på mig.
- Jag ska bara prata.. Sa jag och log, Justin log osäkert sedan sprang jag iväg upp för en trappa och sedan kom jag ut på takbalkongen, han stod en bit från jazzucin och tittade ut mot stan.
- Där var du.. Sa jag och ställde mig brevid honom. Jag kände hur han osäkert stod kvar.
- Det som hände, är förbi.. förstår du? Sa jag och tittade på hans ansikte. Jag såg hur det rann en tår ner från hans öga.
- Gråt inte Ryan, sa jag och ställde mig och krama om honom. Han besvarade kramen och så blev vi stående ett tag.
- Det är inte så att jag inte älskar Nattis, men du är speciell, sa han tyst och satte sig på en stol.
- Det är du med, men jag älskar Justin.. Jag var bara förvirrad när jag lät det där hända, sa jag och satte mig brevid honom.
- Jag vet, det är svårt, jag får jätte lätt känslor för någon som jag har kysst.. Sa han och tittade på mig med tårar i ögonen.
Jag tittade undrande på honom, sedan pussade jag honom på munnen. Inte för kärlek, som en kompis mer.
- Nu släpper vi det här, okej? Sa jag och log. Han torkade tårarna och log mot mig,
- Ja, jag ska. Kom nu, sa han och reste på sig.
Vi gick ner till dom andra igen som tittade på oss, de log osäkert mot oss.
- Det är löst nu, ingenting hände och ingenting kommer hända.. Sa jag och log stort. Dom drog en lättande suck och sedan var vi tvugna att köra Nattis och Ryan till flygplatsen.
När vi väl var där så log Nattis mot mig.
- Jag antar att vi kommer ses mindre nu, eftersom du bor här och så.. Sa hon och kollade på mig.
- Antagligen, men du får komma hit när du vill, det vet du va? Sa jag och kramade henne.
- Absolut, vi får höras på telefon så mycket som möjligt, sa hon och tog sitt bagage och gav det till flygpersonalen.
- Ja, ha en bra flygresa! Sa jag och kramade om henne igen och sedan kramade jag Ryan.
- Vi hörs! Sa han och gick in i gaten mot flygplanet.
- Ja! Hejdå! Sa jag och tog Justins hand medans jag vinkade hejdå med den andra. De log en sista gång och sedan gick de på flyget.
- Jag älskar dig Justin, det är dig jag vill ha. Du får inte tro något annat! Sa jag och log mot honom.
- Jag älskar dig med, sa han och kysste mig.
- Lovebirds, nu drar vi hem till er och käkar en fet pizza! Sa Caitlin och hoppade på oss.
Kommentarerna har det varit dåligt med, men det förstår jag med tanke på uppdateringen. Men den kommer bli betydligt bättre nu, såååååå. KOMMENTERA.
ni kan också skicka mail om ni har frågor: [email protected]
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 59
- Vi ska till sjukhuset, Emmy har blivit misshandlad..
CAITLINS PERSPEKTIV:
Påvägen till sjukhuset satt vi alla helt tysta, Christian och Klara snyftade då och då eftersom de hade gråtit, men nu verkade det som alla tårar var slut. Jag själv kunde inte gråta längre, tankarna bara snurrade i mitt huvud på hur det skulle gå. Och den största frågan var varför.
Efter två timmars körning var vi äntligen framme. Vi hoppade ur bilen och låste dörrarna, sedan sprang vi hysteriskt in i sjukhuset till hissen. Efter några minuter var vi högst upp på intensiven och gick fram till Justin som satt med huvudet mellan knäna.
- Hej bieber.. Sa jag tyst och såg hur hans huvud lyftes sakta.
- Hej beadelss.. Sa han, hans ögon var röda och svulla, man såg att han hade gråtit.
- Har du hört något? Sa jag och satte mig ner brevid honom.
- Nja, hon är inne på operation nu. Det var något med en inre blödning i magen. Läppen fick dom sy två stygn i, annars har jag inte hört så mycket mer. Pappa åkte nyss, sa han och såg ledsen ut.
- Det ordnar sig, sa jag och kramade om hans hand. Han log stelt mot mig, jag försökte le tillbaka för att visa mig stark. Men det var omöjligt, jag visste inte om Emmy skulle klara sig.
RYANS PERSPEKTIV:
Efter 3 veckor så hade jag landat på jorden igen. Mina känslor för Emmy hade svalnat och jag hade inte hört av henne på de 3 veckor som gått. Nattis var besviken på mig i början och jag fick vara utan henne i nästan 2 veckor. Det var svårt, men till sist kom hon tillbaka helt röd i ögonen och bad mig ta tillbaka henne. Jag lovade att aldrig göra om det.
Jag vaknade på morgonen och det var en Torsdag, Nattis låg och sov brevid mig och jag bestämde mig för att göra frukost åt henne. Så jag smög ner i hennes kök och gjorde i ordning te och mackor.
När jag kom upp hade precis Nattis vakna, hon log stort mot mig.
- Åh, vad gullig du är!
- Jag älskar ju dig, sa jag och log som ett fån.
- Kan inte vi gå och bada idag? Sa hon och satte sig upp.
- Jo absolut, sa jag och satte mig på sängen.
Vi åt vår frukost och efter det packade vi och gick ner på stranden. Klockan var runt 12:00 och det var dövarmt ute.
- Vi badar, jag dör i den här värmen! Sa Nattis och drog av sig linnet och drog i mig. Vi sprang ner i vattnet och plaskade runt för fullt. Efter ett tag tröttnade vi och gick upp, vi låg och solade en stund då Nattis telefon ringde.
- Ah hallå? Sa hon och såg glad ut. Det var någon i andra änden som pratade och helt plötsligt förändrades Nattis ansiktsutryck och hon blev helt blek och tårarna rann ner för hennes kinder.
- Jag förstår.. Vi kommer, sa hon snabbt och la på. Hon kastade sig i mina armar som ett litet barn och grät.
- Älskling vad har hänt? Sa jag förvirrat.
- Emmy, är på sjukhus.. hon har blivit misshandlad, hon är på operation nu. Det var Christian som ringde.. När hon sa det var det som jag tappade luften, jag började också gråta.
När vi äntligen beställt biljetter till Atlanta så började vi packa, men det var inte lätt. Tårarna bara rann på både mig och Nattis. Till sist kom vi äntligen iväg till flygplatsen.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Efter ungefär 8 timmar på sjukhuset och 3 timmars sömn kom Nattis och Ryan inspringades i korridoren mot oss.
- Hur är det med henne? Vad har hänt? Sa Ryan andfått.
- Hon håller på och vakna upp nu.. Sa jag och log, även om det sved att jag utsatt henne för fara var jag glad att hon var stabil och klarade sig överhuvudtaget.
- Åh, gud.. Sa Nattis och sjönk ner och grät. När hon dunsade i golvet hoppade Caitlin till och hon vaknade också, hon kramade om både Nattis och Ryan även om det var första gången hon träffade Nattis. Vi satt och småprata lite och efter kankse 1 timme kom en läkare ut och sa att Emmy hade vaknat upp. Vi alla ville bara springa in och kasta oss över henne, men vi var försiktiga och nästan svävade in i rummet.
När vi kom in såg hon trött ut, och när hon såg oss lös hela hennes ansikte upp.
- Konstigt att vi alltid ska träffas såhär.. Sa hon och försökte le, fast såret i läppen hindrade henne.
- Gud vad jag är glad att du är okej, sa Caitlin och gick fram och tog hennes högra hand.
- Yes, frisk och kry! Sa hon och försökte verka pigg.
Jag gick fram till henne och kysste henne så försiktigt att våra läppar knappt nuddades.
- Synd att min läpp är fuckt up, jag vill bara kyssa dig så du blir helt blöt i hela facet! Sa hon och hennes ansikte fick tillbaka en normalfärg igen, istället för den bleka hon nyss hade.
- Ja, får hoppas att det försvinner snart.. Sa jag och log lite mot henne.
JUSTINS PERSPEKTIV/DAGEN EFTER:
När Emmy äntligen var redo att åka hem så hade både min mamma och hennes mamma redan hunnit vara på sjukhuset och hälsa på. De tog med hur mycket blommor som helst, misshandeln spred sig som en löpeld och snart visste alla om den. Jag tyckte lite synd om Emmy, men det kanske var bra. För då kankse dom fick fast gärningsmännen. Det hade också varit poliser på sjukhuset och förhört Emmy, hon fick säga allt hon kom ihåg och poliserna lovade att göra sitt bästa.
När vi klev utanför dörren från sjukhuset så var det sånt härligt väder ute, vi bestämde oss för att åka hem till Emmys nya lägenhet och ta're lungt. Passade perfekt, nog för att det var badväder men pågrund av operationen var Emmy tvungen att ta det lungt, och vi höll henne gärna sällskap.
- Tack för ni finns vid min sida, sa Emmy när vi satt i Caitlins bil.
- Vi älskar dig och det vet du, sa jag och log stort.
Bad update, i know. En läsare klagade, så förlåt. Men har varit så mycket med skolan nu, och i helgen ska jag bort. Men bara för jag är så snäll ska jag ta med mig min laptop och försöka upptadera iallafall ett eller två inlägg under helgen.
Hoppas ni läsare förstår och inte lämnar mig :(
CAITLINS PERSPEKTIV:
Påvägen till sjukhuset satt vi alla helt tysta, Christian och Klara snyftade då och då eftersom de hade gråtit, men nu verkade det som alla tårar var slut. Jag själv kunde inte gråta längre, tankarna bara snurrade i mitt huvud på hur det skulle gå. Och den största frågan var varför.
Efter två timmars körning var vi äntligen framme. Vi hoppade ur bilen och låste dörrarna, sedan sprang vi hysteriskt in i sjukhuset till hissen. Efter några minuter var vi högst upp på intensiven och gick fram till Justin som satt med huvudet mellan knäna.
- Hej bieber.. Sa jag tyst och såg hur hans huvud lyftes sakta.
- Hej beadelss.. Sa han, hans ögon var röda och svulla, man såg att han hade gråtit.
- Har du hört något? Sa jag och satte mig ner brevid honom.
- Nja, hon är inne på operation nu. Det var något med en inre blödning i magen. Läppen fick dom sy två stygn i, annars har jag inte hört så mycket mer. Pappa åkte nyss, sa han och såg ledsen ut.
- Det ordnar sig, sa jag och kramade om hans hand. Han log stelt mot mig, jag försökte le tillbaka för att visa mig stark. Men det var omöjligt, jag visste inte om Emmy skulle klara sig.
RYANS PERSPEKTIV:
Efter 3 veckor så hade jag landat på jorden igen. Mina känslor för Emmy hade svalnat och jag hade inte hört av henne på de 3 veckor som gått. Nattis var besviken på mig i början och jag fick vara utan henne i nästan 2 veckor. Det var svårt, men till sist kom hon tillbaka helt röd i ögonen och bad mig ta tillbaka henne. Jag lovade att aldrig göra om det.
Jag vaknade på morgonen och det var en Torsdag, Nattis låg och sov brevid mig och jag bestämde mig för att göra frukost åt henne. Så jag smög ner i hennes kök och gjorde i ordning te och mackor.
När jag kom upp hade precis Nattis vakna, hon log stort mot mig.
- Åh, vad gullig du är!
- Jag älskar ju dig, sa jag och log som ett fån.
- Kan inte vi gå och bada idag? Sa hon och satte sig upp.
- Jo absolut, sa jag och satte mig på sängen.
Vi åt vår frukost och efter det packade vi och gick ner på stranden. Klockan var runt 12:00 och det var dövarmt ute.
- Vi badar, jag dör i den här värmen! Sa Nattis och drog av sig linnet och drog i mig. Vi sprang ner i vattnet och plaskade runt för fullt. Efter ett tag tröttnade vi och gick upp, vi låg och solade en stund då Nattis telefon ringde.
- Ah hallå? Sa hon och såg glad ut. Det var någon i andra änden som pratade och helt plötsligt förändrades Nattis ansiktsutryck och hon blev helt blek och tårarna rann ner för hennes kinder.
- Jag förstår.. Vi kommer, sa hon snabbt och la på. Hon kastade sig i mina armar som ett litet barn och grät.
- Älskling vad har hänt? Sa jag förvirrat.
- Emmy, är på sjukhus.. hon har blivit misshandlad, hon är på operation nu. Det var Christian som ringde.. När hon sa det var det som jag tappade luften, jag började också gråta.
När vi äntligen beställt biljetter till Atlanta så började vi packa, men det var inte lätt. Tårarna bara rann på både mig och Nattis. Till sist kom vi äntligen iväg till flygplatsen.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Efter ungefär 8 timmar på sjukhuset och 3 timmars sömn kom Nattis och Ryan inspringades i korridoren mot oss.
- Hur är det med henne? Vad har hänt? Sa Ryan andfått.
- Hon håller på och vakna upp nu.. Sa jag och log, även om det sved att jag utsatt henne för fara var jag glad att hon var stabil och klarade sig överhuvudtaget.
- Åh, gud.. Sa Nattis och sjönk ner och grät. När hon dunsade i golvet hoppade Caitlin till och hon vaknade också, hon kramade om både Nattis och Ryan även om det var första gången hon träffade Nattis. Vi satt och småprata lite och efter kankse 1 timme kom en läkare ut och sa att Emmy hade vaknat upp. Vi alla ville bara springa in och kasta oss över henne, men vi var försiktiga och nästan svävade in i rummet.
När vi kom in såg hon trött ut, och när hon såg oss lös hela hennes ansikte upp.
- Konstigt att vi alltid ska träffas såhär.. Sa hon och försökte le, fast såret i läppen hindrade henne.
- Gud vad jag är glad att du är okej, sa Caitlin och gick fram och tog hennes högra hand.
- Yes, frisk och kry! Sa hon och försökte verka pigg.
Jag gick fram till henne och kysste henne så försiktigt att våra läppar knappt nuddades.
- Synd att min läpp är fuckt up, jag vill bara kyssa dig så du blir helt blöt i hela facet! Sa hon och hennes ansikte fick tillbaka en normalfärg igen, istället för den bleka hon nyss hade.
- Ja, får hoppas att det försvinner snart.. Sa jag och log lite mot henne.
JUSTINS PERSPEKTIV/DAGEN EFTER:
När Emmy äntligen var redo att åka hem så hade både min mamma och hennes mamma redan hunnit vara på sjukhuset och hälsa på. De tog med hur mycket blommor som helst, misshandeln spred sig som en löpeld och snart visste alla om den. Jag tyckte lite synd om Emmy, men det kanske var bra. För då kankse dom fick fast gärningsmännen. Det hade också varit poliser på sjukhuset och förhört Emmy, hon fick säga allt hon kom ihåg och poliserna lovade att göra sitt bästa.
När vi klev utanför dörren från sjukhuset så var det sånt härligt väder ute, vi bestämde oss för att åka hem till Emmys nya lägenhet och ta're lungt. Passade perfekt, nog för att det var badväder men pågrund av operationen var Emmy tvungen att ta det lungt, och vi höll henne gärna sällskap.
- Tack för ni finns vid min sida, sa Emmy när vi satt i Caitlins bil.
- Vi älskar dig och det vet du, sa jag och log stort.
Bad update, i know. En läsare klagade, så förlåt. Men har varit så mycket med skolan nu, och i helgen ska jag bort. Men bara för jag är så snäll ska jag ta med mig min laptop och försöka upptadera iallafall ett eller två inlägg under helgen.
Hoppas ni läsare förstår och inte lämnar mig :(
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 58
- Nej, berätta.. Sa han och grät..
EMELIES PERSPEKTIV:
Jag visste inte om jag skulle berätta eller inte. Jag stod helt tyst i Justins famn och upptäckte att hans tröja blivit blodig, allting gjorde så ont. Både fysiskt och psykist.
- Din tröja är blodig, vänta jag ska hämta en trasa och ta bort det.. Sa jag som helt förlamad.
- Emmy, lägg av.
- Men jag ska fixa det, vänta.. Sa jag och började gå mot köket.
- EMMY! Kom hit, det spelar ingen roll, kom och sätt dig i vardagsrummet med mig så pratar vi.
Jag gjorde som han sa, vi gick in i vardagsrummet och satte oss. Sedan tog jag ett stort andetag och började berätta, från att jag gick härifrån och hur dom skrek slampa och fråga om jag var bebisens flickvän. När jag var klar kändes det som en sten lyfts från hela mig, det fysiska onda var inte borta, men det psykiska.
- Det är mitt fel.. Det är mitt fel, sa Justin som nu var helt likblek.
- Nej, älskling. Det är inte ditt fel, lägg av..
- Jo, dom frågade om du var min flickvän..
- Och?
- Dom gjorde det mot dig för att såra mig, det var haterz Emmy.
- Jaha, och? Det är ändå inte ditt fel, det var ju inte du som gjorde det.
Helt plötsligt avbröts både jag och Justin av att någon kommer in och tänder lampan, jag fick panik efter som jag satt i bh helt blåslagen.
- EMELIE VAD HAR DU GJORT? Skrek Jermery som nu stod brevid soffan.
Jag svarade inte, utan jag började bara gråta igen och slängde mig ner på golvet och satte mig i ett hörn där det var mörkt och kallt. Allt sved, allt gjorde ont. Jag hörde bara mina egna tankar, samtdigit som jag hörde ord som viskanden, jag förstod att Justin berättade. Jag satt bara tyst och gned mina armar mot varandra för att försöka sluta känna smärtan jag kände, men det hjälpte inte.. Helt plötsligt blev allt svart.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När pappa kom ner så kändes allt bättre, Emmy slängde sig ner på golvet och satte sig i ett hörn och gungade fram och tillbaka.
- Det var några killar som slog henne, hon gick och handlade. Jag sa att jag skulle följa med, men hon vägrade låta mig.. När hon kom hem gick hon på toa, sedan gick hon ner i hallen för att hämta sitt smink tror jag och då stod jag där.. viskade jag fram.
- Va.. Nej men gud, vi måste till sjukhuset med henne! Sa pappa. Helt plötsligt hördes en duns och Emmy föll till backen, hennes ögon var stänga med hela kroppen skakade som om hon hade ett anfall.
- JUSTIN! RING EN AMBULANS! Skrek pappa medans han sprang fram till Emmy. Jag visste inte vad jag skulle göra, allt spelades upp från Hawaii igen, jag ville inte förlora henne. Jag har redan haft tur en gång, det kankse inte blir så denhär gången. Jag måste ringa en ambulans.
- Hej, jag heter Justin bieber! En ambulans tack! FORT.
- Vad har hänt?
- EN TJEJ ÄR AVSVIMMAD OCH MISSHANDLAD! KOM FORT SA JAG JU.
- Oj, okej, en ambulans är påväg.
När samtalet var avslutat satte jag mig ner för att andas, jag ville inte att nånting skulle hända. Jag bad till gud flera gånger om, och efter ungefär tio minuter kom ambulansen. Pappa hjälpte till att lägga upp på Emmy på båren, sedan fick både pappa och jag följa med till sjukhuset. Jag tog fram min mobil och såg bilden.. Den första bilden som blev tagen på mig och Emmy, det var innan vi blev tillsammans. Då vi bara kramades, men jag kände ändå en stark känsla redan då. (sebildovan.)
Efter många timmar på sjukhuset bestämde jag mig för att ringa till Caitlin, jag ville ha hon och Christian här, det vet jag att Emmy också vill. Jag tog upp min telefon och ringde.
CAITLINS PERSPEKTIV:
Jag satt i soffan med Christian och Klara när min mobil ringde, det var Justin. Gud vad roligt, då kankse jag fick prata lite med Emmy.
- Ah Caitlin?
- Tja det är Justin, sa Justin med en ledsen röst.
- Har det hänt något? Du låter så ledsen..
- Jag är på sjukhuset, Emmy är inne på operation. Hon har blivit misshandlad på grund av mig... Sa han och började gråta.
- VA?! Skrek jag så att Christian och Klara hoppade till, nu grät jag också.
- Ja.. Sa Justin och grät enu mer.
- Vi är där om två timmar. Ring oss ifall hon vaknar upp, puss!
Jag la på, först hittade jag knappt den rödalur knappen efter som mina ögon var översvämmade med tårar. Jag satt en stund och grät, tills Christian tog min hand och frågade vad som hänt.
- Vi ska till sjukhuset, Emmy har blivit misshandlad..
Sorry for bad update, men det var ju skola idag för första gången på flera veckor.. Men mera i morgon OM NI KOMMENTERAR :)
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 57
- Jorå, vänta bara! Sa jag och blinkade med ögat, sedan var matchen igång.
EMELIES PERSPEKTIV:
Efter en stunds spelande så slutade det lika, jag var bättre än jag trodde och satte fler bollar i korgen än vad jag trodde att jag skulle göra.
- Bra spelat tjejen! Sa Jermery och slog till mig lätt på axeln.
- Tack, du med! Sa jag och log stort samtidigt som svetten rann ner över hela mig.
- Nu ska jag gå in och duscha, sa Jermery och slängde bollen till Justin. Han fångade bollen och log ett leende medans Jermery gick in i huset.
- Ska vi köra en match? Du var ju bra, jag vill gärna möta dig! Sa Justin och log stort.
- Okej, snabbt då... Sa jag och flinade.
Justin kastade upp bollen i luften och sedan var det igång, på något sett lyckades jag få tag i bollen och dribblade den lite sedan kastade jag, och SCORE!
- YEEEEEEEEEEEES! Skrek jag och kollade på Justin med ett flin.
- Nybörjar tur.. sa han och blinkade med ögat.
Vi fortsatte spela och det slutade med att han vann, vilket var lite surt, men han vann bara med ett poäng!
- Bra spelat älskling, sa han och kysste min panna.
- Tack du med, sa jag och log mot honom.
- Nu måste vi bada eller något, jag är dösvettig! Sa Justin och log större.
- Ja, kan vi inte bada i din pool? sa jag och kollade på honom.
- Visst! Kom, sa han och tog min hand.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När vi kom ner i poolen så var det redan ganska mörkt ute, men lamporna på poolens botten lyste upp allting.
- Gud vad skönt, sa Emmy och tog några simtag.
Jag närmade mig henne och tröck upp henne mot poolkanten.
- Justin, tänk om din pappa ser!
- Shhh, sa jag och la fingret för hennes munn. Sedan kysste jag henne mjukt och smekte hennes hår.
- Justin, tänk om din pappa ser!
- Ta det lugnt, han har gått och lagt sig, va tyst nu så jag får kyssa dig! Hon log mot mig och sedan kysste hon mig, kyssten blev mer och mer passionerad och sedan kände jag hennes tunga i min munn, våra tungor lekte med varandra sedan avslutades kyssen och jag började kyssa hennes hals samtidigt som jag försökte få av henne bikini överdelen. Helt plötsligt ringde Emmys telefon och hon drog sig ur min famn, hon tittade på mig med en "förlåtblick" sedan gick hon upp för poolstegen med händerna för brösten.
EMELIES PERSPEKTIV:
- Hallå?
- Hej gumman, det är mamma! Jag är i våran lägenhet nu.. Alla grejer är redan här, Scooter har hjälpt mig. Vad man än behöver så fixar han det!
- Ofta? I atlanta? Omgash, jag kommer i morgon. Har du pratar med den nya skolan?
- Yes, du får gå i Caitlins klass! Sa mamma och lät överlycklig.
- SKÄMTAR DU? Tack mamma, men nu måste jag gå.. Börjar bli sent, puss!
- Puss.
Jag la på och sedan gick jag tillbaka till poolen och dök ner i vattnet, när jag kom upp till ytan igen så stod Justin där med ett frågande leende.
- Vem var det? sa han.
- Mamma, hon är i vår lägenhet i Atlanta nu! sa jag tillbaka och log stort.
- Ärligt? Omgash vad häftigt! Sa Justin och log större än någonsin.
- Jag vet! Och jag får börja i Caitlins klass! Det äger, sa jag och log.
- Stick och handla så fixar jag mys här hemma, hyr en film eller två så firar vi med mys ikväll! Sa Justin och log stort.
- Okej, jag tror jag såg affären där borta!
- Nej, juste du har aldrig varit här.. Jag kan följa med, sa Justin och började gå upp från poolen.
- Nej, jag vill gå själv! Sa jag och gick efter.
- Lovar du? Jag vill gå med så det inte händer något.. Sa Justin och tog min hand.
- Men jag klarar mig, får jag lite pengar så är allt lungt! Sa jag och log stort.
- Okej då, var försiktig! Sa Justin och log mot mig.
Vi gick in och tog på oss kläder sedan fick jag pengar och började gå mot där jag sett affären. Efter ett tag kom jag fram och gick in. Jag gick mot godisen och läsken och valde två stora coca cola och sedan plockade jag godis och tog en påse chips. Perfekt. Jag gick till kassan och betalade, jag såg att det stod några killar i kankse 18-års ålder och tittade på mig.. Antar att dom gillade min låt, men vågade inte gå fram. Jag gick ut ur affären och började gå hemåt, när jag kommit halvvägs så hör jag något bakom mig. Jag vänder mig om och fick se killarna från affären.
- Hej, sa jag försitkigt.
- Hej, är det du som är Emelie stevens? Hon kända som är tillsammans med bebisen? Sa den ena.
- Ja, med bieber, ja, svarade jag undrande.
- Åh, det är ju synd att en så söt tjej som du är tillsammans med en så dum kille som Justin, sa en annan kille och kom närmare mig och luktade på mitt hår. Jag började känna mig väldigt illa till mods och fortsatte gå.
- Jag måste hem nu, hejdå. Trevligt att träffas.. Sa jag och fortsatte gå lite snabbare. De följde efter..
- EY DU VÄNTA! VI ÄR INTE KLARA MED DIG DIN LILLA SLAMPA! Skrek en längsta killen. De kom emot mig samtidigt som jag började springa, de sprang också och kom ganska snart ikapp mig. Jag kände hur någon gjorde krokben på mig så jag föll hårt ner på backen.
- Nu lyssnar du noga din lilla slampa! Vi ska bara fixa till ditt söta lilla ansikte, sen lämnar vi dig! Och om du berättar är du dödens, förstår du? Sa den längsta killen igen. Jag nickade försiktigt och blundade, det här är slutet.. Jag kände en hård spark i magen, strax där efter kom en till. Det brände i hela kroppen och jag hann knappt reagera innan jag fick en spark rakt på kindbenet, dom stod och skrattade medans jag låg och försökte hålla mig från att gråta.
- Vi kankse ska göra så hon och lilla beber inte kan få sitt kan få sitt kärleksbarn, eller vad säger ni killar? Sa en kille med en mörk röst. Det här var verkligen slutet, jag var berädd på en olidligt smärta som skulle komma av en spark mellan benen, men allt jag kände var ett slag i magen och sedan ett slag i ansiktet, sen var dom borta.
Jag låg kvar en stund medans jag kände den brännande känslan i hela magen, helt plötsligt vände det sig i magen och jag spydde, blod.
- Fyfan.. Viskade jag fram, min röst var så hes så jag knappt själv hörde vad jag sa. Jag reste mig upp men var nära på att falla igen, det gjorde så ont överallt och mitt huvud värkte. Helt plötsligt ringde min telefon.
- Hallå, sa jag och försökte få min röst att låta så normal som möjligt.
- EMELIE, EMELIE? VART ÄR DU? Hörde jag Justins röst säga.
- Jag är påväg hem, hade bara lite svårt att välja chips..
- Har det hänt något? Du låter.. Annorlunda, sa Justin oroligt.
- Nejdå, hemma alldedes strax, vänta på rummet du för jag måste gå på toa först! Sa jag och försökte skratta.
- Okej, ses snart. Puss.
Jag kom fram till huset och öppnade dörren försiktigt, sedan sprang jag upp för trappan men slutade spinga eftersom det gjorde så ont överallt. Jag gick in på toaletten och låste dörren. Jag drog av mig tröjan och började gråta när jag såg mig själv i spegeln. Jag såg riktigt hemsk ut, jag såg knappt nånting med mitt högra öga för det var så uppsvullet, min läpp var helt sprucken och näsan var i en konstig form. Jag hade blåmärken i hela ansiktet och läppen blödde samtidigt som jag blödde näsblod. Magen var helt... Blå, det gjorde ont och det såg hemskt ut.
- Jag måste sminka över det här.. viskade jag för mig själv. Jag satte på mig en bh, men kunde inte sätta på mig tröjan, det gjorde för ont.. Sen sprang jag ner i hallen för att hämta mitt smink i väskan, till mig förvåning stod Justin där.. Jag började gråta som aldrig förr när jag såg Justins min, han såg förstörd ut.
- Emmy, älskling.. Vad har hänt? Sa han och försökte krama mig. Jag slängde mig gråtandes i hans famn, hur ont det än gjorde. (se bild ovan)
- Jag ramlade, fick jag fram samtidigt som jag grät.
- Nej, berätta.. Sa han och grät...
Kankse inte så bra.. Men ni ville ha drama, så det fick ni.
kommentera.
EMELIES PERSPEKTIV:
Efter en stunds spelande så slutade det lika, jag var bättre än jag trodde och satte fler bollar i korgen än vad jag trodde att jag skulle göra.
- Bra spelat tjejen! Sa Jermery och slog till mig lätt på axeln.
- Tack, du med! Sa jag och log stort samtidigt som svetten rann ner över hela mig.
- Nu ska jag gå in och duscha, sa Jermery och slängde bollen till Justin. Han fångade bollen och log ett leende medans Jermery gick in i huset.
- Ska vi köra en match? Du var ju bra, jag vill gärna möta dig! Sa Justin och log stort.
- Okej, snabbt då... Sa jag och flinade.
Justin kastade upp bollen i luften och sedan var det igång, på något sett lyckades jag få tag i bollen och dribblade den lite sedan kastade jag, och SCORE!
- YEEEEEEEEEEEES! Skrek jag och kollade på Justin med ett flin.
- Nybörjar tur.. sa han och blinkade med ögat.
Vi fortsatte spela och det slutade med att han vann, vilket var lite surt, men han vann bara med ett poäng!
- Bra spelat älskling, sa han och kysste min panna.
- Tack du med, sa jag och log mot honom.
- Nu måste vi bada eller något, jag är dösvettig! Sa Justin och log större.
- Ja, kan vi inte bada i din pool? sa jag och kollade på honom.
- Visst! Kom, sa han och tog min hand.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När vi kom ner i poolen så var det redan ganska mörkt ute, men lamporna på poolens botten lyste upp allting.
- Gud vad skönt, sa Emmy och tog några simtag.
Jag närmade mig henne och tröck upp henne mot poolkanten.
- Justin, tänk om din pappa ser!
- Shhh, sa jag och la fingret för hennes munn. Sedan kysste jag henne mjukt och smekte hennes hår.
- Justin, tänk om din pappa ser!
- Ta det lugnt, han har gått och lagt sig, va tyst nu så jag får kyssa dig! Hon log mot mig och sedan kysste hon mig, kyssten blev mer och mer passionerad och sedan kände jag hennes tunga i min munn, våra tungor lekte med varandra sedan avslutades kyssen och jag började kyssa hennes hals samtidigt som jag försökte få av henne bikini överdelen. Helt plötsligt ringde Emmys telefon och hon drog sig ur min famn, hon tittade på mig med en "förlåtblick" sedan gick hon upp för poolstegen med händerna för brösten.
EMELIES PERSPEKTIV:
- Hallå?
- Hej gumman, det är mamma! Jag är i våran lägenhet nu.. Alla grejer är redan här, Scooter har hjälpt mig. Vad man än behöver så fixar han det!
- Ofta? I atlanta? Omgash, jag kommer i morgon. Har du pratar med den nya skolan?
- Yes, du får gå i Caitlins klass! Sa mamma och lät överlycklig.
- SKÄMTAR DU? Tack mamma, men nu måste jag gå.. Börjar bli sent, puss!
- Puss.
Jag la på och sedan gick jag tillbaka till poolen och dök ner i vattnet, när jag kom upp till ytan igen så stod Justin där med ett frågande leende.
- Vem var det? sa han.
- Mamma, hon är i vår lägenhet i Atlanta nu! sa jag tillbaka och log stort.
- Ärligt? Omgash vad häftigt! Sa Justin och log större än någonsin.
- Jag vet! Och jag får börja i Caitlins klass! Det äger, sa jag och log.
- Stick och handla så fixar jag mys här hemma, hyr en film eller två så firar vi med mys ikväll! Sa Justin och log stort.
- Okej, jag tror jag såg affären där borta!
- Nej, juste du har aldrig varit här.. Jag kan följa med, sa Justin och började gå upp från poolen.
- Nej, jag vill gå själv! Sa jag och gick efter.
- Lovar du? Jag vill gå med så det inte händer något.. Sa Justin och tog min hand.
- Men jag klarar mig, får jag lite pengar så är allt lungt! Sa jag och log stort.
- Okej då, var försiktig! Sa Justin och log mot mig.
Vi gick in och tog på oss kläder sedan fick jag pengar och började gå mot där jag sett affären. Efter ett tag kom jag fram och gick in. Jag gick mot godisen och läsken och valde två stora coca cola och sedan plockade jag godis och tog en påse chips. Perfekt. Jag gick till kassan och betalade, jag såg att det stod några killar i kankse 18-års ålder och tittade på mig.. Antar att dom gillade min låt, men vågade inte gå fram. Jag gick ut ur affären och började gå hemåt, när jag kommit halvvägs så hör jag något bakom mig. Jag vänder mig om och fick se killarna från affären.
- Hej, sa jag försitkigt.
- Hej, är det du som är Emelie stevens? Hon kända som är tillsammans med bebisen? Sa den ena.
- Ja, med bieber, ja, svarade jag undrande.
- Åh, det är ju synd att en så söt tjej som du är tillsammans med en så dum kille som Justin, sa en annan kille och kom närmare mig och luktade på mitt hår. Jag började känna mig väldigt illa till mods och fortsatte gå.
- Jag måste hem nu, hejdå. Trevligt att träffas.. Sa jag och fortsatte gå lite snabbare. De följde efter..
- EY DU VÄNTA! VI ÄR INTE KLARA MED DIG DIN LILLA SLAMPA! Skrek en längsta killen. De kom emot mig samtidigt som jag började springa, de sprang också och kom ganska snart ikapp mig. Jag kände hur någon gjorde krokben på mig så jag föll hårt ner på backen.
- Nu lyssnar du noga din lilla slampa! Vi ska bara fixa till ditt söta lilla ansikte, sen lämnar vi dig! Och om du berättar är du dödens, förstår du? Sa den längsta killen igen. Jag nickade försiktigt och blundade, det här är slutet.. Jag kände en hård spark i magen, strax där efter kom en till. Det brände i hela kroppen och jag hann knappt reagera innan jag fick en spark rakt på kindbenet, dom stod och skrattade medans jag låg och försökte hålla mig från att gråta.
- Vi kankse ska göra så hon och lilla beber inte kan få sitt kan få sitt kärleksbarn, eller vad säger ni killar? Sa en kille med en mörk röst. Det här var verkligen slutet, jag var berädd på en olidligt smärta som skulle komma av en spark mellan benen, men allt jag kände var ett slag i magen och sedan ett slag i ansiktet, sen var dom borta.
Jag låg kvar en stund medans jag kände den brännande känslan i hela magen, helt plötsligt vände det sig i magen och jag spydde, blod.
- Fyfan.. Viskade jag fram, min röst var så hes så jag knappt själv hörde vad jag sa. Jag reste mig upp men var nära på att falla igen, det gjorde så ont överallt och mitt huvud värkte. Helt plötsligt ringde min telefon.
- Hallå, sa jag och försökte få min röst att låta så normal som möjligt.
- EMELIE, EMELIE? VART ÄR DU? Hörde jag Justins röst säga.
- Jag är påväg hem, hade bara lite svårt att välja chips..
- Har det hänt något? Du låter.. Annorlunda, sa Justin oroligt.
- Nejdå, hemma alldedes strax, vänta på rummet du för jag måste gå på toa först! Sa jag och försökte skratta.
- Okej, ses snart. Puss.
Jag kom fram till huset och öppnade dörren försiktigt, sedan sprang jag upp för trappan men slutade spinga eftersom det gjorde så ont överallt. Jag gick in på toaletten och låste dörren. Jag drog av mig tröjan och började gråta när jag såg mig själv i spegeln. Jag såg riktigt hemsk ut, jag såg knappt nånting med mitt högra öga för det var så uppsvullet, min läpp var helt sprucken och näsan var i en konstig form. Jag hade blåmärken i hela ansiktet och läppen blödde samtidigt som jag blödde näsblod. Magen var helt... Blå, det gjorde ont och det såg hemskt ut.
- Jag måste sminka över det här.. viskade jag för mig själv. Jag satte på mig en bh, men kunde inte sätta på mig tröjan, det gjorde för ont.. Sen sprang jag ner i hallen för att hämta mitt smink i väskan, till mig förvåning stod Justin där.. Jag började gråta som aldrig förr när jag såg Justins min, han såg förstörd ut.
- Emmy, älskling.. Vad har hänt? Sa han och försökte krama mig. Jag slängde mig gråtandes i hans famn, hur ont det än gjorde. (se bild ovan)
- Jag ramlade, fick jag fram samtidigt som jag grät.
- Nej, berätta.. Sa han och grät...
Kankse inte så bra.. Men ni ville ha drama, så det fick ni.
kommentera.
WHEN YOU SMILE - EPISODE 56
- Ja, det låter allvarligt.. Kom så går vi ut på balkongen här! Sa Jermery och ledde oss ut på en balkong...
EMELIES PERSPEKTIV:
När vi kom ut på balkongen satte vi oss ner i den varma kvällssolen. Justin tog min hand och sedan tittade han på Jermery.
- Pappa..
- Ja Justin vad är det? Sa Jermery oroligt.
- Vi har.. Förlovat oss, sa Justin och svalde hårt. När han sa det trodde jag att jag skulle tappa andan, jag klämde hårt om hans hand. Justin tittade på mig och log lite, jag försökte le tillbaka.
- Nej men gud! Vad roligt! Lite tidigt kankse, men ni verkar jätte kära! Gud vad roligt, sa Jermery och lös upp.
- Va, menar du det? Jag trodde du skulle döda mig... Sa Justin och andades ut.
- Nja, ni är lite unga och ni har nästan precis träffats, men kärlek.. Man vet när det är äkta! Sa Jermery och log ett fint leende, nu förstår jag vart Justin fått sitt perfekta leende ifrån..
- Tack pappa, men berätta inget för mamma än! Hon vet inte.. Sa Justin och log.
- Nehe, klart jag inte ska! Men kom nu så tar vi lite mat! Erin har stått i köket hela dagen nästan, sa Jermery och log.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När vi kom in i vardagsrummet så såg jag Jx2, jag sprang fram och bar upp båda två och höll om dom.
- JJuuuuutiiiin, sa Jazmyn och skrattade.
- Hej på er! Gud vad jag har saknat er, sa jag och släppte ner dom på golvet igen. De fortsatte leka med sina saker och jag gick bort till Emmy som stod en bit bort.
- Hej snygging! Sa jag och la händerna runt henne.
- Hej babe, sa hon och kysste mig. Men det avbröts av att Jazzy kom och drog i mitt ben.
- Juutiiin, jag är din tjej, sa hon och tittade argt på mig.
- Ja juste, förlåt gumman! Sa jag och bar upp henne och började pussa på henne.
- Sluuuta, det är äckligt med killbassiler! Sa hon och sprattlade.
- Men du var ju min tjej? sa jag och fortsatte pussa henne överallt.
- Neeeeeeeeeee! Inte längre, släppt ner mig Jutiiin! Sa hon. Jag släppte ner henne och tittade mot Emmy igen som stod och skratta.
- Nu är hon min bästakompis! Så de sa, sa Jazzy och tog Emmys hand.
- Ja, juste! Sa Emmy och tittade på mig med ett leende.
Helt plötsligt skrek Erin att maten var klar, så jag tog Emmys hand och så gick vi ut i köket.
- Hej Justin! Vad kul och se dig! Sa Erin och kramade om mig.
- Kul att se dig med! Sa jag och log.
- Och du måste vara Emmy! Vad roligt att få träffa dig! Sa Erin och kramade om Emmy också.
- Ja, roligt att träffa dig Erin! Sa Emmy och log stort. Hon var inte alls lika nervös längre.
När vi slagit oss ner vid bordet så högg vi alla in på maten, pappa var värst. Det har han alltid varit, nästan inget bordsskick alls, men Erin hade lärt honom lite iallafall haha.
Efter maten och diskandet så skulle jag och Emmy precis gå upp på mitt lilla rum här, men då kommer Jazzy.
- Justiin, jag och Jazooon, har byggt en kojaaa åt dig och Emeli där uppe! Sa hon och sedan sprang hon iväg. Vi fortsatte upp för trappan och Emmy tittade på mig och skrattade.
- Undra vad dom har hittat på... Sa jag och öppnade dörren till mitt rum. Det var faktikst en riktigt fin koja, med ljusslingor och en stor madrass inuti som man kunde sova på.
- Dom kan verkligen bygga fina kojor! Sa Emmy och log stort.
- Ja, den var faktiskt fin.. Sa jag och log lite.
EMELIES PERSPEKTIV:
Efter ett tag med mys i kojan så bestämde vi oss för att gå ner till Jermery och Erin, eftersom Jazon och Jazzy hade gått och lagt sig för länge sen. Vi gick ner för trappan och in i vardagsrummet.
- Pappa, ska vi spela basket? Sa Justin och gick fram till sin pappa.
- Ja! Självklart! Sa han och lös upp.
- Är du med Emmy? Sa Justin och log.
- Jag vet inte... sa jag tvekande.
- Jo komigen! Sa Jermery och hoppade nästan som ett litet barn, han är verkligen precis som Justin haha!
- Jaja, jag är väl med då! Sa jag och log. Både Jermery och Justin lös upp som två solar, sedan gick vi ut på framsidan.
- Jag och Emmy mot dig då pappa! Sa Justin och börja dribbla lite med bollen.
- Sure, men ni har inte en chans! Sa Jermery och log stort.
- Jorå, vänta bara! Sa jag och blinkade med ögat, sedan var matchen igång.
Nu vill jag ha kommentarer, annars blir det ingen episod 57...
EMELIES PERSPEKTIV:
När vi kom ut på balkongen satte vi oss ner i den varma kvällssolen. Justin tog min hand och sedan tittade han på Jermery.
- Pappa..
- Ja Justin vad är det? Sa Jermery oroligt.
- Vi har.. Förlovat oss, sa Justin och svalde hårt. När han sa det trodde jag att jag skulle tappa andan, jag klämde hårt om hans hand. Justin tittade på mig och log lite, jag försökte le tillbaka.
- Nej men gud! Vad roligt! Lite tidigt kankse, men ni verkar jätte kära! Gud vad roligt, sa Jermery och lös upp.
- Va, menar du det? Jag trodde du skulle döda mig... Sa Justin och andades ut.
- Nja, ni är lite unga och ni har nästan precis träffats, men kärlek.. Man vet när det är äkta! Sa Jermery och log ett fint leende, nu förstår jag vart Justin fått sitt perfekta leende ifrån..
- Tack pappa, men berätta inget för mamma än! Hon vet inte.. Sa Justin och log.
- Nehe, klart jag inte ska! Men kom nu så tar vi lite mat! Erin har stått i köket hela dagen nästan, sa Jermery och log.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När vi kom in i vardagsrummet så såg jag Jx2, jag sprang fram och bar upp båda två och höll om dom.
- JJuuuuutiiiin, sa Jazmyn och skrattade.
- Hej på er! Gud vad jag har saknat er, sa jag och släppte ner dom på golvet igen. De fortsatte leka med sina saker och jag gick bort till Emmy som stod en bit bort.
- Hej snygging! Sa jag och la händerna runt henne.
- Hej babe, sa hon och kysste mig. Men det avbröts av att Jazzy kom och drog i mitt ben.
- Juutiiin, jag är din tjej, sa hon och tittade argt på mig.
- Ja juste, förlåt gumman! Sa jag och bar upp henne och började pussa på henne.
- Sluuuta, det är äckligt med killbassiler! Sa hon och sprattlade.
- Men du var ju min tjej? sa jag och fortsatte pussa henne överallt.
- Neeeeeeeeeee! Inte längre, släppt ner mig Jutiiin! Sa hon. Jag släppte ner henne och tittade mot Emmy igen som stod och skratta.
- Nu är hon min bästakompis! Så de sa, sa Jazzy och tog Emmys hand.
- Ja, juste! Sa Emmy och tittade på mig med ett leende.
Helt plötsligt skrek Erin att maten var klar, så jag tog Emmys hand och så gick vi ut i köket.
- Hej Justin! Vad kul och se dig! Sa Erin och kramade om mig.
- Kul att se dig med! Sa jag och log.
- Och du måste vara Emmy! Vad roligt att få träffa dig! Sa Erin och kramade om Emmy också.
- Ja, roligt att träffa dig Erin! Sa Emmy och log stort. Hon var inte alls lika nervös längre.
När vi slagit oss ner vid bordet så högg vi alla in på maten, pappa var värst. Det har han alltid varit, nästan inget bordsskick alls, men Erin hade lärt honom lite iallafall haha.
Efter maten och diskandet så skulle jag och Emmy precis gå upp på mitt lilla rum här, men då kommer Jazzy.
- Justiin, jag och Jazooon, har byggt en kojaaa åt dig och Emeli där uppe! Sa hon och sedan sprang hon iväg. Vi fortsatte upp för trappan och Emmy tittade på mig och skrattade.
- Undra vad dom har hittat på... Sa jag och öppnade dörren till mitt rum. Det var faktikst en riktigt fin koja, med ljusslingor och en stor madrass inuti som man kunde sova på.
- Dom kan verkligen bygga fina kojor! Sa Emmy och log stort.
- Ja, den var faktiskt fin.. Sa jag och log lite.
EMELIES PERSPEKTIV:
Efter ett tag med mys i kojan så bestämde vi oss för att gå ner till Jermery och Erin, eftersom Jazon och Jazzy hade gått och lagt sig för länge sen. Vi gick ner för trappan och in i vardagsrummet.
- Pappa, ska vi spela basket? Sa Justin och gick fram till sin pappa.
- Ja! Självklart! Sa han och lös upp.
- Är du med Emmy? Sa Justin och log.
- Jag vet inte... sa jag tvekande.
- Jo komigen! Sa Jermery och hoppade nästan som ett litet barn, han är verkligen precis som Justin haha!
- Jaja, jag är väl med då! Sa jag och log. Både Jermery och Justin lös upp som två solar, sedan gick vi ut på framsidan.
- Jag och Emmy mot dig då pappa! Sa Justin och börja dribbla lite med bollen.
- Sure, men ni har inte en chans! Sa Jermery och log stort.
- Jorå, vänta bara! Sa jag och blinkade med ögat, sedan var matchen igång.
Nu vill jag ha kommentarer, annars blir det ingen episod 57...
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 55
- Jorå, halvnära.. Sa jag och log lite tillbaka.
JUSTINS PERSPEKTIV/DAGEN EFTER:
När vi äntligen packat klart alla våra saker så skulle vi säga hejdå till Cx2 och Klara. Vi sprang in i huset igen efter att ha lagt alla väskor i bilen.
- Hejdå! Sa Emmy och kramade hårt om Caitlin, de började gråta båda två. De stod en lång stund och höll om varandra.
- Jag kommer sakna dig Emmy, vi får höras så snart som möjligt.. Viskade Caitlin tyst. Jag såg bara att Emmy nickade på huvudet, hon grät för mycket för att prata. När hon och Caitlin kramats klart, kramade hon Klara och Christian.
- Jag ringer er när vi kommer fram, jag lovar. Älskar er alla! Sa Emmy till dom med en hes röst.
- Jag älskar er också, vi hörs! Sa jag och tog Emmys hand sedan gick vi ut från dörren.
När vi åkte iväg i bilen så satt Emmy och grät. Det skulle ta ungefär två timmar för oss att åka till pappa från Caitlin.
Efter en timmes körning så var Emmy ganska glad, vi satt och prata och planerade hur det skulle gå med tunerna och sådär.
- Du Justin? Kan inte vi stanna där nere vid stranden? Sa hon och pekade.
- Jovisst, jag kör av här borta, sa jag och började konsentrera mig på viloplatsen jag kunde köra av på.
När jag stannat bilen klev vi ur och båda drog in ett stort andetag av den friska luften.
- Gud vad underbart, sa Emmy och log stort mot mig.
- Ja.. sa jag och himlade med ögonen.
EMELIES PERSPEKTIV:
När vi stått en stund vi bilen började vi gå ner mot vattnet för att gå längst det i den varma kvällsolen. Jag tog av mig mina sandaler och Justin tog av sig sina skor sen gick vi hand i hand längst vattnet och prata.
- Jag kan inte förstå att jag är förlovad med dig.. Det känns overkligt, sa jag och tittade ut mot havet.
- Jag vet, det är ingen annan som vet. Jo Caitlin och dom, men inte mina föräldrar och inte din mamma, sa han och tittade hemlighetsfullt på mig.
- Nej, jag vet! Sa jag och log lite.
- Det ska bli roligt när du får träffa Jx2! Dom kommer älska dig, sa Justin och log.
- Varför säger du inte bara Jazon och Jazmyn? haha, sa jag och skrattade lite.
- För det är jobbigt att säga.... Sa Justin och blinkade med ena ögat.
- Du är knäpp! Sa jag och skrattade men avbröts ganska snabbt av att min telefon ringde. Jag sprang iväg en bit och svarade, det var mamma.
- Hej mamma!
- Hej gumman! Jag har bra nyheter..
- Okej berätta!
- Vi ska flytta, Scooter ringde mig och tyckte att vi skulle flytta till Atlana, har hittat en fin takvåning, du har ju pengar gumman!
- Va!? SKÄMTAR DU? Då bor jag nära Justin, Caitlin och Christian.. ÅH! Mamma, tack.
- Nej tacka dig själv för du blev känd så fort! Hahahah, måste kila nu, hörs senare! Puss.
- Puss.
När jag la på så lådsades jag börja gråta bara för att överraska Justin extra mycket. Jag föll ner i sanden och "grät".
-EMMY?! Älskling var har hänt? Skrek han och kom emot mig och satte sig bakom mig och tog sig i min famn.
- Jag... Jag ska flytta! Snyftade jag fram och försökte att inte skratta.
- VA?! Vart, när.. Nej, sa han och började nästan gråta han med.
- Till....
- Till vad?! Skrek han nästan fram, jag hörde att han nästan grät.
- TILL ATLANTA!!!! Skrek jag och sken upp.
- VA?! Sa Justin förvånat, sen började han le.
- GÖR ALDRIG SÅDÄR MER! NU SKA DU FÅ! Skrek han och sprang efter mig. Dum som jag är snubblade jag i sanden och Justin kom efter mig och bar upp mig och började gå ner mot vattnet.
- Nej Justin! Vi ska till din pappa! Jag vill vara fin då! Släpp ner mig, skrek jag och försökte sprattla mig loss.
- Det skulle du tänkt på tidigare! Sa Justin och skrattade.
När vi kom ner i vattnet släppte han ner mig så jag blev helt blöt, men smart som jag är så när jag kom under ytan drog jag i hans ben så han också föll i.
- Vafan Emmy! Skrek han och skrattade.
- Så.. Sa jag och log malligt.
- Jag är förlovad med världens bästa, och nu ska hon flytta till min stad! Det här äger! Sa Justin som fortfarande satt i vattnet. Jag däremot stod upp.
- Kom nu, din pappa undrar nog vart vi är! Sa jag och drog upp honom ur vattnet.
När vi äntligen kom fram så hade jag iallafall hunnit byta av bak i bilen, fast mitt hår var fortfarande fuktigt.
- Nu är vi hos min pappa, kom nu! Sa Justin och öppnade min bildörr.
- Jaja, men får man inte vara nervös? Sa jag och skrattade lite.
- Ingen fara, han älskar dig redan säger han! Sa Justin och smålog. Jag nickade och sedan tog jag hans hand och började gå mot dörren. Vi knackade och klev in. Helt plötsligt kom det en man gående mot oss.
- Hej pappa! sa Justin och släppte min hand och kramade om Jermery.
- Hej min son! Shit, du blir större och större för varje gång! Sa Jermery och skrattade. De stod och kramade ett tag och sen släppte det varandra och båda deras blickar vändes mot mig.
- Du måste vara Emelie! Sa Jermery och log mot mig.
- Ja precis! Det är jag, sa jag och log nervöst.
- Du är snyggare än vad Justin berättat, antar att han var lite blyg över att ha träffat en så snygg tjej! Sa Jermery och puttade Justin i sidan som stod där generad.
- Haha tack! Sa jag och skrattade med Jermery åt Justin som stod helt tomatröd i ansiktet.
- Pappa, innan vi går in till dom andra, kan vi berätta en sak för dig då? Sa Justin helt plötsligt.
- Ja, det låter allvarligt.. Kom så går vi ut på balkongen här! Sa Jermery och ledde oss ut på en balkong...
Tycker att ni är riktigt snåla med kommentarerna :(
JUSTINS PERSPEKTIV/DAGEN EFTER:
När vi äntligen packat klart alla våra saker så skulle vi säga hejdå till Cx2 och Klara. Vi sprang in i huset igen efter att ha lagt alla väskor i bilen.
- Hejdå! Sa Emmy och kramade hårt om Caitlin, de började gråta båda två. De stod en lång stund och höll om varandra.
- Jag kommer sakna dig Emmy, vi får höras så snart som möjligt.. Viskade Caitlin tyst. Jag såg bara att Emmy nickade på huvudet, hon grät för mycket för att prata. När hon och Caitlin kramats klart, kramade hon Klara och Christian.
- Jag ringer er när vi kommer fram, jag lovar. Älskar er alla! Sa Emmy till dom med en hes röst.
- Jag älskar er också, vi hörs! Sa jag och tog Emmys hand sedan gick vi ut från dörren.
När vi åkte iväg i bilen så satt Emmy och grät. Det skulle ta ungefär två timmar för oss att åka till pappa från Caitlin.
Efter en timmes körning så var Emmy ganska glad, vi satt och prata och planerade hur det skulle gå med tunerna och sådär.
- Du Justin? Kan inte vi stanna där nere vid stranden? Sa hon och pekade.
- Jovisst, jag kör av här borta, sa jag och började konsentrera mig på viloplatsen jag kunde köra av på.
När jag stannat bilen klev vi ur och båda drog in ett stort andetag av den friska luften.
- Gud vad underbart, sa Emmy och log stort mot mig.
- Ja.. sa jag och himlade med ögonen.
EMELIES PERSPEKTIV:
När vi stått en stund vi bilen började vi gå ner mot vattnet för att gå längst det i den varma kvällsolen. Jag tog av mig mina sandaler och Justin tog av sig sina skor sen gick vi hand i hand längst vattnet och prata.
- Jag kan inte förstå att jag är förlovad med dig.. Det känns overkligt, sa jag och tittade ut mot havet.
- Jag vet, det är ingen annan som vet. Jo Caitlin och dom, men inte mina föräldrar och inte din mamma, sa han och tittade hemlighetsfullt på mig.
- Nej, jag vet! Sa jag och log lite.
- Det ska bli roligt när du får träffa Jx2! Dom kommer älska dig, sa Justin och log.
- Varför säger du inte bara Jazon och Jazmyn? haha, sa jag och skrattade lite.
- För det är jobbigt att säga.... Sa Justin och blinkade med ena ögat.
- Du är knäpp! Sa jag och skrattade men avbröts ganska snabbt av att min telefon ringde. Jag sprang iväg en bit och svarade, det var mamma.
- Hej mamma!
- Hej gumman! Jag har bra nyheter..
- Okej berätta!
- Vi ska flytta, Scooter ringde mig och tyckte att vi skulle flytta till Atlana, har hittat en fin takvåning, du har ju pengar gumman!
- Va!? SKÄMTAR DU? Då bor jag nära Justin, Caitlin och Christian.. ÅH! Mamma, tack.
- Nej tacka dig själv för du blev känd så fort! Hahahah, måste kila nu, hörs senare! Puss.
- Puss.
När jag la på så lådsades jag börja gråta bara för att överraska Justin extra mycket. Jag föll ner i sanden och "grät".
-EMMY?! Älskling var har hänt? Skrek han och kom emot mig och satte sig bakom mig och tog sig i min famn.
- Jag... Jag ska flytta! Snyftade jag fram och försökte att inte skratta.
- VA?! Vart, när.. Nej, sa han och började nästan gråta han med.
- Till....
- Till vad?! Skrek han nästan fram, jag hörde att han nästan grät.
- TILL ATLANTA!!!! Skrek jag och sken upp.
- VA?! Sa Justin förvånat, sen började han le.
- GÖR ALDRIG SÅDÄR MER! NU SKA DU FÅ! Skrek han och sprang efter mig. Dum som jag är snubblade jag i sanden och Justin kom efter mig och bar upp mig och började gå ner mot vattnet.
- Nej Justin! Vi ska till din pappa! Jag vill vara fin då! Släpp ner mig, skrek jag och försökte sprattla mig loss.
- Det skulle du tänkt på tidigare! Sa Justin och skrattade.
När vi kom ner i vattnet släppte han ner mig så jag blev helt blöt, men smart som jag är så när jag kom under ytan drog jag i hans ben så han också föll i.
- Vafan Emmy! Skrek han och skrattade.
- Så.. Sa jag och log malligt.
- Jag är förlovad med världens bästa, och nu ska hon flytta till min stad! Det här äger! Sa Justin som fortfarande satt i vattnet. Jag däremot stod upp.
- Kom nu, din pappa undrar nog vart vi är! Sa jag och drog upp honom ur vattnet.
När vi äntligen kom fram så hade jag iallafall hunnit byta av bak i bilen, fast mitt hår var fortfarande fuktigt.
- Nu är vi hos min pappa, kom nu! Sa Justin och öppnade min bildörr.
- Jaja, men får man inte vara nervös? Sa jag och skrattade lite.
- Ingen fara, han älskar dig redan säger han! Sa Justin och smålog. Jag nickade och sedan tog jag hans hand och började gå mot dörren. Vi knackade och klev in. Helt plötsligt kom det en man gående mot oss.
- Hej pappa! sa Justin och släppte min hand och kramade om Jermery.
- Hej min son! Shit, du blir större och större för varje gång! Sa Jermery och skrattade. De stod och kramade ett tag och sen släppte det varandra och båda deras blickar vändes mot mig.
- Du måste vara Emelie! Sa Jermery och log mot mig.
- Ja precis! Det är jag, sa jag och log nervöst.
- Du är snyggare än vad Justin berättat, antar att han var lite blyg över att ha träffat en så snygg tjej! Sa Jermery och puttade Justin i sidan som stod där generad.
- Haha tack! Sa jag och skrattade med Jermery åt Justin som stod helt tomatröd i ansiktet.
- Pappa, innan vi går in till dom andra, kan vi berätta en sak för dig då? Sa Justin helt plötsligt.
- Ja, det låter allvarligt.. Kom så går vi ut på balkongen här! Sa Jermery och ledde oss ut på en balkong...
Tycker att ni är riktigt snåla med kommentarerna :(
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 54
- Äh! Eller hur.. Var lugn, spelet har bara börjat älskling! Sa han och flinade stort.
EMELIES PERSPEKTIV:
När vi kört ett tag så tog Justin ledningen och han var hur mallig som helst. Det gjorde såklart oss irriterade. Men vi visade det inte, eftersom då skulle han bara skryta.
- Vem är bäst? Sa han hela tiden.
Jag bestämde mig för att vinna över honom, hur svårt det än skulle bli.
Tydligen blev det inte så svårt, för när spelet var slut så låg jag etta, Justin låg tvåa, Nattis låg trea, Caitlin låg fyra och Christian låg sist.
- Pffft, var det enda Justin fick fram.
- Äh lägg av, sa jag medans jag försökte få av mig de hemska skorna och få på mig mina egna.
- Vi drar och hämtar mat på MC's så kan vi åka och käka någonstans? Det är ju fortfarande sol ute fast klockan är 19:00, sa Caitlin och tittade snabbt ner på klockan.
- Smart idé, jag är as hungrig! Sa Christian medans han stod och vänta på mig och Klara som fortfarande försökte få på oss våra sega skor.
När vi äntligen var klara satt vi i bilen på väg på MC's. Alla bestämde sig för big mac och company, det fick bli bra. Jag blir hungrig bara jag tänker på det, men som tur var så va vi snart framme. Justin var fortfarande tyst och irriterad över att han förlorat.
När vi körde in vid macdriven så blev Justin genast gladare av någon anledning, antagligen för att han skulle få mat haha! Han beställde till oss och sedan fick vi vår mat och bestämde oss för att åka till stranden och äta på ett berg eller liknande.
Efter en stunds letande hittade vi vårt berg och klev ur bilen.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Okej jag ska inte ljuga, jag är en dålig förlorare, men efter en stund när ingen pratade med mig så började jag prata istället, det var tråkigt att vara tyst.
- Här kan vi va! Sa jag när jag stod på det stora berget och tittade ut mot havet.
- Ja perfekt! Sa Caitlin och gick mot mig.
- Du säger alltid perfekt! Sa Emmy och skrattade, hon kom strax bakom Cailtin medans Christian och Klara gick lite längre bak hand i hand och pratade.
När vi ätit upp våran mat så ville jag prata med Emmy, det var viktigt och kunde inte vänta.
- Emmy kom, jag vill prata med dig, sa jag och tog hennes hand. Hon log tveksamt mot mig och gick med.
- Nå? Sa hon när vi stod en bit bort.
- Jag ska till pappa i morgon, vill du följa med och träffa min lilla familj där? Sa han och log stort.
- TILL DIN PAPPA? Skämtar du? Sa hon och såg förvånad ut.
- Nej, jag vill att han ska träffa dig! Sa jag och log stort.
- Självklart vill jag det, sa hon och log större.
Jag kysste henne och sedan gick vi tillbaka till dom andra.
- Vad pratade ni om då? Sa Caitlin retsamt.
- Vi måste åka imorgon.. Vi ska till Justins pappa, sa jEmmy glad men ändå ledsen.
- Åh... Men Jermery bor ju halvnära oss ändå! Sa Caitlin och log.
- Gör han? Sa Emmy förvånat.
- Ja, eller hur Justin? Sa Caitlin och log stort.
- Jorå, halvnära.. Sa jag och log lite tillbaka.
Förlåt för den superkorta episoden, men jag måste fixa lite saker! Och dessutom tänkte jag säga att jag kommer spola fram lite i tiden efter dom har varit hos Jermery, för har inte så mycket mer idéer om vad som kan hända på sommarlovet. Hoppas det är okej.
OCH VAD HÄNDE MED KOMMENTARERNA? :(
EMELIES PERSPEKTIV:
När vi kört ett tag så tog Justin ledningen och han var hur mallig som helst. Det gjorde såklart oss irriterade. Men vi visade det inte, eftersom då skulle han bara skryta.
- Vem är bäst? Sa han hela tiden.
Jag bestämde mig för att vinna över honom, hur svårt det än skulle bli.
Tydligen blev det inte så svårt, för när spelet var slut så låg jag etta, Justin låg tvåa, Nattis låg trea, Caitlin låg fyra och Christian låg sist.
- Pffft, var det enda Justin fick fram.
- Äh lägg av, sa jag medans jag försökte få av mig de hemska skorna och få på mig mina egna.
- Vi drar och hämtar mat på MC's så kan vi åka och käka någonstans? Det är ju fortfarande sol ute fast klockan är 19:00, sa Caitlin och tittade snabbt ner på klockan.
- Smart idé, jag är as hungrig! Sa Christian medans han stod och vänta på mig och Klara som fortfarande försökte få på oss våra sega skor.
När vi äntligen var klara satt vi i bilen på väg på MC's. Alla bestämde sig för big mac och company, det fick bli bra. Jag blir hungrig bara jag tänker på det, men som tur var så va vi snart framme. Justin var fortfarande tyst och irriterad över att han förlorat.
När vi körde in vid macdriven så blev Justin genast gladare av någon anledning, antagligen för att han skulle få mat haha! Han beställde till oss och sedan fick vi vår mat och bestämde oss för att åka till stranden och äta på ett berg eller liknande.
Efter en stunds letande hittade vi vårt berg och klev ur bilen.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Okej jag ska inte ljuga, jag är en dålig förlorare, men efter en stund när ingen pratade med mig så började jag prata istället, det var tråkigt att vara tyst.
- Här kan vi va! Sa jag när jag stod på det stora berget och tittade ut mot havet.
- Ja perfekt! Sa Caitlin och gick mot mig.
- Du säger alltid perfekt! Sa Emmy och skrattade, hon kom strax bakom Cailtin medans Christian och Klara gick lite längre bak hand i hand och pratade.
När vi ätit upp våran mat så ville jag prata med Emmy, det var viktigt och kunde inte vänta.
- Emmy kom, jag vill prata med dig, sa jag och tog hennes hand. Hon log tveksamt mot mig och gick med.
- Nå? Sa hon när vi stod en bit bort.
- Jag ska till pappa i morgon, vill du följa med och träffa min lilla familj där? Sa han och log stort.
- TILL DIN PAPPA? Skämtar du? Sa hon och såg förvånad ut.
- Nej, jag vill att han ska träffa dig! Sa jag och log stort.
- Självklart vill jag det, sa hon och log större.
Jag kysste henne och sedan gick vi tillbaka till dom andra.
- Vad pratade ni om då? Sa Caitlin retsamt.
- Vi måste åka imorgon.. Vi ska till Justins pappa, sa jEmmy glad men ändå ledsen.
- Åh... Men Jermery bor ju halvnära oss ändå! Sa Caitlin och log.
- Gör han? Sa Emmy förvånat.
- Ja, eller hur Justin? Sa Caitlin och log stort.
- Jorå, halvnära.. Sa jag och log lite tillbaka.
Förlåt för den superkorta episoden, men jag måste fixa lite saker! Och dessutom tänkte jag säga att jag kommer spola fram lite i tiden efter dom har varit hos Jermery, för har inte så mycket mer idéer om vad som kan hända på sommarlovet. Hoppas det är okej.
OCH VAD HÄNDE MED KOMMENTARERNA? :(
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 53
- Det kankse är förtidigt, But we gonna make it happend! Nu är du bara min.. Jag älskar dig Emelie Stevens, sa jag och ställde mig upp, hon slängde sig runt min hals och jag bar upp henne och våra läppar möttes i en perfekt kyss.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När vi ätit vår spagetti och köttfärssås så var Caitlin och dom andra helt hyper, dom frågade tusen frågor som jag inte ens hade svar på.
- NÄR BLIR BRÖLLOPET? NÄR BLIR DET BARN? Skrek dom alla i munn på varandra.
- Bröllopet blir inte förän långt fram i tiden, och dessutom är vi för unga. Barn är vi också för unga för, sa jag och skrattade lite.
- Åh.. Sa Caitlin och satte sig i soffan. Helt plötsligt ringde min telefon. Jag tog upp den och såg att det stod Scooter på skärmen.
- Måste ta det här, kommer strax! Skrek jag och sprang ut i köket.
- Ah hallå?
- Tja bieber! Jag har goda nyheter.
- Berätta braun.
- Emelies singel ligger etta på billbord listan top 100! den är slutsåld överallt. Den har nu sålt över 10000 exemplar, därför drar vi igång en turné den 4 September, samma dag som din drar igång igen.
- Va?! Skämtar du? Shit.... Men då kommer vi inte hinna ses..
- Låt inte så besviken Bieber, hon åker ju med i din turnébuss de första veckorna och sjunger på din konsert, så ni får dela! Det kommer bli galet mycket folk. Sedan får hon klara sig själv, då åker hon med ett crew vi fixat och du åker vidare.
- Okej, gud.. Jag berättar det för henne nu!
- Ja, be henne ringa mig när ni pratat klart, det blir grymt! Tja bieber.
- Tja braun.
När jag la på var det blandade känslor, jag var sjukt taggad och glad för Emmys skull, men samtidigt ledsen med tanke på att vi inte skulle ses så ofta.
EMELIES PERSPEKTIV:
När Justin kom igen så såg han glad ut. Han satte sig vid oss och vi väntade på att han skulle berätta nånting kul. Men han var bara tyst och hånlog.
- Berätta då! Sa jag och satte mig närmare honom.
- Du ska på turné, du ligger etta på billbord listan top 100! Och din singel är slutsåld överallt! Den har dessutom sålt 10000 exemplar! Skrek han och log stort. Jag drog efter andan och började skrika och hoppa upp och ner.
- KAN NI FATTA?!?!?! AAAAHHH.
- Din turné drar igång den 4 September och du åker med mig först, och sjunger på mina konserter. Sen efter några veckor åker du med ditt alldedes egna crew, runt i världen.
- Skämtar du? Har jag ett eget crew.. WOW! Sa jag och drog häftigt efter andan.
- Yepp! Sa Justin och smilade stort.
Jag kunde inte fatta att jag skulle på en egen turné, det här var insane! Jag hade gått från att vara vem som helst till att vara någon. Juste, någon. Det är sjukt.
Efter en stunds pratande om hur min turné skulle gå så var klockan runt 17:00, vi bestämde oss för att åka och bowla. Ett bra avslut på dagen. Väldigt bra.
- Åker vi din bil eller Caitlins? Sa jag till Justin när jag stod i hallen för att få på mig mina jobbiga converse.
- Vet inte.. Ska fråga, vänta, sa Justin tillbaka.
- CAITLIN! ÅKER VI DIN ELLER MIN BIL?
- VET INTE! DIN ELLER? Skrek Caitlin tillbaka från övervåningen.
- Visst, sa Justin tyst och tog fram sin bilnyckel.
När vi alla äntligen satt i bilen så började vi åka in mot stan, det skulle ta cirka 20 minuter så jag satte på en skiva så länge. Det var redan en skiva i så jag tröck på play och min låt spelades hur högtalarna.
- Justin har du köpt min singel? Sa jag förvånat.
- Självklart, sa han och log samtidigt som han tittade på vägen.
Vi fortsatte lyssna på låten samtidigt som jag sjöng med då och då. Caitlin verkade också kunna texten för hon satt och sjöng med hon med. Det kändes spännande allting, med turnén och träffa mitt crew ohså vidare.
CAITLINS PERSPEKTIV:
När vi kom fram till bowlinghallen så var det inte så mycket folk som jag trodde, det var några få på bana ett, två och tre. Sedan var det inga fler. Vi fick bana tio för att Christian ville det, sen gick vi och försökte hitta ett par av de snygga skorna som skulle passa.
- Sånna här skor ska jag köpa och gå med i skolan! HAHAHAAH, sa Klara och skrattade åt sig själv.
- Ja gör det du! Sa Christian och skrattade lite tyst.
Vi alla fick till slut på oss skor och sedan skulle vi gå och välja stolek på bowlingkloten, jag hittade min direkt och det gjorde Emmy och Klara med, men för killarna tog det lite längre tid. Vi stod och skratta åt dom när de fastnade med tummarna i hålet.
- Kom nu killar så kör vi! Sa jag otåligt.
- Jaja, sa Justin och kom till vår bana eftersom han äntligen hittat sitt klot. Christian kom strax där efter. Den som började var Emmy och hon hade sån tur så hon fick en strike direkt!
- SCOOOOORE! Skrek hon och skrattade.
- Nybörjartur, mumlade Justin.
- Det luktar.. Dålig förlorare, sa Emmy och skrattade.
- Äh! Eller hur.. Var lugn, spelet har bara börjat älskling! Sa han och flinade stort.
Ointressant episode...
Men sprid gärna vidare bloggen, men glöm inte att kommentera! :)
JUSTINS PERSPEKTIV:
När vi ätit vår spagetti och köttfärssås så var Caitlin och dom andra helt hyper, dom frågade tusen frågor som jag inte ens hade svar på.
- NÄR BLIR BRÖLLOPET? NÄR BLIR DET BARN? Skrek dom alla i munn på varandra.
- Bröllopet blir inte förän långt fram i tiden, och dessutom är vi för unga. Barn är vi också för unga för, sa jag och skrattade lite.
- Åh.. Sa Caitlin och satte sig i soffan. Helt plötsligt ringde min telefon. Jag tog upp den och såg att det stod Scooter på skärmen.
- Måste ta det här, kommer strax! Skrek jag och sprang ut i köket.
- Ah hallå?
- Tja bieber! Jag har goda nyheter.
- Berätta braun.
- Emelies singel ligger etta på billbord listan top 100! den är slutsåld överallt. Den har nu sålt över 10000 exemplar, därför drar vi igång en turné den 4 September, samma dag som din drar igång igen.
- Va?! Skämtar du? Shit.... Men då kommer vi inte hinna ses..
- Låt inte så besviken Bieber, hon åker ju med i din turnébuss de första veckorna och sjunger på din konsert, så ni får dela! Det kommer bli galet mycket folk. Sedan får hon klara sig själv, då åker hon med ett crew vi fixat och du åker vidare.
- Okej, gud.. Jag berättar det för henne nu!
- Ja, be henne ringa mig när ni pratat klart, det blir grymt! Tja bieber.
- Tja braun.
När jag la på var det blandade känslor, jag var sjukt taggad och glad för Emmys skull, men samtidigt ledsen med tanke på att vi inte skulle ses så ofta.
EMELIES PERSPEKTIV:
När Justin kom igen så såg han glad ut. Han satte sig vid oss och vi väntade på att han skulle berätta nånting kul. Men han var bara tyst och hånlog.
- Berätta då! Sa jag och satte mig närmare honom.
- Du ska på turné, du ligger etta på billbord listan top 100! Och din singel är slutsåld överallt! Den har dessutom sålt 10000 exemplar! Skrek han och log stort. Jag drog efter andan och började skrika och hoppa upp och ner.
- KAN NI FATTA?!?!?! AAAAHHH.
- Din turné drar igång den 4 September och du åker med mig först, och sjunger på mina konserter. Sen efter några veckor åker du med ditt alldedes egna crew, runt i världen.
- Skämtar du? Har jag ett eget crew.. WOW! Sa jag och drog häftigt efter andan.
- Yepp! Sa Justin och smilade stort.
Jag kunde inte fatta att jag skulle på en egen turné, det här var insane! Jag hade gått från att vara vem som helst till att vara någon. Juste, någon. Det är sjukt.
Efter en stunds pratande om hur min turné skulle gå så var klockan runt 17:00, vi bestämde oss för att åka och bowla. Ett bra avslut på dagen. Väldigt bra.
- Åker vi din bil eller Caitlins? Sa jag till Justin när jag stod i hallen för att få på mig mina jobbiga converse.
- Vet inte.. Ska fråga, vänta, sa Justin tillbaka.
- CAITLIN! ÅKER VI DIN ELLER MIN BIL?
- VET INTE! DIN ELLER? Skrek Caitlin tillbaka från övervåningen.
- Visst, sa Justin tyst och tog fram sin bilnyckel.
När vi alla äntligen satt i bilen så började vi åka in mot stan, det skulle ta cirka 20 minuter så jag satte på en skiva så länge. Det var redan en skiva i så jag tröck på play och min låt spelades hur högtalarna.
- Justin har du köpt min singel? Sa jag förvånat.
- Självklart, sa han och log samtidigt som han tittade på vägen.
Vi fortsatte lyssna på låten samtidigt som jag sjöng med då och då. Caitlin verkade också kunna texten för hon satt och sjöng med hon med. Det kändes spännande allting, med turnén och träffa mitt crew ohså vidare.
CAITLINS PERSPEKTIV:
När vi kom fram till bowlinghallen så var det inte så mycket folk som jag trodde, det var några få på bana ett, två och tre. Sedan var det inga fler. Vi fick bana tio för att Christian ville det, sen gick vi och försökte hitta ett par av de snygga skorna som skulle passa.
- Sånna här skor ska jag köpa och gå med i skolan! HAHAHAAH, sa Klara och skrattade åt sig själv.
- Ja gör det du! Sa Christian och skrattade lite tyst.
Vi alla fick till slut på oss skor och sedan skulle vi gå och välja stolek på bowlingkloten, jag hittade min direkt och det gjorde Emmy och Klara med, men för killarna tog det lite längre tid. Vi stod och skratta åt dom när de fastnade med tummarna i hålet.
- Kom nu killar så kör vi! Sa jag otåligt.
- Jaja, sa Justin och kom till vår bana eftersom han äntligen hittat sitt klot. Christian kom strax där efter. Den som började var Emmy och hon hade sån tur så hon fick en strike direkt!
- SCOOOOORE! Skrek hon och skrattade.
- Nybörjartur, mumlade Justin.
- Det luktar.. Dålig förlorare, sa Emmy och skrattade.
- Äh! Eller hur.. Var lugn, spelet har bara börjat älskling! Sa han och flinade stort.
Ointressant episode...
Men sprid gärna vidare bloggen, men glöm inte att kommentera! :)
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 52
- Men vad tycker du om förlovning..? Sa han och svalde hårt.
Allt jag tänkte var "WTF"....
EMELIES PERSPEKTIV:
Jag stod tyst en lång stund och tänkte på Ryan, det var fel läge att tänka på honom.. Men jag hade inte berättat om kyssen enu, och om det var dags för förlovning.. Så måste jag.
- Du Justin? Sa jag och tittade på honom, jag såg att han stod och tittade på mig med stora förväntansfulla ögon.
- Ja...? Sa han och försökte att inte le för mycket.
- Jag måste berätta en sak...
Jag hann knappt säga klart innan min telefon ringde.
- Vänta måste ta det här, kommer snart! Sa jag och kysste han snabbt. Jag sprang ut i hallen och ut på alltanen sedan svarade jag.
- Ah hallå?
- Tja, det är Ryan..
- Oj, konstigt. Hej, sa jag och försökte att inte le.
- Vadå? sa han förvånat.
- Nej men.. Jag skulle nyss berätta för Justin, du vet..
- Aha.. Är det speciellt smart? sa Ryan oroligt.
- Jag måste.. Han tog upp en väldigt viktig grej och jag måste berätta innan jag kan svara på det han tog upp.
- Jag antar att jag måste berätta för Nattis med då.. Dem kommer hata oss.
- Jag vet, men jag hoppas.. Åh, fan vad svårt.
- Emmy, jag saknar dig.
- Snälla Ryan, säg inte så, det är för kompliserat.
- Men jag gör det..
- Jag med. Men vi får glömma det här, och berätta. Okej? sa jag strängt.
- Jaja.. Emmy, glöm mig inte bara.
- Hur ska jag kunna glömma min bästavän? Jag ringer dig sen.
- Okej, hejdå.
Jag la på och stod kvar en stund ute för att andas in ren luft, det kändes som min var smutsig. Jag var en lögnare, men Justin hade gjort samma sak i Hawaii, och den kysste betydde ingenting för honom, och det gjorde inte min och Ryans heller.. Eller?
JUSTINS PERSPEKTIV:
När Emmy sprang ut så lät hon orolig och det gjorde mig orolig. Ni alla tycker nog att det är förtidigt att förlova sig, men nej. Jag älskar Emmy på riktigt, och jag vill inte svika henne igen. Det är ju inte så att jorden går under bara för en förlovning..
- Hej darling! sa Emmy så plötsligt att jag ryckte till.
- Oj, blev du rädd? Sa hon sedan.
- Nej bara förvånad, märkte inte att du kom in igen!
- Okej.. Men jag måste berätta en sak, sa hon och svalde hårt, jag såg att det här var jobbigt för henne.
Jag log oroligt mot henne och satte mig ner vid köksbordet, hon satte sig mitt emot och tog min hand.
- Du vet när vi kom hem från Hawaii? Och du inte ens kysste mig. Då fanns Ryan där väldigt mycket för mig. Han och Nattis skjusade hem mig och Klara, och när vi kom till mitt hus envisades Ryan att hjälpa mig med väskorna upp eftersom jag inprencip grät då. Jag gick med på det och han la dom vi min säng, sedan kramade han om mig.. Och sen.. Kysstes vi, avslutade hon. Jag tittade upp på henne och såg att hon såg rädd ut.
Jag visste inte om jag skulle vara arg eller inte, Jasmine hade ju kysst mig. Och det hade Emmy inte brytt sig om.
- Jag kommer snart, sa jag och sprang ut i hallen och ut genom dörren. Jag kände att tårarna fylldes i mina ögon. Jag sprang ut i stallet och satte mig vid höet, jag kramade hårt om sametsasken jag hade i fickan.. Ringen.
CAITLINS PERSPEKTIV:
När vi satt i vardagsrummet och väntade på maten fick Christian en underbar idé, vi skulle gå till vårat spelrum i källaren och spela biljard så länge. Det tog ganska lång tid att göra maten, konstigt. Men ingen tänkte mer på det utan vi började spela och hade allmänt kul. Helt plötsligt slås dörren upp och in kommer en likblek Emmy.
- Emmy vad har hänt?! Skrek jag och sprang fram till henne.
- Jag berättade..
- Berättade vad? Sa Christian som nu också stod och höll i Emmy, det såg ut som hon skulle svimma vilket sekund som helst.
- Om kyssen, jag kysste Ryan när han hjälpte mig upp med väskorna till mitt rum.
- Var det därför det tog så lång tid... Sa Klara som stod en bit bort. Hon såg rädd ut, jag tror hon tyckte det var obehagligt att se Emmy såhär.
- Kysste du Ryan? Sa Christian och kramade om Emmy lite hårdare.
- Ja.. Eller, vi båda tog initsativet.
- Vad var det som fick dig att berätta för Justin? Jag menar, du har ju inte ens berättat för oss, sa jag och kollade på henne.
- Han.. Han ville förlova sig, tror jag.
- Aha... Sa Christian och tittade mot Klara.
- Visste ni två om att han skulle göra det? Sa jag förvånat.
- Ja.. Sa Klara med en tyst viskning.
- Aha.. sa jag.
- Gå efter honom så gör vi klart maten, sa Christian och hjälpte henne upp för trappan. Och jag och Klara gick in i köket så länge.
EMELIES PERSPEKTIV:
När jag kom upp i hallen igen och ut i luften så kändes det som om jag kom tillbaka till jorden igen. Jag började gå runt och leta efter Justin medans dom andra gjorde maten. Men jag hittade honom inte, jag skulle precis ge upp då jag hör något från höet i stallet. Jag sprang in dit och såg Justin sitta i höt med röda ögon.
- Förlåt.. Mumlade jag fram.
- Kom och sätt dig här, sa Justin och klappade på höt brevid sig.
Jag gick försiktigt fram mot honom och satte mig tätt intill honom.
- Jag kan inte vara sur på dig, för att när Jasmine kysste mig, så tog du det bra. Därför är jag skyldig dig att inte bli arg, men jag är förstås besviken. Men jag förstår ändå varför du gjorde det, jag menar.. Jag betedde mig som en idiot.. Sa Justin och tittade ner mot sina fötter.
- Så du menar att du förlåter mig? Sa jag förvånat precis när jag var nära gråten, men det försvann.
- Jag antar det.. Sa Justin och tittade upp mot mig med ett stelt leende.
- Förlåt Justin.. Sa jag och kysste honom. Vi låg i höt och kysste varandra tills jag märkte att det kittlade hemskt i näsan, jag var tvungen att resa mig upp hur snabbt som helst och nysa.
Justin började asgarva och jag med, han var glad igen.
- Är du allergisk mot hö? Sa Justin och glittrade med ögonen och sitt perfekta leende.
- Nja, lite, sa jag och log stort mot honom.
- Då kankse inte det här är så bra att göra här, sa Justin och tog min hand. Jag förstod ingenting men han ledde mig bort till dammen och sedan gick han ner på knä..
CAITLINS PERSPEKTIV:
När vi stod och gjorde mat fick jag en stark känsla av att titta ut genom fönstret ut mot bakgården, när jag gjorde det höll jag på att spricka av glädje.
- KOM OCH TITTA! Skrek jag till dom andra.
- Vadå? Sa Christian förvånat.
- HAN GÅR NER PÅ KNÄ! TITTA! Skrek jag yttligare en gång, och inom några sekunder så stod både Christian och Klara brevid mig och tittade.
JUSTINS PERSPEKTIV:
- Emmy, love of my life. Vill du förlova dig med mig? Sa jag och höll fram den blå sametsasken.
Hon tittade allvarligt på mig ett tag och jag trodde precis hon skulle säga nej då hon lös upp av ett leende.
- Absolut, självklart! Sa hon och höll fram sin hand. När jag hörde dom orden så höll jag på att smälta av den värme som spred sig i min kropp. Jag satte på ringen på hennes finger och den passade perfekt.
- Det kankse är förtidigt, But we gonna make it happend! Nu är du bara min.. Jag älskar dig Emelie Stevens, sa jag och ställde mig upp, hon slängde sig runt min hals och jag bar upp henne och våra läppar möttes i en perfekt kyss.
SÄG NU HELT ÄRLIGT VAD NI TYCKER.
någon kommenterade "hoppas dom inte skaffar barn"
Mitt svar på det: NEJ! inte ännu, verkligen inte haha.
Allt jag tänkte var "WTF"....
EMELIES PERSPEKTIV:
Jag stod tyst en lång stund och tänkte på Ryan, det var fel läge att tänka på honom.. Men jag hade inte berättat om kyssen enu, och om det var dags för förlovning.. Så måste jag.
- Du Justin? Sa jag och tittade på honom, jag såg att han stod och tittade på mig med stora förväntansfulla ögon.
- Ja...? Sa han och försökte att inte le för mycket.
- Jag måste berätta en sak...
Jag hann knappt säga klart innan min telefon ringde.
- Vänta måste ta det här, kommer snart! Sa jag och kysste han snabbt. Jag sprang ut i hallen och ut på alltanen sedan svarade jag.
- Ah hallå?
- Tja, det är Ryan..
- Oj, konstigt. Hej, sa jag och försökte att inte le.
- Vadå? sa han förvånat.
- Nej men.. Jag skulle nyss berätta för Justin, du vet..
- Aha.. Är det speciellt smart? sa Ryan oroligt.
- Jag måste.. Han tog upp en väldigt viktig grej och jag måste berätta innan jag kan svara på det han tog upp.
- Jag antar att jag måste berätta för Nattis med då.. Dem kommer hata oss.
- Jag vet, men jag hoppas.. Åh, fan vad svårt.
- Emmy, jag saknar dig.
- Snälla Ryan, säg inte så, det är för kompliserat.
- Men jag gör det..
- Jag med. Men vi får glömma det här, och berätta. Okej? sa jag strängt.
- Jaja.. Emmy, glöm mig inte bara.
- Hur ska jag kunna glömma min bästavän? Jag ringer dig sen.
- Okej, hejdå.
Jag la på och stod kvar en stund ute för att andas in ren luft, det kändes som min var smutsig. Jag var en lögnare, men Justin hade gjort samma sak i Hawaii, och den kysste betydde ingenting för honom, och det gjorde inte min och Ryans heller.. Eller?
JUSTINS PERSPEKTIV:
När Emmy sprang ut så lät hon orolig och det gjorde mig orolig. Ni alla tycker nog att det är förtidigt att förlova sig, men nej. Jag älskar Emmy på riktigt, och jag vill inte svika henne igen. Det är ju inte så att jorden går under bara för en förlovning..
- Hej darling! sa Emmy så plötsligt att jag ryckte till.
- Oj, blev du rädd? Sa hon sedan.
- Nej bara förvånad, märkte inte att du kom in igen!
- Okej.. Men jag måste berätta en sak, sa hon och svalde hårt, jag såg att det här var jobbigt för henne.
Jag log oroligt mot henne och satte mig ner vid köksbordet, hon satte sig mitt emot och tog min hand.
- Du vet när vi kom hem från Hawaii? Och du inte ens kysste mig. Då fanns Ryan där väldigt mycket för mig. Han och Nattis skjusade hem mig och Klara, och när vi kom till mitt hus envisades Ryan att hjälpa mig med väskorna upp eftersom jag inprencip grät då. Jag gick med på det och han la dom vi min säng, sedan kramade han om mig.. Och sen.. Kysstes vi, avslutade hon. Jag tittade upp på henne och såg att hon såg rädd ut.
Jag visste inte om jag skulle vara arg eller inte, Jasmine hade ju kysst mig. Och det hade Emmy inte brytt sig om.
- Jag kommer snart, sa jag och sprang ut i hallen och ut genom dörren. Jag kände att tårarna fylldes i mina ögon. Jag sprang ut i stallet och satte mig vid höet, jag kramade hårt om sametsasken jag hade i fickan.. Ringen.
CAITLINS PERSPEKTIV:
När vi satt i vardagsrummet och väntade på maten fick Christian en underbar idé, vi skulle gå till vårat spelrum i källaren och spela biljard så länge. Det tog ganska lång tid att göra maten, konstigt. Men ingen tänkte mer på det utan vi började spela och hade allmänt kul. Helt plötsligt slås dörren upp och in kommer en likblek Emmy.
- Emmy vad har hänt?! Skrek jag och sprang fram till henne.
- Jag berättade..
- Berättade vad? Sa Christian som nu också stod och höll i Emmy, det såg ut som hon skulle svimma vilket sekund som helst.
- Om kyssen, jag kysste Ryan när han hjälpte mig upp med väskorna till mitt rum.
- Var det därför det tog så lång tid... Sa Klara som stod en bit bort. Hon såg rädd ut, jag tror hon tyckte det var obehagligt att se Emmy såhär.
- Kysste du Ryan? Sa Christian och kramade om Emmy lite hårdare.
- Ja.. Eller, vi båda tog initsativet.
- Vad var det som fick dig att berätta för Justin? Jag menar, du har ju inte ens berättat för oss, sa jag och kollade på henne.
- Han.. Han ville förlova sig, tror jag.
- Aha... Sa Christian och tittade mot Klara.
- Visste ni två om att han skulle göra det? Sa jag förvånat.
- Ja.. Sa Klara med en tyst viskning.
- Aha.. sa jag.
- Gå efter honom så gör vi klart maten, sa Christian och hjälpte henne upp för trappan. Och jag och Klara gick in i köket så länge.
EMELIES PERSPEKTIV:
När jag kom upp i hallen igen och ut i luften så kändes det som om jag kom tillbaka till jorden igen. Jag började gå runt och leta efter Justin medans dom andra gjorde maten. Men jag hittade honom inte, jag skulle precis ge upp då jag hör något från höet i stallet. Jag sprang in dit och såg Justin sitta i höt med röda ögon.
- Förlåt.. Mumlade jag fram.
- Kom och sätt dig här, sa Justin och klappade på höt brevid sig.
Jag gick försiktigt fram mot honom och satte mig tätt intill honom.
- Jag kan inte vara sur på dig, för att när Jasmine kysste mig, så tog du det bra. Därför är jag skyldig dig att inte bli arg, men jag är förstås besviken. Men jag förstår ändå varför du gjorde det, jag menar.. Jag betedde mig som en idiot.. Sa Justin och tittade ner mot sina fötter.
- Så du menar att du förlåter mig? Sa jag förvånat precis när jag var nära gråten, men det försvann.
- Jag antar det.. Sa Justin och tittade upp mot mig med ett stelt leende.
- Förlåt Justin.. Sa jag och kysste honom. Vi låg i höt och kysste varandra tills jag märkte att det kittlade hemskt i näsan, jag var tvungen att resa mig upp hur snabbt som helst och nysa.
Justin började asgarva och jag med, han var glad igen.
- Är du allergisk mot hö? Sa Justin och glittrade med ögonen och sitt perfekta leende.
- Nja, lite, sa jag och log stort mot honom.
- Då kankse inte det här är så bra att göra här, sa Justin och tog min hand. Jag förstod ingenting men han ledde mig bort till dammen och sedan gick han ner på knä..
CAITLINS PERSPEKTIV:
När vi stod och gjorde mat fick jag en stark känsla av att titta ut genom fönstret ut mot bakgården, när jag gjorde det höll jag på att spricka av glädje.
- KOM OCH TITTA! Skrek jag till dom andra.
- Vadå? Sa Christian förvånat.
- HAN GÅR NER PÅ KNÄ! TITTA! Skrek jag yttligare en gång, och inom några sekunder så stod både Christian och Klara brevid mig och tittade.
JUSTINS PERSPEKTIV:
- Emmy, love of my life. Vill du förlova dig med mig? Sa jag och höll fram den blå sametsasken.
Hon tittade allvarligt på mig ett tag och jag trodde precis hon skulle säga nej då hon lös upp av ett leende.
- Absolut, självklart! Sa hon och höll fram sin hand. När jag hörde dom orden så höll jag på att smälta av den värme som spred sig i min kropp. Jag satte på ringen på hennes finger och den passade perfekt.
- Det kankse är förtidigt, But we gonna make it happend! Nu är du bara min.. Jag älskar dig Emelie Stevens, sa jag och ställde mig upp, hon slängde sig runt min hals och jag bar upp henne och våra läppar möttes i en perfekt kyss.
SÄG NU HELT ÄRLIGT VAD NI TYCKER.
någon kommenterade "hoppas dom inte skaffar barn"
Mitt svar på det: NEJ! inte ännu, verkligen inte haha.
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 51
- Vadå? Sa Christian och himlade med ögonen..
JUSTINS PERSPEKTIV:
När vi väl hade packat ihop och släkt brasan helt så hoppade vi på fyrhjulingarna. Klara satt bakom Christian och Caitlin hade en egen. Sen envisades Emmy med att köra så jag fick sitta bakom henne efter som jag gick ner till stranden igår på eftermiddagen.
Efter några minuter var vi framme vid Caitlin och Christians hus. Vi bestämde oss för att packa upp allt och sedan byta om till badkläder och mötas ute på gården när alla var klara.
Efter en stunds uppackande så gick vi killar ut och såg alla tre tjejer stå på led, Christian sprang och ställde sig där han med, så jag sprang fram och skrek,
- DÅSA MANNAR! ÄR NI REDO?
- YES SIR! Skrek alla fyra samtidigt och tog upp händerna mot pannan. Det tog inte alls lång tid innan vi började skratta.
- Okej, seriöst nu! Vi har hinkar i garaget, sen har vi ungefär 12 stycken vattenpistoler, stora och små. Vi kan även fylla flaskor med vatten. Och allt fyller vi i duschrummet för hästarna, okej? Sa Caitlin och log mot oss alla.
- Uppfattat! Sa Christian och sprang in för att hämta vattenpistolerna och flaskor. Jag och Emmy sprang till garaget och tog fram hinkar, medans Klara och Caitlin gick till kranen för att få in lagom tempratur på vattnet. Det skulle inte vara varmt förstås, då är det fusk! Men inte så kallt så någon fick en hjärtattack heller!
Efter kankse en halvtimme av fyllande med vatten så var vi äntligen klara och var redo att sätta igång, jag tog upp min mobil fort innan vi skulle börja och skrev på twitter.
" #epic waterfight with my beautiful girlfriend and some of my best friends. EPIC"
Jag la ner telefonen och tog en stor vatten pistol och vi alla spred ut oss.
- 3.......2.......1 KÖR!!!
Vi alla började springa huller om buller och vi skrek och sköt på varandra. Det var sjukt roligt.
EMELIES PERSPEKTIV:
När vattenkriget drog igång så var jag så taggad så jag fick in minst 7 stycken fullträffar på vardera person. GRYMT! Jag sprang och gömde mig bakom de stora stenarna i Caitlins mammas damm.(se bild ovan)
Sen när Christian kom springande så fick jag in en sådan stråle så han blev alldedes blöt.
- JACKPOT! Skrek jag och började dansa. Och jag säger en sak, börja aldrig, och jag upprepar aldrig dansa innan du vet att det inte är någon bakom. Innan jag visste ordet av så låg jag i dammen tillsammans med Caitlin. Jag började skvätta vatten på henne och sedan studsade jag upp därifrån, jag sprang bort til stallet och tog en stor hink med vatten, jag såg Justin sitta bakom bilen lite längre bort och gömma sig, så jag smög fram och kröp upp på bilen så tyst jag kunde. Sedan hällde jag allt över honom.
- AAAAAAAAAAAAH MITT HÅR! Skrek han.
- Du har väl aldrig brytt dig förut om ditt hår var blött eller inte? Sa jag och hånflina och börja springa. Sedan tog jag en till hink och gjorde samma sak på Klara när hon gömde sig bakom ett träd. Nu var det bara Christian kvar som inte var helt blöt, så jag samlade alla i en ring.
- Okej, vi tar allt som är kvar och häller det på Christian, han är sist kvar! Viskade jag.
- Perfekt, kom nu! Sa Caitlin.
Vi tog allt och sprang bakom huset och fick se Christian sitta på huk bakom en buske.
- ATTACK!!! Skrek Justin och vi började springa.
Christian hade ganska sega reflexer så vi hann precis fram när han började springa. Vi hällde allt över honom och sedan la vi oss utmattade på gräsmattan.
- Shit, vilket epic waterfight! Sa jag och skrattade lite.
- Håller med.. Det där var roligt! Sa Klara och skrattade hon med.
Efter en stunds utvilande på gräsmattan så var vi nästan helt torra, vi bestämde oss för att gå in och göra lunch. Trotts allt tre timmar sen vi åt eller något sånt.
Det fick bli spagetti och köttfärssås som jag och Justin skulle göra. De andra fick vänta i vardagsrummet medans vi gjorde mat i köket.
När jag stod och hackade löken så började Justin prata.
- Du Emmy?
- Ja vad är det babe?
- Du vet att jag älskar dig.. Och aldrig vill lämna dig?
- Ja.. Vad tänkte du på? Sa jag och blev lite orolig.
- Jag vet.. Att det kankse är tidigt att prata om...
- Ja?
- Men vad tycker du om förlovning..? Sa han och svalde hårt.
Allt jag tänkte var "WTF"....
OKEJ, NU VILL JAG HA ERA REAKTIONER!
KOMMENTERA DEM!
WHEN YOU SMILE I SMILE - EPISODE 50
- Godnatt allihopa! Sa jag och blundade, jag somnade nästan direkt..
EMELIES PERSPEKTIV:
Jag vaknade dagen efter av att hettan trängde sig in igenom sovsäcken. Jag fick panik efter som det var så trångt så jag drog upp dragkedjan och sprang ner och slängde mig i vattnet. Nu var det bättre.
Jag tittade upp mot dom andra och såg att de fortfarande sov. Jag gick upp en bit på stranden och drog fingrarna genom mitt blöta hår, sedan borrade jag ner fötterna i sanden och kände det svala en bit längre ner. Härlig känsla.
Helt plötsligt fick jag en idé, jag sprang ner i vattnet igen och blötte ner mig så jag var jätte blöt. Sedan sprang jag upp och tittade ifall Justin sov med shorsten bara, mycket riktigt det gjorde han. Jag drog sakta ner dragkedjan på hans sovsäck, sedan satt jag en stund och tittade på hans mage. När jag äntligen fick bort blicken från hans mumsiga kropp så la jag mig på honom bara för och jävlas. Jag menar, jag var ju helt blöt!
- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Skrek Justin och for upp så jag flög ner i sanden.
- HAHAHAAHHAHAAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAHAHAHAHAHAAHAHAHAAHAHAH, skrek jag fram och låg och vred mig i sanden.
- Vad är det som händer?! Sa Christian trött och vände sig om igen. Caitlin och Klara sov fortfarande.
- Förfan.... Sa Justin och tittade irriterat på mig.
- Jag trodde du skulle gilla att ha mig på dig... sa jag och log hånfullt.
- Nej! NU JÄVLAR! Skrek Justin och sprang upp emot mig. Han drog tag i mig och släpade mig nästan ner i vattnet igen. Och jag höll fortfarande på och dö av skratt.
- Nu ska du få! Sa Justin och bar upp mig och kastade ner mig i vattnet. När jag kom upp till ytan igen så garvade jag fortfarande lika mycket.
- Är vi kvitt nu eller? Sa jag och skrattade.
- Ja, kankse.... En sak till bara... Sa Justin och kom emot mig. Jag skulle precis kyssa honom då han dök under ytan så jag böjde mig fram mot ingenting och ramla. Nu var det Justins tur och skratta.
- Okej, nu är vi kvitt! Sa Justin och kröp upp på sanden och la sig ner och skratta. Jag bestämde mig för att inte vara sur, så jag kröp upp och la mig på honom.
- Hej! Sa jag och tittade in i hans ögon förväntansfullt.
- Hej du, sa Justin och log stort. Sedan kysste han mig. Jag kan inte ens förklara känslan av Justin kyssar.. Det är omöjligt, hans läppar är som den bästa lyckan i livet. Han får mig att må så himla bra, hela han är bra.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Efter att ha legat i sanden ett tag gick vi till fyrhjulingarna och tog upp maten som dom hade i frysboxarna där bakom. Sedan gick vi och tände en eld och la maten ovanför elden satt baconen och äggen skulle stekas. Efter en stund vaknade alla.
- Åh det luktar maat.... Sa Christian och satte sig upp mekaniskt.
- Ja, det gör det Christian, och du skulle aldrig vaknat om det inte gjort det, sa Klara och satte sig upp med ett trött leende.
- Give me 5! Skrek Emmy och log mot Klara. Christian skakade bara på huvudet och satte sig närmare brasan.
- Du kan ju knappast tycka det är kallt ute nu? Solen lyser ju jätte starkt.. Sa jag och tittade konstigt på Christian.
- Kankse har du rätt, men jag tycker att det är kallt iallafall, sa Christian och log eftersom han hade kommit på ett så "bra" svar. Vi andra bara skrattade åt honom.
När frukosten äntligen var klar, så hade Caitlin vaknat till också, vi satte oss en bit ner mot vattnet och käkade.
- Vad ska vi göra sen? Sa Emmy förväntansfullt.
- Jag vet inte, någon som har en idé? Sa Caitlin och log mot oss alla.
- Nja... Jag vet inte, sa Klara och åt en bit av sitt ägg.
- Jag vet! Vi kan.. Bada i poolen? Eller ha vattenkrig, sa jag och log stort.
- Ja! Så fort vi ätit upp så plockar vi undan och åker hem, sa Christian med munnen full av mat.
- Alltid du Christian.. Sa Emmy och skakade på huvudet.
- Vadå? Sa Christian och himlade med ögonen..
Förlåt för en så kort episode, men måste städa nu! Kankse mer ikväll, annars i morgon!
kommentera.
EMELIES PERSPEKTIV:
Jag vaknade dagen efter av att hettan trängde sig in igenom sovsäcken. Jag fick panik efter som det var så trångt så jag drog upp dragkedjan och sprang ner och slängde mig i vattnet. Nu var det bättre.
Jag tittade upp mot dom andra och såg att de fortfarande sov. Jag gick upp en bit på stranden och drog fingrarna genom mitt blöta hår, sedan borrade jag ner fötterna i sanden och kände det svala en bit längre ner. Härlig känsla.
Helt plötsligt fick jag en idé, jag sprang ner i vattnet igen och blötte ner mig så jag var jätte blöt. Sedan sprang jag upp och tittade ifall Justin sov med shorsten bara, mycket riktigt det gjorde han. Jag drog sakta ner dragkedjan på hans sovsäck, sedan satt jag en stund och tittade på hans mage. När jag äntligen fick bort blicken från hans mumsiga kropp så la jag mig på honom bara för och jävlas. Jag menar, jag var ju helt blöt!
- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Skrek Justin och for upp så jag flög ner i sanden.
- HAHAHAAHHAHAAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAHAHAHAHAHAAHAHAHAAHAHAH, skrek jag fram och låg och vred mig i sanden.
- Vad är det som händer?! Sa Christian trött och vände sig om igen. Caitlin och Klara sov fortfarande.
- Förfan.... Sa Justin och tittade irriterat på mig.
- Jag trodde du skulle gilla att ha mig på dig... sa jag och log hånfullt.
- Nej! NU JÄVLAR! Skrek Justin och sprang upp emot mig. Han drog tag i mig och släpade mig nästan ner i vattnet igen. Och jag höll fortfarande på och dö av skratt.
- Nu ska du få! Sa Justin och bar upp mig och kastade ner mig i vattnet. När jag kom upp till ytan igen så garvade jag fortfarande lika mycket.
- Är vi kvitt nu eller? Sa jag och skrattade.
- Ja, kankse.... En sak till bara... Sa Justin och kom emot mig. Jag skulle precis kyssa honom då han dök under ytan så jag böjde mig fram mot ingenting och ramla. Nu var det Justins tur och skratta.
- Okej, nu är vi kvitt! Sa Justin och kröp upp på sanden och la sig ner och skratta. Jag bestämde mig för att inte vara sur, så jag kröp upp och la mig på honom.
- Hej! Sa jag och tittade in i hans ögon förväntansfullt.
- Hej du, sa Justin och log stort. Sedan kysste han mig. Jag kan inte ens förklara känslan av Justin kyssar.. Det är omöjligt, hans läppar är som den bästa lyckan i livet. Han får mig att må så himla bra, hela han är bra.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Efter att ha legat i sanden ett tag gick vi till fyrhjulingarna och tog upp maten som dom hade i frysboxarna där bakom. Sedan gick vi och tände en eld och la maten ovanför elden satt baconen och äggen skulle stekas. Efter en stund vaknade alla.
- Åh det luktar maat.... Sa Christian och satte sig upp mekaniskt.
- Ja, det gör det Christian, och du skulle aldrig vaknat om det inte gjort det, sa Klara och satte sig upp med ett trött leende.
- Give me 5! Skrek Emmy och log mot Klara. Christian skakade bara på huvudet och satte sig närmare brasan.
- Du kan ju knappast tycka det är kallt ute nu? Solen lyser ju jätte starkt.. Sa jag och tittade konstigt på Christian.
- Kankse har du rätt, men jag tycker att det är kallt iallafall, sa Christian och log eftersom han hade kommit på ett så "bra" svar. Vi andra bara skrattade åt honom.
När frukosten äntligen var klar, så hade Caitlin vaknat till också, vi satte oss en bit ner mot vattnet och käkade.
- Vad ska vi göra sen? Sa Emmy förväntansfullt.
- Jag vet inte, någon som har en idé? Sa Caitlin och log mot oss alla.
- Nja... Jag vet inte, sa Klara och åt en bit av sitt ägg.
- Jag vet! Vi kan.. Bada i poolen? Eller ha vattenkrig, sa jag och log stort.
- Ja! Så fort vi ätit upp så plockar vi undan och åker hem, sa Christian med munnen full av mat.
- Alltid du Christian.. Sa Emmy och skakade på huvudet.
- Vadå? Sa Christian och himlade med ögonen..
Förlåt för en så kort episode, men måste städa nu! Kankse mer ikväll, annars i morgon!
kommentera.
